Jonas Glans har ”chockat” löparsverige tidigare, och nu har han gjort det igen. Med 13:20.85 på 5000 meter på Folksam GP i Söderhamn klarade han EM kvaltiden, vann loppet och går in som fyra genom tiderna i Sverige på distansen. I Runner’s World nr 1-2021 hade Elmar Engholm en artikel om och med Jonas, och även om det hänt en del sedan dess är det en mycket läsvärd och fortsatt aktuell intervju med Jonas.

Jonas Glans, som tidigare i karriären hette Leanderson i efternamn, är ingen 31-årig nykomling utan har en lång karriär med både internationella mästerskapsmeriter, SM guld och han innehar det svenska rekordet på 10 km landsväg. Innan 5000 metersloppet vid Folksam GP i Söderhamn, visade Jonas riktigt bra form och kapacitet vid ett nationellt lopp i Hallsberg i början av juli där han med en stark avslutning sprang på 13:36.10.

Egentligen är det inte längre mycket som förvånar med Blekingesonen, men 13:20 är inget ens de bästa av löpare snyter ur sig. En sista kilometer på ca 2:32 skvallrar också om en kapacitet under Anders Gärderuds 46-åriga svenska rekord.

TEXT ELMAR ENGHOLM / FOTO DECA TEXT & BILD

EFTER EN SENSATIONELL 5:E PLATS PÅ INOMHUS EM I GLASGOW 2019 LÄMNADE JONAS GLANS MÄSTERSKAPET MED DE BEVINGADE ORDEN: ”JUST NU GILLAR JAG DET. MEN JAG KAN INTE LOVA ATT JAG SPRINGER I SOMMAR.” DET SKULLE DRÖJA 20 MÅNADER INNAN JONAS ÅTERIGEN STOD PÅ EN STARTLINJE. DET HAN DÅ GJORDE KOM SOM EN CHOCK FÖR LÖPARSVERIGE.

Vägen till SM-medaljer, landslagsuppdrag och svenskt rekord började för Jonas Glans som för så många andra – på ett gärde på Lidingö.

– Jag blev lite ofrivilligt intvingad av mina föräldrar. De åkte runt på alla de stora loppen, och då fick jag alltid springa knatteloppen. Första gången var Lidingöloppet och jag var 9 år. Jag vann direkt!

Som ungdom och junior gick det spikrakt uppåt för Jonas. Han prenumererade mer eller mindre på SM-guld i sin åldersklass och krönte sin juniorkarriär med finalplatser på junior-EM och junior-VM på 1 500 meter.

– Jag vann väl det mesta fram till jag var 19 år. Sen blev jag vuxen och då blev det andra problem.

Övergången från juniorstjärna till senior är sällan lätt. Vuxenlivet presenterar andra livsval, bortom löparbanorna. Många är de som spåtts en ljus framtid som helt enkelt tröttnat och väljer andra vägar i livet. För Jonas har dock aldrig motivationen att träna varit ett problem.

– Jag har aldrig haft problem med motivationen. När jag var 16 år insåg jag att jag ville springa för min egen skull. Det var skadorna som höll tillbaka mig.

Det skulle dröja fyra år, till sommaren 2014, tills det personliga rekordet på 1 500 meter förbättrades. Tiden 3.39,37 på Bislett i Oslo innebar inte bara att drömgränsen på 3.40 underskreds, utan även en plats till EM i Zürich. Men skador var ett återkommande tema för Jonas, både före och efter 2014.

– Jag kunde lika väl ha slutat vilket år som helst där om jag inte ”persat” på 5–6 år. Bislett var någon form av genombrott som senior.

Efter ett skadedrabbat 2015 så nådde Blekingesonen sina bästa resultat på specialsträckan 1 500 meter under 2016. I ett smått förbluffande lopp på Sollentunavallen landade han inom en halv sekund från Johnny Kroons svenska rekord från 1985. Tiden 3.36,92 är fortfarande den sjätte snabbaste genom tiderna. Ett mindre lyckat EM fick dock Jonas att tänka om.

– Det fick mig ändå att inse att 1 500 meter, i alla fall på mästerskap, inte är något för mig.

Sedan 2016 har Jonas bara gjort ett internationellt lopp på sträckan. I stället skulle framgångar komma på den dubbla distansen. På två raka inomhus-EM har Jonas slutat 5:a på 3 000 meter, och dessutom sprungit så snabbt som 7.51,47, senast i Glasgow.

– Om jag har någon optimal sträcka så ligger den runt 3 000 meter.

Varför tror du att du har varit så framgångsrik på just den sträckan på mästerskap?

– Man tänker inte. Det bara händer, och då har man ingen anledning att inte gå med i den höga farten. Det är väl den optimala situationen för att få ett snabbt lopp i ett mästerskap.

Jonas skämtade inte heller när han sa i intervjun efter loppet i Glasgow att han ”inte kunde lova att springa i sommar”. För honom är det ett sätt att skydda sig själv från besvikelsen som motgångar ger.

– Jag måste göra så, för oftast kommer det en skada. Jag måste kunna distansera mig. Jag har pluggat under hela min karriär, och det har nog varit räddningen.

David Nilsson har varit en stor inspiration för Jonas under de senaste åren.

