MEST LÄSTA
SM i 24-timmars, Gax och inställt HUB
Blogg

SM i 24-timmars, Gax och inställt HUB


Det var kvinnornas och debutanternas dygn i Skövde, när den historiska första SM-tävlingen i 24-timmarslöpning anordnades. På Österlen ordnades inte en, utan två upplagor av Sveriges äldsta 100-milestävling Gax. Och Halland Ultra Beach Trail tvingas ställa in.

Skövde Ultrafestival – med SM i 24-timmarslöpning

I 13 år har det arrangerats riksmästerskap i 24-timmarslöpning. Men medan 100 km har haft SM-status sedan 2011 var det först tio år senare som även 24-timmarslöpning nådde samma status. Platsen för den historiska tävlingen var Skövde, där åtta av riksmästerskapen har gått i samband med Skövde Ultrafestival.

Att arrangera en 24-timmarstävling under årets varmaste period och nära internationella mästerskap (som oftast hålls på hösten) har sina utmaningar. I år hade flera aviserat att de ville kvala in till landslaget, men sedan kom beskedet att VM ställs in. De svenska löparnas resultat må inte ha nått internationella nivåer, men flera debutanter presenterade sig med besked och norske världsstjärnan Therese Falk totalvann med två mil.

Damtävlingen

Sveriges genom tiderna bästa 24-timmarslöpare Maria Jansson, med svenska rekordet på 250,647 km från EM-guldet 2016, hade egentligen inte tänkt att springa i Skövde. Men hon behövde ett resultat för att ta sig till vad som skulle bli hennes sjunde internationella mästerskap. Tio dagar före tävlingen hade hon drabbats av en muskelinklämning som efter fyra timmar tyvärr visade sig omöjliggöra vidare löpning.

När även Therese Fredriksson till slut insåg faktum och steg av efter 11 timmar då skadekänningen i vänstersidan inte gav med sig, då öppnade sig fältet för en överlägsen guldmedaljör och kamp om de övriga medaljerna.

Elin Hartelius

Elin Hartelius, IF Kville, fick kämpa mot magproblem, vätskebalans och värme, men med slutresultatet 210,05 km slog hon både sin distans från debuten i april och vann SM-guld med över tre mil.

– SM-guld fanns inte på kartan. Det känns helt otroligt. De sista åtta timmarna handlade det bara om att stå ut. Jag vet inte, varför gör man så här mot sig själv? Men det är ju verkligen värt det på slutet, så himla häftigt, säger Elin Hartelius direkt efter målgången.

Bakom Elin blev det desto tajtare om de övriga medaljerna. Både Annika Johanson, Sweden Runners och Anna-Maria Trollsfjord, SOK Knallen slog personliga rekord. Även om det skiljde mindre än 3 km ner till 24-timmarsdebutanten Louise Kjellson, Umara Sportsclub, på fjärdeplatsen lät Annika och Anna-Maria egentligen aldrig någon närma sig de sista timmarna. Annika tog SM-silver på 178,91 km och Anna-Maria brons på 175,88 km.

Men totalvinnaren i tävlingen kom från Norge och deltog inte i SM. I oktober förra året slog Therese Falk med distansen 251,452 km Maria Janssons nordiska rekord. Trots värmen och den obarmhärtiga solen låg Therese länge på ett snittempo en bit över det rekordet. Men till och med Therese Falk visade sig mänsklig, även om hon höll sig löpande hela dygnet. 242,81 km är ändå med råge hennes näst bästa 24-timmarsresultat och fyra i världen i år.

– Jag var ganska långt nere i källaren. Det var fruktansvärt tungt efter 17-18 timmar. Min målsättning var att hålla i 24 timmar. Jag är kämpestolt över det jag uppnådde. Jag hoppades på 220+, så 242 km, det är “grisebra”, säger Therese Falk, som höll ett känslosamt tal vid prisutdelningen och tackade för att hon kände sig så välkommen.

Det var även SM i veteranklasser. De tre medaljörerna i “stora SM” fick också var sin veteranguldmedalj, Elin Hartelius i K35, Annika Johanson i K50 och Anna-Maria Trollsfjord i K45. Övriga veteranguldmedaljörer var Louise Kjellson i K40 (173,03 km) och Lisa Amundsson i K60 (totalfemma i SM på 169,88 km).

Herrtävlingen

I herrtävlingen blev det ännu större omkastningar. Av förhandsfavoriterna fick André Rangelind, som var sjuk i veckan innan, ge sig innan 3 timmar, Mikael Gottberg fick återigen problem med vätskebalansen och steg till slut av strax efter 11 timmar och huvudfavoriten Sebastian Pokorny kunde inte heller i sitt tredje försök genomföra hela dygnet. Efter att ha haft en dipp i fyra timmar som bara blev värre när han inte kunde tillgodogöra sig tillräckligt med energi valde han att ge upp efter 15 timmar.

