Det var inte bara VM-löpning i Köpenhamn i helgen. I Ames i nordvästra Spanien avgjordes under söndagen även 100 km-VM, där dom svenska löparna gjorde starka insatser under tuffa och varma förhållanden.
På herrsidan stod Olle Meijer för den främsta svenska placeringen. Han höll ihop loppet starkt hela vägen och sprang in som nia i VM på 6:29:55. För att sätta tiden i lite perspektiv: det innebär ett snittempo på cirka 3:54 min/km – i 100 kilometer! Elov Olsson plockade placeringar på slutet och kom på 19:e plats. Han höll strax över ”4-fart” hela vägen och fick sluttiden 6:44:01. VM-guldet gick till Charlie Lawrence, USA, som vann på 6:09:25. Ultraveteranen Aleksandr Sorokin tog silvret på 6:12:41 och britten Alex Milne bronset på 6:17:50.
7:e plats för damlaget
På damsidan blev Stina Höglund bästa svenska med en 19:e plats på 7:46:38. En stark insats i värmen – och även här kan tiden behöva sättas i perspektiv: Stina snittade cirka 4:40 min/km i 100 kilometer. Bakom Stina stod Kajsa Berg för ett imponerande jämnt lopp. 47-åringen avancerade successivt genom fältet och sprang in som 27:a på 8:03:39. Hanna Aho blev 33:a, Nikita Steiner 37:a och Matilda Gend 41:a på 8:33. Tillsammans stod svenskorna också för en riktigt fin insats i lagtävlingen. Sverige slutade sjua med totaltiden 24:10:25 för de tre främsta löparna. Individuellt blev det amerikanskt guld även på damsidan genom Courtney Olsen, som vann på 7:10:31. Japanskan Miho Nakata tog silver, endast 1:26 bakom, medan Spaniens Gemma Arenas Alcazar blev trea på 7:17:50.
Bästa nordbo på damsidan blev Finlands Noora Honkala, som slutade fyra på 7:21:37. Finland tog dessutom brons i lagtävlingen, där Kroatien vann före Spanien.
TCS Lidingöloppets 30 kilometer är en klassiker – inte minst tack vare den utmanande men vackra banan som går på fina skogsstigar. Här ger RW:s chefredaktör Anders Szalkai dig sina bästa tips på hur du kan lägga upp loppet utifrån den unika banprofilen.
För att klara av banan på bästa sätt gäller det att både disponera sträckan rätt och att hitta en löprytm i den kuperade terrängen. Just banprofilen är den stora utmaningen, utöver den 30 kilometer långa distansen. Därför gäller det att försöka spara energi och ha flyt, trots att man hela tiden måste skifta steg i de återkommande och ibland ganska branta backarna.
Hur man tar sig an banan beror självklart lite på vilken nivå man befinner sig på och vilken målbild man har i loppet. För någon som inte siktar mot de snabbaste tiderna kan det till exempel vara en fördel att lägga in gångavsnitt i de brantaste uppförsluten. Där tappar man nästan ingen tid – men man sparar mycket kraft. Men vill man springa fort gäller det att fixa även de brantaste partierna löpande.
Här går vi igenom banan bit för bit och förhoppningsvis får du med dig något användbart tips på din väg till målet på Grönsta gärde. Varsågod – här är våra bästa tips för Lidingöloppsbanan!
Starten: Koltorps gärde
Den största utmaningen på Koltorps startgärde är att inte rusa när starten går. Undvik också att kryssa dig fram för att hitta positioner. Tänk på att det trots allt är tre mil som ska springas. Tvingas du starta lugnare än du tänkt för att det är lite trångt? Ha då med dig att den sparade kraften kommer du behöva senare.
Har du som ambition att kriga i täten så krävs däremot en rusning, eftersom banan smalnar av relativt fort efter startgärdet. Men det är ju inte så många av oss som rimligtvis har nytta av en sådan rusning. Så fokusera på att starta lugnt – det är särskilt viktigt med tanke på startgärdets ojämnheter så du inte vrickar till någon fot.
0–5 km: Kom in i rytmen
Häng med i den rytm som din startgrupp kommer in i efter starten. Väl ute på stigarna kommer det faktiskt några backar redan på sträckan fram till första vätskan. Den vätskestationen heter Ekholmsnäs och kommer efter cirka 5,5 kilometer, men eftersom det är så tidigt i loppet känner du förhoppningsvis inte av backarna redan här.
