#Veckans träning Ett starkt avslut och en härlig början 2013/2014

Vi är så stolta jag och Madde att för tredje året släppa anmälan till årets Tjejmarathon!

Loppet som ämnar samla in mist 100 000 till de som har varit med om det vi knappt klarar att läsa om. Loppet man springer för att man kan. Loppet som är till för alla. Kllar och tjejer. Sida vid sida.

8e juni. Mellan Hindås och Borås på Knalleleden. Runt 50 kilometer terräng. Max 100 platser.

Arrangörer är jag och Madde via vår ideella organisation. Vi har dragit igång detta men loppet genomförs genom hjälpen av ett stort gäng engagerade funktionärer och i år är ”ledarteamet” utökat med Johan Brodin.  

Är du ny på ultra- är du inte ensam. Under både första och andra året har vi hjälpt och stöttat tuffingar som gått från att sprungit 5-10 kilometer till att klara loppet.

Både jag och Madde ger specialpris på träningsprogram för att du som behöver ska kunna klara loppet. Pepp och gemenskap får du av oss men främst av de andra löparna.

”Årets bästa lopp” fick vi höra förra året. Självklart ska vi satsa på det igen.

Här är vår hemsida där anmälan släpps imorgon. Anmälan till själva loppet är endast 400 kr men minimidonation till vår insamling är 1000 kr. Ifrågasatt av några- men det här är ett helt normalt sätt för välgörenhetsorganisationer att arbeta på i tex England.

Det bästa med vår insamling är att varenda krona går till Panzisjukhuset. Inga administrativa omkostnader som tex Charitystorm, BetterNow och allla stora organisationer måste ta.

Jag hoppas verkligen måga av er som läser här vill vara med i team Tjejmarathon 2014. Det är något av det finaste jag fått vara med om och värmer mitt hjärta hela året!

Vårt motto är ” We run for those who can’t”!

Häng på låset. Vi släpper länken 2014.01.01 00.00.01! 🙂 GOTT NYTT 2014!

 

---

Under julledigheten har alla mina adepter fått i uppgift att reflektera över 2013. Vad som var bra, vad som kan bli bättre.

Men även över 2014. Vad är de stora målen?

Det är mitt jobb att staka ut vägen dit. Att tala om vad som krävs och att se till att ändra i programmet så det passar den verklighet som alltid spelar in!

Jag försöker också utmana där jag vet att det finns mer att ge men även tala om hur mycket som krävs för att nå ett visst mål och ta reda på om personen är redo att satsa så mycket som det krävs?

Men viktigast av allt är att ta reda på varför målen finns där? Vad är känslan som ska uppnås? Känslan är enormt viktig! Den leder dig rätt!

Det är väldigt viktigt med hur, när och ett tydligt vad men det är ditt varför som är drivkraften och maskinen i hela satsningen. Vad det än gäller.

Det är ditt varför som du tar tag i när motivationen eller orken tryter. Det var mitt varför som jag klamrade mig fast i när klockan ringde 04.00 för ett långpass en isig kall morgon inför mitt första 100-miles lopp.

Att reflektera över ett varför kan också leda till att något mål faller bort. För att ditt varför inte är ditt. Vi gör så mycket saker under influens av ”andra”. Sätter upp mål som vi kanske inte själva bryr oss om. Att verkligen ta sig tid att fundera över sitt varför ger dig en möjlighet till att både öka motivationen men även göra målet i sig tydligare och mer ditt.

Så många sätter upp nyårslöften som man nästan vet att man kommer bryta, för att man inte vill dem tillräckligt mycket. Men de suger ändå åt sig energi som man kunde rikta på annat.

Så. Vad är dina mål nu? Och varför är det dina mål?

---

N’s familj har en väldigt mysig stuga i närheten av ett nedlagt gruvområde. Perfekt för backträning! Vi har härjat i den 300 meter långa backen flera gånger och jag har tagit i så hårt att himlen snurrat. Det är ju inte riktigt den träningen som står på mit schema nu men min approach är ju att göra allt som jag brukar men göra det på mitt sätt- med lägre intensitet och snällare belastning.