Av de mer rutinerade favoriterna återstod då bara Emir Halalkic. Men han hade fortfarande känningar av den snedbelastningsskada han ådrog sig under en egen utmaning i april. Att han efter en segdragen kamp med överraskningen Daniel Brånn lyckades bärga ett SM-brons med 208,39 km gjorde honom till den synbart gladaste av alla på prispallen, trots att han var mer än två mil efter sitt fjolårsresultat.

Men lyckan var nog lika stor hos de två som med nöd och näppe lyckades stiga högre upp på prispallen, även om smärtan var synbar i både ansikte och haltande ben. 26-årige Bill Öster, Karlshamn SK, gjorde debut i ultratävlingssammanhang (även om han sprang 60 km som träning i en backyardtävling 2019). Men förberedelserna och sättet han genomförde loppet vittnade om en förvånansvärd mognad och disciplin.

Bill Öster

– Jag är riktigt stolt, det kan jag inte säga nåt annat. Jag är hur nöjd som helst. De tidigare ultraäventyren jag har gjort är jag van att köra mitt eget lopp. Jag körde mitt eget lopp hela vägen här idag och gjorde mig grej. Jag hade min plan och försökte hålla den så gott som möjligt och det gick ju ganska länge, säger Bill Öster när han stapplar med smärtande ben och tår bort mot prisutdelningen.

Han fick rejäla blåsor på flera tår och var tvungen att ta av sig skorna. Han fick då rådet att klippa upp dem för att släppa tårna fria, vilket gjorde att han kunde fortsätta.

– Jag får nog behålla dem, det är nog de enda skorna jag kommer kunna använda på ett par dagar, skrattar Bill, som slutade på 222,48 km.

Bill hade förberett sig minutiöst och räknat i detalj på hur många gram energi han skulle ha i sig varje timme och vilken puls han skulle ligga på. Lika seriös i sin satsning hade Erik Olofsson, IF Mantra Sport, varit. För bara tre veckor sedan gjorde han ultradebut genom att ta SM-brons på 100 km. Nu fick han med sig ytterligare en SM-medalj av en ännu finare valör. Två nationella medaljer inom tre veckor i sina första två ultratävlingar är det sannolikt ingen annan som har klarat av tidigare.

– Det kändes helt overkligt. Jag har haft otroligt stor respekt för båda de här distanserna, både 100 km och framför allt 24-timmars idag, så det trodde jag verkligen inte. Jag är både glad och överraskad, säger Erik som fick bäras i en stol till prisutdelningen.

Erik svimmade till och med efter 13 mil och låg helt utslagen.

– Då trodde jag loppet var över, men så fick jag prova en saltshot som någon ur ultrafamijen kom óch gav mig. Fem minuter senare var jag uppe och sprang igen. Det var helt otroligt, berättar Erik som fick erfara de annorlunda utmaningar som man kan möta under en 24-timmarstävling.

216,70 km nådde Erik, vilket alltså var 8 km längre än trean Emir Halalkic. Daniel Brånn var den fjärde av herrarna att nå över 200 km, med resultatet 205,96 km. För ett tiotal år sedan sprang han marathon på 2:42. Men ultraerfarenheterna begränsade sig till 47 km på Bergslagsleden Ultra 2016 och 100,5 km på en backyard tidigare i år.

55-årige Mikael Jonsson på femteplatsen har gott om ultraerfarenhet, men på sjätteplatsen hittar vi ytterligare en 24-timmarsdebutant, Anders Szalkai. Eftersom den sexfaldige svenske mästaren i maraton inte upplevde sig kunna springa långsammare öppnade han i ett tempo som efter den första maran innebar ett snitt för 290 km. Taktiken bestod istället av att pausa helt då och då. Det höll hyfsat till 100 km, men trots ett flertal längre uppehåll lyckades han varje gång ta sig tillbaka och nådde till slut 190,43 km och distansrekord med tre mil.

– Det gick ju bra att springa i 5:40-6:00-fart när benen och kroppen var slut, så det går ju att springa lugnare. Så även om jag inte gillar det borde jag kört lite softare i början. Trots mindre bra totalinsats från mig ett bra och kul avslut i ok fart. Det var bra att få till för att personligen veta att det fanns lite till, sammanfattar Anders, som intressant nog också finns i startlistan för Kullamannen 100 miles i november.

SM-vinnare i veteranklasserna var Emir Halkic i M35, Erik Olofsson i M40, Rickard Persson (164,54 km) i M45, Anders Szalkai i M50, Mikael Jonsson i M55, Anders Västerberg (141,48 km) i M60, Lasse Jutemar (102,42 km) som ensam deltagare i M65, Hans-Inge Lindeskov (107,07 km) som ensam deltagare i M70.

