Jag är en sucker för choklad. Och jag vet att jag inte är ensam!
Här har jag testat ett nytt grepp:
Smält 200 g mörk Fairtradechoklad över vattenbad. När chokladen smält rör du ned lite basmüsli, lite hackade nötter, lite cocos eller vad du känner för.
Bred ut på bakplåtspapper. Låt svalna. (Försök!!)
Bryt i bitar- njut!
Går att äta direkt från frysen. Tyvärr!
Imorgon går ett riktigt historiskt lopp av stapeln. Sörmlands Ultra. Loppet är fulltecknat för första gången och jag vet att det är flera som debuterar på ultra. KUL! Önskar jag kunde vara där!
Jag sprang loppet 2011 och det gick inte alls. Åt helt fel och var inte så stark uthållig då men kom i mål iallafall!
Den dag jag kallar mig erfaren på ultra- då har jag tappat respekten för utmaningen det är att springa långt. Det är mycket som kan hända- speciellt i terräng.
Men kanske kan jag ge några tips ändå. Hoppas det.
1) Börja i din takt, låt dig inte dras med. Att dra på sig det minsta mjölksyra i början av ett långt lopp har du inget alls för. Är du orolig för att orka- gå i backarna från början! Var nitisk med det.
2) Ät och drick. Men tänk på att tar du det lugnt och det inte är så varmt så har du rätt lätt att få i dig rätt mycket vätska. Ät inget konstigt du inte är van vid. Ät ordentligt tidigt i loppet- det är DÅ du har kontroll på magen. Den fysiologiska regeln säger lättsmälta saker som inte kräver massa blod till matsäcken för att bryta ned maten. Blodet behövs i musklerna. För mycket fett kommer störa upptaget om du inte är van vid det. Var noga med tecken på elektrolytimbalans.
3) Smörj in fötterna! Ljumskar. Lite varstans. Sportslick is Da bomb men har du inte det så är mängder med vaselin bra. Är det fuktigt och regnligt är det störe risk för skav.
4) Sätt upp delmål- och fira dem! Hur du tacklar loppet mentalt är individuellt- ”du är halvvägs” kan knäcka en person och peppa en annan. Bryt ned loppet och ta den horisont du orkar med just då. Ett steg till orkar du alltid. Så är det väldigt tufft- ta ett steg. Ett steg till. Räkna dem. Ta sikte på en krök, en medlöpare, en vätskestation. En Snickers. Lyssna på Foo Fighters.
Var tacksam att du kan springa. Var tacksam för här och nu.
5) När det börjar göra ont- säg hej till smärtan. Förvånas inte. Det gör ont. Det är en del av det. Blir alltid lika förvånad när jag hör folk bryta för att det gör ont. (Pratar inte om skador nu) Det är inte farligt. Distrahera dig- eller ta den till dig. Mal ned den.
När det börjar kännas tufft- det är då du står vid vägskälet till att ge upp eller ta vägen mot okänd destination. Öppna dörren till så mycket mer ork och kraft än vad du trodde att du hade. Det är nu du hittar den. Gör den till din. Upplever den. Tar med den in i mål och ba wow! Jag kan! Och får uppleva hur häftigt det är att ta sig igenom den där gruvan av tvivel, smärta och vimmelkantighet.
Men mest av allt- njut! Heja på varandra! Peppa! Tacka funktionärerna- till skillnad på stora kommersiella lopp så står de här för att de älskar det här. De här loppen är gemenskap. Hitta nya vänner. Lär dig, dela med dig. Ta hand om dig! Ta hand om andra. Ha riktigt jäkla roligt! Och berätta gärna här hur det gick!
Lycka till!
Jag hade förmånen att ha med mig Sara till landet förra helgen. Vi har pratat om det ett tag så det var mysigt att det äntligen blev av. En lugn helg med mycket frisk luft, god mat och lugn och ro! Tror vi båda behövde det.
På söndagsmorgonen satte vi oss i läsrummet och spelade in en pod. Vi förberedde oss faktiskt inte mycket utan det blev fritt prat men med fokus på den komplexa hälsan.
Bilden nedan snodde jag från Saras blogg- den är mycket hälsa och kärlek för mig: den där mössan är säkert från 60-70-talet och är min pappas. Den och gamla slitna kläder, en kratta i handen och omgiven av skog, ängar och de jag tycker allra mest om- då är jag lycklig och då- då är jag hälsosam.
Här hittar du den podden men även massa andra bra program som Sara spelat in!
Tänk dig att vara hur rik som helst men vakna och vara jättetrött, ensam (kanske inte själv men ensam för alla vill bara åt dina pengar). Och inget känns meningsfullt att göra.
Tänk att vakna trött för du har jobbat för mycket och livet är pressat och stressat och du känner bara hur du inte hinner något.
Tänk dig att vakna utsövd och se fram
emot dagen. Bli glad för det lilla. Det enkla.
Det tycker jag är rikedom. Då känner jag mig rik.
Idag är jag miljonär.
Jo det är sant! Jag tycker om att coacha mig själv, träna som jag vill och när jag vill men det finns en person i världen (vad jag vet) vars träningsfilosofi jag helt köper, vars attityd och värderingar jag delar (nåja de jag vet om) och vars resultat och #badass attityd jag beundrar. Någon jag vet att jag kommer lita på och lyssna till.
Han heter Tim Waggoner och han är en fd elit Ironmantriatlet men senast vann han Leadman 2012 (som innebär 5 lopp på en vecka med bland annat 16 mil löpning med 8 mil upp och 8 ned, samma distans på MTB, ett fjällmaraton och lite annat- #badass).