Jag körde två riktigt bra backpass innan illamåendet från hell slog till men nu var det ett tag sen. Igår hade jag sällskap av starka N och fyra grabbar till. Vi värmde upp i 6:00-5.30 fart i cirka 2,5 km innan vi kom till backen. Jag föreslog antal vändor för grabbarna beroende på hur tränade de är- N är superstark och skulle göra 10 förstås!

Jag bestämde mig för att köra på puls- max upp till 85% och lade upp passet såhär:

5 vändor där jag faktiskt fick gå snabbt för jag blev alldeles för flåsig och stum annars.

Utför så tassade jag försiktigt i mina Hokas med fokus på att hålla ”rotlåset” som det heter på yogaspråk. Alltså hålla upp bäckenbotten då den belastas hårt utför och redan är under tryck av parveln som ligger ovanpå samt de hormoner som gör området lite svagare.

Sjätte vändan tryckte jag på och pulsen regarerade direkt och flåset lika så men det var så skönt att få ta i som förr en vända!

Sen joggade vi ned 2 km och passet slutade på 8 km. Jag kände ingenting efteråt men är enormt noga med att inte överbelasta bäckenbotten genom att använda just mina ”snällare” skor, ta det lugnt utför och springa med ganska korta steg. Det funkar bra hittills och hoppas det kommer fortsätta!

Veckan har fortsatt på förra veckans många men lätta pass: 5 km i måndags, 12 i onsdags, 13 i torsdags, 6 i fredags, 8 igår och 7 lugna meditativa kilometer i skogen ensam imorse. Såna där pass man lever på länge och inte går att räkna i kilometerfart.

51 kilometer totalt  men lyckats missa styrkan! Men det är ju jullov- då får man göra lite som man vill!

---

När jag scrollade igenom alla gamla inlägg från 2013 så hittade jag några jag tycker det är värt att #repost’a.

Bland annat den jag skrev om skor- många kanske funderar på nya skor nu inför ett 2014 i löpningens tecken.

Här kan du läsa det.

 

---

Jag lovade ju att jag skulle presentera mig lite bättre. Jag tror jag har lite nya läsare, löparläsare som kanske, eftersom ni ändå läser här, vill veta något mer. Personligen är jag sjukt nyfiken på folk och brukar säga just att ” nu kör jag 20 frågor på dig” för att få veta mer.

Hos Sara och Jenny på Twitter hittade jag som titeln på inlägget åsyftar- 20 saker du inte visste om mig. So here goes:

1) Jag har en separat dröm om att arbeta som djuphavsdykare. Ni vet lägga rör långt långt nere på nordsjöns botten.

2) Jag hade tills för cirka 6 år sen bestämt att jag inte skulle ha varken barn eller gifta mig. Jag tyckte hela familjelivet verkade väldigt fyrkantigt, inlåst och tråkigt. En sån där mamma, det skulle jag inte bli. Sen blev jag det och insåg att det är fler med mig som älskar sina barn över allt annat men inte behöver älska hela processen det innebär. Frigörande! Underbart!

3) Jag har gult bälte i judo, grönt i ju-jutsu och orange i den tuffa disciplinen Goschin-do. Jag satsade rätt hårt på kampsport i tonåren men hade halsfluss nästan varje månad vilket gjorde att jag kom efter i träningen. Vem vet vad som annars hade kunna ske? Jag har iallafall enorm hjälp av en trygghet i att ha självförsvar med mig i bagaget. Jag kan slå hårt :).

4) När jag var liten spelade jag fotboll i då, Stockholms bästa tjejlag. Vi hade 200-0 under tre år i St Erikscupen. Jag har spelat på Råsunda två gånger. Men jag var så nervös över att göra fel så jag pallade knappt att spela efter några år. Slutade när jag var 16.