Lyssna på mer från SM-tävlingen och intervjuer i podden Ultraaktuellt

Världsresultat i M75

M75-klassen förtjänar särskilt omnämnande. Två ultralegendarer kom till start (plus Håkan Sjöö i motionsklassen). Kurt Gustavsson ansvarade under flera år för Sveriges enda ultratävling under 1990-talet, Hultsfred Ultra. Han nådde nu ännu en mara, med 44,54 km.

Just i Hultsfred Ultra gjorde Bo Pelander ultradebut 1996. Den nu 78-årige Bo slog i helgen sitt eget svenska M75-rekord med knappt 2 km och sprang imponerande 143,10 km, vilket placerar honom som världsetta i år och 21:a i världen genom tiderna.

– Härligt att äntligen få tillbringa 24 timmar på löparbanan med likasinnade efter ett tävlingsfattigt år, säger Bo.

6- och 12-timmars

Det erbjöds även 6- och 12-timmars under Skövde Ultrafestival och liksom på 24-timmars slutade båda dessa med kvinnliga totalsegrare. Sofia Byhlinder fick viss revansch efter DNF på SM 100 km och sprang trots magstrul i mål på 69,35 km på 6-timmars. Norskan Kristin Aastad vann 12-timmars på 121,94 km.

Två upplagor av klassiska Gax 100 miles

100 miles är en klassisk ultradistans, som populariserades genom Western States på 1970-talet. Det var förlagan när Stefan Samuelsson 2006 ordnade den första 100-milestävlingen på svensk mark, The Gax 100 miles i en loop som till största delen följer Skåneleden på Österlen. Tävlingen låg nere i början av 2010-talet och återupptogs 2014 i ny regi.

Gax vill vara ett litet, gemytligt alternativ till de större ultratävlingarna. Det hårda trycket på startplatserna har man löst genom först till kvarn när anmälan öppnar, oavsett meriter. Men i år valde man att ordna två upplagor, en tävling på tisdagen och en på lördagen, med 50 platser vardera.

Efter flera avhopp kom 38 till start på tisdagen och 27 av dessa tog sig i mål. Anna Andersson var enda kvinna och sprang tillsammans med maken Pål Andersson i mål på 22:43. Herrklassen vanns övertygande av 52-årige Roger Kjellsson på 18:12.

Allra mest känslor blev det när 100-milesdebutanten Jamie Stasch utmattad kunde guidas till målet i Ystad av arrangören Urban Ljungberg, bara sekunder innan tidsgränsen på 32 timmar gick ut.

Mikael Öhman

Lördagen bjöd på ännu varmare väder. Norge kammade hem helgens tredje ultraseger på svensk mark genom Sofiia Granheim på 22:59. På herrsidan var gotlänningen Mikael Öhman ensam under 20 timmar och vann på 18:56. 32 av de 41 startande kom i mål på lördagen.

Fullmåne i Full Moon Race

För dem som enbart vill springa den sista halvan av Gax-banan kan man springa systerloppet Full Moon Race. Som namnet antyder går det på natten och dagen väljs utifrån när fullmånen infaller.

Den 12:e upplagan vanns med en dryg timme av Lotta Sjöberg med 9:04 på damsidan, medan det på herrsidan var desto tajtare. Matti Piittinen persade med nästan en timme och vann på 7:40, med både Yoshihiro Tsunoda och fjolårsvinnaren Sebastian Ryberg inom sju minuter där bakom.

Stentuff skogsultra i Storstenshöjden 50 & 100 miles

Ville man ha en tuffare utmaning på 50 eller 100 miles kunde man springa (i den mån det gick att springa) den första sommarupplagan av Storstenshöjden i Kilsbergen utanför Örebro. Där hade Rickard Ahlberg ordnat med en kuperad varvbana på 20 km, där 40 procent av sträckan gick i obanad terräng. “Helt sinnessjuk bansträckning”, kommentarade Jonas Brännmyr som sprang ett testvarv.

Två lyckades ändå genomföra 100 miles, Magnus Hjelmér på 47 timmar och 47 minuter, Staffan Gereonsson drygt 5 timmar mer. Carina Gustavsson imponerade på 50 miles, som hon avklarade på 20:29, medan Martin Bergman som herrvinnare tog sig runt på 19:16.

Kortultra på Bjärehalvön

På Bjärehalvön arrangerades helgens kortaste ultralopp, Bjäre Trail Run på 51 km (det fanns även kortare distanser). Catrine Gunnarsson vann damklassen och var totaltvå på 5:38:08. Erik Wickström var återigen överlägsen i herrklassen och tog sin tredje raka seger på 4:41:44.

Halland Ultra Beach Trail inställt

Många hade laddat länge för att om två veckor springa någon av distanserna längs kusten i Halland Ultra Beach Trail (HUB), med den längsta på hela 200 miles. Efter att tävlingen uppmärksammats i en Facebookgrupp för fågelskådare, där en handläggare från Länsstyrelsen var med, ledde diskussioner mellan arrangören och Länsstyrelsen att tävlingen måste ställas in.

