Löparlegenden Ed Whitlock död  – enda 70–åringen som gjort sub 3 timmar på marathon!

Löparlegenden Ed Whitlock död – enda 70–åringen som gjort sub 3 timmar på marathon!

För prenumeranter av Ingen

Ed Whitlock blev världsberömd när han som första 70-åring någonsin, och hittills enda, sprang under 3 timmar på ett maraton. 73 år gammal sprang han in på tiden 2.54.48, också det i Toronto. Justerat efter ålder motsvarar det, enligt fysiologiska experter på området, ett maraton på tiden 2.04.48.

Ed var född i England, men flyttade till Kanada i unga år. Han sprang en mile på 4.34 som skolpojke, men en skada i akillessenan fick honom att sluta med löpning. Först långt senare, vid 41 års ålder, lockades han med av en av sina söner att springa ett maraton. Resten är löparhistoria.

Ed tränade alltid på ett och samma sätt. Han bara sprang, på en drygt 800 meter lång gångväg runt en kyrkogård i närheten av där han bodde. Oftast blev det 2-3 timmar åt gången, ibland upp till fyra, och i stort sett i samma tempo. Det kunde bli upp till 16 mil i veckan.

Det var inte särskilt roligt, förklarade Ed i en intervju, men om någonting skulle hända var det ju inte så långt hem, och blåste det illa från ena hållet så blev det ju snart medvind från det andra.

Han sprang inga intervaller, hade ingen GPS, det var inte mycket prylar över huvud taget. När han slog rekordet på maran för 85–åringar gjorde han det i ett par tjugo år gamla löparskor och i ett femton år 15 år gammalt linne.

 Stretching var heller ingenting han sysslade med, utom alldeles innan en tävling, då böjde han lite på vaderna. Enda styrketräning var snöskottning på vintern.

Om nu Ed var en smula ”nedklädd” i loppen (och väl en fasa sett ekonomiskt för tillverkare av löparutrustning …) så var han också känd för att komma oklanderligt klädd i kostym till alla nummerlappsutdelningar. Inga saggiga mjukisbyxor där inte!  En mycket prydlig uppenbarelse, en riktigt gentleman (och ganska så tunn, 1.70 lång och 51 kilo lätt).

Några av Eds rekord, för oss ungdomar på blott 50 plus (och andra), att sträva efter:

Män 75–79, 5000 meter: 19.07.02
Män 75-79, 10 000 meter: 39.25.19
Män 75-79, halvmaraton: 1.22.23
Män 75–79, Maraton: 3.04.54

Ed själv tyckte träningen mest var en pina, men ”att det var en skön känsla att gå i mål i ett lopp och känna att man gjort bra ifrån sig”. Han var heller inte mycket för doktorer, ville inte ”ligga systemet till last”.Det var kanske inte så klokt. Vuxna män bör kolla prostatan en gång om året, det är en liten pina för längre liv. Om Ed gjort det i tid hade han nog slagit åldersrekord upp till 110 år – minst!

Men tack för allt, Ed. Du är en källa till ständig inspiration. Du har visat att löpning inte behöver vara så svårt. Just do it!!

Musse blickar fram mot sin sista elitsäsong

Musse blickar fram mot sin sista elitsäsong


I mars fyller Musse 39 år, och efter runt 20 år i eliten och totalt 23 SM-guld utomhus och fem OS- och VM-finaler säger Musse att det kommande året kan bli hans sista som elitlöpare. Han har börjat jobba deltid på det nya heta sportdrycksföretaget Maurten och kommande år kommer han även starta upp träningsverksamheten Musses Fun Run. Men fokus ligger ändå på den egna löpningen, och under jul och nyår blir det träningsläger i Sydafrika på hög höjd. Från den 21 mars till den 7 april kommer han träna själv och coacha löpare på Springtime Travels Trainingcamp i Portugal.
Runner´s World stämde av med Musse inför 2018.

Kan du prata lite löpning Musse, eller är du upptagen? Det låter lite stökigt.
- Nej, jag hämtar ena sonen på förskolan, så det låter lite. Men vi är på väg ut, så det går nog bra ändå.

Hur ser en dag ut i ditt liv nuförtiden, med familj och som jag förstått det även jobb vid sidan av löpningen?
- Ja, det är först lämning av barnen på skola och förskola på morgonen, sen blir det ett träningspass innan det är dags att hämta barnen igen runt tvåtiden. Sen blir det ett pass till på kvällen när min fru Hanna kommit hem. Utöver det är jag oftast på Maurten två dagar i veckan, och jobbar med olika projekt där för att nå ut med den nya sportdrycken. Dels genom våra ambassadörer men också genom att hitta olika samarbeten. Det är kul och spännande att jobba med drycken, eftersom alla är nöjda med effekten och många spontant vill använda sig av drycken.

