I framtiden vill Duplantis uppleva ”runners high”
Armand Duplantis har aldrig sprungit en mil – men någon gång vill han springa ett maraton. Runner’s World har pratat med världens bästa stavhoppare om löparkarriären.
– Jag älskar att tävla i sprint och att springa är min favoritträning. Att lyfta skivstång är nog däremot det värsta i hela världen, berättar Armand Duplantis när vi träffar honom i Sollentunahallen.
Här kan man se honom träna intervaller – och det går fort. Att han är en snabb sprinter har han också visat tidigare. Armand tävlade mot världsrekordhållaren på 400 meter häck, Karsten Warholm, på sträckan 100 meter 2024. Då slog Duplantis norrmannen – sluttiden blev 10,37.
Skulle du kunna tänka dig att satsa på 100 meter?
– Jag tror att det är skitkul och jag älskar att springa. Men grejen är att jag fortfarande känner mig väldigt motiverad – jag gillar stavhopp. Att springa 100 meter är också ganska tufft för kroppen, för lårbaksidorna och allt.

Hur fort tror du att du skulle kunna springa?
– Bra fråga! Om jag hade haft den bästa banan, bra vind och bra väder så kan kanske 10,1-någonting vara möjligt.
Tiden som Duplantis sprang mot Warholm 2024 hade gett honom en andraplats efter Henrik Larsson i svenska mästerskapen på 100 meter 2025 (Henrik vann på 10,22).
– Jag har sagt att jag vill köra med stafettlaget – särskilt om vi har en chans att slå det svenska rekordet. Det hade varit väldigt fett.
Duplantis ansats fram till stavhoppsmattan är 45 meter – av rimliga skäl är de längre distanserna alltså inte i fokus. Men i framtiden vill han springa ett maraton.
– Det vore en bra utmaning. Det känns som att alla måste göra det minst en gång, att det är något att checka av på en ”bucketlist”. Min mamma gjorde det och det var häftigt att se. Hon hade visserligen inte så kul, det var lite tufft – men hon ångrar det inte, ler Duplantis.
Har du någonsin sprungit en mil?
– En amerikansk mil? skojar han först.
– Nej, inte tio kilometer, hundra procent inte. Men kanske någon gång efter karriären när jag vill vara i bra form. Jag har hört bra grejer om ”runners high”. Det är något jag måste uppleva någon gång.
Hur hade det gått om du skulle springa en mil i dag?
– Jag har helt ärligt ingen aning, men förmodligen jättelångsamt. Jag tror det hade varit knas om jag sprungit just nu. Men det kanske inte är hela poängen heller. Jag vet inte, jag är ingen löpare – inte än. Någon dag ska jag börja springa lite, men just nu är en mil för långt. Jag kan inte ens föreställa mig det!
Mellan intervallerna sitter Duplantis på en plint och tittar ut på den snötäckta utomhusarenan. De längre loppen får vänta. Men att fortsätta tävla i de kortare distanserna verkar ligga närmare i tiden.
Ska du försöka slå Warholm igen?
– Kanske. Om han vill tävla. Det var en härlig utmaning för mig själv. Jag älskar att tävla i löpning. Jag tror det är den mest ”primala” känslan, det är så naturligt och enkelt, säger Duplantis innan vilan är slut och nästa 100-metersintervall väntar.

Armand Duplantis. FOTO: Deca Text & Bild






