Nina gästbloggar: Rena hudvårdsprodukter

Idag läste jag inne på Petras blogg om att våga spänna bågen. Våga satsa och kanske falera! ”Faila” totalt. Men också öka chansen att verkligen klara det för det inte finns något ”istället för”.

Som jag brukar säga- för att skapa utrymme för nytt så måste man skapa ett tomrum. Våga stå där- mellan ett nytt jobb och ett eget företag eller vad det nu kan vara. Våga skapa utrymmet där det nya ska växa.

Jag fick ta plan B i helgen. Men bara efter att jag sumpat plan A.

Jag gjorde det som jag märker att många andra inte gör. Jag outade mitt tuffa mål, visste att det skulle bli tufft, satsade allt jag hade och klarade det inte.

Och jag är så glad att jag gjorde det. Inte gömde mig bakom att ”jag ska bara ta det lugnt” och sen ”OOPS jag persade visst, oj hur gick deeeet till”.

Respekt till alla som vågar satsa. Vinster blir större, fallet mindre- jo ofta faktiskt! Du vinner så mycket på att våga!

Och just våga satsa på plan A. Våga satsa på en riktigt cool grej. Vare sig det handlar om din karriär, kärleken, löpning eller en galen resa.

Våga! Bara gört! Kanske går det inte men då har du iallafall försökt!

DET vill mitt trötta jag slå ett slag för idag! VÅGA!

Våga bita i, våga gräva djupare. Våga våga våga!

Såhär. Då har man gett fanimej ALLT! När man ligger ned och blir intervjuad efter målgång!

---

Självklart kommer det en racereport. Men jag är så mentalt trött att jag inte klarar av att tänka på delar av loppet. SÅ illa mådde jag. Efter TEC var kroppen rätt paj- trasiga fötter och träningsvärk typ överallt. Men skallen var helt ok. Nu är det nästan tvärtom.

Nu är jag självklart stel- banan var så kuperad sista 2 kilometerna och det blir alltså 2 mil backar totalt på tio varv- känns kan jag lova. Däremot: inga blåsor, fötterna ser ut som innan. Jag har lite ont i min klämda lilltå men stukningen gick inte upp tack vare min linda.

Min telefon är paj också om någon undrar varför jag inte svarat!

Däremot trilskas magen. Jag brukar kunna äta vad som helst. När som helst. Men det går inte. Det är något knas och det var säkert inte bara ”lopp-mage”  i helgen utan någon bacillusk också.

Jag hade lovat mig själv att unna mig något BARA för mig om jag nu klarade ett till 100 miles lopp. Som ni säkert vet är jag inte så bra på det här med att gå och få massage, fixa naglar, sminka mig och frissan var det ju två år sen sist. Men nu hade jag bokat en tid hos Wendy’s Hair och de lade i lite äkta hårslingor i mitt tunna hår. Sen fönade de och lockade och herregud- jag ser ut som en helt ny person!  Sicken grej!

Även om något man gör på ytan inte kan ersätta att må bra på insidan så var det här precis vad jag behövde idag när jag slits mellan en enorm glädje och lite besvikelse att jag inte fick ut allt ur kroppen. Fick sitta där och förvandlas till prinsessa om så för en stund. Jag har krigat så hårt i helgen. Så så hårt.

Jag är självklart enormt glad över min prestation att jag kunde springa 6 mil helt tom på energi och må så illa så jag nästan föll ihop flera gånger när det inte bara var stjärnor på himlen utan allt var suddigt. Och 6a totalt  och alla grattis jag får gör mig helt rörd MEN jag nådde inte mitt mål och kroppen var helt fantastisk fräsch hela vägen in i mål. Så ska det ju inte vara! Man ska ju vara helt trasig i benen! Frustrerande!

Jag som tänkt köra lite kortare saker nästa år : en Ironman ( jo det är kort i jämförelse: Kanske 12 timmar långt lopp och hälften av tiden sitter du på en cykel) persa på milen, halvmara, maraton. Springa några 50-100 km ultror. Ja att ladda om för att persa på TEC (med råge!) det fanns liksom inte på kartan tills igår. ”Jag är klar med 100 miles för ett tag” har jag sagt till höger och vänster. Men Nicke peppar som fasen. Han ser inte att det finns något annat mål och jag känner ju i hjärtat att det är ju så. Jag kommer aldrig känna mig nöjd med att inte fått ut allt vad den här kroppen har pga en krånglande mage.

Nu har jag sprungit de två enda 100 miles loppen som gått i Sverige i år (och vunnit båda haha!). Med jätteproblem med fötterna första gången och jätteproblem med magen andra gången. Tro fan då att man blir sugen på att göra om det igen. Tredje gången gillt heter det ju.

