MEST LÄSTA
Almgren dagen efter segern: ”Det känns som att man lever i en dröm”
Blogg

Almgren dagen efter segern: ”Det känns som att man lever i en dröm”


Ena dagen skriver han svensk idrottshistoria. Nästa dag försöker Andreas Almgren förstå vad som egentligen har hänt. Segern i New York City Marathon blev en maratondebut utöver det vanliga. Men sömnen efter triumfen? Den var betydligt svårare att få grepp om än konkurrenterna i Central Park.

– Det känns bra. Det känns som att man lever i en dröm, säger Andreas Almgren när vi träffar honom dagen efter loppet.

Efter 42 195 meter genom New Yorks fem stadsdelar korsade den 31-årige svensken mållinjen i Central Park på 2.06.01, endast fyra sekunder från det svenska rekordet. För första gången hade en svensk därmed vunnit New York City Marathon.

Dessutom blev Almgren den förste mannen sedan 2010 att vinna loppet i sin maratondebut. Allt detta under 50-årsfirandet av den klassiska banan.

En sak har Andreas åtminstone hunnit märka sedan målgången: hemma i Sverige har det knappast varit tyst.

– Jag tror att det är svårt att ta del av allt, för det skrivs så satans mycket! Men jag har sett mycket av det som skrivits. Jag har fått otroligt många meddelanden, så det går inte att svara på allting.

Alla intryck har också satt sina spår när det blivit dags att sova.

– Det blev väl några timmar sömn tror jag. Men det är svårt att sova med allt som går runt i hjärnan.

Men hur mycket hinner man egentligen uppfatta av världsstaden när man springer i täten?

– Jag märker ju publiken och stämningen. Jag tänker inte på byggnader och omgivningen på det sättet. Men en av anledningarna till att jag ville springa New York var just stämningen runt banan. Och den fick man verkligen uppleva.

”En hel stad som lever för maraton”

En som gärna skriver under på det är den karismatiske tävlingsledaren Ted Metellus.

– Jag tycker att det är fantastiskt! Det visar mångfalden i New York och hur människor från olika kulturer och delar av världen kan komma hit och uträtta fantastiska saker!

Han följde målgången och imponerades av debutanten.

– Det var helt otroligt att se! Vilken överraskning, särskilt när han gör sitt allra första maratonlopp. Att komma till New York, debutera här och vinna på en av världens största scener. Det är ännu ett kapitel i loppets stolta tradition.

För Andreas handlade valet av debutlopp inte enbart om tider eller placeringar. Han ville uppleva just den speciella blandningen av utmaning och folkfest. Och när vi undrar varför andra svenskar borde välja New York för sin första mara kommer svaret utan tvekan.

– Jag kan inte prata för de andra, men för min del är det en av världens mäktigaste maror. Ett lopp som passar mig perfekt. Om man bara vill springa, ta sig igenom en mara och få en mäktig upplevelse så är det en otrolig bana. Man har ju vyerna här också.

Ted Metellus har sin egen beskrivning av samma sak.

– Hela staden vaknar till liv på maratondagen. Du kanske kommer hit och tror att du är ensam, att ingen kommer att heja på dig. Men sedan står miljontals människor längs gatorna och hejar på just dig!

Att New York gillar att fira har tävlingsledaren själv visat, inte minst under öppningsceremonin där världens nationer intar scenen med flaggor, sång och dans.

– Vi firar alla nationer, deras kulturer och gemenskap. Alla sjunger, dansar och viftar med sina flaggor. Vi har verkligen en enda stor fest här i New York.

För Andreas Almgren är festen av ett annat slag. Han kom hit för att springa sitt första maraton. Nu är han historisk segrare – med en inkorg som svämmar över…



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

New Yorks maratonkung hyllar historiske Almgren: ”Han sprang briljant!”
Blogg

New Yorks maratonkung hyllar historiske Almgren: ”Han sprang briljant!”


