Flera tusen rehabövningar om dagen

Jag är en morgonmänniska. Jag är inte för att kliva upp okristligt tidigt bara för att. Skulle aldrig sätta ett mål att kliva upp en viss tid. Tror det skapar mer stress än nytta. Ibland behöver man sova längre. Men att kliva upp tidigt, speciellt nu med två barn, ger mig en chans att få vara lite själv. Motionera, jobba eller bara planera. Dagarna bara rusar på och jag gör massa saker men ibland gör jag inte det jag planerat och då kan jag känna lite frustration framåt kvällen. Nu har jag avsatt en hel bok till 365 good intentions. En dagbok jag skriver både före och efter. En sida om dagen. Vad jag verkligen ska se till att göra just idag. Som många andra älskar jag att bocka av saker och det hoppas jag kunna göra.

Jag skriver ned saker jag ska göra, men även saker jag ska tänka på och komma ihåg. Det är inte min kalender och ersätter inte alla de post-it lappar med olika kategorier jag använder för att komma ihåg annat utan är en kort plan för dagen. Jag tror den kommer hjälpa mycket. Både att få saker gjorda och att kunna släppa allt och bara vara när de sakerna är gjorda. Klarare linjer mellan jobb och ledigt är viktigt för mig.

Dagens tanke är att hålla mig lugn. Jag ska till David Felhendler och förhoppningsvis ta reda på vad det är jag gjort i bäckenet. Det gör ont. Det har gjort ont sen jag halkade.

Och så ser jag varje dag mitt favoritmotto- Hinder är de dår små sakerna du ser när du tittar bort från ditt mål.

Happy Friday Funday!

---

Nej inte igår, idag! Vi firade nyktert och gott med goda vänner som också har ett litet barn- som dock somnar när barn ska och inte som vår lilla nattsuddare som gärna är vaken långt senare än mamma och pappa. 01.30 när vi kom hem var det joller och skoj på hennes schema..zzz.

Men idag. Röj! Här hemma. Det är lite på modet att ba ”äsch vadå nytt år det är bara ett datum” men livet går i cykler och jag tycker det passar jättebra att börja lite på nytt med vissa saker i takt med att man öppnar nya kalendern.

Jag har massa nyårsplaner, som jag kommer dela upp i månadsplaner. Har mål- som är specifika och så har jag och N planer. Vi har enats om att ”göra mer som vi gjorde förut”. Vi har bestämt att fortsätta alltid handla hem och förbereda mat när vi ska åka långt med bilen. Försöka spara lite mer pengar. Vi har en sån där klassisk stor utgift som kommer det här året. Fast jag ser det som en investering i ett fantastiskt minne och ett manifesterande av vår kärlek- pretto va?

Vad ”röjet” anbelangar så storstädar jag hemma. Det gör jag rätt ofta. Vi har väldigt rent hemma. Jag råkade gå med i en sån där facebookgrupp som syftade till att visa hur skitigt det egentligen var hemma men jag passar inte in där. Att ha det rent och städat är jätteviktigt för mig. Rent så man kan riva ut leksaker och hållas på golvet. Med en 5-åring och en 6-månaders och en mamma som yogar så är det mycket golvhäng. Städat så man hittar saker och inte ha mer än man behöver. VI har inget grovförråd så har nästan allt vi äger på 76 kvm.  Det kräver lite minimalism om man vill ha det rent hemma.

Nu har jag tänkt städa lägenheten från ena hörnet till det andra. Bokstavligt. Började i kylen och rensade och skurade och ser fram emot att gå till Willys och handla hem massa frukt, grönt och bra råvaror.

Jag brukar ha lite mål för varje månad och det tänkte jag ha nu med! Träningsmål, studiemål, och bara praktiska saker som ska bli av. Jag gör gärna sånt som är roligt, men sånt som är roligt när det väl är gjort, men inte under tiden, det blir det inte så mycket av så just såna saker tänkte jag ha mål för. Sånt där som jag går och småretar mig på och inte gör något åt. Det är slöseri på energi och bättre bara #gört.

Jag har gjort mål för: träning, hälsa, privat, jobb och studier och alla hör ju inte hemma här förstås. Men några saker jag planerar att fokusera på i januari är:

1) Börja öva på att göra chins. Våga göra bort mig på gymet när jag övar. Passar bra nu när viktlös verkar vara tillståndet som min kropp gillar.

2) Andningsövningar varje dag. Uj så slapp jag är med det. 5 minuter bara fokus på olika sorters andning. Det blir som minimeditation, mindfulness, kalla det vad du vill. Vet att det blir så bra när jag gör det.