Så jag anmälde mig. Nyss. Till TEC.2014. Känner mig så hemsk som sagt att jag ska supporta och jobba hela den helgen ( gick fram till Jonas W, en av arrangörerna som var med på BRR också till och med och sa det) men- jag kanske gör mitt som ambassadör för att få fler tjejer till sporten och loppet? Jag tror det iallafall. Jag försöker inspirera och tänker att det är bra hjälp det med. Så vi blir fler tjejer som springer.

Det blir ingen promenadseger nästa år för nu är startfältet tufft och helt ärligt är inte segern intressant. Jag har mina mål och vad andra gör är helt ointressant. Jag benchar gärna mot hela startlistan och därför är 6e platsen på BRR lite häftigare än vinsten känner jag. Men det är siffervinster. Jag har inte vunnit mitt lopp. Än. Jag vill. Jag ska.

Nu ska jag vila och återhämta mig. Mer om hur jag gör det kommer!

---

Jag är i mål. Jag är hel och ren och fötterna klarade sig!

Första av allt: TACK, TRILJONERS TACK för hjälp, pepp, till Västerås Löparklubb för fint arrangemang, till Annika, Nicke, Mia, Silvio och alla som skickat så fina hälsningar! 

Min mage svek mig efter 6 varv och de sista 48 kilometerna var en kamp mot illamående och jag kunde knappt äta någonting. Men slet på med hjälp av Mia och Nicke och lyckades plocka en 6e placering totalt och vinna den lilla damklassen.

BRRbanan får TEC att framstå som lättsprungen och det var svårt och lite knasigt att sätta ett tidsmål på en bana man inte känner!

Jag är helt slut mentalt och orkar knappt tänka på loppet för det var en sån enorm utmaning att hantera illamåendet. Kroppen mår dock rätt bra-lustigt nog!

TACK all

---

Är det rätt lugnt. Jag har tänkt igenom det här loppet i detalj så många gånger. Kroppen vilar- då ska skallen det också.

Att veta hur ursäkta men överdjävulskt jobbigt det är gör det nästan värre än förra gången då jag fortfarande bara kunde gissa.

Och jag är inte oroad för att ta mig runt. Det är att ta mig runt under 20 timmar som är utmaningen. Att orka ligga på att orka tjäna in minuter varje varv som blir timmar till slut. Att inte vila en sekund i 19 timmar och 55 minuter.

Idag har jag jobbat. Ätit bra mat- god gröt, ägg, grönsaker. Petar i mig en macka här och där. Jag är inte så kinkig med att äta gluten. Undviker det för det mesta men överdoserar runt lopp. Funkar. Magen har inte svikit mig en enda gång.

Har hämtat ut BCAA, Hammer gels (de är inte långsamma på något sätt men innehåller lite fett, protein och mineraler). Bakat bars (vispad äggvita, sirap musli). Packar kläder. Testar batterier.

Har lekt med Lillan, varit på dans med henne och stampat smällbär. Nu både vill och vill jag inte att det ska var dags för start. Det känns som att kliva in i ett galet, lerigt, tufft jobbigt hamsterhjul och du kommer inte ut förrän du är klar. Basta!

Tanken är att ligga på 6-6:30 fart upp till 6-7 mil. Sen kommer jag sakta lite för det är mörkt och no shit jag kommer börja stumma lite. Jag kommer ha pannlampa och den gillar jag inte vidarevärst. Att springa i skogen i mörkret med 9-10 mil i benen är ännu inte min starka sida så det gäller att ha ”tid att ta av!. Min tå kommer göra ont och min höger fotknöl kommer sura. Ingen fara.

Nicke och Annika är i varvningen och fixar där. Fördelen med att det är 16 km varv gör att de kan sticka iväg och göra saker för jag lär ta lite tid på mig efter ett tag.

Mia kommer på och pacear mig inför mitt 7e varv. Det ger en enorm mental kick även om jag kanske inte är så pratglad. Jag är inne i min bubbla. Hennes jobb är att tvinga i mig mat, springa/gå i den fart vi bestämt och ”dra” runt mig på den tid som gäller.

Musik är enormt viktigt för mig under ett såhär långt lopp. Jag tar inte min Iphone förrän efter 2-3 varv för har svårt att hålla ned farten då. Men sen blir det som..ja en underbar bubbla.

