Healthy Business på Nalen 2013


För ett år sen var jag på det första Healthy Business och gick därifrån med sidor av klottrade anteckningar. Jag var så inspirerad av allt nytänk och alla duktiga smarta människor som var där. Inspirerades av Carolina Klufts sunda tänk runt sin träning och allt det nya tänket med ”Hälsans Return of Investment”.

Efter idag är jag lika inspirerad och tacksam för att jag var inbjuden men även väldigt fundersam. Jag är inspirerad för att jag fått input i det jag vill jobba för och vad jag tycker är viktigt i ett verksamhetsintegrerat hälsoarbete. Men jag är fundersam över att vissa satsningar mer riskerar att skapa ett A och B-lag. De som är hälsosamma och genast sträcker fram armen när det ska tas blodprov, hoppar på cykeln och trampar glatt i ett submaximalt Vo2maxtest för att ge företagets årsredovisning en ny siffra. Och de som vet att de kommer sänka snittet. De som behöver komma igång. Behöver få en mjukstart, skiter fullständigt i chefens maratonsatsning och vill att det är ok att ta en hälsosam promenad och ”trivas på jobbet”. 

Idag var det Charlotte Kalla och Paulo Roberto som intervjuades under titeln ”vinnarskallar”. Medarbetarhälsa, Hälsans ROI och vinnarskallar? Blodsmak, spräckta läppar, brutna näsben och 35 timmars träningsveckor? Det är enorma prestationer och det finns citat att hämta som att Kalla sa att hon inte gynnas av att älta förluster men det var en intressant ribba att sätta. När man ska prata medarbetarhälsa. Tänker jag.

Och alla nydanande tester och prover. Konditionstester som benchmark. Som kloka Mats Olsson (Kairos Futures hälsoforskarguru) som ställde frågan ”all denna data och allt detta mätande i olika appar och tester- vem äger den datan?”

Vad ska vi mäta? Vi vet att kondition är viktigt, men ska vi mäta företagets hälsa på medarbeternas kondition eller kan man vara jäkligt ohälsosam med bra kondis? Det tror jag. Det har jag varit.

Mats har själv någon sorts mokajäng som ”petar” honom i ryggen och är en ledsen gubbe på en skärm när han suttit ned för mycket. Jag kan tänka mig att det är en fiffig grej för anställda att ha. För sig själva. För sin egen del. Som hjälp. Men bara för sina egna ögon.

Swedbanks Lars Friberg och EuroAccidents Thomas Petersson fokuserade på lite ”back to basics” vilket jag gillar. Inte så mycket Vasalopp, olympier och teknologi utan mer ”trivas på jobbet”. Och jag tror mycket finns i det. Och individfokus. ”Möta folk där de är” pratar jag gärna om. Tror fasen jag ska kalla det ”Surdegshälsa”.

Marie Hallander Larsson var klockren!

Flera företag hyllades för att ha sänkt sjukfrånvaron, bland annat SJ som tillsatt ”hälsoinspiratörer”. I vissa yrken är verkligen sjukfrånvaron ett problem och statistiken är en bra parameter. I flera branscher, bland annat den jag verkar i, är sjuknärvaron ett större problem. Jag bryr mig inte så mycket om vår korta sjukfrånvaro. Den är låg! Jag vill nästan höja den- tänk om folk kunde vara hemma när de var sjuka? Ha ron att vara det!?

Dagen avslutades med fantastiska Christer Olsson. Han är helt underbar att lyssna på. Lånade med mig mycket klokt av det han sa.

Ja jag är inspirerad av att ha ett nätverk med människor som brinner för de här frågorna, höra inspirerande case men fortfarande så är the million dollar question den som Lars Friberg kastade ut i publiken, ungefär:

De här som inte är hälsosamma. Inte vill vara med på hälsosatsningarna, hur kommer vi åt dem?