Men det är full satsning på din löpning, trots att du spränger in lite jobb utöver familj och träning?
- Ja, jobbet är bara deltid just för att kunna satsa för fullt på min löpning även 2018. Troligtvis är det min sista säsong med fullt elitfokus, och då vill jag verkligen försöka göra det bra. Jag åker på fem veckors träningsläger i Sydafrika med start över jul och nyår, och sen blir det även ett läger med Springtime i Portugal i slutet av mars och början av april.

Vad är det som är så bra med att åka på läger?
- Dels är det skönt att komma till varmare klimat där man vet att underlaget är bra. Sen är det givetvis riktigt inspirerande miljöer. Både i Sydafrika och Portugal finns inspirerande natur. Vägarna och slingorna man springer ger motivation. Sen får man också inspiration av alla andra löpare som är på lägren, i Sydafrika eliten och i Portugal alla motionärer. En annan stor fördel är också att man slipper många av de vardagsbestyr man har hemma, och man kan fokusera mycket mer på både träning och återhämtning. Så det ska bli kul att komma i väg, speciellt som familjen nu åker med på delar av lägret både i Sydafrika och på Portugallägret med Springtime.

Vad har du för mål 2018?
- Huvudmålet är EM i Berlin på maratonsträckan. Sen kan det bli VM på halvmaraton i mars om jag hinner komma i så bra form och Sverige har ett lag som ställer upp. Men utöver det kommer det bli flera andra lopp, men just EM-maran i augusti är det stora målet.

Utifrån att du har EM som mål, innebär det att du även kommer springa en vårmara för att göra en kvaltid?
- Nej det är inte nödvändigt. Det finns inga fasta internationella kvalgränser just till EM, men givetvis måste jag visa form och själv känna att jag kan prestera på max i EM. Det gör att jag kan lägga upp träningen på riktigt mot EM redan nu, och sen stämma av med andra lopp.

Hur har träningen gått under den senare delen av året som avslutas nu?

- Det har varit en ganska dålig höst överlag på grund av skador. Jag hade först lite problem med en vad, sen när jag började komma i gång fick jag lite problem vid knäskålen. Men det har blivit bra alternativ träning ändå, och löpning har jag fått delvis via träning på ett alter-G löpband som avlastar kroppsvikten. Det har funkat bra även om bandet inte kunnat hålla riktigt höga farter. Snabbaste farten på bandet är 3.07 minuter per kilometer, så jag har fått köra den typen av pass där den farten funkat. Så mycket tröskel, men inga intervaller.

3.07-fart låter som att du är bra i gång ändå, om det är din tröskelfart?
- Ja, men samtidigt ska man ha med sig att avlastningen av kroppsvikten gör det lättare att springa. Så skulle jag köra det utomhus skulle det vara klart tuffare. Men jag tycker träningen går åt rätt håll och jag hoppas kunna köra för fullt i Sydafrika.

Du har även startat upp ett nytt träningskoncept som heter Musses Fun Run, kan du berätta lite om det?
- Ja, jag och min tränare Ulf Friberg och några andra före detta elitlöpare, Oskar Käck och Karl Borgö, har från och till diskuterat att använda våra kunskaper för att på ett positivt sätt aktivera andra att röra sig. Vi kände att vi ville prova detta, där vi förutom att träna vuxna kopplar in att få barn att röra sig mer. Det finns många som fokuserar på att få vuxna att träna löpning, men vi ville ha med att man kan träna samtidigt som sina barn. Vår idé bygger på att man inte ska behöva prioritera bort familjetiden för träning. Givetvis kan man hänga med även om man inte har barn, målet för de vuxna löparna är att man ska bli en bättre löpare genom professionell löpcoaching. Samtidigt som de vuxna tränar har vi träning för barn från 5-12 års ålder med fokus på lekfull rörelseträning, och vill man som vuxen inte träna kan givetvis bara barnen vara med. Vi drar i gång i Göteborg i mars och det ska bli både kul och spännande att testa konceptet.

Vi tackar Musse för intervjun och önskar lycka till 2018.

Vill du hitta inspiration via ett eget träningsläger finns det platser kvar på Musses veckor i Portugal där han delar med sig av sina tips under perioden 21 mars till 7 april. Här hittar du info om lägerveckorna i Portugal.