Andreas Almgren kom till New York för att göra maratondebut. Han lämnade staden som historisk segrare. Efter den svenska uppvisningen hyllas han nu av en av loppets största legendarer – fyrfaldige segraren Bill Rodgers.

Med tiden 2:06:01 vann 31-årige Andreas Almgren New York City Marathon som förste svensk någonsin. En av dem som hyllar honom är ”kungen av New York”, Bill Rodgers, som själv har vunnit loppet fyra gånger.

Bill Rogers

– Andreas sprang briljant, säger Bill Rodgers.

Efter drygt fyra mil på New Yorks krävande bana återstod kampen om segern. Almgren hade länge hållit sig långt framme i tätklungan och när favoriten Kipruto tvingades släppa blev italienaren Crippa hans sista utmanare. Längs 59th Street insåg svensken att segern var inom räckhåll.

– Det var väl i slutet på 59th Street. Då kände jag att jag hade fått en ganska stor lucka. Jag visste att det bara var 800 meter kvar och att jag kunde hålla om det skulle behövas, berättar Almgren efter målgången.

När han återvände in i Central Park visste han vad som väntade.

– Det var ganska skönt att springa där, komma in i Central Park igen och veta att nu springer jag här och ska vinna New York Marathon. Det är ingen dum känsla!

Crippa gick i mål 13 sekunder bakom svensken, på 2:06:14. Trea blev Kamohelo Mofolo från Lesotho på 2:06:26. Almgrens segertid var dessutom bara fyra sekunder från det svenska rekordet – på en kuperad bana som knappast är känd för att bjuda på rekordtider.

Någon exakt tidsplan hade Almgren inte lagt upp inför loppet. Ändå sprang han den andra halvan över två minuter snabbare än den första.

– Jag hade ingen plan om tider eller någonting. Min enda plan var att ligga där framme med fronten och se till att ingen drog iväg. Jag kände med fem kilometer kvar att jag hade mycket kraft.

Den taktiska prestationen imponerade särskilt på Rodgers. Amerikanen vann New York fyra år i rad, 1976–1979, och har dessutom fyra segrar i Boston Marathon på meritlistan. Han ser en tydlig förklaring till svenskens kyla i det sena avgörandet.

– Hans erfarenhet från banlöpning ger honom en väldigt bra tävlingskänsla. Han vet när det är dags att göra sitt drag och sätta in stöten.

Rodgers har också egna svenska löparminnen. Han minns sin seger i Stockholm Marathon 1981 och de svenska långdistansprofilerna Kjell-Erik Ståhl och Tommy Persson.

– Svenskarna har alltid haft starka maratonlöpare, säger han och beskriver Stockholm som en stad som påminner om New York med sina broar.

För Almgren blev segern en känslomässig urladdning. Efter EM-guldet på 10 000 meter och VM-guldet i halvmaraton tidigare under året kom nu ännu en stor triumf – den här gången på den klassiska maratondistansen, redan i första försöket.

– Jag har nog aldrig varit så känslosam efter en seger. Jag mötte mina vänner och min manager vid målgången. Det kom tårar.

Almgren märker också av den svenska löparfeber som hans framgångar har bidragit till.

– Det är ju en löpfeber generellt i Sverige, men jag bidrar nog ganska bra med den just nu…

Efter söndagens historiska uppvisning i New York lär den knappast avta.


Antal kommentarer: 1


Roland Strömbeck

Såg loppet på tv o det var underbart att se Andreas trippa i 41 km o sen krossa motståndet sista kilometern! Grymt o stort grattis



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Över 5 dygn och 831 kilometer – två belgare skrev historia i Backyard-VM
Blogg

Över 5 dygn och 831 kilometer – två belgare skrev historia i Backyard-VM


Efter drygt fem dygns löpning avgjordes lag-VM i Backyard Ultra. USA tog hem världsmästartiteln, men det var två belgiska löpare som stod för mästerskapets mest uppmärksammade prestation. Merijn Geerts och Ivo Steyaert sprang hela 124 varv – motsvarande 831 kilometer – innan de valde att avsluta tillsammans. Sverige slutade på tolfte plats av 67 nationer, med Niklas Sjöblom och Niklas Drakfors som lagets två sista löpare.