Mitt enda råd på detta parti av banan är att du ska försöka springa med så mjukt bromsande steg som möjligt utför i den brantaste utförslöpan innan vätskan vid Ekholmsnäs. Detta för att spara framsidan på låren.
5–10 km: Njut av lättlöpt parti
Efter första vätskan jobbar du vidare. Härifrån brukar man kunna flyta på i sitt eget tempo även om man har många medlöpare runt sig. Ha det som ambition när du tar dig runt Kyrkviken, som är banans mest lättlöpta parti och oftast dessutom kantas av mycket publik. Se till att nyttja att det är lätt att löpa här, men låt dig inte inspireras så att du går på för hårt.
10–15 km: Håll igen
Vid andra vätskan, som är placerad vid Hustegaholm efter nästan 10 löpta kilometer, kommer en längre lite sugande backe. Backen är inte så brant, men det är ändå klokt att korta ner steget något och smyga uppför.
Det är för tidigt i loppet för att trycka på, och det är en härlig känsla att ha sparade krafter när du hittar tillbaka till flytet i den härligt slingrande skogsterräng som sen följer fram till halvvägspasseringen ute vid Fågelöudde.
Fram till 15 kilometer är det inga tuffare backar. Här kommer du kunna passera flera löpare som tryckt på för hårt i starten eller runt Kyrkviken.
15–20 km: Här kommer backarna
Efter passeringen vid Fågelöudde skiftar banan karaktär. På sträckan mellan 15 och 20 kilometer avlöser korta och branta backar varandra hela tiden. Antingen går det uppför i en brant knix eller så går det utför. Om man inte hittar en teknik för att vila utför är det här ett oerhört krävande parti.
Tänk på att rikta blicken en bit upp i backen och inte ner i marken. Om du tittar ner i backen får du lätt en lite krum kroppshållning som varken gynnar ditt löpsteg eller ditt syreintag. Så håll upp huvud och bröst utan att luta dig bakåt. Kroppshållningen får gärna, utan att vara krum, vara något lutande fram mot backen.
Tänk på att armarna ska jobba avslappnat samtidigt som de kan hjälpa dig att hålla igång frekvensen på benen. Jobba med benen uppför backen och inte “in i” backen. Det är lätt att säga när man är pigg – men svårt att utföra när man är trött.
Korta också ned steget och öka gärna stegfrekvensen något. Spring med tassande steg. Låt även armföringsfrekvensen bli snabbare för att hjälpa benen att öka frekvensen. En del tycker att en lite lägre armföring hjälper, annars ger en normal armhöjd och 90 graders vinkel i armbågen bra kraft i uppförslöpningen.
När du närmar dig krönet kan du eventuellt öka på trycket något för att få med dig lite fart över krönet. Tänk att du springer förbi backkrönet snarare än att du bara fokuserar på att nå toppen. Kan du få med dig farten över krönet kan övergången till plan- eller utförslöpningen bli smidigare.
Tips! Så springer du utför
Just utförslöpningen är lika viktig som uppförslöpningen. Det gäller på det här partiet i synnerhet, men även för Lidingöloppet i allmänhet. Utnyttja gravitationskraften i utförslöpningen på ett effektivt sätt så kommer du tjäna mycket tid och kraft.
När utförslöpningen börjar gäller det att inte luta sig bakåt, för då uppstår lätt ett bromsande steg. Svagt framåtlutad över backen är det som gäller, samtidigt som du undviker att förlänga steget för mycket. Försök att möta marken med en lätt fot och att landa mer på framfot än på en bromsande häl.
Generellt gäller det att stegisättningen även utför kommer under höften eller till och med strax bakom – inte långt framför. I de brantaste utförsluten kan det däremot behövas en liten broms – spring inte så fort att det blir farligt för dig. Om du behöver bromsa gäller det att sjunka ner något i höften och bromsa mjukt.
20–25 km: Beryktade backar väntar
Vid Grönsta Gärde passerar du 20 kilometer och här serveras det återigen vätska. Jag tycker definitivt att du ska dricka på varje vätskestation – sportdryck om du vet att det funkar för din mage, annars vatten och kanske någon egen energi som du har med dig.
Här vid Grönsta går du ut på sista milen, och det är det parti på banan som de flesta pratar om på grund av några beryktade backar. Fokusera inte på det, utan tänk på att du faktiskt har fixat det tuffa partiet med branta backar mellan 15 och 20 kilometer. Nu ska du BARA fixa 4–5 backar till – och du har bara tio kilometer kvar till målet!