Länk till Musses Fun Run 

Musses personbästa:

3000 meter: 7.59.40 – 2006 Kungälv. (Inomhus 7.54.05 i Globen 2009)
5000 meter: 13.32.08 – 2006 Kassel, Tyskland
10 000 meter: 28.40.71 – 2012 Bilbao, Spanien
10 km landsväg: 28:12 - 2008 Manchester, Storbritannien
Halvmaraton: 1.02.40 – 2012 Venlo, Nederländerna
3000 meter hinder 8.05.75 – 2008 Heusden, Belgien
Maraton: 2.12.28 – 2012 Hamburg, Spanien
Lidingöloppet: 1.37.10 – 2008



 

Det lönar sig att prenumerera

Det lönar sig att prenumerera


Du får bland annat 20% rabatt på Runners' Store.

Sveriges kanske bästa utbud av löputrustning. Som premium prenumerant har du hela 20 % rabatt på löputrustning förutom på elektronik där du får 10% rabatt. Som digitalprenumerant har du 15% rabatt på löputrustning förutom på elektronik där du får 10% i rabatt. Du kan handla via vår webbshop (länk till vår butik) eller besöka någon av våra butiker på Regeringsgatan 26 i Stockholm eller Baltzarsgatan 31 i Malmö. För att få rabatt i någon av butikerna i Stockholm eller Malmö behöver du visa upp din medlemstatus. Den hittar du under ·Mina sidor” här på sajten. Obs! för att få tillgång till din rabatt på sajten behöver du vara inloggad. Rabatten kan ej kombineras med andra rabatter eller erbjudanden. Dessutom för du möjlighet att läsa Bicycling, Vasalöparen och såklart Runner's World digitala tidningen i din dator/mobil eller läsplatta. [button_register]      
Sponsrat inlägg
Michael Nyqvist, 1960–2017

Michael Nyqvist, 1960–2017


44, skådespelare.

Jag var dålig på allt. Judo, aikido, volleyboll, fotboll. Började träna löpning redan som tonåring, för att bli bättre på det jag var dålig på. Har sysslat med yoga också. Fast det är väl ingen sport?

Sprang mest efter skolan. Terränglöpning. Kom på att man blev pigg av löpning också. Man orkade plugga bättre.

Har tävlat en gång. I skolan. Kom tvåa i ett terränglopp på 2,5 kilometer. Anders Blomqvist, han som vann Vasaloppet, vann den gången också. Han var hysteriskt snabb. Men, som sagt, tvåa var jag. I och för sig var vi kanske bara tre i loppet. Löpningen har alltid funnits där. Springer ungefär fyra gånger i veckan. Brukar bli åtta kilometer åt gången. Hinner sällan ut till Hellas (fritidsområde utanför Stockholm), där jag trivs bäst. Blir mest på Söder och runt Årstaviken. När jag är ute på landet kan jag toppa ibland och gå upp till en och en halv, två mil.

Springer aldrig på tid. Springer oftast med texter i skallen. Repeterar under löpningen. Lär mig andningen i texten. Har texterna lagrade på mp3-spelare, och så har jag diktafon. Kör med alla knep.

Teaterpjäs jag springer bäst till? Skulle vara Den inbillade sjuke, då. Ha ha.

Prövade lite fartlekar i somras, som jag läst om i Runners World. Det var skitkul. Men det går inte när man repeterar. Då skulle jag springa ifrån texten.

Ja, jag prenumererar på Runners World. Smygköpte den ett par år. Du vet, "ett paket tuggummi och så tidningen där borta, tack". Man rullade ihop den, smög hem och läste. Men nu har jag kommit ut ur garderoben. Nu vågar jag säga: jag är löpare. Det är enormt skönt att läsa om de där galningarna som springer dag och natt. Då känner jag att det här kan jag hålla på med ohämmat.

Det är ju rätt ensamt när jag är ute och textlöper. När jag läser Runners tänker jag att det finns kompisar där ute. Kul att läsa om alla olika träningsprogram, hur man lägger upp det. Den inspirerar.

Löpningen är central för mig. Det är något ursprungligt över löpning, ren stenåldersglädje, tror jag. Varje gång jag är ute får jag den där känslan, vad glad jag är att jag är frisk.

