Sarah Lahti – Sveriges snabbaste millöpare
Efter ett skadedrabbat 2024 blev fjolårssäsongen desto mer lyckad. Klippanbördige Hässelbylöparen Sarah Lahti satte bland annat två svenska rekord och ett personbästa – och har redan inlett 2026 starkt.
En hamstringoperation i slutet av mars 2024 spolierade Sarah Lahtis bansäsong samma år – hon sprang inte på sex månader. Sarah var tillbaka på löparscenen i säsongens slutskede, då hon i december 2024 knep en sjätteplats på terräng-EM i Turkiet.
I fjol var Sarah tillbaka på allvar efter hamstringoperationen – och det blev en riktigt fin säsong. Det som sticker ut är dels hennes svenska rekord på 5 kilometer väg i maj med tiden 15.04, dels personbästat på 5 000 meter i juli med 14.52,69 (tvåa i Sverige genom tiderna bakom Meraf Bahta). I mitten av november, i franska Lille, blev Sarah dessutom den första svenska kvinnan under 31 minuter på 10 kilometer väg. Det var när hon kammade hem tredjeplatsen i loppet Urban Trail de Lille med tiden 30.58.
– Jag är väldigt, väldigt nöjd med säsongen, särskilt med tanke på att jag ju missade hela bansäsongen 2024. Att då ändå kunna springa PB med tio sekunder på 5 000 meter bana, kvala in till VM och sedan springa under 31 minuter på tio kilometer väg i november – det var ju väldigt häftigt. Mina personliga rekord på 5 000 meter och 10 kilometer väg var det bästa jag gjorde under 2025.
Hur var det att sätta svenskt rekord på milen?
– Det var superhäftigt. Jag fick till ett bra lopp och hade en bra tjej att springa med. Jag tror det hade kunnat gå lite snabbare om vi hade haft hjälp av några fler killar runt vår nivå. Det finns mer i kroppen, men det var väldigt skönt att få ut det som fanns just då. Man måste ju komma under den här milstolpen 31 minuter och sedan kan man fortsätta bygga vidare. Jag är väldigt nöjd!
Sarah har rivstartat årets säsong med en fin 18:e plats på terräng-VM i januari som avgjordes i Tallahassee, huvudstad i delstaten Florida i USA. Hon åkte dit med ganska låga förväntningar och visste inte riktigt vad hon kunde förvänta sig.
– Jag sprang terräng-EM i december och var missnöjd med min nionde plats, jag hade hoppats på lite mer där. Sen var det julafton, då åkte jag till Sverige och tog det lite lugnt. Två veckor innan VM började jag bygga upp träningen igen och det kändes inte superbra. Så jag var lite nervös inför det mästerskapet, jag visste inte var jag stod. Men jag hade haft ett bra år och grunden var bra. Så jag hade väl ändå en förväntan om att det skulle kunna gå bra, säger Sarah och fortsätter:
– Det var väldigt varmt, 27 grader. Jag kom från minusgrader, så det var en chock för kroppen. Men jag är supernöjd – det är ett av de roligaste lopp jag har sprungit.
Första gången på 28 år
Det var en stor publik på plats i Tallahassee under själva loppet. Men det var inget som Sarah och de övriga svenska VM-deltagarna trodde när de provsprang banan två dagar innan.
– Det låg lite ”off”, 20 minuter utanför Tallahassee. Vi trodde inte att en enda kotte skulle komma dit, utan att det bara skulle vara vi som sprang runt utan publik. Men det var helt fullt med människor, det var inte en tyst stund längs med banan, det var häftigt.
Det var också första gången på 28 år som Sverige hade en deltagare på terräng-VM i den kvinnliga seniorklassen. Den bästa svenska placeringen genom tiderna är Midde Hamrins sjunde plats från 1984. Sarah hade endast en europeisk löpare framför sig – men de nio första platserna togs av löpare från Kenya, Etiopien och Uganda. Hur ska Sarah göra för att klå östafrikanskorna?
Tuff konkurrens på terräng-VM
– Det är särskilt tufft på terräng-VM, där får de ha sex löpare i stället för tre som de får ha på bana. Men jag slog några stycken och jag hade nog tänkt att det var fler afrikaner som skulle slå mig. Och sen bor och springer de ju alltid i terräng, upp och ner hela tiden. Här där jag bor i Holland gör jag ju inte riktigt det.
– De är superstarka i terräng. Om man kollar på juniorloppen och manliga seniorklassen så är det ingen europé som är topp tio – så det är väldigt tufft. Jimmy Greisser, som vann VM på bana på 10 000 meter, kom på 14:e plats på terräng-VM. Så det är verkligen en annan typ av löpning. Det känns som att afrikanerna sticker direkt från start i terräng jämfört med på bana där de – framför allt männen – springer lite mer taktiskt.
I dag känns Sarahs hamstring väldigt bra. Springer hon pass på tre mil eller längre, då kan hon känna en lätt skavning i hamstring.
– Men det är inte alls den smärta som jag hade förut.
Du har haft en del skadeperioder genom åren. Hur tacklar du dem?
– Det är klart att det är fruktansvärt när det händer. Det är verkligen som att hela världen liksom faller ner. Men när jag väl har accepterat läget så tänker jag att jag ska komma tillbaka och bli bättre än någonsin. Då kan jag bli ganska motiverad att köra rätt hård alternativ träning i form av cykel, crosstrainer och styrketräning. Och då vill jag verkligen göra allting för att bli så bra som möjligt.