Lördagen den 17 oktober startade 67 nationer samtidigt i lag-VM i Backyard Ultra. Varje land ställde upp med maximalt 15 löpare på en bana i sitt eget hemland, där uppgiften var att springa ett varv på 6,7 kilometer varje timme, så länge som möjligt.
Samtliga fullföljda varv räknades in i lagets resultat, vilket innebar att det inte enbart handlade om hur långt den uthålligaste löparen kunde springa, utan om hela lagets uthållighet. Men för att tävlingen skulle kunna fortsätta krävdes att minst två löpare från laget fortfarande var kvar. När den näst sista löparen bröt fick den sista löparen genomföra ytterligare ett varv ensam för att säkra segern i den nationella tävlingen.

USA visade sig ha den starkaste laguppställningen och vann på sammanlagt 1 120 varv, före Australien på 1 069 och Belgien på 1 058.

I det amerikanska laget sprang Mark Dowdle längst med 107 varv, motsvarande närmare 718 kilometer. Jon Noll assisterade med 106 varv. Men trots att USA säkrade VM-guldet var det Belgien som höll tävlingen vid liv längst.

Två belgare sprang 124 varv – och stannade tillsammans igen

Merijn Geerts och Ivo Steyaert fortsatte timme efter timme, långt efter att övriga nationer hade avslutat sina tävlingar. Till slut hade båda fullföljt 124 varv. Det motsvarar närmare 831 kilometer och innebär att de passerade australiern Phil Gores tidigare världsrekordnotering på 119 varv från 2025.

Men i stället för att fortsätta tills en ensam segrare återstod valde de båda belgiska löparna att avsluta tillsammans. Och det var inte första gången de avslutade tillsammans. Redan vid lag-VM 2022 sprang Geerts och Steyaert tillsammans i 101 timmar, motsvarande 677 kilometer. Även då passerade de den tidigare världsrekorddistansen, men valde att stanna tillsammans i stället för att göra upp om segern. Två år senare upprepades historien. Vid lag-VM 2024 fick de dessutom sällskap av landsmannen Frank Gielen. Alla tre fullföljde 110 varv, motsvarande 738 kilometer, och valde sedan att avsluta samtidigt. Belgien vann då också lag-VM.

Nu, ytterligare två år senare, var det återigen Geerts och Steyaert som höll ut längst. Den här gången blev det imponerande och helt ofattbara 124 varv och 831 kilometer innan de ännu en gång valde att avsluta tillsammans.
Tre raka lag-VM med rekorddistanser och gemensamma avslutningar – en minst sagt unik historia inom ultralöpningen.

Enligt Backyard Ultras regler måste en löpare fullfölja ytterligare ett varv ensam för att utses till segrare. Därför blev det inte heller den här gången någon officiell individuell vinnare, trots att båda belgarna sprang längre än det tidigare världsrekordet.

Sverige tolva – Sjöblom längst med 58 varv

Det svenska landslaget genomförde sin tävling i Svanö utanför Kramfors, på en platt bana längs Ångermanälven. Läs inför loppet artikeln här

Sverige samlade ihop totalt 666 varv, vilket räckte till en tolfteplats bland de 67 deltagande nationerna. Längst av svenskarna sprang Niklas Sjöblom, som fullföljde 58 varv, motsvarande nästan 389 kilometer. Niklas Drakfors blev hans assist med 57 varv, cirka 382 kilometer.
Det svenska laget hade inför mästerskapet som målsättning att förbättra sjundeplatsen från 2024, då Sverige noterade 729 varv.
Den här gången blev det en något sämre placering och färre sammanlagda varv. Samtidigt innebar resultatet att Sverige återigen placerade sig bland de främsta nationerna i världen inom den speciella ultralöpningsformen.

