Mohamedreza Abootorabi och Maeva Staub Olofsson blev de historiska vinnarna när 12-kilometersloppet avgjordes på den nya E4:an Förbifart Stockholm.
Cirka 33 500 deltagare hade anmält sig till Förbifartspremiären i lördags, som arrangerades på den första etappen av E4 Förbifart Stockholm innan den ska öppnas för biltrafik senare i år. Loppet gick på delsträckan mellan Häggvik och Hjulsta med start och mål vid nya trafikplats Akalla. Därmed blev premiärloppet också det enda som någonsin kommer att avgöras på vägsträckan.
För eliten handlade det om tolv kilometer. Mohamedreza Abootorabi var snabbast på herrsidan och sprang på 35.51. Först av damerna var Maeva Staub Olofsson på 42.40.
Samtidigt börjar terrängsäsongen smyga igång. Om tre veckor är det dags för terräng-SM i Västerås.
I Göteborg avgjordes DM i terräng. Jonathan Grahn var snabbast bland herrarna på fyra kilometer med tiden 12.03, medan Sofia Abrahamsson vann damklassen på 14.37.
Det blev dubbelt svenskt när Sveriges kanske mest klassiska terränglopp avgjordes på Lidingö. Ebba Tulu Chala tog hem herrloppet och Evelina Henriksson damloppet. I Berlin sprang Tigst Assefa den tredje snabbaste maratontiden någonsin.
Både Tulu Chala och Henriksson avgjorde i Lidingöloppet på snarlika sätt – genom att gå hårt från start.
Redan efter fem kilometer hade Tulu Chala skaffat sig en lucka och när han passerade tio kilometer på 32.02 hade den vuxit till närmare en minut.
Vid 20 kilometer passerade han på 1.05 och avståndet ner till de jagande var då nästan två minuter.
På den sista milen kunde Tulu Chala njuta och när han korsade mållinjen efter 30 kilometer stannade klockan på 1.38.50.
Tvåa blev David Nilsson på 1.40.55 och trea blev fjolårssegraren William Nyarondia Morwabe på 1.41.06.
Henriksson – en dominant
Även på damsidan var Evelina Henriksson i ledningen i princip från start till mål, även om spänningen höll i sig något längre.
Efter en mil passerade Henriksson på 37.34 och hade då drygt 20 sekunder ner till Silvia Medugu.
Spänningen höll i sig fram till mitten av Bosöbackarna, ungefär halvvägs in i loppet, där luckan började närma sig minuten.
Precis som Tulu Chala kunde Henriksson sedan njuta av den sista tuffa milen. Hon passerade 20 kilometer på 1.16 och gick i mål som segrare på 1.53.28.
Medugu knep andraplatsen på 1.56.26 och Hanna Lindholm bronset på 1.56.53.
15-kilometersloppet vanns av burundierna Egide Ntakarutimana på 44.36 och Francine Niyomukunzi på 51.25.
I den polska huvudstaden Warszawa satte Emil Millán de Oliva ett nytt personbästa på maraton.
Efter en offensiv löpning med 1.04.01 halvvägs kom han i mål som fyra på 2.13.13.
Några mil därifrån, i Tyskland, avgjordes en av världens mest prestigefyllda maratonlopp – Berlin Marathon.
På damsidan låg etiopiskan Tigst Assefa länge under världsrekordfarten. Men vid 40 kilometer fick hon problem med ena benet och tvingades halta de sista två kilometerna.
Till slut missade hon världsrekordet med drygt en minut när hon kom i mål på 2.11.04. En tröst kan dock vara att tiden är nytt banrekord och den tredje snabbaste maratontiden någonsin.
Assefa under VM i Tokyo där hon blev tvåa. FOTO: DECA Text & Bild
Även på herrsidan blev det etiopisk seger genom Guye Adola, som sprang i mål på 2.02.50.
Bäste svensk blev Heshlu Andermariam på 31:a plats med tiden 2.19.15.