– Vår åsikt är att HUB inte är formellt tillståndspliktigt i de reservat vi passerar och detta har vi meddelat länsstyrelsen i mars via en samrådsanmälan. Den här metoden är normalt sett resurseffektiv för såväl oss som länsstyrelsen (och har även fungerat i tio års tid på liknande evenemang i reservat med exakt samma skrivelser som de som nu är aktuella), då en full-lödig tillståndsansökan tar ganska mycket mer mantimmar i anspråk, skriver arrangören i en kommentar efter att på sin Facebook-sida meddelat att tävlingen ställs in.

TOPP BILD: Deca Text & bild (montage) och Daniel Westergren



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Inför SM i 24-timmarslöpning
Blogg

Inför SM i 24-timmarslöpning


Till helgen blir det äntligen svenskt mästerskap i 24-timmarslöpning. Efter 13 år av riksmästerskap får alltså denna klassiska ultralöpningsgren nu SM-status. SM-tävlingen sker i samband med Skövde Ultrafestival och vi har tagit tempen på favoriterna inför en helg där temperaturen blir hög även på andra sätt.

Redan 1980-1982 fick Bertil Järlåker sin klubb IK Tiwaz att ordna tre 24-timmarstävlingar i Norrköping. Men sedan tog det 20 år innan en annan stark profil inom svensk ultralöpning, K-G Nyström, drog igång Trollhättan 24-timmars. I och med den tävlingen började även “vanligt folk” att springa ultra.

Det första riksmästerskapet hölls i Trollhättan 2007. När 24-timmarslöpning för första gången får SM-status till helgen är platsen Skövde, där hela åtta av riksmästerskapen har hållits.

– Äntligen får vi SM på 24-timmars efter så många år med motioner och annat, gläds tävlingsledaren Reima Hartikainen.

Damer

På damsidan gör Sveriges ohotat bästa 24-timmarslöpare genom tiderna, Maria Jansson, sin första start i en svensk 24-timmarstävling sedan 2010. Det blir hennes 21:a tävling i denna klassiska disciplin!

2015 blev hon europamästare och samtidigt trea på VM. Året därpå skulle det bli ännu bättre, hon blev återigen europamästare och 250,647 km var dessutom europarekord och då näst längst i världen genom tiderna.

Men in i det sista är det osäkert om Maria kommer till start denna gången.

– Jag har en nervinklämning som påverkar funktionen i höger ben, säger Maria.

Förhoppningsvis får vi se Maria på startlinjen. Den som i så fall kommer ge henne allra hårdast kamp upp mot lite längre distanser är den som i höstas slog hennes nordiska rekord, norskan Therese Falk. Som norsk medborgare tävlar hon dock inte i SM-klassen.

– Jag är bara glad för att få springa tävling. Det blir väldigt varmt, så det blir nog inte något rekordlopp, även om dagsformen skulle vara bra. Ambitionen är att hålla ut i alla 24 timmarna. Utöver det gläder jag mig väldigt. Jag är ju otroligt glad i de svenska ultralöpare som jag känner och jag känner mig alltid inkluderad och välkommen, säger Therese Falk.

De två som lär göra upp med Maria Jansson om SM-medaljerna är Therese Fredriksson och Elin Hartelius. Therese sprang 222,558 km i sin 24-timmarsdebut i finska Espoo i februari 2020.

– Jag hade en kanondag i Espoo och var lugn och stressade inte. Jag kommer vara väldigt ödmjuk och lyhörd under loppets gång. Och jag ser att vädret ska bli väldigt varmt, så det gäller att vara smart under loppet, lyssna på kroppen och ta det försiktigt och lugnt, säger Therese.

Elin Hartelius imponerade också i sin 24-timmarsdebut i Göteborg i april. Trots många timmars kamp kom hon ändå med god marginal över 200 km i sin debut, 207,724 km. En förkylning som inte helt har vikt undan har dock gjort henne mer osäker inför helgen.

– Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan just nu. Vill så gärna springa. Om jag kommer till start, vilket jag ändå hoppas/siktar på, kommer jag att vara ännu lite mer lyhörd för vad kroppen signalerar. Känns det inte bra kanske jag blir tvungen att kliva av. Men vem vet, kanske blev vilan som sjukdomen innebar en grym uppladdning och det går bättre än förväntat. Allt kan hända i ultra, säger Elin.

Som sagt, allt kan hända i ultra. Men om allt går som det bör blir det sannolikt svårt för några övriga att kämpa om SM-medaljer.

Den med bäst personligt rekord av de övriga är en av världens bästa i K60-klassen, 61-åriga Lisa Amundsson. Lisa har dessutom SM-guld i 24-timmars från 2016 och två bronsmedaljer.

– Roligt att vara tillbaka i Skövde igen ett av årets stora händelser. Ambitionen är naturligtvis att komma så långt som möjligt. Svårt att veta om träningen varit tillräcklig för längre distanser. Men jag är glad att få vara med och springa med den svenska eliten, säger Lisa Amundsson ödmjukt.