Men även med det tankesättet går det inte komma ifrån att sista milen startar med Grönstabacken. Jag har själv tvingats gå där några gånger, och vet hur tuff den kan vara. Försök ändå att hålla igång benen och tassa dig upp här. Känner du att det är tufft så tveka inte att gå i någon del av backen – och ta hjälp av publiken som brukar heja här.
Väl uppe är det sedan relativt lättlöpt om du har krafter kvar – du har ju ändå sprungit 20 kilometer redan i delvis kuperad terräng. Så beta av bit för bit, och tänk på att du snart ska få besegra Abborrbacken som kommer med runt 5 kilometer kvar till målet.
25–30 km: Abborrbacken
Just Abborrbacken kanske borde ha ett eget kapitel eftersom den är så mytomspunnen och visst – den är tuff. Men du kan absolut ta dig uppför även denna lutning.
Abborrbacken startar väldigt brant och därför är det faktiskt en klar fördel att gå här för många. Är lutningen riktigt brant tappar du inte speciellt mycket tid om du går jämfört med att springa – men du sparar väldigt mycket energi och kraft som du kan nyttja till det som är kvar av loppet.
En bit upp i Abborrbacken blir lutningen mer löpbar så här kan du börja springa igen. Men det är lätt att tro att krönet kommer tidigare än det gör – backen består av två etapper innan man är uppe.
Efter Abborrbacken är det nästan bara fyra kilometer kvar, men även om banan planar ut något är det fortsatt småkuperat som väntar. För många känns minsta lilla backe i benen nu, både uppför och utför.
Var redo för Karins backe – sen är det målgång
Ta dig framåt och mobilisera lite kraft till Karins Backe som kommer med två kilometer kvar. Detta är den sista riktigt tuffa passeringen – här har jag själv tagit slut och även sett många favoriter gå uppför. Dels eftersom man är så trött, dels eftersom många inte är mentalt redo att ta sig an ännu en backe – den ligger nämligen lite dold inne i skogen efter att man sprungit över golfbanan.
Är du mentalt redo för backen så kan du å andra sidan ”plocka” många andra löpare här. Det gäller bara att intala sig att alla andra är tröttare och att du har krafter kvar. Hittar du kraften kan du nyttja det faktum att sista kilometern är riktigt snabb – målet kommer fortare än du tänkt dig.
Så sammanfattningsvis: tänk positivt, jobba med ett varierat steg och flyt på utan stress där du kan. Lyckas du med det så fixar du Lidingös tremil på bästa möjliga sätt!
Närmare 9 000 löpare tog sig an Helsingborgs gator när årets Helsingborg Marathon avgjordes på lördagen. HOKA Helsingborg Half Marathon, som ingår i loppdagen, hade i år extra sportslig tyngd genom SM i halvmaraton, där Ebba Tulu Chala och Hanna Lindholm sprang hem gulden på 1:03:13 respektive 1:14:04.
Efter en vecka där väderprognoserna sett minst sagt osäkra ut blev förutsättningarna betydligt bättre än befarat. Regnet höll sig till stor del borta och solen tittade fram mellan molnen när Helsingborg Marathon, HOKA Helsingborg Half Marathon, Lydinge Resort Stafett och Cheap Energy Kids Run avgjordes. Totalt var drygt 9 000 löpare från omkring 60 nationer anmälda till de olika loppen.
SM-guld till Tulu Chala och Lindholm
HOKA Helsingborg Half Marathon stod i år värd för svenska mästerskapen i halvmaraton, vilket lockade flera av Sveriges bästa löpare till start. På herrsidan gick SM-guldet till Ebba Tulu Chala från Hässelby SK. Chala vann på 1:03:13, 16 sekunder före Hampus Månsson från Fredrikshofs FIF som tog silver på 1:03:29. Bronset gick till Yohannes Kiflay, Hässelby SK, på 1:04:47.
På damsidan blev det SM-guld till Hanna Lindholm från Eskilstuna Friidrottsförening på 1:14:04. Bakom henne var det desto jämnare i kampen om medaljerna. Emy Thorén, Hälle IF, tog silver på 1:15:53 och Sofie Nelson Rask, IF Göta Karlstad, brons på 1:15:57.
