De normaliserade makaronerna
Jag har gått och fnulat på ett inlägg. Inte inspirerat av Frida Boysens, men jag läste det nu innan jag postade detta och makaronerna är ett vedertaget begrepp känns det som. Det här kanske retar gallfeber på vissa. Uppfattas som kritik. För hur man än formulerar sig när det gäller kost så är det någon som tar det som ett påhopp. Jag berättar hur jag gör, vad jag tror på. Någon gör annorlunda och läser på något mystiskt sätt mellan raderna att det är en anklagelse om att de gör fel.
Det kanske inte görs rakt av fel. Men kanske görs lite val av slentrian. Av gammal vana. Val som egentligen någon annan gjort åt en. Som man tror är rätt. För det är inte så lätt att hinna vara kostexpert och förälder alla dagar. Men vi bör tänka efter. Vem som väljer egentligen? Varför vi äter det vi äter. Serverar det vi serverar och tror att det är bra käk för oss och våra barn. Går in i mataffären och tro att det som är riktat till barn är för barn. Är bra för barn.
Nu hann Colting skriva det här inlägget. Och skriva det riktigt bra. Så jag behöver bara reflektera runt det.
Jag får också ofta höra att ”men man måste ju kunna äta vanlig mat” med innebörden att makaroner och falukorv är vanlig mat. Alltså bra mat. Alltså bra för barn.
Att då vägra servera makaroner och falukorv (hand upp, kommer aldrig hända här) blir då extremt. För skalan är så förskjuten. Det raffinerade vetet och sörjan med massproducerat kött, nitrit och annat är normen. Linsgrytan med råris- är lite extremt.
Att ge barnen söta drycker och kex när man är ute och leker. Är normen. Det är helt normaliserat att de ska äta massproducerade pannkakor med sylt som mest innehåller socker när man är ute och brunchar. Jag tycker det är fel. Min stora tjej är van att vi har frukt och ibland egna scones med. Att man alltid får lite grönsaker och riktig mat innan man får fika pankis. Eller att man kanske får en kanelbulle efter maten, men inte med saft också. Att vi inte äter godis men gärna bakar från grunden. Vi pratar inte om tjock eller smal. Pratar om vad maten består av, vad den kommer ifrån. Om vad som ger energi. Äter alltid gott. Det är helt ok att inte gilla varma grönsaker- då får man dem kalla istället. Helt ok att inte gilla blomkål och få morot och tomat och den där knapriga basen på broccolin istället.
Jag ser mig själv med andras ögon. Ser att det är extremt. Ser mig själv med min egen helikoptervy. Ser ett barn som mår bra, som har jämn energi. Som aldrig får utbrott eller sockerdippar. Som äter som en liten häst och aldrig varit magsjuk. Nästan aldrig varit förkyld.
Kommer inte köpa färdig barnmat och ge färdig gröt och välling till bebisen. Läs på innehållsförteckningen så förstår du varför.
Tycker det är lite jobbigt, lite asocialt att vara mamman som säger till barnet att ”nej du får inte” fast andra får runtom henne. Ger mig ibland. Bara för att inte sticka ut. Men vill egentligen inte. Och klart hon vill ha. Socker är ett av våra starkaste dragningskrafter. Överlevnadsteknik när det begav sig tusen år sen.
Nu har snabb, billig och ofta dåliga livsmedel letat sig in som en norm i var och varannan familjs kosthållning. Söta youghurtar med söta bilder på, vitt bröd, söta drycker, kex, raffinerade veteprodukter, mjölkpulver, maltodextrin och billiga oljor i välling och barngröt. Såg en mamma som gav sitt barn en MER på vägen till dagis häromdagen. HUR? kan man undrar jag? Hur kan man ha hamnat där? Det är 30 år mer skitsamma vad jag äter än vad det är vad min 5-åring äter och min 4-månaders kommer få i sig. De växer. Det de växer av, det det de äter, eller snarare absorberar. Viktigare än viktigast!
Föräldrar som inte får sova, barn som sover dåligt. Allergier, ADHD, vredesutbrott, klockan-4-dippen-efter-dagis, VABruari- VAB hela året. Magsjukor. Vi kanske kan göra något åt det bara genom kosten? Ponera! Jag kan bekräfta att i ett n=1 experiment så har jag haft exakt lika många dåliga sömnnätter som det är antal dagar jag ätit mycket socker. Det speglar sig direkt i bebisens sömn här.
Det måste ju vara ok, det är ju ok’at av Livsmedelsverket. Det har ju gått bra för mina barn att växa upp på välling. De äter inte sån där konstig mat. Man får inte vara för extrem.
Vem orkar gå emot strömmen? Fler och fler. Jag försöker. Jag gör det jag tror på. När vi äter bra och riktig mat sex av veckans sju dagar gör det inget när det blir lite av varje en lördag. Det är när bulken, normen, the staple diet består av sånt som forskningen visar inte gynnar vare sig hälsa, humör, energinivåer, sjukdomar eller allergier som vi har ett problem.
Och vi har ett problem. Och kanske själva lösningen.
Disclaimer- jag säger alltså INTE att riktig mat gör att man slipper alla sjukdomar och dåligt humör. Jag säger bara att det kanske kan spela en roll. Speciellt kopplat till den här artikeln igen.
Antal kommentarer: 2
Ann-Sofie Forsmark
Simon- jag håller till viss del med dig. Det var därför jag lyfte fram att vi pratar om mat hemma som ”gott” och ”energi så man orkar”. Om man väljer att försöka äta riktigt bra mat så gör det ju som sagt inget om det slinker ned något annat ibland och då blir det inget absolut tvångsaktigt. jag vill dock påstå att det absolut spelar roll vad man äter och när- men spelar också roll hur man mår när man äter den!
Tack alla!
Ann-Sofie Forsmark
Mdotter- ja vi äter ibland korv- med hög kötthalt gärna lamm! Youghurt utan socker som är eko finns också och förstås ibland pasta- ekologisk men inte ofta.
Det är svårt- men man får hitta sin väg igenom djungeln :).
Ulrika- tack!
Ingmarie- det förstår jag. Men det finns en växande ny norm hoppas jag!
Jonas- tack! Ja jag är ju inte RW direkt men glad att jag får blogga hos dem :).
Malin- du är inte ensam- googla gärna på #foodforeverydaychampions så hittar du snabba recept. Jag vägrar stå länge i köket så jag hör dig absolut!