MEST LÄSTA
    Millán de la Oliva under 29 minuter på 10 km
    Blogg

    Millán de la Oliva under 29 minuter på 10 km


    Emil Millán de la Oliva sprang under 29 minuter på 10 kilometer – och i USA imponerade Elsa Sundqvist.

    Det var i den nordmakedonska staden Gevgelija, på gränsen mot Grekland, som Emil Millán de la Oliva ställde upp i helgens tävling.

    Det slutade med en andraplats på 28.49.

    Tiden innebar ett nytt personligt rekord med över 20 sekunder. Svensken hade dessutom själv dragit tätklungan under sju kilometer i regniga förhållanden.

    USA-kollen

    På andra sidan Atlanten har terrängsäsongen varit i full gång ett tag.

    Under helgen tävlade Elsa Sundqvist, som representerar Northern Arizona University (NAU) i Flagstaff, återigen.

    Vid regionmästerskapen slutade Sundqvist tia på sex kilometer med tiden 20.07. Resultatet innebär också att hon är klar för nästa helgs nationella mästerskap i terränglöpning.



    Lämna kommentar

    Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

    *

    *

    NM i terräng – och maraton i Málaga
    Blogg

    NM i terräng – och maraton i Málaga


    Hösten är här nu. Runt om i Sverige och i Europa tävlas det för fullt i terräng. Några svenskar har dock lyckats få in ett maratonlopp, bland annat Archibald Casteel. 

    I Växjö avgjordes under helgen de nordiska mästerskapen i terräng. Bäst bland svenskarna lyckades Jesper Sandberg som blev tvåa på 8 km med 23.43, en sekund före sin landsman Emil Svensk och 20 sekunder efter vinnaren Axel Vang Christensen från Danmark. 

    På damsidan var det den svenska mästarinnan Liv Dinis som lyckades bäst med en femteplats med 27.16. Även hon 20 sekunder från segrarinnan, norskan Madelène Wanvik Holum. 

    Det svenska herrlaget med Karl Ottfalk, Jesper Sandberg och Emil Svensk. FOTO: DECA Text & Bild.

    I lagtävlingarna blev det guld för herrarna och silver för damerna. 

    Alla resultat från NM hittar ni här. 

    På juniorsidan var det Fanny Szalkai och Sebastian Lörstad som var de bästa svenskarna med en andra respektive första plats. 

    Spanien-kollen

    Även Simon Sundström har tävlat i terräng, fast i Spanien. På Cross Internacional de Italica i Sevilla sprang han in som tolva i 9,6-kilometersloppet med 28.47. 

    En annan som tävlade i Spanien, fast i maraton och i Málaga, var Archibald Casteel. Han blev trettonde man på 2.17.15. Vann gjorde kenyanen Simon Njuguna Waithira på 2.08.17. 

    Emil Millán de la Oliva tävlade också under veckan. På Cross della Valsugana i Italien blev han tvåa i 8-kilometersloppet på 21.50.

    Innan vi lämnar för veckan ska vi också ta en sväng förbi Stockholm och Höstrusket. Där vann Emilia Lillemo Sjölander 10-kilometersloppet på 33.33. 



    Lämna kommentar

    Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

    *

    *

    Silvander: Kan någon beskriva hur man stoppar denna man?
    Blogg

    Silvander: Kan någon beskriva hur man stoppar denna man?


    Det gick inte i Birmingham. Inte i Köpenhamn eller i New York. Så snälla, förklara för mig: Hur stoppar man den här mannen?

    Emil Blomberg gästade Aktuellt. Kalle Berglund dök upp i Sportnytt och i Efter fem satt Tommy Åström och A Lennart Julin.

    Det har varit märkligt att se hur ett helt land sluter upp bakom en sport som länge fått finna sig i att kallas tråkig.

    Men i två timmar har vi nu suttit förenade på håll. Alla framför varsin skärm och följt en man som tagit sig an drygt 42 kilometer i en stad långt hemifrån. Den där berömda lägerelden, som vi trott hade försvunnit i skärmarnas tid, har börjat tändas igen.

    Jag tror inte att det är det ostoppbara i Andreas Almgren som tänt den, utan snarare det mänskliga. Att Almgrens historia på något sätt representerar den kosmiska rättvisa vi alla vill tro på.

    Killen från Sollentuna som fick alla rätt på proven. Han som lade ner jobbet, men kanske gjorde det lite för bra. Som var nedslagen av ambitionen och bortvisad av skadorna, men som reste sig på nio och fick börja om. 

    Det finns ingen garanti för att hårt arbete ska löna sig. Ingen regel som säger att den som offrar mest också ska få mest tillbaka.

