Samuel Pihlström tar stora kliv mot världstoppen

Med anledning av Samuel Pihlströms EM-silver på 1 500 meter i Birmingham återpublicerar vi här en intervju med honom, från Runner’s World #6-2025.

Det börjar redan mörkna i Slottsskogen i Göteborg när det är dags för Samuel Pihlströms andra pass för dagen. Löven klamrar sig ännu fast vid träden, även om de vet att det inte är många veckor kvar innan det är fullskalig höst.

Det är med låga skuldror Samuel tar av sig överdragsjackan medan tränare Ulf Friberg förklarar kvällens pass för löparna från Hälle IF. Känslan är att han vet exakt vad som väntar. Ännu en pusselbit ska varsamt passas in på vägen mot världstoppen. Som så många tisdagar tidigare.

På fem år har Samuel gått från att vara en lovande orienterare som junior till att bli innehavare av fyra svenska rekord på medeldistans. Nu börjar han känna vittring av den absoluta världstoppen.

Allting började under coronapandemin när han sökte sig till Hälle IF i hopp om att bli starkare i orienteringen. Där möttes han av Ulf Friberg som med ens kunde se en potential. Samuel introducerades till struktur och en sport där allt gick att mäta.

De båda inledde ett nära samarbete där nyckelordet var tålamod. Ett samarbete som inte bara gav snabba resultat utan också har gjort att Samuel tagit ett steg närmare den absoluta toppen för varje år. 

Snabba resultat – långsiktig utveckling

Skiftet från skog till bana gjorde ett stort avtryck. Redan under sitt första år som friidrottare gick Samuel från att aldrig ha sprungit på bana till att springa 3.45 på 1 500 meter. 

Men snabba resultat är en sak – långsiktig utveckling en annan. Nu, fem år senare, kan han stoltsera med ett svenskt rekord på distansen som lyder 3.30,87. Under den här tiden har Samuel gått från lovande talang till konkurrenskraftig senior på internationell nivå. För många andra kan det kännas som att Samuels resa pekar rakt uppåt. Själv menar han att nyckeln är de små justeringar som han har gjort varje år för att nå nästa nivå. 

– Man måste jobba där man är – inte där världseliten är, säger Samuel om hur han har jobbat för att kunna ta dessa kliv år efter år. 

Dubbeltröskel – inte svaret på allt

Samuel ser det som ett system. Han vet att det är görbart över tid och att resultaten kommer att komma. Som för många andra friidrottare från norra Europa finns dubbeltröskelpasset där – men Samuel är inte lika religiöst övertygad om den potential som metoden påstås ha enligt många andra. 

– Jag har bara en dubbeltröskeldag i veckan. I stället jobbar jag mer från båda håll, både med överfart och uthållighet, för att bli bra på medeldistans. Tröskelpassen ger balans i träningsveckan, men fokus ligger på backträningen på tisdagar och de hårdare intervallerna på lördagar. 

– Typen av pass varierar, men några favoriter är 10 x 1 000 meter eller 10 x 400 meter med målet att snitta så snabbt som möjligt. 

Hade han sagt det för tio år sedan hade nog ingen rört en min. Men med tanke på den rådande besattheten kring tröskelträning låter det nästan kontroversiellt – som att hårda intervaller är en bortglömd träningshemlighet som återigen ser dagens ljus. Men när han sätter det i kontext så får träningsupplägget helt plötsligt en grund att stå på:  

– Det här med tröskel är en väldigt nordisk grej på grund av Ingebrigtsen. Man håller inte på med det i större delen av världen. Det finns så många andra sätt att bli bra på också. 

Han ställer en retorisk fråga med ett snett leende: 

– Blir du trött på 1 500 meter? Ja, det blir du. Då måste du bli lite trött på träning också … man kan inte chilla sig till 3:30 på 1 500 meter.

Trots hans tro på att de hårda intervallerna är de som lyfter den yttersta toppen vill han ändå förtydliga sin inställning till dubbeltröskeln. 