Tulu Chala och Lindholm blev därmed också totalsegrare i HOKA Helsingborg Half Marathon. Ytterligare en stark prestation stod Markus Bengtsson från Hälle IF för när han satte svenskt rekord i M50-klassen på halvmaraton med imponerande 1:08:26.
– Det har varit sjukt häftigt att få ha den svenska eliten på plats i Helsingborg. Att våra motionärer och elitlöpare får dela samma bana och samma målgång är något alldeles extra. Vi är otroligt stolta över att ha fått arrangera SM i halvmaraton och över den nivå som löparna visade idag, säger Erik Alnervik, tävlingsledare för Helsingborg Marathon.
Payne och Gistedt vann maraton
På maratondistansen var James Payne från Edinburgh Athletics Club snabbast på herrsidan. Han korsade mållinjen efter 2:34:23. Markus Smed från Fredrikshofs FIF blev tvåa på 2:42:49 och William Jansson trea på 2:43:28.
Linda Gistedt först i mål på maraton i damklassen
På damsidan vann Linda Gistedt från Uddevalla skidklubb på 2:49:09. Caroline Capsarson, Terrible Tuesdays Athletic Club, blev tvåa på 2:56:00 och Alexandra Stoltz trea på 3:00:24.
Nästan 9 000 löpare på Helsingborgs gator
Redan tidigt på morgonen började löparna samlas kring Sundstorget och Gröningen inför dagens första starter. Under dagen fylldes sedan Helsingborgs gator, bostadsområden, parker och naturområden av löpare innan målgången på Strandpromenaden.
Vädret hade varit ett frågetecken inför loppet, men under större delen av dagen höll sig regnet borta.
– Vilken dag vi har fått! Vi har gått in i den här tävlingsveckan med ganska många frågetecken kring vädret, men idag känns det som att Helsingborg verkligen ville visa sig från sin bästa sida. Stämningen har varit helt fantastisk, och att se alla löpare, funktionärer, publik och partners tillsammans skapa den här dagen är otroligt häftigt, säger Micke Andersson, tävlingsledare för Helsingborg Marathon.
James Payne vinner maratonsträckan i Helsingborg Marathon
Samtidigt som eliten gjorde upp om segrar och SM-medaljer hade deltagarna många olika mål med dagen. För vissa handlade det om det första maratonloppet eller den första halvmaran, medan andra jagade personliga rekord eller sprang tillsammans med vänner, kollegor och familj.
Även de yngsta löparna fick chansen att tävla genom Cheap Energy Kids Run på Gröningen. Totalt deltog 823 barn på distanserna 550 och 1 600 meter.
– Det är bredden som gör HBGM så speciellt. Här har vi svenska eliten som tävlar om SM-medaljer, löpare som jagar personliga rekord och barn som springer sitt allra första lopp. Och runt omkring dem har vi en hel stad som hejar. Det är precis så här vi vill att HBGM ska kännas, säger Erik Alnervik. Efter målgången fortsatte dagen med After Run på Gröningen och längs Strandpromenaden.
På lördag den 5 september avgörs SM i halvmaraton i Helsingborg. Mästerskapet ingår i Helsingborg Marathons stora arrangemang, som totalt samlar upp mot 10 000 löpare på maraton, halvmaraton, stafett och barnlopp.
På elitsidan står Hoka Helsingborg Halvmarathon lite i fokus när Helsingborg Marathonhelgen avgörs, eftersom årets SM på halvmaratondistansen ingår i loppet.
På herrsidan är Ebba Tulu Chala ett av de starkaste namnen. Han blev bäste svensk i adidas Stockholm Halvmarathon förra helgen med 1:03:50 och har ett personligt rekord på 1:02:34. David Nilsson är snabbast i fältet sett till personbästa med 1:01:40 och har i år sprungit 1:03:54. Även bröderna Otto och John Kingstedt finns med och kan utmana om topplaceringarna. I startfältet finns också Heshlu Andemariam, med 1:06:03 som personbästa.
På damsidan är Hanna Lindholm en av de stora favoriterna och jagar sitt första SM-guld på halvmaraton. Lindholm kommer dessutom med färsk form efter andraplatsen i adidas Stockholm Halvmarathon förra helgen, där hon sprang 1:13:53. Snabbast på pappret är dock Carolina Johnson, om hon kommer till start. Johnson har ett personligt rekord på 1:10:32, men vid EM tidigare i somras var Hanna Lindholm klart starkast av dessa två löpare.
