Blogg

" Åh det vill jag springa"


Så låter det här hemma. Ofta. N har lärt sig och frågar lite artigt om loppet och hummar och ”mm det låter ju roligt”. Och så går det några dagar och så ”åh, det där vill jag springa”. Igen.

Jag ska tillbaka till 100 miles men de loppen sliter så enormt så de gör liksom att det inte blir så mycket möjlighet till andra lopp. Träningen är väldigt specifik medan ett 50 km lopp liksom kan ”kroka i” träningen för en terrängmara till exempel.

Jag går på vad kroppen säger och på vad jag tror på och just nu känns 100 miles långt bort. Jag vill för det första kunna springa det på mycket bättre tid och det kommer ta just tid att bygga upp den grunden. 50 miles på TEC nästa år lurar jag dock på. Man är ju lite distansskadad så det är ju ”bara 8 mil. Halva loppet bara”. TEC är TEC. Magiskt.

Men jag letar efter ett upplevelselopp.

Jag är en sucker för vackra vyer, har ju skrivit om Causeway Crossing tidigare och är inte intresserad av asfaltslopp i städer. Inget kortare än maraton, gärna små lopp i fjäll eller nära hav.

Det finns så många. Nästa år kan jag inte åka någon längre sträcka själv men flyga inom Europa kan funka.

Vad är era bästa tips?


Nr 5 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Fem farthöjande pass du måste testa
  • Det händer vid överträning
  • Ätstörning? Symtom du ska ta på allvar
  • Artros i knät?
  • Nya sköna löparskor
  • 6 enkla sätt att testa formen
Bli prenumerant
Antal kommentarer: 2

Ann-Sofie Forsmark

Tack för tipsen- alla loppen helt klart intressanta!!


Ann-Sofie Forsmark

Tack för tipsen- alla loppen helt klart intressanta!!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

#fredagsgottis Grön linssallad med korianderdressing


Jag mår så gott när vi lagar god vegetarisk mat. Gott i magen, gott i hjärtat. Gott i samvetet också.

Sen ska jag helt ärligt säga att just nu när jag ammar och speciellt de dagar jag tränar så äter jag enoooorma mängder om jag äter ren vego. Jag är så fruktansvärt hungrig hela tiden. Både jag och N är stora i maten så det går åt en del. Det går jättebra att bli helt mätt på vegomat men well jag är lite lat i det och lassar gärna på med keso och ägg till.

Den här gjorde jag lite inspirerat av boken ”Hello Green”. Ett recept med grönkålssallad. Jag avskyr frukt i mat- tycker det är som att kissa i handfatet och tvätta händerna i toaletten. Lite hårddraget. Var sak på sin plats. Frukt- efter maten. Inte i.

Så jag förkastade receptet med apelsiner direkt. Istället kokade jag röda linser med grönsaksbuljong. Ugnsrostade lätt grönkål med lök, vitlök och morötter i lite rapsolja.

Sen lät jag allt svalna och varvade i en stor bunke. ”Det här räcker till middag också”. Det gjorde det inte. Det var för gott.

Till det blandade jag en korianderdressing:

hälften olja

hälften vinäger

peppra

Riv i ingefära

Skär slantar av en vitlöksklyfta

Hacka en näve koriander

Blanda ihop och skaka om och häll över salladen.

Vi kokade ägg till så det blev inte helt vego. Men jäkligt gott.


Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

Hihi- skulle förtydligat Anneli- det här var det som kom ur ugnen 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Ät mer frukt och grönt


WHO- Världshälsoorganisationen och Livsmedelsverket med den rekommenderar minst 400 respektive 500 g frukt och grönt per dag. Tydligen får bara en fjärdedel av våra svenska 11-åringar i sig det varje dag. Det torde betyda att det är en hel massa fler människor i olika åldrar som inte får det heller.

I frukt och grönsaker hittar vi otroligt mycket viktiga vitaminer mineraler men även antioxidanter och sk fytokemikalier som är aktiva i själva frukt och grönsakens immunförsvar. Fytokemikalierna finns i de starka färgämnena i frukt.

Jag tycker det låga intaget är skrämmande. 500 g frukt och grönt är inte mycket! Och man kan undra över det som är än mer skrämmande- vad det är de äter istället!

Frukt brukar vara lättare än grönsaker och någonstans hörde jag att instinktivt ska inte barn vilja äta grönsaker för hur hade det gått om de fått i sig giftiga växter i naturen?

Well. Jag tror det har mycket att göra med vad för smaker man vant sig vid. Vad man ser att föräldrar äter och sen förstås hur man lagar till det. Att tro att barn ska tycka om allt är ju inte rimligt. Jag tycker själv inte så bra om kokta morötter och blomkål tex, medan råa går bra.

Det kanske är svårt att börja med massa frukt och grönt rakt av om man vant sig vid annat men man kan ju börja försiktigt.