Motståndet? Snälla. Tiden? Lägg av. Meriten? Sluta nu. Ifrågasätta aldrig Andreas Almgren.
Solen skiner över Köpenhamn i dag. Och i Sollentuna också.
Det har gått en dryg timme sedan löparna sprang iväg för att göra upp om VM-titeln i halvmaraton. Solen sken även då.
Det hela började som en bra fest kan göra. Lite avvaktande, där alla verkar vilja känna på alla. Almgren hade sagt inför loppet att han inte skulle dra en meter. Och varför skulle han göra det? I dag var det hans tur att ligga bakom och njuta av utsikten.
I stället blev det kenyanerna som fick ställa sig i centrum och ta tag i festen. Nicholas Kipkorir var mest villig och bjöd upp till dans.
Andreas Almgren under EM i Birmingham. FOTO: DECA Text & Bild
Som i en skräckfilm fick de en efter en säga hejdå till varandra. Efter tio kilometer var de fem löpare kvar.
Vid 17 återstod endast tre. En ugandier, en kenyan och en svensk. Historiskt sett är det här ingen plats där filmer brukar sluta lyckligt.
Ingen utanför Afrika har vunnit ett VM-guld på distansen på 30 år. Att en svensk skulle vara den första? Det var, enligt historieböckerna, skrattretande.
Så var det läskigt nu? Nej, inte alls.
Almgren är bäst i världen
Kenyanen Kipkorir gjorde sitt bästa för att bli av med de andra och såg ut att lyckas. Han ökade och ökade och fick den dubble OS-guldmedaljören Joshua Cheptegei att först hänga mot repet och sedan tappa greppet.
Ugandiern försvann, och så var de bara två.
Men mot Andreas Almgren framstod kenyanen mest som en reseledare. Det fanns ingen stress i Almgrens blick, ingen rädsla och ingen panik. Det kanske är ett lugn som kommer när man har sprungit igenom helvetet ett par gånger på resan hit.
Almgren såg ut att njuta av solen och av Köpenhamn. När de vid 19 kilometer sprang förbi hans egen fotbollsklack började nog hela Kenya också förstå att det inte skulle bli något guld.
Efter EM-guldet blev det VM-guld för Andreas Almgren. FOTO: DECA Text & Bild
I ett sista desperat drag bytte Kipkorir till slalom på upploppet. Men inte ens det gick.
Almgren tog sig förbi, kom i mål och skrek ut sin glädje. Klockan stannade på 58.06, Europarekord och VM-guld.
Blir det så mycket större än så här?
“Hunger att göra det igen”
I dag finns det ingen som är bättre än Andreas Almgren. I dag finns det inget att ifrågasätta.
Han är mitt uppe i en maratonsatsning, men har ändå tid att spurta ned världens bästa löpare.
Han har vunnit sin första titel, men har ändå hunger att vinna en till.
Han har slagit Europarekord tidigare, men har fortfarande viljan att göra det igen.
Tanken med superlativ är sedan länge tom när det kommer till honom. För att beskriva hans utveckling de senaste åren måste någon på Svenska Akademien jobba djävulskt mycket övertid. Och det är inte ens säkert att det hade hjälpt.
Det bästa sättet jag kan komma på för att beskriva allting blir därför följande. Res tillbaka tio år i tiden, väck er själva mitt i natten, och berätta det här. Vad hade ni sagt?
Själv hade jag nog ändå inte trott på det. Hade sagt att det inte var möjligt och dragit upp exempel och fakta som talade emot det. Använt mig av logik.
Jag hade förmodligen gjort precis det som rubriken säger.
Ifrågasatt Andreas Almgren.
Sagt att det enda som var rimligt var beskrivningen av vädret. För det är väl egentligen det enda logiska jag skrivit i dag.
58.06 – en kross av det egna Europarekordet. Under VM i väglöpning i Köpenhamn blev Andreas Almgren världsmästare på halvmaraton.