Hade tänkt springa maran ett år. Det började med att vi var tre killar, Figge Norling (skådespelare), Hasse Lindqvist (Blossom Taintons man) och jag. Hasse har sprungit massor av maror, han har inspirerat mig mycket. Han pratade så mycket om maraton, så jag tänkte, vad f-n, nu ska jag göra det. Men jag tänkte att om jag lubbar kommer folk stå där och glo. Då kom Figge på att vi skulle springa i Odense. Där kunde man få vara helt anonym. Bättre spy i Odense än på Odengatan, tyckte jag. Men sedan så, det var under en av de sista föreställningarna av pjäsen Terrorism på Dramaten, jag spelade en idiotisk och otroligt närsynt brandchef som satt på golvet med korslagda ben i en yogaställning, då kommer nittofem kilo Torkel Pettersson (i en annan roll) och råkar sätta sig på ena knät. När jag skulle gå av scenen, kändes det som om underbenet satt löst. Trodde det var menisken, gick och röntgade, men det var ledbandet. Ungefär samtidigt upptäckte Figge att det inte gick något maratonlopp i Odense. Så det blev inget.

Kunde inte springa med det där knät. Började gå stavgång, som jag förstår är jättenyttigt. Men jag kände mig bara jättedum. Tänkte jag borde ha bettskena och hjälm också. Alla dessa kommentarer: - Jaharu, var har du skidorna då?, - Nä, jag kan inte stava till skidor, försökte man. Men man kände sig ändå jävligt löjlig. Till slut kunde jag i alla fall springa igen.

Nu bryr jag mig inte om lopp. Det är inre löpning för mig. Det är allt från att springa ifrån fettångest till att komma tillbaka i skallen. Återupplivning.

Reser mycket. Har spelat in film i Norge, Naboer. Och i Danmark. Och en finsk film, i Ystad. Jag och Maria Lundqvist spelar svenska föräldrar till ett finskt krigsbarn. Den bästa av mödrar, heter den. Har blivit Finlands bidrag till Oscarsnominering.

Har alltid joggingskorna med mig när jag reser. Det är nyttigt, men läskigt också. Jag springer ofta bort mig de första dagarna på ett nytt ställe. Det gjorde jag i Ystad också. När jag gick fram och frågade folk sa dom:
- Men det är ju du som gjorde Såsom i himmelen! -Ja, jag vet, sa jag, men ursäkta, var faen är jag någonstans.

Löpning är bra för mitt psyke. Jag brukar lubba några timmar innan jag ska in på scenen. Kroppen är mitt instrument. Och man vill ju polera lutan också. Men när man kommer upp i min ålder spelar det ingen roll vad man gör, man ser ju likadan ut ändå. Så nu handlar det mer om att hålla ihop kroppen, byta ledningar, se till att allting funkar.

Introbild: Fotograf Thron Ullberg/ Norstedts förlag
Bild i text: Pressens Bild

Emelie Forsberg – äntligen tillbaka som skribent i RW

Emelie Forsberg – äntligen tillbaka som skribent i RW


Emelie Forsberg, vår svenska traildrottning, har saknats av många av Runner's Worlds läsare. Men nu är Emelie alltså tillbaka. Internationellt har hon en diger meritlista inom ultratrail, skyrunning och skidalpinism, och runt 102 000 följare på Instagram (@tinaemelie) vittnar om hennes popularitet.

I en kort intervju berättar Emelie om sin vintersäsong och hur det känns att starta upp löpningen efter en vinter med enbart skidåkning – även för en så bra löpare som Emelie är det kämpigt att komma i gång med löpningen. Runt tre veckor behövs vanligen innan hon hittar löpflytet igen.

Kolla in intervjun med Emelie nedan, och är du inte prenumerant hoppas vi givetvis att du vill bli det. RW #5 kommer till prenumeranter i slutet av april och i butik kommer tidningen den 4 maj.

Klicka in till intervjun:


Vill du kolla in tidningen?

Emelie Forsberg återkommer i Runner's World nummer 5 2017.
Nedan hittar du våra möjligheter att läsa tidningen:

Uthållighet tog Kalle Berglund till ett EM silver

Uthållighet tog Kalle Berglund till ett EM silver


Hur känns det nu när du landat efter din fantastiska insats på inomhus EM?
– Det känns skönt att lyckas med det man kämpat för hela hösten och vintern, så nu är det en skön lugn känsla.

Vad hade du för förväntningar på dig själv när du gick in i mästerskapet?
– Jag var ju ganska högt rankad in i mästerskapet, så det är klart att jag visste att jag hade en bra chans. Samtidigt vet jag att just inomhus på medeldistans kan gå lite hur som helst med taktik och grejer, och det är trångt. Så inomhus är speciellt och man måste springa väldigt bra taktiskt, och det är jag väldigt glad över att jag lyckades med.

Ja, du gjorde verkligen ett bra taktiskt lopp, men som jag förstått det tränar du inte speciellt mycket inomhus?
– Nej, jag kör så mycket jag kan utomhus. Jag kör mycket tröskelträning på grusvägar, och sen inför inomhussäsongen var jag i Sydafrika och där körda jag nästan alla mina intervaller på gräsbana eller grusväg. Så jag undviker både inomhuslöpning och jag kör inte heller så mycket på banlöpning. Första gången jag sprang inomhus i år var på en tävling inför EM.