Ytterligare tre kvinnor har tidigare passerat drömgränsen på 100 miles. Anna-Maria Trollsfjord (173,3 km i Skövde 2020), Elin Engström (166,5 km i Örebro 2020) och Annika Johanson (166,3 km i Skövde 2018). Kan de få sällskap i 100-milesklubben av ytterligare någon?

Herrar

På herrsidan får tre löpare agera huvudfavoriter, även om i alla fall två av dem ännu inte fått ut sin potential i disciplinen.

Sebastian Pokorny har gjort två för hans vidkommande misslyckade 24-timmarstävlingar (219,484 km från Skövde förra året som bäst). Med erfarenheterna från dessa är hans förhoppning att det nu ska leda riktigt långt, om nu inte värmen ställer till det.

– Målsättningen är ju såklart att komma så långt som möjligt, även om placeringen kanske kommer vara lite mer i fokus än det hade varit vid andra förutsättningar. Men jag är nöjd med mina förberedelser och kroppen känns väldigt bra, så det ska bli skönt att springa av sig lite, säger Sebastian Pokorny.

Erfarenheter från två 24-timmarstävlingar utan önskat resultat har även Mikael Gottberg. Han har inte dolt sina ambitioner att en landslagsplats skulle smaka gott. I Skövde 2019 drabbades han av begynnande rhabdomyolys-symptom och avbröt, medan han i inomhustävlingen på Bislet senare samma år nådde 216,534, ett resultat han gärna ser förbättras rejält i helgen.

– Ambitionen är att springa stabilt i alla 24 timmarna då det är det som krävs för att göra ett bra resultat. Det är något jag gjort bättre och bättre för varje gång jag provat och hoppas därför kunna slipa ytterligare lite på just det även denna gången. Riktigt kul med SM-statusen och vilket uppsving det gett på antalet anmälda, säger Mikael.

Och det spritter i benen på göteborgaren.

– Det ska bli så kul att få tävla på riktigt igen, så känns bara positivt och kul inför helgen. Lite som julafton när man var barn.

Julafton blir det även för Emir Halalkic.

– På norsk skulle man nog säga terningskast seks för att beskriva hur sugen jag är, säger Emir.

Fjolårets RM i Skövde var hans femte 24-timmarstävling och med 230,827 fick han en efterlängtad medalj. Men det finns mer att slipa på med taktiken, så en bra dag kan det bära ännu längre.

– För egen del hoppas jag på ett fint resultat och en bra placering, säger Emir hemlighetsfullt.

Debuterande utmanare

De tre med störst utmanarpotential har aldrig tidigare sprungit 24-timmars. Det kan med andra ord gå hur som helst, då mycket kan hända under ett dygn.

Bill Öster har genom FKT-rekord på Skåneleden SL1 och Blekingeleden (som båda har blivit slagna nyligen) visat att han kan hålla igång riktigt länge. Men han har ännu inte mätt sina krafter på tävling.

– Mina ambitioner är i vanlig ordning ganska höga, jag siktar mot stjärnorna så kommer jag förhoppningsvis åtminstone över trädtopparna, haha. Min plan är att försöka sikta mot 24 mil och skulle man märka mot de sista timmarna att man ligger hyfsat fortfarande så är ju pallplats lockande och kanske inte omöjligt, hoppas den 26-årige blekingen.

För bara tre veckor sedan gjorde Erik Olofsson ultradebut genom att bli bronsmedaljör i SM på 100 km. Klarar han att ta ytterligare en SM-medalj i sin andra ultratävling så kort inpå?

– Återhämtningen efter SM på 100 km har ändå gått bra. Jag tog i princip en vecka helt träningsfri då benen var riktigt rejält slitna. Förra veckan fick jag dock in 15 mil och benen kändes bättre och bättre, säger Erik.

Att springa 24-timmars är förstås en helt annan typ av ultra än 100 km, men stämningen är på topp.

– Jag är oerhört laddad för utmaningen. Målet är att vara i rörelse hela loppet och lyckas jag med det hoppas jag det ska räcka långt både vad gäller distans och placering, säger Erik.

Den av de tre debutantutmanarna med allra längst löperfarenhet på toppnivå är Runner’s World’s 51-årige chefredaktör Anders Szalkai. Under större delen av 1990-talet och början av 2000-talet var han dominant på marathon, med bland annat fem SM-guld. 2011 testade han på ultra för första gången, genom att vinna ännu ett SM-guld, på 100 km, trots en tuff resa. Förra året sprang han för första gången 100 miles under ett dygn, på en backyard ultra i Kalmar. Nu hoppas han förbättra sitt distansrekord avsevärt.