Ett mästerskap som slog distansrekord – mer än 5 varv runt jorden

Totalt sprang deltagarna i lag-VM 32 827 varv, motsvarande drygt 220 000 kilometer – mer än fem varv runt jorden. Mästerskapet blev också det längsta hittills sett till hur länge tävlingen pågick. När belgarna avslutade efter 124 timmar hade de sprungit i över fem dygn.

Nästa år väntar individuella VM i Bell Buckle i Tennessee, där världens främsta backyardlöpare samlas för att göra upp på samma bana.

Big Backyard Ultra World Team Championship 2026

HÄR KAN DU KOLLA IN BÅDE SVERIGE OCH VÄRLDEN

Resultat – lag-VM i Backyard Ultra 2026
1. USA – totalt 1 120 varv
2. Australien – totalt 1 069 varv
3. Belgien – totalt 1 058 varv
4. Japan – totalt 1 038 varv
5. Storbritannien – totalt 939 varv
12. Sverige – totalt 666 varv



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Varför ska man vila från löpningen under hösten?
Blogg

Varför ska man vila från löpningen under hösten?


Även om många löpare kan intyga att en frivillig eller en ofrivillig viloperiod från löpningen gett en positiv effekt på lite längre sikt, har många inbitna löpare lite svårt för att verkligen tillåta sig en årlig viloperiod där kroppen och även det mentala får återhämta sig.

Trots att man har vetskapen om att en frivillig, lite längre viloperiod efter en lång säsong kan vara nyckeln till att slippa onödiga skavanker kommande träningsperiod är det svårt att släppa den härliga löpningen. Men en utvilad kropp och ett mentalt sug efter träning kommer med råge kompensera det lilla fysiska tapp man får av höstvilan.

Vila helt eller hålla i gång lätt?

Oftast pratar man om att en vila, där kroppen verkligen hinner ta igen sig, bör vara minst två veckor. Men det finns många exempel på att viloperioder upp till fyra-fem veckor gett en oerhört bra effekt för löparen på sikt. Så här får du som löpare stämma av med dig själv, vad som känns mentalt bra och hur mycket du vågar vila.

Längden på vilan kan också bero på hur upplägget för vilan ser ut. Tar du totalvila från all träning kan perioden troligen vara något kortare, men vill hålla i gång med lättare träning behöver viloperioden troligtvis vara lite längre.

Fördelen med att hålla i gång lätt under en något längre viloperiod kan vara att uppstarten efter vilan blir enklare, och du riskerar inte lika lätt uppstartskavanker som kan vara en negativ bieffekt av totalvila. Men helvilan har ju sin fördel – det blir verkligen just vila!

Olika upplägg – vilket väljer du?

Det är inte bara tidslängden på vilan som kan skilja från löpare till löpare utan även upplägget för hur vilan ser ut. Här får du som löpare fundera kring vad som känns bäst mentalt, och sen rannsaka dig själv så att vilan verkligen blir vila.

Den enklaste och mest konkreta upplägget är att ta helvila, där du inte tränar någonting alls under hela viloperioden. Fördelen med total helvila är att din kropp verkligen ges en chans att återhämta sig både fysiskt och mentalt. Sen kan det också vara en skön känsla att börja bygga upp någonting nytt efter vilan.

Oftast svarar kroppen riktigt bra på träningen efter helvilan, när du väl kommit i gång. Nackdelen med total helvila är att du tyvärr ofrånkomligen kommer att tappa lite av din fysiska status och att själva uppstarten efter viloperioden kan öka risken för uppstartsskador om du ökar träningen snabbare än vad kroppen hänger med på. En helvila kan vara två, tre veckors tid totalt.