Ni var ett jättestort löpargäng från Sverige i Sydafrika, tränade ni mycket tillsammans?
– Ja vi körde de flesta passen tillsammans, men jag bestämde mig redan inför den här säsongen att jag inte skulle köra så mycket banlöpning eftersom jag naturligt har snabbheten. Så jag körde ett banpass i veckan riktat mot 1500 meter och när de andra började köra mer banlöpning på slutet av lägret körde jag en del pass själv på grusvägarna.

Du har Janne Bengtsson i Växjö som din tränare, ger han dig ett detaljschema som du följer eller styr du även något själv i din träning?
– Allt som vi gör diskuterar vi. Jag har en klar bild över hur jag vill träna, och kring det diskuterar vi och sen i slutändan blir det Janne som bestämmer. Samtidigt vill Janne att jag själv ska vara delaktig i det jag gör och att jag ska tro på det jag gör.

Har du läst mycket kring träningsupplägg eller utgår du från känslan i din kropp och känslan i vad som är bäst för dig?
– Jag läste mycket när jag var yngre kring träning, men sen har jag även träffat många löpare och tränare genom åren så då har man fått input till träningen från andra. Nu senaste tiden har jag fokuserat väldigt mycket på uthålligheten och det har gett resultat.

Du sa att du kör mycket tröskellöpning, hur styr du passen så du ligger rätt och hur ser ett typiskt tröskelpass ut för dig?
– Den här hösten och vintern har jag kört pulsbaserat. Givetvis utgår jag också från känslan för dagen. Jag kommer nog jobba med laktatmätare inför nästa säsong, men känslan och pulsen har funkat bra nu så jag kör vidare med det den här säsongen. – Jag kör nästan alltid en tid eller sträcka rakt av, så ofta blir det 35 minuters eller 45 minuters tröskelpass.

Får man fråga i vilken fart du ligger på när du kör tröskellöpning, och hur ser din fart allmänt ut på en vanlig distansrunda?
– Jag ligger runt 3.22-3.23 minuter per kilometer när jag kör tröskelpass. Givetvis lite anpasset utifrån om det är backar på rundan. All min distanslöpning inklusive 2 mils långpassen ligger mellan 3.55-4.20 minuter per kilometer.

Du sa inledningsvis att du är naturligt snabb, jobbar du med din fart även under grundträningen?
– Jag kör ett pass varje vecka där jag kör löpteknik med löpskolningsövningar och stegringslopp. Det har jag kört i drygt två år nu och det tycker jag ger bra effekt. Jag hade mer fokus tidigare på att förbättra tekniken och snabbheten, men i somras kände vi att allt finns där för att springa så snabbt som det behövs för att vinna medaljer på mästerskap.

Så då bestämde vi att fokus skulle ligga på uthålligheten och att löpskolningen och stegringsloppen en gång i veckan skulle räcka för att hålla igång farten. Stegringsloppet kör med träningsskor så det ändå blir skonsamt men ger snabbhetsträning ändå, och ju närmare tävlingssäsongen ju snabbare kör jag.

Vi har många träningintresserade löpare som läser här, finns det något av dina pass dom skulle kunna ha nytta av utöver löpskolningsövningar och stegringslopp?
– Ja, tröskellöpning tror jag alla löpare har nytta över, men om jag ska ta ut ett pass blir det en intervallstege där man springer 3 gånger 4-3-2 minuter med 1 minuts vila rakt igenom. Det är ett standard pass för mig, och jag skiftar fart lite ju kortare intervallen blir. Senast jag körde passet höll jag 3.03 min/km på 3 minuters intervaller, 3 blankt på 3 minuters och sen runt 2.56 min/km på 2 minuters löpning. Så lite fartstegring ju kortare intervall.

Nu har du en mästerskapsmedalj och en spännande utomhussäsong väntar, tar du någon vila nu innan du går in i träningen inför utomhussäsongen?
– Jag kommer träna en gång om dagen den här veckan och kör igång min tröskel löpningen redan nu på lördag en vecka efter mästerskapet. Jag kommer komplettera med rätt mycket styrka den här veckan, och sen nästa vecka kör jag igång på riktigt igen. Så det blir ingen längre vila, utan det räcker bra med den här veckan då träningen är helt fri och inte styrd.

Nu när du ändå var inne på styrkan, måste jag givetvis fråga hur du kör din styrka?

