27 målgångar senare – därför älskar jag fortfarande adidas Stockholm Marathon
Två veckor återstår till adidas Stockholm Marathon – och för min del väntar förhoppningsvis målgång nummer 28 på Stockholms Stadion. Precis som tidigare år kommer jag här på Runner’s World att räkna ner mot loppet tillsammans med adidas, titelsponsor till adidas Stockholm Marathon, med personliga reflektioner och tips utifrån mina 27 tidigare målgångar. För även om tiderna inte är vad de en gång var, är motivationen och glädjen till löpningen fortsatt lika stark.
Det har blivit lite av en tradition de senaste åren att jag under slutspurten mot loppet räknar ner här på Runner’s World tillsammans med adidas, loppets titelsponsor. Under de kommande två veckorna kommer jag därför att dela med mig av tankar kring min egen uppladdning, med erfarenheter från mina 27 tidigare målgångar på Stockholms Stadion.
För min del hoppas jag på ännu en målgång i år. Och även om jag ibland kan tänka: ”Vem är egentligen intresserad av min egen nedräkning när jag inte längre jagar snabba tider?” så landar jag ofta i samma svar – att det inte bara handlar om tider. För väldigt många handlar löpning om upplevelsen, känslan, gemenskapen och utmaningen utifrån den nivå där man själv befinner sig.
Från 2.15 till 3.10 – och fortfarande lika motiverad
Jag får ofta frågan: Hur motiverar du dig fortfarande att springa lopp när du vet att du blir långsammare?Jag förstår frågan, speciellt när jag tittar på grafen över mina Stockholm Marathon, från starten 1993, via segern 2001, till betydligt långsammare tider idag.
Samtidigt försöker jag se det på ett annat sätt. Kroppen tillåter mig fortfarande att springa. Jag får fortfarande uppleva nervositeten inför loppet, glädjen i träningen och känslan av att springa genom Stockholms gator mot Stadion. Och jag har fortfarande chansen att försöka optimera mig utifrån den version av mig själv som finns här och nu.
Jag blir ändå lite nostalgisk av att titta på min statistik. På mina 27 målgångar har jag ett totalsnitt på 2.36.49. Mina åtta snabbaste lopp har ett snitt på 2.17.42, medan de åtta långsammaste ligger på 2.56.24. Såklart betyder segern 2001 fortfarande mycket för mig, inte minst eftersom den än i dag står kvar som den senaste svenska herrsegern i loppet – något jag ibland skryter om, för det är jag ju stolt över. Men nästan lika stolt är jag över att jag fortfarande är redo (i alla fall om två veckor) att springa ännu ett Stockholm Marathon.
Två veckor kvar – nu börjar finslipningen
Med två veckor kvar är det mesta av träningen gjord. Nu handlar det mer om att hitta rätt känsla och komma till start med självförtroende, energi och ben som förhoppningsvis svarar bra.
Det var inte så länge sedan jag sprang London Marathon, så jag vet att jag i alla fall har en status där jag kan fixa loppet på runt 3.10 en bra dag. Men såklart vill jag lite mer – och där kommer både de sista passen in, och såklart alla andra detaljer som ska få mig att gå till start med så mycket tillförsikt som möjligt.
De senaste åren har min kamp att hålla mig under tre timmar funnits där, men ifjol sprack den vallen rejält (se diagrammet ovan). Så även om jag gärna vill under igen tror jag, helt ärligt, inte att sub 3 riktigt finns där i år. Men det betyder inte att målet saknas, utan jag vill fortfarande utmana mig själv. Springa så bra jag kan utifrån dagens förutsättningar. Och framför allt få uppleva det där speciella som bara adidas Stockholm Marathon kan ge, känslan av att få svänga in mot målet ännu en gång på Stockholms Stadion.
Så nu räknar vi ner – mot adidas Stockholm Marathon.