    Men ibland gör det faktiskt det. Det här året har varit ett bevis på det. 

    En uppvisning i taktiskt briljans

    I Birmingham var det världsmästaren och Europamästaren som försökte. De var aldrig nära. I Köpenhamn försökte olympiamästare och världsrekordhållare, men allt såg mest ut som en turistresa. 

    I New York? Tja, om jag ska vara ärlig: Det blev aldrig ens nervöst. Det är väl kanske så det blir när världens bästa får göra det han är bäst på. Då finns det inget spektakulärt. Inga stora gester, inga panikartade ryck. Bara ett lugnt och metodiskt arbete framåt. Som en väloljad maskin.

    Återigen blev det en uppvisning i taktisk briljans. Hur kan man göra så lite som möjligt men ändå få ut max? Fråga Andreas Almgren.

    Inte ett finger rörde han fel. Inte en meter i onödan var han uppe och täppte till de luckor som då och då bildades.

    I maratonloppets Chicken-race stirrade han ut varenda en.

    Almgren under VM i halvmaraton. FOTO: DECA Text & Bild.

    När klungan krympt till tre löpare med tre kilometer kvar kallade antagligen Fredric Karén hela Bragdguldsjuryn till stormöte.

    Med två kilometer kvar öppnade de mötet. Med en kilometer kvar stängde de det.

    Med ett leende på läpparna och armarna ut mot publiken kunde Andreas Almgren korsa mållinjen i vad som kanske är världens mest kända stad. Nu har han erövrat den också.

    “Han måste vetat om det”

    Det sjuka är att alla måste ha vetat om Almgrens taktik. Fjolårsvinnaren Benson Kipruto måste ha haft den i bakhuvudet inför loppet. Han måste ha lagt upp loppet på ett sätt som skulle göra det omöjligt för den där svensken att vinna.

    Han måste ha frågat sig: Hur gör man för att stoppa honom?

    Men som vi såg i dag kom han antagligen inte fram till någonting.

    Jag skulle gärna vilja flika in med något här. Säga att jag hade gjort på det ena eller andra sättet. Att det fanns något uppenbart som konkurrenterna missade. Men jag kan ärligt talat inte komma på något.

    Med 2.06.01 är loppet ett av de fyra snabbaste i New Yorks historia. Det gick, med andra ord, inte långsamt.

    Så snälla, ni som kanske vet bättre än jag. Ni som hunnit sansa er mer. Håll det för er själva.

    För helt ärligt, den här drömmen är för bra nu.

    Berätta inte för mig hur man ska göra för att stoppa Andreas Almgren.


    Antal kommentarer: 2


    Benny Johnsson

    Att aldrig ge upp trots alla skador och motgångar är enligt min mening de egenskaper som gör Andreas Almgren till en unik storhet. Han har med råge gjort sig förtjänt av sina framgångar


    Leif Larsson

    Mr Silvander,
    Bara ett lugnt och metodiskt arbete framåt. Ett minimum av begränsningar ett maximum av möjligheter.
    Tack för en kanonfin text Olof!



    Lämna kommentar

    Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

    *

    *

    Almgren segrare i New York – fjärde snabbaste tiden någonsin
    Blogg

    Almgren segrare i New York – fjärde snabbaste tiden någonsin


    Andreas Almgren har gjort det igen. Efter ett år med Europarekord, EM-guld och VM-guld kan svensken nu även titulera sig vinnare av New York Marathon. Segertiden 2.06.01 är den fjärde snabbaste i loppets historia.

    Andreas Almgrens 2026 är redan ett år för historieböckerna. Europarekord, EM-guld och VM-guld. Nu lägger han ytterligare en tung merit till samlingen – en seger i ett av världens mest prestigefyllda maratonlopp. Och det i sin debut på distansen.

    Det var en taktiskt väl genomförd tävling av svensken. Almgren placerade sig klokt i den stora tätklungan och lät loppet utvecklas framför honom.

    Med omkring tre kilometer kvar hade fältet spruckit och endast tre löpare återstod i täten: Almgren, Crippa från Italien och Kipruto från Kenya.

    Kipruto fick kort därefter släppa. När det var dags att svänga in på den sista kilometern var det bara Crippa som återstod som utmanare.

    Men även han fick till slut ge sig.

    Andreas Almgren kunde springa mot mållinjen som segrare. Klockan stannade på 2.06.01 – den fjärde snabbaste tiden någonsin i New York Marathon.

    Tiden är dessutom den näst snabbaste som en svensk någonsin har sprungit. Det svenska rekordet, som tillhör Suldan Hassan, är endast fyra sekunder snabbare. En anmärkningsvärd prestation med tanke på att New York-banan är känd för att vara tekniskt krävande och långt ifrån lättsprungen.