– Jag kör ganska mycket styrka. Jag har ett skrivstångspass i veckan med knäböj och frivändningar och överstöt. Sen kör jag ett pass med specifik styrka för höft och säte med kroppen som vikt och lite gummiband och Pilatesboll. Sen kör jag även tre konkreta bålpass i veckan för mage och rygg. Alla styrkepass är i samband med löpning eller alternativträning där jag alltid kör konditionsdelen först och avslutar med styrkan.



Vintern slog till lite igen här hemma i Sverige, kommer du träna här hemma eller åker du iväg för bättre löpklimat och underlag?
– Jag åker till USA 24 mars på träningsläger. Så nu är det bara att överleva snön fram till dess. Jag kommer ändå köra så mycket som möjligt utomhus. I värsta fall får jag ta något pass på löpband, men jag vill helst köra ute trots vinterunderlag.

Runners World tackar för intervjun och önskar Kalle lycka till med säsongen 2017. Det blir spännande att följa.

Vägen mot EM-silvret: RW möter Kalle Berglund

Vägen mot EM-silvret: RW möter Kalle Berglund


Läs också: För bara två veckor sedan gjorde Kalle Berglund succé i Birmingham - han förbättrade det 21 år gamla svenska inomhusrekordet på 1500 m med hela 2.2 sekunder till 3:37.69! 

Våren 2016 gjorde RW en lång intervju med Kalle där han berättade om löpningen, uppväxten, karriären och målen. Det var en riktig vinnarskalle vi fick möta - frågan är vad som komma skall efter det här?

Det är lite symtomatiskt att vi ses i Vida Arenas lunchrestaurang, med utsikt mot hockeyrinken. För det var ett liv som hockeyspelare Kalle Berglund satsade på först. Tre år gammal stod han på skridskorna för första gången, ackompanjerad av pappa Anders och farfar Bengt. Han tyckte inte att det var så kul till en början, Kalle var tvungen att mutas med choklad för att han skulle åka skridskor i tio minuter.

Men med tiden uppskattade han att snöra på sig grillorna, och började i Olofströms Ishockeyklubb som femåring. När han var tio satte han igång med friidrott och löpning, mest för att det var bra fysträning till hockeyn och för att många kompisar höll på med det. Kalle spelade även fotboll, men att kombinera alla idrotterna blev svårt så han lade fotbollsskorna på hyllan när han var tretton år. Det blev fullt fokus på ishockeyn; han körde ofta dubbla ispass samt två, tre matcher i veckan. Kalle var högerback, hade ett fint spelsinne och ett bra skott och blev så småningom uttagen till Blekinge läns TV-pucklag och fick åka på några ungdomslandslagsläger.

Samtidigt gjorde han fina resultat i löpning, trots att han sprang förhållandevis lite. Så Kalle postade en ansökan till friidrottsgymnasiet – och kom in i Växjö.

– Då stod jag i valet eller kvalet mellan att satsa på friidrotten eller hockeyn, säger Kalle. Valet föll på friidrotten. En anledning var att han knep ett brons på 400 meter vid inomhus-SM i P16-klassen. Andra anledningar var en silvermedalj på 800 meter och en bronsmedalj på 400 meter på USM samma år.

– Sedan persade jag med elva sekunder på 800 meter det året. Jag tyckte också att hockey var lite halvtråkigt på slutet, det var roligare med friidrott. Jag kände även att jag hade större chans att bli bäst i världen i löpning än i hockey. Visst, jag tror att jag hade kunnat bli en skicklig hockeyspelare och kanske spelat i SHL, men därefter hade det nog varit stopp för mig.

Utöver det säger Kalle att han är individualist, i löpning kan han påverka allting själv. Han menar att det han gör på träning får han också betalt för på tävling.

– Om jag fuskar med träningen så märker jag det på resultatet. I hockeyn var det några som inte kämpade riktigt på träningarna. Det blev jag lite trött på, för jag ville vinna till varje pris. Och när inte alla andra ville vinna lika mycket som jag blev jag sur och irriterad. Många spelade mest för att det var kul, jag spelade för att vinna.

Tar du med dig något från hockeyn till löpningen?

– Överlag är det bra träning. Det är ganska mycket uthållighetsträning i hockeyn, det går undan och det är ett högt tempo. Hockey och löpning är ganska lika varandra. Det är inte som fotboll, som känns lite mer åt det mesiga hållet. I hockey kör man hela vägen in i kaklet.

Hockeykommentatorn Niklas Wikegård sa en gång att ”lata hockeyspelare blir fotbollsspelare”.

– Ja, jag är beredd att hålla med om det, säger Kalle och ler.

