Det finns så många blogginlägg, artiklar och annat spritt socialmedialt om att ”du duger som du är”, ”det är insidan som räknas” osv osv. Många som skriver fina ord om hur det inte spelar någon roll vilken storlek man drar, hur det är snett o vint. Som det är på människor generellt. Det är så vi är och blir när vi börjar leva våra liv utanför sparkdräkten. Jag skulle kunna skriva ett inlägg om det här också.
Fine. Viktigt.
Men.
Det är fortfarande så att väldigt många vill känna så och uppmuntrar andras statement i att vara nöjda med sig själva. Man älskar att ”gilla” inlägg med naturliga människor som proklamerar att ”här är jag och jag är stolt över min kropp”. Men många människor, främst kvinnor, tjejer, tycker i flera fall inte att det gäller för dem själva. De tycker inte att de duger utseendemässigt för att patrullera på stranden i småkläder. Och det är förstås inte löst av att alla photoshoppade bilder försvinner utan det handlar om många olika saker. Men det är en del som gör det svårare.
Det är fortfarande övervägande så att bilder vi ser i tidningar och reklam för strandliv presenteras av en smal och retuscherad person. Långt ifrån hur mediankroppen ser ut.
Och att bara skriva att man duger som man är. Det väger inte upp allt det photoshoppade.
Ord är bra, de förstärker men de räcker inte. Det gäller mycket annat också där det skrivs mycket fint men vi måste walk the talk. Vara ärliga med att vi nog alla blir medvetna om våra kroppar när de ska exponeras- det är inget konstigt. Alla har något de är missnöjda med, men som med det mesta så kan man fokusera på det positiva.
Det gör mig så otroligt ledsen att tänka på alla de, mig själv inkluderad några år för länge sen, som mår dåligt över sin kropp. Som jämför sig med andra, ofta med en sträng måttstock mot sig själva och lägger sitt värde i sitt utseende. Som inte kan njuta utan hindras av en negativ medvetenhet om sin kropp. Det gör ont i hjärtat. Och jag blir sjukt frustrerad.
Hur vi beter oss och pratar om våra och andras kroppar skapar också en värdegrund för våra barn och barn i vår omgivning. Vad och hur vill vi att de ska tänka?
Hur vi reagerar på bilder vi ser, reklam med mer- det skapar också signaler och uppfattningar. Hur vi pratar om den photoshoppade tjejen i klädreklamen som verkar så lycklig i sin slit-oslängklänning för 149 kronor, det skapar ringar på vattnet.
Vi kan inte bara säga att man duger som man är. Vi måste visa att man gör det. Vi måste lyfta fram och stötta, heja på de som frångår orealistiska normer (klädföretag med mer). Vi måste agera med den enorma konsumentkraft vi har. Vi måste våga ifrågasätta tidningar och magasin som retuscherar osunt.
Senast idag läste jag flera artiklar om en reklamkampanj i Londons tunnelbana för ett proteintillskott där man använde en retuscherad tjej med (antar jag) plastikopererade bröst och rubriken ”Are you beach body ready”. Det har lett till en rejäl motreaktion med både kloka och underfundiga argument och motaktioner.
Läs mer på bustle.com (finns fler artiklar så klicka vidare).
Det jag vill förmedla är min övertygelse om att det, precis som med alla andra förändringar, inte räcker med att vi skriver massa saker om hur vi tycker att det ska vara. Vi måste vara förändringen där vi är i våra liv. För mig som mamma till två flickor, och någon sorts ”hälsoförebild” (inte mina ord, några av eras), en person som föreläser, coachar, en vän, syster, medmänniska och konsument…innebär det inte att frångå något jag redan gör. Utan göra vissa saker lite annorlunda. Uppmärksamma, ifrågasätta, välja.
Det är inte så lätt. Det kanske inte blir rätt varenda gång. Men jag hoppas du är med mig i att försöka där du är.
Och du, ge dig själv samma cred du ger andra, du ser deras fina egenskaper och tycker de ska vara stolta över sig själva och bekväma i sina kroppar. Ge dig själv den kärleken också.
Beach body ready nu och för alltid.