– Jag har mycket mer respekt för den här distansen och för att det är en helt annan grej än den typen av löpning som jag själv har hållit på med och som jag har varit hyfsat bra på. Det här är nånting nytt och lite spännande. Det ovissa gör det lite kul, men samtidligt lite läskigt, säger Anders, som har satt upp 100 miles som steg ett, 200 km som nästa etappmål och 240 km som sitt drömmål.

Veteranklasser

24-timmars är sannolikt den friidrottsdisciplin där även löpare högre upp i åldrarna har möjlighet att fajtas om topplaceringar även totalt. Men det delas även ut SM-medaljer i åldersklasser. Den äldsta klassen på herrsidan är M75 med tre deltagare, medan den äldsta damklassen med deltagare är K60.

Följ tävlingen

Tävlingen kan följas via Facebookgruppen “Följ SM i 24-timmarslöpning”.

Varvtider och aktuell ställning kommer man kunna följa via jogg.se/liveresultat.

Ett mer ingående förhandsinlägg finns på https://ultramarathon.se/nyheter/infor-sm-i-24-timmarslopning



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Ultratrail-genombrott av Anna Carlsson
Blogg

Ultratrail-genombrott av Anna Carlsson


Anna Carlsson fick till slut sitt internationella genombrott i ultratrail, då hon i helgen tog en förkrossande seger i Val D’Aran by UTMB. I Trelleborg blev det svensk-dansk kamp i Backyard Ultra Sydkusten.

Val D’Aran by UTMB

35-åriga Anna Carlsson förknippas av många med sina fantastiska framgångar i backyard ultra. Men det är på långa distanser i ultratrail hon känner sig som mest hemma. I Val D’aran by UTMB fick hon till slut visa sin internationella kapacitet genom att vinna den tuffa tävlingen med nästan tre timmar.

– Jag har nog inte riktigt smält det hela. Det känns ganska precis som vanligt. Men det känns väldigt kul, det är den här typen av lopp som är anledningen till att jag började med ultra. Men sen har jag fortfarande svårt att förstå att det är stort, kommenterar Anna sin insats.

“Som vanligt” för Anna Carlsson innebär alltså att leda damklassen från start till mål. Till slut blev hon nia totalt av de närmare 1 400 startande. Att springa i 29 timmar och 25 minuter på den vackra, men tekniskt krävande banan, med 162 km och 10 700 branta höjdmeter, tyckte Anna var enklare än att stå i rampljuset.

Anna Carlsson!! Bild tagen av Ellen Westfelt

– På de här loppen är det tydligen så stort på nåt sätt. Man ska veta vad man ska göra både innan och efter, att det ska komma naturligt med segergester och så. Men jag har ingen aning om vad jag ska göra. Jag har ju aldrig vunnit nåt sånt här stort tidigare, säger Anna.

Val D’Aran är en av ett trettiotal tävlingar som UTMB har tagit över. Den ingår i det som ännu är Ultra-Trail World Tour och som nästa år blir UTMB World Series. Till och med den ödmjuke Anna har med den här insatsen nu höjt sina ambitioner på UTMB i slutet av augusti, den ultratrailtävling som samlar flest av världens bästa ultratraillöpare.

– Jag är kanske topp 30 på rankingen och det känns som att det är ett getingbo i år. En väldigt optimistisk förhoppning, jag skulle bli väldigt glad för en topp tio, säger Anna.

18 svenskar startade på den långa distansen under Val D’Aran, av dessa tog sig elva herrar och två damer i mål. På herrsidan placerade sig Henrik Smeds, som var trea i Kullamannen 2017, på en utmärkt 14:e-plats en dryg timme efter Anna Carlsson, med tiden 30:27.

Lyssna på en längre intervju med Anna Carlsson i Ultraaktuellt

Backyard Ultra Sydkusten

Ungefär lika många timmar som Anna, men på en betydligt plattare bana, sprang de två som kämpade om segern i Backyard Ultra Sydkusten (BUS) i Trelleborg. När Niklas Yfjord gav sig efter det 27:e varvet stod kampen mellan Sara Lindström och Kenneth Rosfort-Nees från Köpenhamn.

Sara Lindström gjorde backyarddebut, som ett led i satsningen inför Viadal sexdagars i september. Kenneth, som har sommarboende i Trelleborg, var fyra i BUS 2018. Kenneth vann till slut på 31 varv och Sara passerade alltså 200 km med sina 30 varv.

– Näst sista varvet kraschade magen totalt. Det var liksom ingenting kvar, huvudet var yrt och snurrigt. Smärta kan jag hantera, men när det kommer till huvudet och det bara snurrar så är det lite svårare, säger Sara Lindström.

Tävlingen lockade 142 startande och 101 sprang minst sju varv, vilket innebär knappt 47 km och därmed ultradistans. Men bara fyra av dem sprang fler än 17 varv, kanske påverkade av det oväder som inledde tävlingen.

