Silvander: “Andreas Almgren var menad för det här”

Ikväll går Andreas Almgren ut på Birminghams blå banor tillsammans med Europas främsta 10 000-meterslöpare, med vetskapen om att ingen svensk herrlöpare har vunnit ett mästerskapslopp på 50 år. Det var det här han var menad för.

Det är kanske det mest klassiska idrottsögonblicket i den svenska historien. En 30-åring mot mål, ett hinder på upploppet och så en östtysk som faller. OS-guld och världsrekord för Gärderud.

Det hela skedde 23 år innan jag föddes, men ändå är det nog hela anledningen till att jag drogs in i den här sporten från första början. Min far var några år yngre än 20 och efter att ha sett allt på TV blev han fast.

Så pass fast att han aldrig riktigt släppte det. Något jag vet att han inte är ensam om.

Jag tror att jag talar för många barn med föräldrar födda på 50 och 60- talet när jag säger att historien om Gärderud gör oss trygga, det är vår madeleinekaka. 

För oss är att växa upp att inse att Dan Glans inte alls blev sexa. 

Slutade drömma

När Gärderud vann guldet i Montreal hade Kung Carl XVI Gustaf precis gift sig med Silvia, Malmö FF hade nått final i Europacupen och Abba hade släppt “Dancing Queen”. 

Det har, så att säga, hänt en del sedan dess. 

Löparmässigt får vi säga detsamma.

Under de fem decennier som gått har det där guldet blivit allt mer av en historia man nästan börjar tvivla på. Kan det verkligen vara så att en svensk herre vann ett guld och satte världsrekord i löpning?

Att det skulle ske igen kändes inte möjligt. Men det är klart att vi har drömt. Kanske till och med hoppats. Musse, Kramer, Kalle Berglund. Men trott? Nä. Det slutade vi att göra. Det var inte för oss.

Men så började någonting att hända vid stränderna längs Edsviken.

En kille från AIK:s fotbollsakademi sköt sitt sista skott. Tog av sig fotbollsskorna och satte på sig sina spikskor. 

När Almgren tog sitt JVM-brons 2014 var svensk friidrott på en av de mörkare platserna. Kanske var det just därför han kunde målas upp som nästa “grej”. Det fanns inget att tro på, så vi måste hoppas på den här killen. 

Hoppades, det gjorde vi, men vad fick vi för det? Killen såg mest ut att gå sönder. 

Men så började åren att ge betalt. Bakom alla skador blev Almgren ständigt lite bättre, lite hårdare. En dag var han en av de bästa i Europa. Han fortsatte lite till och till slut var han en av de bästa i världen.

För ett år sedan kom också VM-bronset. 

“Inga berättelser handlar om tredjeplatser”

VM-brons var stort. Enormt kanske man till och med kan säga och därför går det kanske att tro att det var färdigt där också. Att bronset var det han skulle nå. Almgrens film var klar, låt eftertexterna rulla. 

Men jag kan inte tro att det är så. Missförstå mig rätt, men ingen av mina historier från barndomen handlade om tredjeplatser. 

Ikväll står nu en 31-årig man från Sollentuna på en arena 1500 km ifrån där han är född. Det har gått 50 år sedan Gärderud sprang OS, 50 år sedan en svensk herrlöpare vann någonting. Vi har väntat länge nu. 

Kung Carl XVI Gustaf har firat 50-årig bröllopsdag med sin Silvia. Malmö FF:s finalförlust har bytts ut mot Mjällby:s SM-guld och Abba har blivit Zara Larsson. 

Framför TV-apparaterna hemma i Sverige kommer människor att samlas.

10 000 meter. 25 varv. Kanske är det den här kvällen jag en dag kommer att berätta om för mina barn.

---