Jag låter kanske gnällig nu men allt mitt researcharbete har gett mig ganska mycket insikter i att företag samvetssatsar på enkla ”friskvårdsaktiviteter” men skillnaden som gör skillnaden – är ofta andra saker. Personalen knäpper gärna på sig stegräknaren när de känner sig respekterade, lyssnade på, bekväma med att företagets kommunicerade kultur överensstämmer med den upplevda kulturen. När hälsa respekteras som något individuellt. När man har KASAM- Känsla av Sammanhang. DÄR börjar hälsa på arbetsplatsen. Sen är allting möjligt.

Tack Ola och company för en jätteintressant dag med inspiration och funderingar i goodiebagen!

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Veckans träning- annan sorts grundträning


Nu har jag tagit två lugna veckor efter BRR och det är dags att börja med någon sorts ”grundträning” igen. Jag har ingenting jag tränar specifikt för förrän EPIC Årefjällsloppet i slutet på mars och två veckor senare är det TEC för fjärde gången men herregud ska jag aldrig sluta springa det där loppet jo nu är det sista jag lovar! För ett tag! 🙂

Jag ska förvisso springa läckra Österlenmaran men det ser jag mest som ett roligt långpass!

Så det finns all tid att börja om från början. Kan man springa 16 mil så är det inte direkt uthållighet som det behöver jobbas med just nu. Man måste våga tappa lite specifikt för att inte ligga och nöta samma sak året runt. Jag kommer ta ned distansen litegrann under oktober och november och sen börja jobba upp den igen.

Det jag inte har det är bra mjölksyratålighet. Jag har inte så hög Vo2Max, min tröskelfart ligger rätt nära min distansfart och mina intervallfarter ligger rätt nära mina tröskelfarter. Om jag var ett hus skulle man kunna säga att det är väldigt lågt i tak men huset är väääldigt långt.

Det är nästan tragikomiskt hur litet spann jag har att jobba med: I lördags sprang jag tusingar i 4:20-4:30 fart. Och jag har enormt svårt att springa så mycket snabbare än det. Spannet är så litet och det är inte så konstigt- jag är en uthållighetsmaskin.

Och uthållighetsmaskin ska jag vara nästa år också för loppen på agendan handlar just om det. Men därför så passar det väldigt bra nu att lägga in lite mer intensitet. Även om det är så himla jobbigt!

Men ett litet breakthrough idag! Jag har alltid avskytt tröskelpass. Det är för jobbigt för att man ska njuta, det är för långt för att det ska hända något hela tiden. Men nu har jag börjat gilla dem! Nu blev det inte så långt- 1 km uppjogg, 5 km på 4:40-4:50 fart på den rullande kuperade vägen hem från jobbet till dagis via Pampas men jag lyckades stänga av och bara springa! Riktigt skönt! Tänker att den här farten ska jag jobba upp så jag kan hålla den i 20 km. Det är ett bra mål och det kommer ge lite untz till min 16-mils fart också.

Så veckoträningen kommer se lite annorlunda ut nu fram till jul. Ett intervallpass, ett tröskelpass, fortsättning med morgonpassen som  ger ett enormt mervärde till långpass: Springa med låga glykogennivåer i kroppen är ett av mina nyckelpass och hade det inte varit för dem hade jag inte tagit mig i mål på BRR. Då hade jag inte klarat av att gå så tom på kolhydrater i 6 mil.

Den här veckan blir och blev det:

Måndag: 7 km med 5 km tröskel

Tisdag: 10-12 km morgondistans med fröken Maria

Onsdag: Styrka- mkt ben åt alla håll, bål, rygg.

Torsdag: Lunchintervaller

Fredag: Om jag hinner: 10-15 kilometer distans

Helgen: Styrka och en morgonjogg. Helgen ska få vara fri så ofta det går. När man tränar för en ultra och det närmar sig loppet så blir det alltid rätt tufft på helgen så jag ska njuta av att kunna vara spontan. Det är en återhämtning det också.