Från det att Kalle på allvar började satsa på löpningen som 16-åring, har han haft en imponerande utveckling på 800 meter. Förra året putsade
han personbästat till 1.46,85 i ryska Tjeboksary under lag-EM.

– Nu är målet att ta nästa steg ner mot 1.45.

Han har högt ställda målsättningar. Den långsiktiga målsättningen är att slåss om medaljerna på OS i Tokyo om fyra år.

– De närmaste två, tre åren behöver jag komma upp i världseliten, sedan behöver jag skaffa mig rutin genom att springa mästerskapsfinaler.

I år är huvudmålet EM i Amsterdam på 800 meter. Kvalgränsen är 1.47,60, en fullt rimlig målsättning eftersom hans personbästa nästan är en sekund bättre. Han tar även sikte mot OS i Rio på samma distans. Det Internationella friidrottsförbundets kvalgräns ligger på 1.46,00. Däremot är den Svenska olympiska kommitténs (SOK) kvalgräns betydligt tuffare: 1.45,20. Men om man tillhör kategorin unga och lovande löpare, som Kalle gör, finns det ytterligare en möjlighet att ta sig till de olympiska spelen.

– Då behöver man inte springa exakt på kvaltiden, utan det kan räcka med ett par tiondelar ifrån för att kvala in till OS.

Han vet vad han behöver göra för att klara av att kvalificera sig till EM och OS i sommar.

– Kan jag få bra träningsveckor fram till sommaren utan att bli skadad så ska det kunna gå vägen. Sen har jag hittat en väldigt bra balans mellan träning och vila just nu. Jag tränar precis lagom för att hinna få en bra återhämtning, vilket gör att kvaliteten på träningen blir bra.

Kvalgränsen till EM på 1 500 meter är 3.40,50.

Förra året satte Kalle svenskt juniorrekord (P19) på den sträckan med tiden 3.41,92, ett rekord som västerbottningen Morgan Tollofsen hade haft sedan 1989.

– Det var en extrem lycka att ta rekordet! Jag firade med en vilodag dagen efter och gick på Liseberg med en kompis. Men att kvala in till EM även på den distansen får vänta. Kalle ser inte sig själv som 1 500-meterslöpare förrän om några år.

– Jag tror att jag kan hävda mig ännu bättre på den sträckan. Men först vill jag bli snabbare på 800 meter, för det är alltid en fördel att vara snabb. Det är mästerskapen jag vill lyckas på, och det är inte ofta vinnartiden på 1 500 meter på mästerskap ligger runt 3.28, snarare springer de på 3.34–3.35. Då är det snabba avslutningar, där det gäller att kunna springa de sista 800 meterna kring 1.50 – och det avslutande varvet under 50 sekunder.

Vad skiljer taktiskt mellan att springa 800 och 1 500 meter?

– Det är ganska likt, men du har lite mer tid att agera på händelser under ett 1 500-meterslopp. På 800 meter måste du vara med från start och ta en position inom de första 100 meterna. När det är 300 meter kvar måste du definitivt vara med, är du för långt bak då är det i princip kört.

Vilken av sträckorna gillar du mest?

– Det är 800 meter. Men egentligen gillar jag 400 meter mest. Alla snackar om att 400 är så jobbigt, men vi som springer 800 tycker inte det är någon stor grej att springa 400 meter. Det är mer ”åh, nu är det lugnt, ett varv bara”. “Om allt klaffar borde det bli OS för mig i augusti.” Kalle tränar fokuserat mot sommarens stora mål. 

Kalle började på friidrottsgymnasiet i Växjö 2012. Året efter vann han JSM-guld på 800 meter och gjorde landslagsdebut i ungdoms-Finnkampen, som han också vann. I februari 2014 fick han även göra debut i seniorlandslaget, under Nordenkampen i Finland där han knep en andraplats bakom Johan Rogestedt.

Följande år bestämde han sig för att kvala in till Junior-VM i amerikanska Eugene på 800 meter. Personbästa sedan året före låg då på 1.53, och kvaltiden till JVM var på 1.50. Redan i sin andra tävling för säsongen sprang Kalle på 1.49, och JVM-biljetten var därmed säkrad. Väl på plats i USA var målsättningen att gå till semifinal.

Det blev mycket bättre än så – Kalle tog sig till final där han persade med tiden 1.47,31 och slutade på en sjunde plats. Vann gjorde kenyanen Alfred Kipketer, som öppnade de första 200 meterna på 23,60. Bronsmedaljen togs sensationellt av stockholmaren Andreas Almgren.