Kort distans och ökad fart

Ett annat sätt att vila kan vara att köra en aktiv viloperiod med inslag av löpning. Här bibehåller du ett till två löppass per vecka. Dessa löppass ska vara korta, så om din normaldistans är en åttakilometersrunda kan du nu dra ner passet till hälften, alltså fyra kilometer.

Farten på passet ska vara riktigt lugn, men mitt i distansen kan du med fördel lägga in några minuters snabbare ”bekväm” löpning. Denna fartökning i ett kortare pass, en gång per vecka, gör att både dina ben och din syresättning får den lilla dos av fart som behövs för att i princip bevara all den träningsstatus du hade innan vilan.

Samtidigt ges kroppen en chans att återhämta sig genom klart fler vilodagar, och kortare och lättare pass än normalt. Löpningen i sig innebär också att du behåller viss löparmuskeltonus vilket kommer göra igångsättandet av den nya säsongen blir lättare och med mindre risk för uppstartsskavanker.

Så mycket kan du springa under viloperioden

Om du i en normalvecka har två-tre pass löpning ska du inte ha mer än ett aktivt löppass i veckan under viloperioden. Men är du van vid fyra eller fler löppass per vecka kan du ha två av de beskrivna återhämtningspassen per vecka under din viloperiod.

Med ett eller två löppass per vecka, är viloperioden verkligen en viloperiod för de flesta inbitna löpare. Om du väljer att köra den löpaktiva viloperioden, kan perioden gärna vara något längre än om du väljer helvilan.

Om du känner att för många vilodagar verkligen inte känns bra mentalt kan en annan variant av säsongsvila vara att vila helt från löpning, samtidigt som du aktiverar dig med andra träningsformer så att du ändå känner att du får träna.

Viktigt att tänka på, om du väljer att köra alternativa pass under löpviloperioden, blir att inte köra för hårt – för då får kroppen inte sin fysiska vila även om du just vilar från själva löpningen. Om du kör för hårt kommer troligen inte viloperioden ge den effekt som du är ute efter på lång sikt.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Höstens bästa löppass
Blogg

Höstens bästa löppass


Bekvämt och kul – och du blir snabbare på kuppen! Progressiv distanslöpning är perfekt höstträning. Så här gör du.

Distanslöpning, där man springer sin vanliga runda i sitt ”standardtempo”, är nog det vanligaste passet bland oss löpare. Passet underhåller vår löpning och utvecklar konditionen för de som är nya löpare, men ger inte så mycket variation i träningen.

Ett enkelt sätt att variera och få in mer kvalitet i din vanliga distanslöpning kan vara att springa passet i progressivt ökande fart. Just att springa progressivt på vissa av distanspassen är något jag själv gärna gör, och tittar man på eliten är det många av distanspassen som går i progressivt ökande fart.

Visst blir passet tuffare än en vanlig lugn runda, men faktum är att med rätt upplägg så sliter det inte så mycket – och ger väldigt mycket tillbaka till löparen. Hur tufft man vill göra passet kan kroppen och dagsformen få avgöra.

Ibland kan man låta passet komma spontant, men det kan också vara bra att välja ut på vilka distanspass man vill lämna bekvämlighetszonen och verkligen få till en fartprogression.

Starta i din grundfart

Utgå från din normala distansrunda och din normala distansfart när det gäller längden och utgångsfarten på passet. Är din normala distansrunda sex kilometer kan din progressiva distans vara just sex kilometer. I det här konkreta exemplet har jag valt en tiokilometersrunda.

Ingen uppvärmning behövs egentligen på passet, men en kort jogg på tre till fem minuter och lätt rörlighetsträning innan start underlättar för att få en bra känsla i starten.

Om vi utgår från att din runda är tio kilometer löpning startar du, även efter en kort uppvärmning, i din grundfart för distanslöpning. Efter en kilometer löpning börjar du öka på farten ett litet snäpp. Sedan stegrar du farten successivt varje kilometer som du springer.