– Det handlar om att systemet ska fungera över tid. Helheten ska göra dig komplett – då är nyckelordet tålamod. 

Så här arbetar Samuel med både överfart och uthållighet under en normal träningsvecka: 
Måndag: Dubbla distanspass på 10–12 kilometer vardera.
Tisdag: Morgonjogg + 8 x 1 kilometer tröskel + 10 x 30 sekunder backe.
Onsdag: Dubbla distanspass på 10–12 kilometer vardera.
Torsdag: Dubbeltröskelpass. 
Fredag: Lugn distans eller vila.
Lördag: Längre hårdare intervallpass med Göteborgs friidrott.
Söndag: Långpass 20 kilometer. 

Därför finns dubbeltröskeln där, mitt i veckoprogrammet. Inte som ett magiskt pass som ska göra honom snabbare – utan som motvikten som gör att ekvationen går ihop. Dubbeltröskeln är ett verktyg för att hitta balansen mellan de hårda passen men ändå utvecklas aerobt. Det verkar som att han och Ulf Friberg har plockat russinen ur kakan för att systemet ska passa Samuel. 

Inte rädd för att tävla

I statistiken sticker Samuel ut på ännu ett vis. Under säsongen 2025 stod han på startlinjen 28 gånger. Räknar man bort ett testlopp på 3 000 meter under vintersäsongen blir det 27 tävlingar på ungefär sju månader där majoriteten är på huvuddistansen 1 500 meter. 

Det kanske låter som att han är besatt av en tävlingsdemon – men för Samuel är det en given del av att utvecklas. Han berättar att han alltid gillat att tävla, men menar också att det är viktigt för att lära sig springa lopp.

– Ska du bli bra på att springa 1 500 meter så är det ju bra att också springa många 1 500-meterslopp, säger han. 

För Samuel är varje lopp en ny möjlighet att testa, lära och justera – snarare än att bevisa något. 

– Ja, det är lätt att fastna i tidtagandet. Det är många som inte ställer sig på startlinjen om de inte vet att de kan slå PB. Det viktigaste är att se tävlingarna som ett steg på vägen i stället. 

Orienteringssportens syn på tävlande

Inställningen till tävlandet tror han kan komma från bakgrunden inom orientering. Där är det inte ovanligt att man springer två tävlingar nästan varje helg under säsong. I orienteringssporten är man inte rädd för att tävla även när förutsättningarna inte är perfekta – loppet bedöms utifrån hur bra man genomför det. 

Kanske var det där drivkraften och Samuels tävlingsinstinkt föddes? I orientering är ingenting mätbart – och tävlingsmomentet tvingar en att tackla nya utmaningar. Att tävla blir därför ett givet steg i utvecklingen. 

Samuel kan definitivt se parallellen. 

– Samtidigt är man mycket mer utsatt på en friidrottstävling, och det är också enkelt att lägga in en värdering i siffrorna på klockan när allt går att mäta. Men jag tror att många hade mått bättre av att tävla, även när man inte är i sitt livs form. Varför inte se det som en färdighet man får tillfälle att öva upp i stället? Att se tävlingar som en möjlighet i stället för något som definierar ens värde.

Det finns alltid nya saker att testa

På ett sätt ser Samuel det som en styrka att ha hittat friidrotten relativt sent. Det gör att det alltid finns nya saker att testa, nya möjligheter att ta nästa steg. Den stadiga utvecklingen tillskriver han bland annat möjligheten att kunna upptäcka outforskad mark i träningen. Att kunna testa att åka på höghöjdsläger, att lägga till dubbeltröskel eller skruva upp mängden en aning. Att alltid kunna leta nya stimuli. 