Sara Lindström sprang sin första tävling längre än 50 km i december 2019, då hon gjorde debut på 24-timmars. I sin andra 24-timmars blev hon tvåa i riksmästerskapet 2020. I september gör hon alltså en mycket intressant start i sexdagarstävlingen Viadal Ultra.

– Där får man ta i från tårna och plocka fram alla envisa bitar man har i hela kroppen. Det kommer bli hemskt, men det kommer nog bli en riktigt skön känsla när de blåser i visselpipan och det är slut. Det är väl dit man vill, den känslan, säger Sara.

Helgens övriga ultratävlingar

21 av de 29 som startade i Trainyard Ultra, en backyard ultra-tävling längs gamla järnvägsspår i Söderhamn med maximalt 24 varv, sprang ultradistans, minst sju varv. Henrik Lowemark vann på 20 varv, assisterad av Håkan Lenneby och Mikael Malmberg.

I ett starkt startfält i Kolmården Trail Marathon vann Ville Johansson en klar seger på herrsidan, med tiden 3:08:34, före välmeriterade Robbin Kantarp och Fredrik Eriksson. Lika klar seger blev det för Johanna Engström på damsidan, som med tiden 4:06:24 var 24 minuter före Stephanie Magnenat, med Saga Eriksson som trea.

Swedish Alpine Ultra går i år virtuellt. Man kan springa de 106 kilometerna på Kungsleden mellan Nikkaluokta och Abisko när som helst under juli månad. Jonas Brännmyr har för närvarande snabbast tid på herrsidan, 14:39:52 och Anna Winther på damsidan, 17:53:20.

I VM i skyrunning var systrarna Lina och Sanna El Kott Helander inte helt på topp, men slutade likväl 7:a respektive 10:e på 42-kilometersdistansen och 4:a respektive 6:a på Vertical K.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Denisova och Glans SM vinnare 10 km
Blogg

Denisova och Glans SM vinnare 10 km


SM 10 km väg 2021 avgjordes under riktigt varma och tuffa förhållanden på F1-banan i Anderstorp. Det var riktigt högklassiga startfält på både dam och herrsidan och tillsist var det Sävedalens Anastasia Denisova som tog hem titeln på damsidan medans MAI´s Jonas Glans spurtade hem segern på manliga sidan.

Precis som 2020 avgjordes årets mästerskap på 10 km väg på en varvbana inne på F1-banan i Anderstorp. Årets upplaga hade flera olika startfält med klart fler löpare nu när restriktionerna för lopp lättats upp något. I huvudklasserna skulle de svenska seniormästarna koras och det var verkligen högklassiga startfältet även om de kvinnliga OS långlöparna saknades.

Anastasia Denisova, Sävedalens AIK

På damsidan gjorde Sävedalens Anastasia Denisova som ett relativt tidigt  och riktigt tufft ryck och fick en klar ledning. Under slutkilometern tappade hon dock mycket fart i värmen men lyckades ändå precis hålla undan för snabbt spurtande Sanna Mustonen från Hässelby och Sara Christiansson också hon från Sävedalen som tog silver och brons. Segertiden på Denisova blev 34:13.

Till herrloppet som startade timmen efter damernas separata lopp hade temperaturen gått ner lite men fortsatt tufft för löparna

Det blev en snabb start, där Samuel Russom från Hässelby och Samuel Tsegay från Hälle var de som mestadels anförde. 5.38 efter 2km, men därefter blev det mer avvaktade löpning även om farten ökade upp bitvis.

In på sista kilometern verkade det klart att medaljerna skulle fördelas mellan Russom, MAI´s Jonas Glans och Högbys David Nilsson, och i slutspurten sista minuten av loppet var svenska rekordhållaren på distansen Glans klart snabbast och tog hem SM titeln på 29:25. Sekunderna bakom tog Samuel Russom silvret knappt före Nilsson.

SM loppet visade på fin toppbredd i svensk löpning totalt och i de olika åldersklasserna – där exempelvis kvinnor 40 och män 40 hade högklassiga vinnare genom Hanna Lindholm och Mustafa Mohamed.

ALLA RESULTATEN

FOTO: Deca Text & Bild och på slutspurten herrar Kai Karjalainen



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Inget OS för Lovisa Lindh – trots klarad kvalgräns
Blogg

Inget OS för Lovisa Lindh – trots klarad kvalgräns


Hon har visat god form, har gjort fantastiska resultat och har klarat kvalgränsen. Ändå får 800-meterslöparen Lovisa Lindh nej från Sveriges olympiska kommitté – trots att kriteriet om en topp 8-placering mycket väl kan uppfyllas.

Den senaste månaden har Lovisa Lindh visat att hon är tillbaka på sin bästa nivå, med flera suveräna lopp på 800 meter i bästa möjliga konkurrens. Det snabbaste loppet sprang hon i söndagens Bauhausgala med 1.59,76. Men trots formen och trots att hon ligger på rankingplats 22 av de 48 som får vara med i OS, blir det inget OS för Lovisa. Sveriges olympiska kommitté, SOK, säger nej – trots att deras kriterium om en topp 8-placering faktiskt är klart nåbart.