5) Jag kan inte dricka mjölk och har inte gjort sen jag var liten. Överhuvudtaget klarar jag väldigt få mejeriprodukter- jag får kväljningar av i stort sett allt utom mild lättyoughurt (bara Arlas!) keso och kvarg. Äter aldrig glass utomlands. Avskyr grädde. Och ja- det gäller alla andra sorters också, havre, sojamjölk och sånt. Går inte. Blä.

6) Jag älskar att sjunga och fanns det mer tid skulle jag spela mer gitarr. Jag hittar gärna på egna sånger.

7) Jag biter på naglarna. Notoriskt. Kan inte sluta.

8) Det första loppet jag sprang var Reading Half Marathon 2000. Innan jag fyllde 20 hade jag nog aldrig sprungit längre än en mil.

9) Jag började övningsköra i London. Mitt i London. Men körde sen upp i Karlskoga.

10) Min första bil var en Hyundai Excel jag fick istället för en månadslön när jag jobbade i Australien. Den målade jag med blommor och vågor och använde som surfbil. Det var smält surfvax på sätena. Den hade fel på fördelaren så när jag skulle köra till universitetet uppe bland kullarna fick jag låna någon av mina ”housemmates” bil istället annars kom jag inte hem. Alla i byn visste att det var min bil.

11) Under samma period pluggade jag Marine and Coastal Science bland annat på ett lab i Coffs Harbour, halvvägs till Sydney från där jag bodde. Min professor erbjöd mig att göra en master på Tonga där vi skulle arbeta med att visa att valturism var mer lönsamt än valjakt. Men jag hamnade hemma i Sverige. Long story.

12) Jag har läst vid Westminster University ( London), Örebro universitet, Southern Cross Uni (Aus Lissmore), Mittuniversitetet samt Gävle Högskola. Allt från ekonomi, till franska, till journalistik, litteratur, biologi och miljöteknik. Och nutrition. Och jag är inte klar än. Jag hade velat läsa vid London School of Economics eller Brunel men vågade inte ens söka.

13) Mina största idoler är Pearl Jam och Foo Fighters. Och Dave Matthews band. Musik är ENORMT viktigt för mig och ofta en del av min löpning. En del av upplevelsen.

14) En gång bjöd Brian Adams mig på champagne på ett plan från London till Stockholm. Och satte sig bredvid mig längst bak i planet under halva flygningen. Sen bjöd han mig på middag i Stockholm men det krockade med min uppkörning så sa nej :).

15) Jag har ett enormt behov av att vara ensam. Jag gillar sociala medier för det är kommunikation på mina villkor. Då kan jag känna att jag är själv utan att vara ensam. Jag avskyr att prata i telefon.

16) Jag har dille på att dammsuga. Jag dammsuger gärna varannan dag hemma. Det går ju så fort på så liten yta.

17) Jag älskar körsbär. Körsbär som frukt, som té. I läppglans. Inte som likör. Älskar färgen. Lukten. Blommorna.

18) När jag gick i gymnasiet var jag lite mobbad. Jag åt en medicin för min hy som gjorde att jag fick röda utslag som de retade mig för. Jag bestämde att jag skulle bort bort bort så fort jag kunde och en vecka efter studenten flyttade jag till Isle of Man och jag kom egentligen inte hem på riktigt förrän 7 år senare.

19) Jag har skostorlek 41-41,5. Innan jag födde barn och började med ultra hade jag 40.

20) Tills för ungefär 5 år sen hade jag enormt dåligt självförtroende. Det har präglat hela mitt liv- allt från studier till idrott- för jag trott att det är något fel på mig. Det är borta nu. Bättre sent än aldrig. Tycker det är viktigt att lyfta fram så ingen tror att jag alltid varit såhär trygg och framåt.

Om du mot all förmodan vill veta mer så har jag varit intervjuad hos ”Möt löparen” på Löpning för alla där jag pratar om mina tankar runt ultra, Tjejmarathon, hur jag håller mig skadefri och löpning på sociala medier.

Och så går jag ofta kontorsklädd faktiskt!

---