Promoe: Löpningen lyfter mig som artist

Vi ses på Runner’s Worlds redaktion strax efter hans hemkomst från Västsahara och Sahara Marathon. Han, rapparen Mårten ”Promoe” Edh, åkte dit för att springa för frihet. Loppet är en manifestation för västsaharierna, som bott i flyktingläger i 40 år. Marocko har ockuperat deras land och loppets paroll är ”running for freedom”. Mårten Edh passade också på att spelade in en video för sin nya skiva ”Fult folk”.

Medan vi sitter och pratar slås jag av hur mycket hår han har, både på huvudet och på hakan.

– Jag har inte klippt eller rakat mig sedan jag tog studenten 1995. När jag gick i skolan gjorde jag mina försök att passa in, men det kändes aldrig riktigt bra. Så jag tog beslutet att aldrig mer försöka passa in. Håret och skägget är väl någon slags fysisk manifestation av det, säger han.

Under sin uppväxt i Västerås satsade Mårten hårt på handboll. Han hade det lite svårt i början. Antingen var han sämre än han trodde, eller så var han inte en av tränarens favoriter. 

– Så jag började löpträna istället, vilket gav många fördelar. Jag orkade så mycket mer än många av mina lagkamrater. Mot slutet fick jag ett erbjudande om att börja spela i A-laget, men då la jag av. Jag satsade på plugget och musiken i stället.

Mårten Edh bildade bandet Looptroop med några vänner, de släppte skivor och slog igenom stort och turnerade flitigt. Under en resa i Tyskland 2003 hamnade han i finkan. De åkte runt fem veckor i en husbil i Europa och sålde vinylskivor till skivaffärer, de hade hela bussen full av skivor. Vid ett tillfälle fick Mårten en idé; de skulle gå in i en skivbutik, iklädda ”värsta kostymerna”.

– Problemet var att vi inte hade några pengar till kostymer. Då kom jag på att vi kunde krossa ett skyltfönster till en klädbutik och låna ett par. Det blev inte exakt så, men jag hamnade i alla fall i en cell i två dagar.

Efter den händelsen kom jag på att jag aldrig mer skulle dricka alkohol, och sedan dess har jag inte druckit en droppe. Det var inte så svårt, jag drack inte så mycket tidigare, men när jag gjorde det så gjorde jag skitdumma grejer.

Året därpå, 2004, kom skivan The Long Distance Runner, med låtar som Marathon och just Long Distance Runner. Med ett korus som går såhär:

”No alcohol, no weed
No cigaretts, no Es
No milk, no cheese
No eggs, no meet
Just meditation and peace
Red lentils, chick peas
Good workout, good sleep
Mo´sunshine, light breeze …”

– Mellan 1995 och 2005 sprang jag inte så mycket. Den där plattan var mer en metafor för hur jag ville att min musikaliska karriär, och mitt liv skulle vara – länge och långt. Men samtidigt tänkte jag att jag nog skulle börja springa igen. Och så blev det.

Vilken musik springer Promoe själv till? Kolla in Promoes egen löparlista här!

Vill du läsa hela den här artikeln?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 8 2015. Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:

---