    På damsidan gick segern till kenyanskan Sheila Chekirui, som sprang i mål på 2.24.36.

    Även den svenske rekordhållaren Suldan Hassan tävlade under söndagen. Han ställde upp på halvmaraton i Toulouse och vann loppet på 1.05.05.



    Lämna kommentar

    Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

    *

    *

    Dinis skrällde – Lörstad svensk mästare i terräng
    Blogg

    Dinis skrällde – Lörstad svensk mästare i terräng


    Meraf Bahta var på väg att fira terräng-guldet när Liv Dinis kom bakifrån och snuvade henne på segern. Dagen före hade Sebastian Lörstad malt ned motståndet och vunnit SM-guld på den korta banan.

    Västerås bjöd på moln och lätt vind när terräng-SM:s korta bana avgjordes på lördagen. På den platta fyrakilometersbanan i Rocklunda skulle två nya svenska mästare koras.

    På damsidan blev inledningen avvaktande. Evelina Henriksson tog så småningom initiativet och fick med sig Yolanda Ngarambe, Wilma Nielsen, Fanny Szalkai och Liv Dinis.

    Henriksson höll i taktpinnen fram till tre kilometer, innan Ngarambe tog över och började pressa konkurrenterna.

    Yolanda Ngarmabe tog hem Terräng-SM-guldet på 4 km. FOTO: DECA Text & Bild.

    Med 300 meter kvar kom det avgörande rycket. Turebergslöparen lämnade konkurrenterna bakom sig och sprang hem sitt första SM-guld i terräng på segertiden 13.10.

    Bakom henne blev kampen om de övriga medaljerna desto jämnare. Wilma Nielsen höll undan för silvret, medan Fanny Szalkai spurtade förbi Henriksson på upploppet och tog bronset.

    Lörstads guld

    På herrarnas korta bana tog Sebastian Lörstad kommandot direkt från start. Den första kilometern avverkades på omkring 2.45, men efter den offensiva öppningen sjönk tempot.

    Till slut var det bara Leo Magnusson som kunde följa Lörstad. Duon gjorde upp om guldet, men in i den sista kurvan satte Lörstad in ytterligare en stöt.

    Magnusson fick ge sig och Lörstad kunde springa hem sitt första senior-SM-guld i terräng.

    Bakom de två i täten tog Meron Goitom hand om bronset.

    Segertid för Lörstad blev 11.18.

    Dinis snuvade Bahta på guldet

    På söndagen väntade den långa banan – och betydligt tuffare förhållanden. Vindbyar på upp till 18 meter per sekund gjorde de långa raksträckorna till en prövning för löparna.

    Damernas tiokilometerslopp utvecklades till en taktisk uppgörelse. En klunga med sex löpare drog ifrån resten av fältet. Där fanns bland andra förhandsfavoriten Meraf Bahta, som nyligen satt svenskt rekord.

    Bahta tog täten och försökte gång på gång skaka av sig konkurrenterna. Men varje gång löparna nådde motvinden samlades klungan igen.

    Avgörandet dröjde därför till upploppet.

    Bahta såg ut att ha kontroll på segern och började fira. Men bakom henne kom Liv Dinis med en mäktig avslutning.

    Precis före mållinjen tog sig Hällelöparen förbi och säkrade guldet med någon tiondels marginal. Klockan stannade på 36.10 för Dinis.

    Det jämna upploppet på damernas 10 km. FOTO: DECA Text & Bild.

    Eef Van Dongen tog bronset efter att också ha varit med i kampen om segern in på upploppet.

    Goitoms mäktiga avgörande

    I herrarnas lopp höll huvudklungan ihop ända in på slutvarvet. Farten skruvades upp längs medvindsrakorna men precis som i damloppet så samlades löparna i motvinden. 

    Det var inte förrän orienteraren Emil Svensk gick upp i täten på slutvarvet som det började spricka upp. 

    Svensk fick en lucka på några meter, men det avgörande rycket gjordes inte av honom. I stället var det Meron Goitom som med en knapp kilometer kvar först tog sig ikapp Svensk och sen förbi. 

    Jonathan Grahn tog upp jakten men kom aldrig riktigt nära och fick i stället kämpa för att försvara silvret då Oliver Löfqvist kom starkt bakifrån. Några tiondelar var på Grahns sida som blev silvermedaljör. 

    Två medaljer för Meron Goitom under helgen. FOTO:DECA Text & Bild.

    Segertid för Goitom blev 31.22.

    Alla resultat från terräng-SM hittar ni här. 



    Lämna kommentar

    Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

    *

    *