”Jag tror inte du vet vad ordet kompromissa betyder” sa min fästman häromdagen. Vi var inte osams på något sätt han bara konstaterade att jag, igen, lyckades få till något ungefär precis så som jag vill fast jag sa att ” det blir väl en bra kompromiss” om något jag skulle göra.
Jag fick fundera lite på det där och visst jag vill ofta få som jag vill. Men jag är inte omöjlig och jag gör ofta som andra vill- men! Om det är något stort har jag först en inre diskussion med mig själv som gör att jag kommer fram till att det är det jag också vill. För att göra som jag inte vill, det tycker jag inte om.
Jag har lite svårt att se att om jag nu ska satsa på att springa långt så måste jag kanske kompromissa med andra saker. Det tänker jag inte göra. Jag tänker vara smart. Jag måste vara smart.
Jag tänker inte kompromissa på att vara vig och smidig. Inte på att lattja med balansövningar, inte på att vara (ganska) stark. Inte på att träna lite fart. Jag vill ta den där milen under 45 också. I ask for nothing but want it all. Det kommer också få ta sin tid. Jag ska skriva ett inlägg om min träning och planer för 2016 senare.
Den här veckan har varit..ja magisk rent träningsmässigt. Torsdag eftermiddag körde jag 5 x 4 minuter och när jag stannade hade jag 5 mil i benen dittills på veckan. Och var hur pigg och fräsch som helst. Och jag använder ingen elektronik för att kolla hur länge jag ska vila, jag lyssnar på kroppen och dess signaler och den bara vrålar GO Annie GO! Men jag vilade helt från löpningen tis och fredag. Körde rehabstyrka tisdag och lördag. Cyklade massa tanthoj.
Körde riktigt lågintensivt måndag morgon, tisdag morgon och torsdag morgon. Lite hårdare mån kväll med backintervaller och så torsdag em med 4-minutarna.
Med löparvila fredag och lördag var jag pigg imorse. Lilla väckarklockan vaknade en timma senare än vanligt och vi skulle vara hos min mamma och hjälpa henne packa flyttlådor vid lunch så fick lite brådis för att hinna med runt tre timmar som planerat. Tog en kopp kaffe, en apelsin och stack iväg. Fruset och kallt men jag var varm i min Falkeväst och nya goa yllelöparstrumpor. Herregud så sköna! Helt ärligt skönaste strumpan jag haft. Önskar de fanns långa också!
Var ganska hungrig och köpte faktiskt en stor påse mjuka godisar, (macken hade inte dadlar) som jag vet funkar jättebra att ta för att pigga upp mig nu när jag inte hade dadelbollar med. Har inte ätit godis sen jag vet inte när så det var faktiskt supergott att tugga på några i halvtimmen.
Det var så vackert. Jag sprang ut till skogen där jag växte upp och letade efter den plats dig jag och pappa brukade gå när jag var liten. Men det var ju 30 år sen och skogen har växt sig hög men jag såg för mitt inre var det var, minns att det var långt men det var för små korta ben och nu har jag långa som orkar hur länge som helst så jag tror jag hittade rätt. Solen sken. Det var isigt och tyst och lugnt. Sprang lite på Upplandsleden och jag njuter alltid lite extra när jag springer på hemmaplan vid Mälaren. Det är något speciellt i de där trakterna där jag växt upp och gjort så mycket med pappa.
Knatade upp på bruketbacken och sen ned och joggade vidare till mormor där jag packade några kartonger innan jag kom på att jag inte ens ätit frukost, klockan var 13.00 och tja, det var gott med lunch. Uj uj.
25 kilometer blev det idag. Stänger veckan på 75 kilometer. Det var över två år sen jag sprang så långt på en vecka. Det känns jättebra. Nu blir det en kortvecka med MYCKET logistik och jobb. Löpningen får låta bli att sväva ut och bli som ett litet ess i ärmen istället.
Hoppas du haft en fin springvecka!
Antal kommentarer: 1
Ann-Sofie Forsmark
Tack Elli!