Han är EM-löparen som för en månad sedan tog sig in bland de snabbaste maratonlöparna Sverige haft. Allt kunde dock ha slutat tidigare – inte bara en utan två gånger. 

Solen skiner över Sevilla maratons målgång. Vi befinner oss i slutet av februari 2023 och temperaturen är runt 10 grader. Mot den uppbyggda målfållan springer en 26-årig man i blått linne. Han heter Archibald Casteel, men kallas för Archie, och tävlar för Spårvägen. När han passerar mållinjen ser han helt oberörd ut. Han pustar ut en liten stund innan han går ut från målområdet. Klockan har stannat på 2.10.49 och Archibald Casteel har precis gjort den fjärde snabbaste maratontiden någonsin av en svensk. 

– Det här var en dag då allting funkade. Kroppen stämde till 100 procent. Känslan var fantastisk och jag var inte särskilt trött, berättar Archie. 

Allt började när Archie som 12-åring testade på friidrott i Hellas. Även om han, likt många andra i den åldern, tränade alla grenar blev det tydligt att löpning var grejen. Tillsammans med den dåvarande tränaren Mats Olsson startades därför en löpargrupp. Junioråren flöt på och Archie tog jämna steg i utvecklingen. 

Men livet går sällan rakt i långa stunder. Efter ett tag blir Mats sjuk i cancer och 2014 lämnar han livet. 

– Det var ett hårt slag som gjorde mig ganska omotiverad till att fortsätta, berättar Archie. 

I brist på motivation och för att kunna bearbeta sorgen av en förlorad vän och tränare tar Archie kontakt med orienteringsklubben OK Ravinen och börja hänga med på deras träningar. 

– Det var jätteskönt för att kunna glömma det som hänt. Jag var verkligen inte på någon proffsnivå, det var en kort men väldigt givande period där jag fick chans att jobba lite med huvudet också. 

I Nackas skogar hittar så Archie motivationen till att springa igen. Ett år efter att Mats lämnat livet hör han av sig till Spårvägen och ”löparräven” Kent Claesson. De inleder sitt samarbete 2015, som fortsätter än i dag. 

– Kent har betytt mycket för min satsning. Vi har haft våra heta diskussioner men det som är bra med honom är att han inte är så kompromisslös i sin inställning. Han har en förmåga att lyssna in sina aktiva. 

”Du är ingen 1 500-meterslöpare”

Planen när han började med Claesson var från början att springa 10 000 meter. Men efter bland annat VO2- max tester förstod både han och Claesson att det var på de ännu längre distanser som Archie hade den största potentialen. 

– När jag gjorde VO2-max tester på löplabbet sa de till mig ”Du kan bli vass på halvmaraton och maraton, men du är ingen 1 500-meterslöpare.” 

Så Archie börjar sin satsning mot maraton och vägen dit känns odramatisk. Likt många andra börjar han först med halvmaraton och gör debut på halva sträckan i San Sebastián i slutet av 2018. Det slutar med en andraplats på 67.57. 

– Sen hade jag en period då allting gick emot mig. 

Fallet som kunde blivit slutet

En januaridag 2019 är Archie ute och joggar. Han ska bara värma upp för det pass han ska köra inomhus. I benen har han flera veckors tung träning och på marken är det halt. Han missar en isfläck och en sekund senare ligger han på marken med en brännande smärta i foten. I stället för löpband blir det sjukhuset. 

– Läkaren sa till mig att ”det är mycket möjligt att din karriär är slut”. Ankeln var helt trasig efter det där fallet. 

Under veckorna som kommer börjar läkarens ord sjunka in. Allt som hänt börjar komma ikapp honom. Den fysiska smärtan är inte lika hård som den psykiska. 

– Löpningen är ju egentligen allt jag känner till. Som för många av oss är det en del av ens identitet, det är vilka vi är. Så det var ju inte kul, men vad ska man göra? Jag lärde mig spela fiol under den här tiden, berättar Archie och fortsätter: 

– Under ett tag funderade jag på att fixa dragspel också. Jag är en sån person som går in i saker till hundra procent så jag lyckades klara mig rätt bra. Under den här perioden läste jag en jädra massa böcker också. Det här var mina överlevnadstrix, men det var inte kul att möta det faktum att jag kanske aldrig mer kan springa. 

Men som det slitna och uttjatade ordspråket säger är ”det som mörkast precis före gryningen”. Foten läker bra och under skadeperioden hittar Archie motivationen. I San Sebastian i slutet av året kommer lyftet. Han går från 67.57 till 64.10 på halvmaraton. 

– Suget efter att springa började komma tillbaka väldigt kraftigt när jag inte kunde träna. Så när jag fått rehaben gjord, var jag otroligt taggad. 

Resan till i dag

Efter loppet i San Sebastian har det mesta flutit på för Archie. I somras sprang han maraton på EM och blev 31:a. Han har förbättrat sitt PB på halvmaraton ytterligare och är nu nere på 63.11.

I sommar hoppas han komma ned mot 28.30 på 10 000 och sub 62.30 på halvmaraton. Det finns också ett VM i Budapest i slutet av augusti. 

– Det vore otroligt kul men det är många duktiga löpare där ute. Vad som helst kan fortfarande hända. 

En träningsvecka för Archie:

Måndag: Två distanspass. Mellan 8 och 10 km på morgonen och så lite längre på eftermiddagen. 

Tisdag: Dubbeltröskel. Brukar bli 4–5 x 6 minuter med 1 minut vila på morgonen och 20–25 x 400 på eftermiddagen. 

Onsdag: Ett lite längre distanspass på 15–20 km. 

Torsdag: Dubbeltröskel igen, samma upplägg som på tisdagar. 

Fredag: Lite längre distans. 

Lördag: Backe eller långintervaller. Till exempel 10 x 1 000 meter  eller 3 x 5 km. 

Söndag: Långpass på 30–40 km. 

Totalvolym: Brukar landa på 15 och 16 mil. 

---