Solen sken över Köpenhamn när löparna sprang iväg.
Om de första två kilometerna var en lugn resa ändrades det snabbt.
Kenyanerna med Nicholas Kipkorir i spetsen satte upp farten och de första fem kilometerna passerades på under 14 minuter.
Almgren låg ständigt med i täten samtidigt som motståndarna droppade av en efter en. När 10 kilometer passerades på 27.54 var fem löpare kvar i täten. Vid 17 kilometer hade klungan krympt till tre.
Medaljen hägrade och ugandiern Joshua Cheptegei började få svårt att hänga med. Vid 20 kilometer var även han borta.
Almgren och Kipkorir gjorde upp på upploppet. Kenyanen försökte stänga vägen för svensken, men Almgren tog sig förbi på utsidan och kunde springa i mål som världsmästare på det nya Europarekordet 58.06.
Nionde snabbast genom tiderna
Det är en förbättring av hans eget Europarekord med över en halv minut och gör honom till den nionde snabbaste löparen genom tiderna.
Det här gör han dessutom mitt i en satsning mot New York Marathon.
Andreas Almgrens har nu tagit två guld på internationella mästerskap i år FOTO: DECA Text & Bild
Kipkorir knep silvret på 58.11 och Cheptegei bronset på 58.26.
Även på damsidan sprangs det fort när Agnes Jebet Ngetich satte världsrekord med en sekund. Hennes 1:05.15 innebär att hon nu har världsrekorden på både 10 kilometer väg och halvmaraton.
Enda svenska i loppet, Carolina Wikström, blev 48:a på 1:11.35.
Lördagens lopp
Simon Sundström blev under lördagen 31:a på 5 kilometer på 13.40. Vann gjorde eritreanen Dawit Seare före en stumnande Jakob Ingebrigtsen.
På engelska milen blev Vera Sjöberg 14:e på 4:33.05 och Wilma Nielsen 19:e på 4:35.73. Vann gjorde fransyskan Agathe Guillemot.
I italienska Rovereto avslutade Andreas Kramer säsongen med att återigen springa under 1.45. På samma gala gjorde Wilma Nielsen ett fint 1 500-meterslopp och i Budapest har Jakob Ingebrigtsen blivit krönt till ”the ultimate champion”.
Det har inte varit någon optimal säsong för Andreas Kramer. Djurgårdslöparen har varit skadedrabbad och tävlade knappt inför EM i Birmingham tidigare i år.
När han nu avslutade säsongen i Italien gjorde han det ändå med ett positivt besked.
Efter att ha legat i ryggen på haren i B-finalen tog Kramer över ledningen när haren klev av.
Även om han fick se sig omsprungen på upploppet av kenyanen Laban Kipkorir Chepkwony blev det en fin andraplats för Kramer på 1.44,25.
Även Wilma Nielsen tävlade på galan och stod även hon för ett fint lopp i slutet av säsongen.
På 1 500 meter blev hon sjua på 4.04,19 – hennes näst bästa tid någonsin utomhus.
Wilma Nielsen under Finnkampen 2026. FOTO: DECA Text & BIld
Budapest och den ultimata mästaren
Veckan har även bjudit på den uppsnackade ”Ultimate Championships” i den ungerska huvudstaden Budapest. Tävlingen har en högre prissumma än tidigare och samlar några av världens bästa friidrottare.
Ingen svensk löpare var med, men däremot en norsk.
Jakob Ingebrigtsen fick en av platserna på 5 000 meter efter att ha spurtat hem segern före den regerande världsmästaren Cole Hocker. Segertiden skrevs till 12.59,24.
På damernas 800 meter fick vi återigen se Keely Hodgkinson och Audrey Werro göra upp. Som så många gånger tidigare den här säsongen var schweiziskan Werro snabbast.
Med tiden 1.55,88 vann hon loppet före Hodgkinson och Femke Bol.