Bakom de två främsta finns flera löpare som kan utmana om medaljerna. Bland annat Johanna Bäcklund och Emy Torén, som båda har personliga rekord på 1:14, samt Johanna Larsson, som i år förbättrat sitt personbästa till 1:15:30. Även Smilla Szalkai, 1:15:39, finns med i startfältet.
SM avgörs över ett en-varvslopp genom Helsingborg med start centralt vid Henry Dunkers Plats och som sedan räknar ner varje 100 meter från Sofiero till målgång vid Gröningen.
Chamonix under Marathon du Mont-Blanc är ett mecka för traillöpare. Under några dagar fylls staden av löpare från hela världen, tävlingar på flera distanser och ett myller av aktiviteter där New Balance, som huvudpartner till evenemanget, sätter sin prägel på upplevelsen.
Satsningen från New Balance på traillöpning handlar om betydligt mer än att synas under en tävlingshelg. Under eventet berättade representanter från New Balance om företagets långsiktiga ambition att bli en av de ledande aktörerna inom traillöpning – samtidigt som man håller fast vid den filosofi som länge präglat varumärket: att utveckla produkter för alla löpare.
Kevin FitzPatrick och Bruno Laroque från New Balance intervjuas om varumärkets trail satsning.
– Om vi vill vara ledande inom löpning måste vi också vara ledande inom traillöpning, för det hör ihop. Från friidrott till landsväg och vidare ut på stigarna – allt är löpning, säger Bruno Laroque, marknadsdirektör för New Balance i Europa.
Ett långsiktigt åtagande
New Balance har funnits inom outdoor-världen tidigare, men erkänner också att satsningen inte alltid varit konsekvent. – När man kommer tillbaka till trail börjar man inte från noll, man börjar från minus tio. Folk säger: “Bevisa det.” Och det är helt rätt. Vi behöver visa att både varumärket och våra produkter hör hemma här, säger Bruno. Den här gången betonar företaget att satsningen är långsiktig. – Löpning är vår högsta prioritet och vi kommer inte att lämna den igen. Vi är här för att stanna.
Elitlöparna visar vägen
New Balance löparen Candice FERTIN BACCON vinner MMB 90KM. FOTO: David Gonthier
En viktig del i utvecklingen är samarbetet med elitlöpare, men inte för att skapa produkter enbart för världseliten. – Våra atleter hjälper oss att förstå vad som fungerar ute på stigarna. Den kunskapen använder vi sedan för att skapa bättre produkter även för vanliga löpare, säger New Balances Global Vice President of Running Kevin FitzPatrick. Feedbacken kommer redan från de första idéerna, fortsätter genom prototyper och tester och pågår ända fram till den färdiga skon. – Vi vill att löparen ska kunna fokusera på upplevelsen och loppet, inte fundera på skorna.
Samma filosofi – olika behov
Traillöpare ställer olika krav beroende på underlag, distans och ambitionsnivå. Den som springer ultralopp vill ofta ha maximal komfort och dämpning, medan andra söker mer markkontakt och precision. Det betyder inte att New Balance utvecklar skor för en liten grupp elitlöpare. Tvärtom används erfarenheterna för att bygga ett sortiment där fler löpare kan hitta rätt modell utifrån sina behov. – Det vi ser är att det som fungerar för elitlöparna ofta också uppskattas av vanliga traillöpare. Sedan handlar det om att erbjuda olika upplevelser och olika prisnivåer så att fler kan hitta rätt sko.
Mer än produkter
Under Marathon du Mont-Blanc märks också en annan del av New Balances filosofi. Löpare, elit och motionärer möts under samma vecka, delar upplevelser och hejar fram varandra längs de spektakulära alpstigarna. Det är en gemenskap som företaget vill vara en del av. – Trailvärlden behöver egentligen inte fler varumärken. Därför måste vi bidra med något som verkligen tillför värde. För oss handlar det om gemenskap, kultur och ett långsiktigt engagemang för sporten. Just den känslan blir tydlig under dagarna i Chamonix. New Balance är inte bara huvudpartner till Marathon du Mont-Blanc, man vill också vara en aktiv del av den trailgemenskap som samlas här varje sommar.
Samtidigt fortsätter utvecklingen av nästa generations trailskor, där erfarenheter från elitlöpare, produktutvecklare och vanliga motionärer tillsammans ska forma framtidens modeller, med ambitionen att erbjuda något för alla som älskar att springa, oavsett om det sker på asfalt, grus eller tekniska alpstigar.
