Alexander Nilsson: ”Det började jäkligt dåligt”

Man behöver inte vara 17 år för att vara talang. Man kan också vara en 28-åring från Mölndal i södra Göteborg – och tillhöra Sverigeeliten inom löpning. 

Även om värmen kommit av sig och solen bara går att skymta bakom molnen är sommaren i full gång. Tingvalla IP har lämnat jordelivet och nu avgörs Karlstad GP för första gången på nybyggda Sola Arena. Vid den första kurvan, bredvid kastringen, står tretton utvalda män redo för 1 500 meter. Någon skakar på benen, någon annan på armarna. En tredje stirrar bara rakt fram. Så blåser en funktionär i en pipa och alla tretton stannar till. 

Kanske är det tidernas svenska lopp som sker där i Karlstad sommaren 2023. Fem män går under 3.40 där Samuel Pihlström är först med sina 3.38. Men kanske är det inte han som är den egentliga vinnaren, kanske är det åttan i loppet, Alexander Nilsson, som är den som vinner. Inte nog med att han själv slår PB med sin tid 3.42. Hans adept, Jonathan Grahn, blir dessutom den förste svenska junioren under 3.40. 

– Jag sa till Grahn efter loppet att nu är jag snart ikapp dig, berättar Alexander Nilsson med ett flin. 

Alexander är från Mölndal i södra Göteborg. Uppvuxen i en friidrottsfamilj där pappa Torbjörn är tränare och lillebror Sebastian och han själv är löpare. 

– Ända sedan jag var väldigt liten har jag varit väldigt intresserad av träning och hur olika löpare tränar. Jag var rätt tidig med att läsa träningslära och när jag gick ut gymnasiet började jag plugga Sports Coaching på Göteborgs universitet. 

“Stalkade upp deras föräldrar”

Samma år som han tog sin första SM-medalj, ett brons på 1 500 meter vid ISM, startade han också en ungdomsgrupp i Mölndals AIK. 

– Jag ringde runt bland ungdomar som sprungit lopp som lilla Göteborgsvarvet eller liknande. De kunde vara klubblösa eller från fotbollsklubbar. Jag stalkade upp deras föräldrar och ringde. Vi bjöd in dem till att träna och fick rätt bra snurr på det. 

På första passet kommer det 30 ungdomar och bland dem en tolvårig kille från samma område i Göteborg som Alexander. Han heter Jonathan Grahn och i somras vann han JEM-guld på 3 000 meter. 

Åren går och i takt med att Alex och hans atleter blir äldre släpper han ungdomarna till sin pappa, som tillsammans med löparräven Mats Erixon fortsätter driva det projekt som Alex startade som 21-åring. 

Biljetten uppåt

Hösten 2018 är Alexander 23 år och nykläckt seniorlöpare. Hans ungdomar har börjat nå tonåren och gör bra ifrån sig på ungdomsmästerskapen. Han själv blir femma på inomhus-SM och under hösten får han ett samtal från en några år äldre vän: Joakim Andersson.

– Det var väldigt lyckligt för mig att jag fick börja träna Jocke.

Vid den här tiden tillhör Joakim Andersson Sverigeeliten på 800 meter. Året innan har han tagit sin första SM-medalj, debuterat på Finnkampen och lite smått börjat göra sig ett namn inom löparvärlden. Men när han kommer till Alex är det en nedbruten löpare med en bedrövlig säsong bakom sig. 

– Det började jäkligt dåligt. Första året utvecklades han inte alls och under inomhussäsongen var han riktigt “röten”. Det var inte förrän vi fick reda på att han led av energibrist som det började vända, men i början kände man att “är det så här kass jag är som tränare”.

Men resultaten börjar komma. Vintern 2020 tar sig Joakim in på den svenska topp tio-listan genom tiderna på 800 meter och året efter kvalar han till inomhus-EM. Då är Alex inte ens 26 år fyllda. Jämfört med de andra tränarna i samma sits är han åldersmässigt närmare att vara deras son än kollega. 