I ett känslosamt inlägg på sitt Instagram-konto berättar Lovisa om det oväntade och extremt tråkiga beskedet från SOK. I kommentarsfältet rasar kommentarerna in kring hur fel beslutet är, och många toppidrottare delar med sig av sin frustration kring hur SOK behandlar de aktiva. (läs bland annat Emil Blombergs inlägg)

Lovisa berättar för Runner’s World att hon inför sista delen av kvalperioden fått besked om att hon måste springa bra på de lopp som återstod fram till OS för att ha en chans att bli uttagen. Trots den press som uppstod i och med det har Lovisa presterat på absolut högsta nivå – en nivå som är minst lika hög som när hon kom 10:a på OS i Rio 2016. Att springa tre lopp under 2 minuter i världskonkurrens visar definitivt att Lovisa hade haft chans att i första hand ta sig till semifinalen. I en så tight gren som 800 meter fanns det, med fortsatt stigande form och med formtoppning i fokus, definitivt en chans att hon skulle nå det så kallade grundkriteriet om att man ska ha chans att nå topp 8 i OS – ett kriterium som Sverige troligen är ensamt om att ha. Uppfyller man inte det kravet men anses som ung och lovande av SOK kan man ändå komma med till OS på det så kallade framtidskriteriet.

Nu får alltså Lovisa inte chansen. Tiden för anmälan till OS har runnit ut och hennes väl förtjänade plats går nu till en annan löpare från ett annat land, som med all sannolikhet jublar av glädje över möjligheten att få konkurrera i OS. Detta trots att Lovisa flera gånger tidigare bevisat att hon är en bra mästerskapslöpare och att hon nu faktiskt är tillbaka på sin bästa nivå någonsin.

Lovisa är inte den första som stoppas från deltagande i OS i Tokyo. Tidigare har de inkvalade maratonlöparna Charlotta Fougberg, Hanna Lindholm, Mustafa ”Musse” Mohamed och David Nilsson fått nej av SOK. Alla dessa löpare har med marginal, inte bara en gång utan flera gånger under kvalperioden, klarat den internationella gränsen. De negativa beskeden från SOK har hänvisats till att löparna inte uppfyller topp 8-kriteriet. Dessutom har 1500 meters löparen Yolanda Ngarambe kvalat den tuffa gränsen.

Det har inom alla sporter skett en åtstramning kring antalet aktiva på OS, genom tuffare kval och ett begränsat antal aktiva – så även inom friidrotten. De uppsatta kvalgränserna internationellt inom löpning och friidrott är riktigt tuffa. De är så hårt satta för att man inte vill riskera att för många aktiva kvalar in till varje gren. I stället fyller man på med de aktiva som ligger bäst till på rankingen utanför kvalgränsen, för att nå den kvot man kan ta emot.
I de allra flesta länder hyllas och välkomnas alla som lyckas kvala in till OS-friidrotten, antingen de gjort det via sina resultat eller via rankingen. Att en nationell olympisk kommitté, som ska värna om idrotten och motivera ungdomar att hålla på med idrott, då inte med glädje tar med de fåtalet aktiva som faktiskt kvalar in – det känns oerhört fel.

Nu måste den svenska idrottsrörelsen påverka och debattera formerna för OS-uttagningarna i god tid innan nästa olympiska spel, så att idrottares mål och drömmar inte raseras. Att en kommitté enväldigt sitter och bestämmer vem av de som faktiskt kvalat in som är bra nog att få chansen att vara med på OS, det leder bara till att ett OS känns som en ouppnåelig dröm för många av våra svenska idrottare.

SÅ HÄR SVARAR SOK:S ANSVARIGE PETER REINEBO ANGÅENDE DET NEGATIVA BESKEDET TILL LOVISA LINDH

FAKTA OS-UTTAGNINGAR I SVERIGE
SOK:s främsta uppgift är att förbereda och leda det svenska deltagandet i OS med sikte på konkurrenskraftiga OS-trupper. Sverige ska vara en framgångsrik idrottsnation med medaljkapacitet i många idrotter. Sverige tillämpar, i likhet med många andra länder, nationella kriterier för uttagningen till OS. Grundkriteriet är att en aktiv eller ett lag ska ha visat att man kan konkurrera om en topp-8 plats för att bli uttagen. En lovande aktiv på väg mot sitt första OS kan tas ut på det så kallade Framtidskriteriet om denne bedöms kunna prestera toppresultat vid nästkommande OS. Utvärderingar visar att OS-erfarenhet och rutin är bra investering för framtiden. Källa: sok.se

FOTO: Deca Text & Bild (När Lovisa precis presterat ett av sina bästa lopp på Bauhaus galan som sista formbesked innan OS uttagningen)



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*