3) Ta bättre hand om mitt yttre. Ja faktiskt lite på tvärs mot det man brukar försöka fokusera mer på. Men jag lägger noll tid på naglar, hår och hud och ser ut därefter. Är inte så brydd men kan ibland bli lite ledsen när jag bara känner mig..ovårdad! Men det tar så emot. Känns så ytligt. Gör så mycket hellre annat med mina 24 timmar men 5 minuter om dagen. Fila fötterna, naglarna, borsta håret och kanske göra en frisyr annat än tofs? Skrubba lite armbågar? Med sånt man kan röra ihop hemma. Lovar att rapportera på projektet…

4) Fortsätta lägga mig tidigt och stänga av dator och telefon 21.30 senast. Det är så jäkla värt att vakna utvilad runt sex-snåret på morgonen. 

5) Viktigast. Vara ännu mer närvarande. Göra klart en sak och inte börja med massa annat samtidigt. Lite svårt att förklara men flera känner nog igen sig. Göra det jag gör just då ännu mer. Väldigt viktigt nu när jag kommer plugga en del och vill göra det effektivt.

Nu måste jag återgå till lägenheten som, som med det mesta, måste se lite kaos innan det blir bättre. Dessutom pyssla vidare med några av alla de spännande grejer jag ska göra under det kommande året. Mer om det senare!

Hoppas du har en fin nyårsdag!

Stenmark. Äger!

---

Grönkål!

Vi är flera som är lätt besatta! Jag har tre förslag på saker man kan göra med grönkål. Två av dem har jag gjort. En gör jag lite då och då och en gjorde jag innan jul- pajen!

1) Grönkålspesto. Finns flera recept- hittade ett här hos Ica

2) Grönkålspaj med Västerbottenostoch valnötter. Men hallå så gott! Kika här

3) Klassiska grönkålschips! Bara hacka, in i ugnen med lite olja, salt och peppar. Cirka 200 grader. Håll koll på dem så de inte blir fnöske!

Gott Gott Gott!

Blid: Norrmejerier

---

Inatt kl 00.1 släpper vi traditionsenligt anmälan för Tjejmarathon 2015. Vi välkomnar alla löpare men vill speciellt puffa grabbar att komma och utmana Torbjörn som vann förra året!

Loppet är ca 50 kilometer genom fantastisk natur på Knalleleden från Hindås – Borås. Servicen och engagemanget runt loppet är världsklass- flera av våra löpare säger att det här är det bästa lopp de sprungit.

Har du aldrig sprungit ett ultralopp förut men är igång och springer uppemot milen så har du alla chanser att klara loppet- tro mig, jag har sett det i flera löpare.

I år har vi hittills samlat in 224 000 kr till Panzisjukhuset och deras arbete med Maison Dorcas som tar hand om kvinnor och barn som mist allt och utsatts för fruktansvärda sexuella övergrepp. Våra pengar gör skillnad på riktigt.

Att vara med på Tjejmarathon är mer än att bara springa ett lopp- om du vill! Vi försöker arrangera gemensamma långpass och många nya löparvänner har hittat varandra genom loppet. Jag hoppas du vill vara med!

Vill du inte springa och har en idé eller vill hjälpa till så är du varmt välkommen att kontakta mig eller Madde!

Här hittar du mer information och anmälan! Varmt välkommen!

---

Det är frestande att bara rusa på. De flesta av oss behöver mer reflektion. I stort och smått. Lära av historien. Se röda trådar. Vad som ledde till vad. Gäller både relationer, hälsa, skador, motivation. Det tar lite tid. Lättare att försöka leta ett enskilt tillfälle- och i vissa fall är det ju en viss händelse, ett trauma eller ett euforiskt skeende som förklaring på en situation som uppstått. Ska man sätta planer för 2015 är det nog ingen dum idé alls att reflektera över hur 2014 blev kontra vad man tänkt och varför.

Moments that take your breath away. Jag tänker nog ändå mest på dem när jag tänker på 2014. Även om det också är mycket värt att försöka se mönster som utvecklats under flera månader, år. Speciellt om något inte är bra- men även om något gått riktigt bra, hur blev det så?

Jag var gravid när året började och att bli mamma för andra gången präglade förstås hela året. Det går ju inte att beskriva hur det är. Det måste upplevas. Jag tänkte som många andra att hur fasen ska jag kunna älska ett barn lika mycket som E? men det där sköter naturen. Plopp så kom hon ut, vårt lilla troll (såg ut som ett troll!) och nu är hon en lika naturlig del av familjen som E är. Alltid glad och nöjd. På så sätt precis som E men annars väldigt olik sin storasyster. En lugn betraktare. Jag som inte skulle ha barn kan bli stående och titta på dem ihop och inte riktigt fatta hur jag kunde få två så fina tjejer. Samtidigt är det så läskigt. Världen känns ond och svår att hjälpa dem navigera igenom. Ansvaret enormt.