Under natten kommer det vara sjukt jobbigt. Men lite magiskt också. Ser ut att bli mån och stjärnklart och det är helt enormt de stunder jag kommer till klarhet och i kontakt med den där elden i magen, lugnet i själen, styrkan i hjärtat och är så satans stark därute efter kanske 10 mil. Det är en stor känsla som jag längtar till. Den håller inte i sig hur länge som helst. Sen kommer det dippar och då får man ta itu med dem.

Jag äter normalt innan loppet. Äter lite mer kolhydrater- även om det är fett som bränns mest så är det dumt att inte ha fulla lager när de ändå är med ut. Liksom. Dricker lite mer. Leker igång vänsterbenet som inte riktigt fattat men nu bara måste jobba på bra imorgon. Det är ingen skada- det bara släpar lite och blir stelt fort.

Ska lägga mig tidigt. Sover alltid bra. Det har hänt så mycket galna saker i mitt liv som jag lyckats sova till trots så det här är ingen fara alls. Det är en ynnest att ha en kropp redo för 16 mil, vänner som viger sin helg till att hjälpa och folk jag inte ens träffat som skickar pepp. Magi hörni! Kärlek!

Här har ni länken till liveresultatet. Följ Nicke_b på twitter om ni vill ha lite rapportering. Annika bloggar säkert och Mia också.

Och tack igen hörni för allt pepp!

#alwaysrunningalwayssmilingneverstopping

Inspirationskälla som ska hämtas efter loppet.

Imorgon samma leende. Andra kläder.

---

Det sista folk som brottas med en återkommade förkylning vill höra är att ”jag är alltid frisk” och de som VABar för the umpteenth time vill inte heller höra att ”mitt barn är aldrig sjuk”.

Så jag håller tyst. Och kan villigt erkänna att jag blev nedkyld mitt i ett löppass för några veckor sen efter 5 mil och TOKvilade och körde min superkur i tre dagar men fortfarande snorar jag. Dock inte någon infektion så det blir start imorgon. Även om jag hade velat känna mig 150% snarare än 100%.

Och allt funkar inte för alla och vad man har med sig in i september i form av immunförsvar, genetik osv är olika! Så det kanske inte funkar men jag skickar med de tips jag har. De flesta har ingen vetenskaplig grund- det är bara så jag jobbar och det har funkat bra både mig på mig och för en 4- åring som självklart varit förkyld några gånger, haft öroninflammation men faktiskt aldrig varit magsjuk. Jag tror vi skulle ha mindre VAB generellt om folk höll sina barn hemma när de började bli sjuka snarare än när det brytit ut men det är en annan debatt…

Innan ni blir sjuka

Hur mycket ska man tjata om ren mat? Till alla. Till barnen speciellt. Inte halvfabrikat, billig falukorv, köpta köttbullar, massa mjölk och snabba veteprodukter? Godis och kex? Det är grunden. Det är stommen. Spenatsoppa innan pankisarna, gröt med cocosflingor, hemkokt äppelmos (superlätt och finns massor av äpplen nu överallt) med lite kanel och några hackade mandlar- testa!

Mjölkprodukter hävdas vara slembildande av raw foodgänget. SvenskMjölk säger att det inte är det. Förstås. Jag brukar dra ned på mjölkprodukter och tycker det hjälper både hals och mage och gör samma för min lilla tjej. Försöker med havremjölk istället. Hands up- hittar inget vetenskapligt men tror det hjälper.

Sov ordentligt. Drick kokt lätt svalnat vatten. Ja både du och barnen. Igen- inget vetenskapligt men testa och se hur det känns. Som bomull mot magen tycker jag. Hjälper hålla dig varm också om du känner dig frussen.

När du börjar få ont i halsen/känna dig snuvig

Gör din egen nässkölj- istället för att spruta näsan full med suspekta ämnen från Apoteket:

Ta en flaska med ”dragpip” typ Perfekta eller Imsdal. Koka vatten, låt svalna. Rör ned lite salt (några nypor). Tippa huvudet och häll i ena näsborren så det rinner ut i den andra. Repetera på andra sidan.

Sov med raggsockar. Håll halsen varm. Drick bara kokt vatten- antingen som te eller bara svalnat med lite ingefära eller citron i.

Sov lite mer än du brukar. Håll dig lugn. Låt kroppen fixa det här- det kan den men den vill inte battla med massa främmande ämnen samtidigt. Inte massa tillsatser och otyg. Ge den ren, snäll mat så tar den hand om sig.

När du är redo att börja träna igen

Tänk på att nu är du lite extra känslig. Ta ett lugnt pass där du direkt efter dricker varmt, tar på dig varmt och får in dig bra med antioxidanter. Börja försiktigt! Hellre löpskolning och styrka än ett långt hårt löppass.

Lycka till!

---