Med 13 timmar kvar till start
Är det rätt lugnt. Jag har tänkt igenom det här loppet i detalj så många gånger. Kroppen vilar- då ska skallen det också.
Att veta hur ursäkta men överdjävulskt jobbigt det är gör det nästan värre än förra gången då jag fortfarande bara kunde gissa.
Och jag är inte oroad för att ta mig runt. Det är att ta mig runt under 20 timmar som är utmaningen. Att orka ligga på att orka tjäna in minuter varje varv som blir timmar till slut. Att inte vila en sekund i 19 timmar och 55 minuter.
Idag har jag jobbat. Ätit bra mat- god gröt, ägg, grönsaker. Petar i mig en macka här och där. Jag är inte så kinkig med att äta gluten. Undviker det för det mesta men överdoserar runt lopp. Funkar. Magen har inte svikit mig en enda gång.
Har hämtat ut BCAA, Hammer gels (de är inte långsamma på något sätt men innehåller lite fett, protein och mineraler). Bakat bars (vispad äggvita, sirap musli). Packar kläder. Testar batterier.
Har lekt med Lillan, varit på dans med henne och stampat smällbär. Nu både vill och vill jag inte att det ska var dags för start. Det känns som att kliva in i ett galet, lerigt, tufft jobbigt hamsterhjul och du kommer inte ut förrän du är klar. Basta!
Tanken är att ligga på 6-6:30 fart upp till 6-7 mil. Sen kommer jag sakta lite för det är mörkt och no shit jag kommer börja stumma lite. Jag kommer ha pannlampa och den gillar jag inte vidarevärst. Att springa i skogen i mörkret med 9-10 mil i benen är ännu inte min starka sida så det gäller att ha ”tid att ta av!. Min tå kommer göra ont och min höger fotknöl kommer sura. Ingen fara.
Nicke och Annika är i varvningen och fixar där. Fördelen med att det är 16 km varv gör att de kan sticka iväg och göra saker för jag lär ta lite tid på mig efter ett tag.
Mia kommer på och pacear mig inför mitt 7e varv. Det ger en enorm mental kick även om jag kanske inte är så pratglad. Jag är inne i min bubbla. Hennes jobb är att tvinga i mig mat, springa/gå i den fart vi bestämt och ”dra” runt mig på den tid som gäller.
Musik är enormt viktigt för mig under ett såhär långt lopp. Jag tar inte min Iphone förrän efter 2-3 varv för har svårt att hålla ned farten då. Men sen blir det som..ja en underbar bubbla.
Under natten kommer det vara sjukt jobbigt. Men lite magiskt också. Ser ut att bli mån och stjärnklart och det är helt enormt de stunder jag kommer till klarhet och i kontakt med den där elden i magen, lugnet i själen, styrkan i hjärtat och är så satans stark därute efter kanske 10 mil. Det är en stor känsla som jag längtar till. Den håller inte i sig hur länge som helst. Sen kommer det dippar och då får man ta itu med dem.
Jag äter normalt innan loppet. Äter lite mer kolhydrater- även om det är fett som bränns mest så är det dumt att inte ha fulla lager när de ändå är med ut. Liksom. Dricker lite mer. Leker igång vänsterbenet som inte riktigt fattat men nu bara måste jobba på bra imorgon. Det är ingen skada- det bara släpar lite och blir stelt fort.
Ska lägga mig tidigt. Sover alltid bra. Det har hänt så mycket galna saker i mitt liv som jag lyckats sova till trots så det här är ingen fara alls. Det är en ynnest att ha en kropp redo för 16 mil, vänner som viger sin helg till att hjälpa och folk jag inte ens träffat som skickar pepp. Magi hörni! Kärlek!
Här har ni länken till liveresultatet. Följ Nicke_b på twitter om ni vill ha lite rapportering. Annika bloggar säkert och Mia också.
Och tack igen hörni för allt pepp!
#alwaysrunningalwayssmilingneverstopping
Inspirationskälla som ska hämtas efter loppet.
Imorgon samma leende. Andra kläder.