Hon menar att det är tuffa veckor i början. Men när hon väl har fått upp motivationen igen så brukar det gå ganska bra.
– Dessutom är det otroligt kul att börja springa igen efter att man har varit skadad så länge. Det känns som att allting är på nytt.
Du får inga tankar på att lägga av?
– Nej, verkligen inte. Jag älskar löpningen – och jag gillar utmaningar. Jag vet att livet inte alltid går spikrakt uppåt för någon. Det är bra att ha utmaningar och det är bra att kanske tvingas hålla upp ibland för att sedan komma tillbaka ännu starkare och få lite nytändning. Så jag tror det kan vara bra i det långa loppet – men det är väldigt tufft när det händer.
Sarah springer 13 till 16 mil i veckan beroende på var i säsongen hon befinner sig.
– Det är mycket tröskelpass blandat med VO2max-träning, snabbhet och styrka. Ganska normalt för en elitlöpare skulle jag säga. Det är intervaller tisdag, torsdag och lördag och långpass på söndag. Jag försöker att inte träna alltför extremt. Jag vet många löpare som kör mycket mer mängd än vad jag gör. Men skulle jag springa upp mot 18–20 mil per vecka så brukar kroppen protestera. Så jag försöker hålla mig inom ramen för vad kroppen klarar av.
Kör du dubbeltröskel?
– Ja, det kör jag två gånger i veckan.
Hjälp med träningen får hon från pojkvännen Dave Klink och från träningsfysiologen Niels Ros, som också är Sarahs fysioterapeut.
– Niels hjälper mig att lägga upp en träningsplan och sedan är det Dave som är med mig på alla banpass och tröskelpass. Distanspass brukar jag köra själv eller tillsammans med kompisar i området.
Träningsfilosofin handlar om dubbeltröskel i grunden. Sedan säger Sarah att Niels är väldigt insatt i träning och hur kroppen fungerar.
– Jag kan nog inte förklara det på ett bra sätt själv … men i det stora hela är det mycket dubbeltröskel. Sen när det närmar sig tävlingar så blir det mer specifika pass.
Tidigare hade hon en grupp som hon körde med. Men inte nu längre.
– Vill jag ha människor att springa med så kan jag alltid hitta det. Men det är många som jobbar heltid och de kan bara springa sent på kvällen. Jag har förmånen att kunna träna på morgonen och på eftermiddagen när det är ljust ute.
Sarah har bott i Holland sedan 2014. I dag bor hon och sambon i staden Zoetermeer med runt 130 000 invånare.
– Vi träffades inom friidrotten. Han jobbar som agent och hjälper ganska många löpare från Europa.
Hur ser det ut ekonomiskt för dig – jobbar du något vid sidan om löpningen?
– Jag coachar lite, jag har några löpare som jag hjälper att nå sina mål. Sedan är jag tränare på ett PT-gym där jag håller i träningspass. Jag tycker det är otroligt kul att hjälpa andra att nå sina mål, se dem förbättra sig och få glädje i sin löpning. Men det är framför allt min egen löpning som går först.
Hur många timmar i veckan handlar det om?
– Svårt att säga. Ibland jobbar jag fem, sex timmar, ibland tolv. Men jag springer i princip på heltid, och klarar mig enbart på löpningen med.
I år är Sarah ett av affischnamnen för Göteborgsvarvet, där hon dessutom gör debut.
– Det ska bli superkul. Jag sprang Minivarvet och Lilla Varvet när jag var liten, och ser verkligen fram emot att komma dit och springa.
Någon specifik halvmaraträning inför Göteborgsvarvet kommer hon inte direkt att genomföra.
– Nej, mitt fokus ligger fortfarande på bana det här året, 5 000 och 10 000 meter. Jag springer New York halvmaraton i mars – Göteborgsvarvet blir den andra halvmaran under våren. Jag kommer köra några specifika pass inför Göteborgsvarvet, men jag kommer inte göra några stora förändringar i träningen. Jag har en stark bas så ett halvmaraton klarar jag.
Det stora internationella mästerskapet i år är EM i Birmingham i augusti. Det är också ett av Sarahs huvudmål denna säsong.
– Det som egentligen motiverar mig mest är att springa personbästa. Det är klart att man alltid fokuserar extra på ett mästerskap – det är det stora målet. Men jag tycker att det är bra att ha delmål på vägen så man inte stirrar sig blind på ett stort mål. Det kan bli så himla upphaussat annars, som att det bara är EM som räknas – men så är det ju inte.
Är det 5 000 och 10 000 meter som gäller på EM?
– Det hade varit grymt att kunna dubbla, men vi får se hur kroppen svarar på det efter en sommar med spikskor. Jag åkte ju på en stressfraktur förra året innan VM.
Hur ser det ut med maratonplaner?
– Den här säsongen kommer det inte att hända – men jag vill absolut springa maraton i framtiden!
SARAH LAHTI
Ålder: 31 år
Klubb: Hässelby SK
Bor: Zoetermeer, Nederländerna
Familj: Sambo med Dave Klink
Personbästa:
1 500 meter: 4.08,00 (2021)
3 000 meter: 8.50,27 (2022)
5 000 meter: 14.52,69 (2025)
10 000 meter: 31.11,12 (2021)
5 kilometer väg: 15.04, svenskt rekord (2025)
10 kilometer väg: 30.58, svenskt rekord (2025)
Halvmaraton: 1.08.19, svenskt rekord (2021)