– Nu känns det inte så konstigt men i början blir det lätt att man tas för att vara en andra klassens tränare innan man lyckas etablera sig. Det är både rimligt, men också lite tråkigt, att man måste ha en löpare som slår igenom och gör bra resultat innan man blir accepterad som tränare. 

Alexander menar att det är självklart att en bra tränare ska få ut bra resultat av sina aktiva.

– Men jag kan ju tycka att det är ett bra resultat av Victor Wahlgren att göra 1.50 och ta sig till Finnkampen i år. Ska man vara lite krass är det ren tur att Jonathan (Grahn) dök upp och bor två kilometer från vårt klubbhus. Det är ju en vansinnig timing. Jag hade inte varit en sämre tränare utan honom men ingen hade varit så intresserad av mig. Jag hade ju bara varit en i mängden då. 

Enligt Alex var han en duktig tränare redan för några år sedan, även om erkännandet väntat till senare år. 

– Det är inte som att vara läkare där man utbildar sig och sen är man erkänd läkare. Som tränare måste man göra några lyckade operationer innan man tas på allvar. Mycket handlar också om vilka atleter man jobbar med. 

Seniordebuten

Om Alexanders utveckling som löpare kan jämföras med inflationen fram till 2022, är hans adept Jonathan Grahn en symbol för vad som hände sen. Under vintern 2022 exploderar han som löpare och krossar det svenska juniorrekordet – trots att han är ett år för ung. 

Deras olika utveckling leder till att båda gör debut i seniorlandslaget samtidigt. På samma tävling och i samma lopp. Under Nordenkampen 2022 springer både tränare och adept 3 000 meter. 

– Det var ju en sjuk upplevelse. Jonathan sprang ju överraskande bra och jag gjorde ju ett helt okej lopp. Men jag minns att jag sneglade rätt mycket på vad som föregicks där framme. Jag såg inte när han passerade mållinjen, han var ju så långt framme men det var otroligt när man hörde att han gjort 7.54 (och blivit förste svenska junior under 8 minuter).

I takt med att hans atleter blivit både äldre och bättre sker det nu allt mer frekvent att de möts på tävlingarna.  

– På en vanlig tävling kommer man dit några timmar innan och coachar de som springer först. Sen går man och peppar någon som ska ut och värma upp. De jag springer samtidigt som, värmer jag ju upp med men då är både jag och de i våra egna bubblor. Sen är det klart att jag alltid är tillgänglig. Mina aktiva har ju alltid fokus på sina egna prestationer men själv kan jag märka hur jag under lopp börjar flacka med blicken ibland. 

Även om han trivs som löpare och som situationen är nu, erkänner han att det finns utmaningar. Just nu är han anställd på Mölndals AIK som tränare och på Göteborgs friidrottsförbund. 

– Det är utmanande att få ihop helheten. Att träna mycket själv, vara tränare för många aktiva och samtidigt jobba inom friidrotten. Man får göra väldigt lite av annat i perioder. 

Framöver hoppas han kunna lägga mer fokus på sin tränarroll. Inom några år vill han fasa ut sig själv som löpare och gå från att träna med sina adepter till att stå mer vid sidan om. 

– På sikt är målet att kunna bli tränare i en ännu större omfattning.

”Vad gör andra sporter rätt?”

Att vara tränare i Sverige i dag är dock inget som är självklart. De flesta gör det helt ideellt. Flera klubbar har det svårt ekonomiskt vilket gör att de få anställda tränarna ofta får ägna sig åt andra sysslor än att vara tränare.

– Vi måste göra friidrotten mer attraktiv att följa. Få mer publik på läktaren och bli bättre på att få sponsorer. Vi måste tänka mer kommersiellt utan att förstöra idrotten. Vad gör andra idrotter som gör att de blir intressanta att följa? Det finns egentligen ingen logik i att vi ska ha lite folk på läktaren. Friidrott är ingen dålig produkt. 

---