Jag har ju mått så bra rent fysiskt under graviditeten och efteråt. Det jag inte delat på bloggen i detalj är det som hände i vår familj under våren. Det värsta som kan hända. Det präglade de sista tre månaderna av min graviditet och fortsätter förstås finnas med. Jag brottades och gör fortfarande, med en både rationell och irrationell oro och skräck som kräver mycket energi. Det förstås mest i skuggan av en enorm sorg över något som handlade om det jag genomgick själv. Att våga tro att det skulle gå bra, det skulle gå riktigt bra och att vara väldigt tacksam och lugn- i allt det hemska så tror jag det hjälpt mig att vara väldigt harmonisk sen vår lilla S kom. Tackla både förlossningssmärtor och sömnbrist.

Perspektiv. Jag har fått ännu mer perspektiv. Hade gjort allt för att vara utan det som hände men det jag har med mig nu på andra sidan av det är att jag har mer perspektiv. En mycket mer tacksam mamma än jag varit annars.

Det här är en löparblogg och en återblick på 2014 i löparögon är ett riktigt fint år. Jag har under hela året haft löpningen som en god vän utan prestation. Jag slutade springa hårt ganska tidigt i graviditeten och tassade sen mest runt. Jag tassade korta rundor ända in i 9e månaden för jag kunde det. Min kropp fixade att stabilisera bäcken och jag kände aldrig av några fogar eller stelhet. Efteråt började jag försiktigt ígen efter cirka två månader efter bäckenbotten och styrkeövningar, som jag fortsatt och utvecklat. Smärta, kontroll och babysteps har varit min guide och det har aldrig gjort ont någonstans.  Det har varit frustrerande att inte bara springa på eftersom jag mentalt och konditionsmässigt känt att jag fixar det. Men efter en förlossning när man fortfarande ammar är det andra strukturer som är svaga och uppmjukade som behöver längre tid. Några minuter längre varje vecka och alltid med bäckenbotten aktiverad.

Efter fem månader var jag uppe i 90 minuter sakta jogg. Jag hade sprungit lite snabbare än jogg fem gånger. Kände mig enormt stark och balanserad i hela kroppen.

Och så pang. Jag halkar i ”split/spagat” med en tung låda i famnen och med lite svagare ligament i bäckenet fortfarande så blir det värre än om jag inte fött barn för 5,5 månader sen. Så typiskt! Så himla onödigt när jag gjort allt annat rätt. Jag sträckte dessutom utsidan av vänster fot- en klassisk stukning men den har jag inte känt av så mycket eftersom jag inte sprungit. Rehabar den lite också.

Så löparåret 2014 avslutas med vila. Jag har inte så ont men vågar inte springa förrän jag vet exakt vad det är jag gjort. Det är otroligt frustrerande och lika lärorikt. Jag har alltid tagit löpningen för givet men nu har jag nästan inget att ta till. Sitta på cykel är svårt att få till, simning är logistiskt en utmaning även om det kanske går 2 ggr / vecka och yogar och kör styrka gör jag redan en del. Det är att vara ute ensam och springa jag saknar. Jag kommer lära mig massor av den här skadan. Vad det nu är. Jag gissar att jag sträckt ligament runt sittbenen eftersom det gör ont när jag böjer mig framåt och går uppför men jag har verkligen ingen aning hur jag ska få ordning på detta.

2014 är på det privata planet väldigt stort men jag har utvecklats mycket i mitt jobb också. Jag arbetar med hälsostrategi, eller jag försöker få arbeta med hälsostrategi men det är en utmaning att få fokuset på det och inte bara friskvårdsaktiviteter utan sammanhang. Jag har mer och mer insett vad jag vill jobba med i mitt företag och vart det ska ta vägen. Lägger grunden för en spännande framtid där men även på mitt ”vanliga” jobb.

Under hösten har jag varit mammaledig och verkligen njutit av att vara hemma med min andra dotter och även uppleva den där otillräckligheten som man ofta känner när man får två barn. Den har jag fått jobba med och kommer få fortsätta jobba med.

Lärdomar rikare av det och annat från 2014 ser jag fram emot ett helt makalöst 2015. Jag börjar från scratch känns det som med löpningen men målet är ändå så långt borta så det gör inget. Jag har flera fantastiska saker inplanerade i kalendern, både på det privata och yrkesmässiga planet. Och jag tänker dessutom sätta nyårsmål! Mer om det senare.

Tack för att du läser, och läst under det här året! Om du vill får du gärna dela det bästa som du gjorde 2014!

---