Jag ser fram emot att åka massa skidor också- ett enormt bra sätt att träna kondition på ett skonsamt sätt men med nästan hela muskelmassan engagerad (speciellt när man inte är så vass på tekniken).

Så nu är det bums isäng för 05.20 ringer klockan för att hinna möta upp Maria. Skriver på hemmadatorn och här har jag lite roliga bilder:

Älskade Byron Bay i solnedgång. Breaket närmast bilden är ett av mina favoriter!

Och två år senare såg det ut såhär på mornarna när jag jobbade i Åre…


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Måndagspeppen: Full koll med 20 minuter om dagen


VI vet oftast vad vi vill. Och vad vi tänkt göra. Oftast också faktiskt vad som brukar distrahera oss och var det går fel.

Oftast är det att det går lite för fort på dagarma som gör att man missar målet. Förändring tar tid och behöver lite kärlek och uppmärksamhet. För att inte trilla in på den gamla invanda vägen behöver hjärnan hjälp att tänka om.

Ge den tid. Ge dig tid.

Ge dig själv fem minuter på morgonen för att reflektera över vad du vill lyckas med under dagen. 5 minuter på förmiddagen- är det på rätt väg? Är jag på väg att trilla dit? Eller är det high-five med dig själv?

5 minuter på eftermiddagen. Sitt i lugn och ro. Samla dig. Styr om eller fortsätt framåt.

Fem minuter på kvällen. Inte i sängen. Innan. Med en post-it lapp. Tre bra grejer från dagen. Tre saker att komma ihåg till imorgon.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Axa Fjällmarathon- från noll till målgång!


Som de flesta vet coachar jag i min enskilda firma. Och i den här bloggen varvar jag tränings och hälsotips (och inspiration hoppas jag!) men skriver förstås inga konkreta program.

Men jag tänkte ni skulle få hänga med på en cirka 10 månader lång resa där min systers pojkvän Eric ska gå från ”0-100” aveende löpning.

Eric är jättestark och tränar regelbundet på gym men har inte sprungit regelbundet på sex år. Han råkade slå vad som en sak där han sa ” om XX så springer jag Fjällmaraton nästa år” och eh ja. Det slog in så nu är det dags att börja träna!

Nedan är en bild från hur det såg ut efter Erics första löprunda. Det är ingen överdrift att säga att Eric inte har NÅGON kondis alls just nu- även om den har förbättrats lite de senaste veckorna då han börjat jogga.

Eric är en stor kille med mycket muskler men även det jag kallar ”byggarmage” och löpningen kommer ju förstås att äta lite på hans muskelmassa men han kommer få både hälsovinster och konditionsvinster av en sån här satsning.

Idag tog vi en liten joggingtur på 5 km i terräng och från och med nu börjar Eric följa ett ganska enkelt program bara för att komma igång!

Vi kommer att använda Maffetone metoden för att bygga en aerobisk bas. Jag tycker ”maf” funkar bra för de som inte tränat alls, återhämtar sig från skada, tar ett säsonsbreak men det måste fnulas lite med värdena för att det ska funka tycker jag. Jag tycker tex inte att man har samma puls på cykel som när man springer som Maffetone själv förespråkar. Och att träna MAF när man redan är väldigt uthållig tycker jag heller inte är en rolig idé men här funkar det med sin skonsamhet bra och Eric kommer få motiverande förbättringsmått genom att göra testet regelbundet.

När vi lagt en ok bas börar vi lägga in mer kvalitet.

Tanken är att få till 3 löppass i veckan med gradvis ökad distans och försöka styra stegen bort från asfalt och grus till skog för att vänja alla små muskler, senor och ligament vid att springa på ojämnt underlag. Eric tycker inte löpningen är rolig alls och mitt mål är att han ska motiveras av att se sin kondition förbättras.