I början kan fartstegringen vara på runt tio sekunder snabbare per kilometer, men för att passet inte ska bli för tufft övergår du efter de två till tre inledande kilometrarna till runt fem sekunder snabbare per kilometer jämfört med föregående kilometer.

Målbilden blir att du på sista kilometern ska komma ner till den kilometerfart som du skulle klara att ha i snittfart i ett tiokilometerslopp där du tar i maximalt. För att ge ett exempel kan den som springer milen på 50 minuter köra ett upplägg på passet där man går från 6.00 min/km i starten ner till en avslutning som går i nästan 5.00 min/km.

Det gäller dock att inte strikt gå på fartklocka, du behöver inte ens ha någon gps-klocka eller mobil – det går utmärkt att köra passet på känsla och spontant höja farten utifrån vad kroppen och huvudet vill just den här dagen.

Passar bra på löpbandet

Om du kör passet på löpband, där just detta pass funkar mycket bra, är det enkelt att styra fartökningen (se rutan nedan för förslag). Men oavsett var du kör passet stannar du till efter att den progressiva delen av passet är avslutad och vilar några minuter innan du som avslutning varvar ner med några minuters lugn löpning och den obligatoriska stretchen.

Det går utmärkt att springa progressiv distans på löpbandet också. Foto: Getty Images

Det här passet funkar för de flesta löpare, men är du nybörjare och känner att sammanhängande distanslöpning i din naturliga fart inte känns någorlunda lätt så får du modifiera upplägget. Då skulle din progressiva distans kunna gå till så att du efter varje kilometeravsnitt tar en kort gångvila och sen har du som mål att nästa kilometer (eller valfri sträcka) öka farten något jämfört med föregående sträcka. Då får du en intervalluppdelning med stående eller gående vila innan varje farthöjning, vilket gör passet lättare att komma igenom.

Därför ska du testa det

Oavsett hur du kör passet kommer du att jobba med din syreupptagning. Framförallt jobbar du delar av passet, när du kommit upp i högre fart, kring din mjölksyratröskel. Därmed kommer du att flytta din ”tröskel” uppåt ett snäpp, till en snabbare fart. Passet ger också bra volym och eftersom inledningen går i lugn fart jobbar du även i viss mån med den lokala kapaciteten i musklerna.

Jag tycker att det här passet är ganska snällt eftersom det är bekvämt i början, där man betar av stora delar av passet. Oftast är det sedan kul att pressa upp farten på slutet när man har ”målet” inom räckhåll.

Progressiv distans kan man springa året runt, men just på hösten är det oerhört enkelt att lägga in som den fart man kör om man vill ha en lugnare period där man vilar från intervaller – men ändå vill hålla i gång allt man byggt upp.

Kör du passet på längre rundor kan du anpassa slutfarten så att den är lite långsammare än i exemplet. Utgå då från att du på slutet ska hålla den fart du klarar av på ett halvmaraton (om du har den referensen).

Vill du att passet ska vara mer formgivande kan du ha en riktigt snabb avslutning under de sista tre till fem minuterna. Men då blir det ännu viktigare att ha en avslutande lugn nedvarvning efteråt.

Lycka till!

Progressionspass på löpband

En löpare som klarar milen på 50 minuter skulle kunna sikta in sig på denna fartstegring för ett tio kilometer långt pass på löpbandet (justera farterna i exemplet efter din egen förmåga). Då skulle en 50-minuterslöpare, som normalt håller runt 6.00 min/km på distanspassen, springa sin progressiva mil på strax under 55 minuter. Ställ gärna in bandets lutning på 0,5 eller 1,0 % för att få ett motstånd som mer påminner om utomhuslöpning.

Km: Fart
1: 6.00 min/km
2: 5.50 min/km
3: 5.40 min/km
4: 5.35 min/km
5: 5.30 min/km
6: 5.25 min/km
7: 5.20 min/km
8: 5.15 min/km
9: 5.10 min/km
10: 5.05 min/km



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*