– Jag och Andreas visste att kenyanerna skulle köra hårt från start, och det gick brutalt fort. Det var ett lopp där man bara hängde med och inte behövde tänka någonting alls – jag hade samma position hela loppet. Det var förstås riktigt kul att Andreas kom trea. Att det gick så jäkla fort för samtliga var ju en chock. När vi tittade på resultattavlan efter målgång såg vi att alla utom en hade persat.

Kalles kometkarriär har emellertid inte varit helt problemfri. Under hösten 2014 drabbades han av löparknä. Men han vann trots det P19-klassen på Terräng- SM i slutet på oktober. Sedan fick Kalle dra i handbromsen och vila från löpningen i en månad. Under vintern 2015 hade han flyt i träningen och var på träningsläger i Sydafrika i en månad. På påsken var det dags för ännu ett läger, på spanska Teneriffa. Men på plats i Spanien började det andra knät att bråka, och Kalle drabbades av ytterligare ett löparknä.

– När man är på läger vill man springa eftersom det är varmt och skönt. Jag tränade i en vecka men insåg att det var bättre att vila för att få bukt med löparknät, och sprang sen inte på två veckor. Därför hade han inte så höga förväntningar när han i mitten – Men vi lyckades försvara vår dubbel. Det var jag och Wille Levay, som också är junior, som i princip avgjorde 800 och 1 500 meter. Det var väldigt kul. Jag kände att formen var på väg trots att jag före stafett-SM nästan bara körde kvalitetspassen, resten av träningen bestod av crosstrainer och vattenlöpning.

Därefter åkte Kalle till Nederländerna och Belgien för att tävla. I sitt andra 800-meterslopp i Benelux-området korsade han mållinjen på 1.47 och fixade en biljett till Lag-EM i Ryssland. Och det var alltså i Putin-land som hans nuvarande personbästa sattes med tiden 1.46,85.

– Det gick över förväntan, jag hade varit sjuk samma vecka och tänkte att det får gå som det går. Jag löpte ekonomiskt och sparade kraft till slutspurten och det blev mitt bästa lopp hittills. Ändå var det inget optimalt lopp eftersom det gick ganska långsamt på det första varvet, 53 sekunder. Efter Lag-EM la han allt fokus på Junior-EM i Eskilstuna i mitten på juli. Formen var god före loppet, Kalle siktade på medalj. Men han sprang in på en fjärde plats.

– Det var ganska jobbigt mentalt. Egentligen var det min första motgång i idrottslivet. Jag hade missat mycket i träningen under hösten och våren, det var lite därför det gick sämre. Dessutom gjorde jag en grov miss taktiskt då jag påbörjade spurten för tidigt, det kostade mig definitivt en medalj, menar Kalle.

Även om hans personbästa kom under Lag-EM så är det ett annat lopp som Kalle värdesätter högst under fjolårets säsong: Copenhagen Athletics Games i början på augusti. Där mötte han dansken Andreas Bube, slovaken Josef Repcik och kenyanen Jonathan Kitilit – samtliga med personbästa under 1.45 på 800 meter. Kalle slog hela bunten då han knep andra platsen (efter Jamal Hairane från Qatar) med tiden 1.47,52!

– Det var bra för självförtroendet att slå Bube och Repcik. Bube är ju en erkänt duktig spurtare och har även tagit medalj på EM. Och att kunna slå honom i ett lopp där det gick halvlångsamt på det första varvet, gav också en kick för självförtroendet. När Kalle lirade hockey ville han vinna till varje pris. Den filosofin anammar han fortfarande. På frågan om han brinner för löpningen svarar Kalle:

– Framförallt brinner jag för att vinna, det är därför jag tränar. Att uppnå de mål jag sätter upp är bland det bästa som finns.

Efter att ha tagit gymnasieexamen vid det tekniska programmet förra året, så springer Kalle i princip på heltid numera. Han läser en kurs på Komvux och jobbar lite åt familjeföretaget, men det är löpningen som styr hans vardag. Han tränar på förmiddagen och han tränar på eftermiddagen. Därtill gäller det att få övriga bitar att falla på plats, som det här med återhämtning och att sova tillräckligt under natten. Kalle hoppar i säng mellan tio och elva på kvällarna, och går upp sju för att äta frukost. Sen är det dags att träna klockan nio.

– Elitidrott är en livsstil. Jag brukar skämta med mina kompisar och säga att ”sova är mitt jobb” – jag måste vila för träningen skull. De tycker att det är lite kul.

Hur trivs du med livet som du lever just nu?

– Jag lever mitt drömliv. Jag ofta på träningsläger, senast var jag i USA i sex veckor. Jag gillar att resa och att upptäcka världen. Att få det på köpet med löpningen är fantastiskt.