Men att stadigt kapa tre sekunder per år på 1 500 meter – från en redan hög nivå – kräver en välkalibrerad utveckling av systemet. Som en följd av Ingebrigtsens framgångar ser Samuel att många unga kör hög mängd, höghöjdsläger och dubbeltröskel innan de ens fyllt 20 år. Han menar att det säkert är en väg till snabba resultat – men frågan är hur man sen tar nästa steg när man redan testat allt. Samuel återvänder till nyckelordet tålamod. Att inte göra det mer komplicerat än vad det är. 

– Du ska vara skadefri och sjukdomsfri. Du ska kunna springa ganska många kilometer under ganska lång tid. Du ska bli trött ibland och du ska springa en del lugnt. Svårare än så är det inte.

Det kanske inte är den mirakelkur som vissa hoppats att Sveriges främste medeldistansare just nu skulle avslöja. Men precis som med Ingebrigtsens norska metod handlar det till syvende och sist om att skapa ett system som håller över tid om man ska ha chans att nå sin fulla potential. Det handlar om att göra det bästa man kan där man är. Man kan likna det vid orienteringen – man ska inte bara följa efter alla andra, men inte heller stanna upp för länge och ödsla dyrbar tid på att hitta den optimala vägen. 

I stället ska man ha händerna på ratten, som Ulf Friberg brukar säga. Lita på att vägen man är på leder en framåt, så länge man gör det bra. Att inte tänka för långt bort eller jaga kortsiktiga lösningar, utan att hitta ett system som går att genomföra. För kortsiktiga lösningar tenderar att bli just … kortsiktiga.

Allt är mätbart

Nuförtiden går det att mäta nästan allt. Men att mäta tid, distans och puls är old school. Nu är det nästan bara fantasin som sätter stopp för vad som kan mätas för den som vill finjustera och analysera sin träning. 

– Jag kan mäta allt. Jag kollar på det, men jag övertänker och överanalyserar det inte. 

Han berättar att han gillar siffror. Någonstans är varje mätvärde en datapunkt. 

– Men det är viktigt att inte enbart drivas av bra mätvärden. Det är känslan av att utvecklas jag vill åt – och känslan av att komma förberedd. Sporten handlar om att springa snabbt, att vinna eller ta nästa steg. 

Trots att det kan kännas uppenbart så är det faktiskt ingen som mäter laktat innan sista varvet, utan det är den som är först i mål som vinner. 

– Det finns inget VM i tröskel och kommer aldrig att finnas, konstaterar han. 

De bästa mätvärdena kanske inte är de du mäter på tröskelpassen, utan de man får på tävling – i form av placeringar i resultatlistan. Det är den utvecklingen Samuel vill se. 

Att springa snabbare med lägre laktat är en av pusselbitarna på vägen – men långt viktigare är det att lära sig konsten att springa 1 500 meter. Det är bemästrandet av konsten som kommer att ge medaljerna. 

Det är ett system

I systemet som Samuel har utvecklat tillsammans med Ulf Friberg är ledorden hållbarhet och tålamod. Samtidigt lyfter systemet varsamt taket och utökar grunden – vecka efter vecka, år efter år. Det fungerar nu och kommer att fungera över tid, med en naturlig utveckling av stimuli som tas i små steg. Veckovolymen höjs ett hack i taget. Passen går gradvis snabbare. Träningsläger på hög höjd passas in utifrån säsongens upplägg, och tävlingar springs för att fortsätta bygga erfarenhet. 

– Systemet som helhet är receptet för att gradvis bli bättre. Vi lägger små pusselbitar varje dag. Ibland i form av backintervaller i Säldammsbacken en mörk höstkväll, ibland innebär det vila en fredag. 

I det trygga system som Samuel byggt tillsammans med Ulf Friberg är det till sist bara en fråga om att lägga tiden som krävs. Och om tid är allt som står mellan dig och en VM-medalj så handlar allt om en enda sak: tålamod.  

Samuel Pihlström
Ålder: 24 år
Bor: Göteborg
Klubb: Hälle IF 
Personbästa:
1 500 meter: 3.30,87
800 meter: 1.45,97
Aktuell: Silvermedaljör på 1 500 meter på EM i Birmingham, England

---