Utöver detta är det rörlighet och styrka på schemat och det har han rätt bra koll på. Han jobbar mycket så det gäller att träna smart och göra de pass som behövs.

Nästa veckas träning rent löpmässigt är därför:

1) 40 minuter MAFtest

2) 40 minuter med terränginslag i MAF

3) 60 minuter varvat gång och MAFpace

Utöver det styrka och rörlighet.

Som ni märker är det verkligen från scratch! Med 10 månader så kan vi ta det lugnt och försiktigt. Och kanske att Eric börjar tycka att det är lite roligt också. Det skulle ju göra det hela så mycket lättare!:) Heja Eric- eller hur? 

20131006-152756.jpg

(OBS! Oklart varför han snott in sig i Ikeakassen, nu står han upp när han kommer hem).

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Första kvalitetspasset i övrigt HÖG kvalitet på allt


Jag kom till landet i torsdags och även om jobbet är rätt stressande just nu så stänger jag verkligen av här.

Superviktigt! Återhämtning för skallen.

Igår tog jag en helt underbar tur i terräng och kände verkligen att det är ok att börja med lite kvalitet i träningen igen. Kvalitet är det ju jämt på sitt sätt men den kvalitet man pratar om som löpare brukar handla om att jobba med hög intensitet.

Om man tänker att man är en bil så bör man funka på alla växlar. Jag funkar väldigt bra på 1-3 men fyran och femman har liksom inte jobbat alls på sistone. Uthållig som få men har ingen fart. Dags att ändra på det. Ja det har jag sagt i ett år ungefär och jag har faktiskt blivit lite snabbare men ska jag springa milen på 44 minuter så krävs det lite mer engagemang.

Så idag åt jag redigt med kolhydrater till lunch mot vad jag brukar och så stack jag iväg i regnet och höstfärgerna. Uppjogg i 5:30 i 1.5 km

Sen fyra x 1000 meter och det var väldigt svårt att veta var jag skulle lägga farten. Jag körde lite längre vila- 1,5 minuter bara för att orka fokusera på att trycka igång steget.

Första gick lite uppför i 4:36. Andra lite utför i 4:16. Tredje med uppförsslut i 4:26 och sista flacka på 4:20. Sen var jag rätt återhämtad flåsmässigt ändå och kunde köra styrka. Inget att skriva hem om direkt men ja. Såhär är det. Jag behövde köra ett pass för att ha något att rapportera till den coach som jag ska anlita snart. Mer om det sen.

Sara är här och har fått delta fullt ut på det ”bootcamp” som vi kallar det för när vi jobbar i den stora trädgården (en hektar så ja en del att ta hand om). Hon sprang också och när vi kom tillbaka körde hon, jag, syster och pojkvän ett bootcampstyrkepass:

En person sprang ut i skogen med en säck löv.

De andra tre körde varsin station bestående av rodd med Casall MBT, OH-squats med järnspett, och svingar. Och när den som slängt säcken kom tillbaka så cirkulerade vi.

I övrigt har jag och syster skrapat bort den överflödiga färgen på glasen på glasverandan, Sara har varit med och krattat och plockat ned hinkvis med helt underbara stora äpplen.

Brasan sprakar och den mörka chokladen är öppnad. Snatam Kaur på cd-spelaren. Avkoppling på alla sätt.

20131005-182837.jpg
20131005-182849.jpg
20131005-182900.jpg
20131005-182855.jpg


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Fredagsgottis i ögat


Kanelbullens dag- välj en bakad med smör! Jag tog kanel i kaffet istället och gav mig själv det här. Blir så fånigt rörd när jag springer såhär ute i naturen. Det är så makalöst underbart, vackert enkelt.

20131004-103927.jpg
20131004-103935.jpg
20131004-103958.jpg
20131004-103952.jpg
20131004-104010.jpg
20131004-103945.jpg
20131004-104016.jpg
20131004-104003.jpg


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in