Träna efter din menscykel pch prestera bättre!
Förra året när Storbritanniens bästa tennisspelare Heather Watson åkte ut i Australien Open förvånade hon alla. Spelet blev inte det förväntade, men inte heller hennes förklaring till förlusten.
Watson bröt nämligen alla sporttabun genom att berätta att hon kände sig yr och orkeslös för att hon hade mens och därför inte klarade att spela så bra som hon brukar.
Tröttsamma mensskämtare hade kunnat få vatten på sin kvarn, men det brittiska tennisförbundet ställde sig snabbt bakom Watson. Det gjorde även det brittiska damlandslaget i innebandy.
Därmed började det plötsligt pratas om mensen som en påverkande faktor vid sportsliga prestationer. I Storbritannien kunde man till exempel läsa artiklar om hur spelarna i damlandslaget i innebandy alltid mailade sin tränare den dagen de fick mens, så att han skulle ha koll på vilka som inte hade full kapacitet inför stora mästerskap.
Det borde kanske vara självklart, men historiskt sett har mens och OS
ytterst sällan nämnts i samma mening. I löparvärlden pratas det inte heller om menscykeln, trots att den påverkar hälften av alla löpare – elit såväl som motionärer.
En tjej som har ändrat på det är triathleten Kiran Gandhi, som också är trummis i artisten M.I.A:s band.
– Jag har alltid skippat träningen under mensen. Eftersom jag själv har så svåra menssmärtor har jag alltid tyckt att det låter konstigt när andra tjejer säger att träningen hjälper dem mot menssmärtorna; för några år sen blev jag till och med tvungen att åka till sjukhuset, säger Kiran Gandhi.
När Kiran skulle springa London Marathon förra året fick hon sin mens samma morgon som loppet skulle gå av stapeln. Då gällde det att snabbt ta ställning i en rad frågor som kvinnor i samma situation alltid gör i det tysta.
Kiran, som tränat i månader och dessutom rest till London från New York, ville inte missa maratonloppet. För henne blev därför valet av mensskydd den viktigaste frågan att ta ställning till. Men även om hon fattade att det skulle ses som radikalt att springa helt utan skydd bestämde hon sig för det. Det var helt enkelt det alternativ som kändes bäst för henne.
– Jag ville inte springa med tampong eller binda eftersom jag inte ville få skavsår, och jag ville inte heller behöva stanna och byta mensskydd varannan timme. Jag ville springa loppet på samma sätt som jag tränat inför det.
Trots att Kirans rosa löpartajts snabbt fick en växande röd fläck kände hon sig bekväm under hela maratonloppet, och hon berättar att det bara var en och annan löpare som kommenterade mensen.
– Det kändes som om min kropp tog hand om mig och jag kände mig inte alls utsatt under loppet. När jag gick i mål var jag väldigt stolt över att min kropp klarat av ett maraton i sitt
svagaste tillstånd.
Det gick däremot inte många dagar innan Kirans bedrift blev en nyhet. Bilden av henne springandes i rosa löpartajts med blodfläck spreds över hela världen.
Reaktionerna var både positiva och negativa. Kiran säger att hon antagligen inte kommer att göra om det, men att hon hoppas att bilden av henne ska få fler att prata om hur menscykeln påverkar löpare.
Läs mer – här hittar du hela artikeln (från RW nr 1 2016) i PDF-format!