– Jag har tagit mycket inspiration från David. Han är seriös på sitt sätt, men hans liv skiljer sig nog mycket från vad många skulle kalla det ideala löparlivet. När han började få resultat för några år sedan så fattade jag att det kanske går att göra en satsning på ett helt annorlunda sätt.

I finalen på inomhus-EM i Glasgow placerade du dig bakom de norska bröderna Jakob och Henrik Ingebrigtsen. Tillsammans med brodern Filip utgör de nästan urtypen för en elitlöpare. Hur skiljer sig ditt liv från deras?

– Jag har ju ingen som hela tiden säger till mig vad jag ska göra. Jag har ett samarbete med min tränare, men jag tar alla beslut. Jag levde mer som de gör för fem år sedan, med en strävan att göra allt perfekt i vardagen. Men jag pallade inte att leva så. Jag började intressera mig mer för absolut lycka i livet – inte bara lycka i löparlivet.

Tjugo månader efter Glasgow-EM hade Jonas inte tävlat en enda gång. Och med ett extremt skralt tävlingsutbud under hösten förväntade sig knappast någon några sensationella resultat, allra minst från Jonas Glans. Därför väckte resultatet från 10-kilometersloppet Laufszene Invitational Run i Dresden – där Jonas Glans vann – förundran. Inte nog med att nästan ingen visste att Jonas skulle tävla, det var också första gången Jonas tävlade under sin frus efternamn. Leanderson hade blivit Glans, och Mustafa Mohameds rekord på 10 kilometer landsväg hade blivit hans. Klockan stannade på 28.08, 4 sekunder före inspirationskällan David Nilsson.

– Jag blev själv mycket förvånad. Jag var hyfsat säker på att klara 29.15.

Den största anledningen till att Jonas har flugit under radarn är hans frånvaro på sociala medier. Många elitlöpare använder sociala medier för att profilera sina karriärer och nå ut till sina supportrar. För vissa är samarbeten på Instagram det enda sättet att överhuvudtaget profitera på sin talang. Men sociala medier är väldigt ensidigt och visar sällan idrottares svåra stunder.

Har din frånvaro på sociala medier varit ett sätt att skydda dig från att både matas med ”perfektion” och omvärldens förväntningar på dig?

– Precis så. En höst körde jag av en slump samma pass på samma dag som Kalle Berglund. Han körde lite tidigare på dagen än jag, så innan jag sprang såg jag vad han hade kört och hur snabbt. Det påverkade mig. Jag måste ju springa lika snabbt som honom!

Jonas fortsätter:

– Man föreskriver vilka prestationer någon borde göra. Om jag lägger upp ett pass blir förväntningen att jag ska göra en viss prestation. Jag behöver inte den typen av målsättningar. Det blir vad det blir.

Att inte finnas på sociala medier innebär också att Jonas kan tänka på annat i vardagen.

– Mentalt har jag nog aldrig varit så lite elitlöpare som jag varit det senaste året. Jag tänker knappt på löpning. Desto mer man går in för det, desto större blir fallhöjden. Jag tar det inte på så stort allvar nu, men resultaten verkar bli desamma ändå.

En viss harmoni verkar ha infunnit sig hos Jonas.

– Utifrån skulle man kanske säga att jag inte gör allt för att bli en så bra löpare som jag kan bli. Men någonstans tror jag ändå att jag gör det rätta för att bli så bra som möjligt.

I dag bestämmer Jonas mer själv över sitt upplägg. Han har i likhet med den italienska mästartränaren Renato Canova börjat ifrågasätta veckouppläggen. Nu är träningsdagarna lite mer fristående från veckorna.
– Jag har så klart också inspirerats av Ingebrigtsens och tröskeltrenden, men dubbeltröskel passar inte mig. Min kropp klarar inte av att springa två gånger om dagen. Jag springer intervaller ungefär fyra gånger i veckan, men utan att något pass är jättetufft.

Precis som efter Glasgow-EM för två år sedan är Jonas fåordig om sina nya målsättningar.
– Det är klart att jag har saker jag vill uppleva, som ett OS eller VM. Men jag behöver inga specifika mål på vägen dit. Jag vill nog börja med att putsa mitt personbästa på 5 000 meter, och tycker också att det har varit kul med landsvägslopp. Det är en helt annan värld. Åskådarna får en helt annan uppfattning om hur fort det faktiskt går!

Om du skulle kunna säga en sak till dig själv som 19-åring – vad skulle det vara?
– Ta chansen när den dyker upp och var inte så jävla långsiktig! Jag tror att jag har gått miste om både bra resultat och roliga upplevelser på vägen genom att vara för långsiktig i min satsning.

Jonas Glans (tidigare Leanderson)
Klubb: Malmö AI
Ålder: 31 år
Bor: Malmö
Familj: Fru Frida och 1 årig son.
Yrke: Byggingenjör. Konstruktör
Meriter: Sju SM-guld, två femteplatser på inomhus-EM (3 000 meter), svensk rekordhållare 10 km
Personbästan:
800 meter: 1.51,73 – 1 500 meter: 3.36,92 – 3 000 meter: 7.51,47
5 000 meter: 13.20,85 – 10 km landsväg: 28.09 (svenskt rekord 2020)

---