Jag har lyssnat på ”Lucho” som han kallas i över ett år nu på Endurance Planet ofta på mina långpass och jag brukar försöka gissa vad han ska svara. Han har en enorm kunskap men som ”stay home dad” till två barn även respekt för att ”livet går före” och gav upp sin elitironmankarriär när barnen kom. Hans approach till ultralöpning stämmer med min och hans träningsfilosofi därtill.
Lucho bor i Colorado uppe i bergen och har (förstås!) varit fullbokad med adepter men efter jag gick i mål på BRR, berättade om min fajt mot magen och hur revanschsugen jag är så accepterade han mig och jag är så så glad!
Status nu är att jag har fått ett enormt frågebatteri och sen ska vi ha Skypemöten. Min tanke är också att jag får mer inspiration till hur jag själv coachar för ultra samt att jag kan krama ur mer av min egen potential. För alla gristidiga mornar till trots så är jag ganska lat :).
Han är klok som en bok den här mannen. Ta fem minuter och inspireras här av hans ord och de fina bilderna!
För ett år sen var jag på det första Healthy Business och gick därifrån med sidor av klottrade anteckningar. Jag var så inspirerad av allt nytänk och alla duktiga smarta människor som var där. Inspirerades av Carolina Klufts sunda tänk runt sin träning och allt det nya tänket med ”Hälsans Return of Investment”.
Efter idag är jag lika inspirerad och tacksam för att jag var inbjuden men även väldigt fundersam. Jag är inspirerad för att jag fått input i det jag vill jobba för och vad jag tycker är viktigt i ett verksamhetsintegrerat hälsoarbete. Men jag är fundersam över att vissa satsningar mer riskerar att skapa ett A och B-lag. De som är hälsosamma och genast sträcker fram armen när det ska tas blodprov, hoppar på cykeln och trampar glatt i ett submaximalt Vo2maxtest för att ge företagets årsredovisning en ny siffra. Och de som vet att de kommer sänka snittet. De som behöver komma igång. Behöver få en mjukstart, skiter fullständigt i chefens maratonsatsning och vill att det är ok att ta en hälsosam promenad och ”trivas på jobbet”.
Idag var det Charlotte Kalla och Paulo Roberto som intervjuades under titeln ”vinnarskallar”. Medarbetarhälsa, Hälsans ROI och vinnarskallar? Blodsmak, spräckta läppar, brutna näsben och 35 timmars träningsveckor? Det är enorma prestationer och det finns citat att hämta som att Kalla sa att hon inte gynnas av att älta förluster men det var en intressant ribba att sätta. När man ska prata medarbetarhälsa. Tänker jag.
Och alla nydanande tester och prover. Konditionstester som benchmark. Som kloka Mats Olsson (Kairos Futures hälsoforskarguru) som ställde frågan ”all denna data och allt detta mätande i olika appar och tester- vem äger den datan?”
Vad ska vi mäta? Vi vet att kondition är viktigt, men ska vi mäta företagets hälsa på medarbeternas kondition eller kan man vara jäkligt ohälsosam med bra kondis? Det tror jag. Det har jag varit.
Mats har själv någon sorts mokajäng som ”petar” honom i ryggen och är en ledsen gubbe på en skärm när han suttit ned för mycket. Jag kan tänka mig att det är en fiffig grej för anställda att ha. För sig själva. För sin egen del. Som hjälp. Men bara för sina egna ögon.
Swedbanks Lars Friberg och EuroAccidents Thomas Petersson fokuserade på lite ”back to basics” vilket jag gillar. Inte så mycket Vasalopp, olympier och teknologi utan mer ”trivas på jobbet”. Och jag tror mycket finns i det. Och individfokus. ”Möta folk där de är” pratar jag gärna om. Tror fasen jag ska kalla det ”Surdegshälsa”.
Marie Hallander Larsson var klockren!
Flera företag hyllades för att ha sänkt sjukfrånvaron, bland annat SJ som tillsatt ”hälsoinspiratörer”. I vissa yrken är verkligen sjukfrånvaron ett problem och statistiken är en bra parameter. I flera branscher, bland annat den jag verkar i, är sjuknärvaron ett större problem. Jag bryr mig inte så mycket om vår korta sjukfrånvaro. Den är låg! Jag vill nästan höja den- tänk om folk kunde vara hemma när de var sjuka? Ha ron att vara det!?
Dagen avslutades med fantastiska Christer Olsson. Han är helt underbar att lyssna på. Lånade med mig mycket klokt av det han sa.
Ja jag är inspirerad av att ha ett nätverk med människor som brinner för de här frågorna, höra inspirerande case men fortfarande så är the million dollar question den som Lars Friberg kastade ut i publiken, ungefär:
De här som inte är hälsosamma. Inte vill vara med på hälsosatsningarna, hur kommer vi åt dem?
Jag låter kanske gnällig nu men allt mitt researcharbete har gett mig ganska mycket insikter i att företag samvetssatsar på enkla ”friskvårdsaktiviteter” men skillnaden som gör skillnaden – är ofta andra saker. Personalen knäpper gärna på sig stegräknaren när de känner sig respekterade, lyssnade på, bekväma med att företagets kommunicerade kultur överensstämmer med den upplevda kulturen. När hälsa respekteras som något individuellt. När man har KASAM- Känsla av Sammanhang. DÄR börjar hälsa på arbetsplatsen. Sen är allting möjligt.
Tack Ola och company för en jätteintressant dag med inspiration och funderingar i goodiebagen!