Till stora barnet brukar jag se till att det är en frukt till frukost. Sen en till mellis. Gärna frukt som bas till fredagsgottis.

Till mat brukar jag försöka tänka två-tre grönsaker per måltid. Gärna att ställa fram innan maten så kan man plocka i det först när hungern river.

Puréeade grönsaker i grytor kan också vara ett sätt. Skära i roliga former. Osv.

Ett dags frukt- och gröntintag för min stora tjej kan se ut som nedan:

Tärnat äpple i morgongröten. En banan på förmiddagen. Körsbärstomater och blomkål till lunchen. Spenatsoppa till middagen med en bit morot till. Kanske en kiwi eller annan frukt som efterrät. Så mycket ekologiskt det bara går.

Smoothie med frukt och grönsaker är en annan grej jag har testat med framgång.

Vi är lyckligt lottade med en unge som frågar efter spenatsoppa och gärna äter frukt av alla de slag och det är förstås så mycket lättare eftersom vi alltid gjort så. Har man vant smaklökarna av med frukt och grönsaker så kanske man måste försöka vara lite fiffig för att vänja in smaken. Grönsaker har ju den fördelen att de ofta är färgglada och ser rätt roliga ut så det går lätt att vara kreativ.

För min egen kosts del tänker jag också en frukt till frukost, kanske 1-2 till i samband med mellanmål under dagen och sen alltid bygga upp måltider runt grönsaker.

Här är länk till nyhet om studierna.

Min kompis Annika kom med den här fantastiska broccolin till Lillspark!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Framåt på mitt sätt efter förlossningen


Det har gått exakt 6 veckor sen livet vändes upponer igen och vår lilla S kom till oss. Det blev på slutet en väldigt dramatisk graviditet med enormt mycket känslor efter något fruktansvärt som hände i vår familj. Jag kan fortfarande sitta och titta på henne och tänka att herregud, det gick bra. Hon är här. Det gick bra.

Rent fysiskt har jag ju haft en glassig graviditet. Delvis för att jag gjorde det till det och dels för jag hade tur på vägen. Förlossningen likaså. Lätt. Lätt att börja återhämta sig direkt.

Vi sover bra (alltså jag sover med en massa avbrott för amning förstås) och jag tror min kropp återhämtar sig så fort den bara kan. Det betyder dock inte att det bara är att ut och springa igen och börja sätta en hård träningsplan även om hjärtat längtar efter det.

Det är dessutom en massa delar som ska på plats som inte bara har med fysiken att göra. Vi är en person till nu. Jag är tvåbarnsmamma och jag kan aldrig tro att jag ska ha träningsförutsättningar likt en person utan barn.

Det är inget hinder. Det får aldrig vara det. Det finns de som längtar efter att bli väckt av en bebis på nätterna. Längtar efter att klä på kläder i storlek 56, köpa stövlar i storlek 28. Lämna på dagis. Skjutsa till simning och svara på ”varför” åttioelva gånger om dagen. Amma den lilla medan man nattar den stora.

Jag är så lyckligt lottad och min pussliga vardag är mitt lyckliga utgångsläge. Det är en utmaning att få till den

a) träning men lika mycket

b) återhämtning som krävs för de mål som jag drömmer om. Jag kan inte själv bestämma att jag ska springa ett långt lopp nästa år. Då måste N vara med på det. Vara med på att stötta. Det blir ett projekt för oss. Det är ett teamwork och vi är ett grymt team.

Jag har hårda höga mål. Mål som kräver mycket. Som jag kommer sikta mot. Men det är flera parametrar som ska på plats. Hälsan och familjen först. Sen kommer resten.

Idag. Efter 6 veckor tassade jag ut tidig morgon. Nära huset om amningsplikten skulle kalla. I mina tjocka Hokas som ger bra stöd. Med full kontroll på bäckenet.

Lite svävande med ungefär 180 landningar på jorden varje minut. Några minuter. Underbara minuter.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Njutpaus halvvägs till fjällen på Orbaden


Eller hem från fjällen i vårt fall.

Jag har varit på Orbaden Konferens och Spa en gång tidigare och har alltid velat åka tillbaka. Nu passade vi på att unna oss ett stopp nästan precis halvvägs från Ottsjö och Stockholm. Det går bra att repa 65 mil på en dag med barn men både 5-åringen och 5,5 veckors bebisen och föräldrarna mådde riktigt bra av att dela upp resan också. Hinna ta det lite lugnare.

Ovanför Ljusnan och ”Hälsinglands Riviera” ligger ett mysigt hotell med oslagbar utsikt över vattnet och själva stranden är bara en trappa ned från hotellet.

Det finns ett litet spa med både behandlingar och man kan själv göra Kerstin Florians ”sparitual” och bada mineralbad. Ute på terrassen kan man bubbla med utsikt över älven eller bara slappa i sköna stolar med samma utsikt. Lämpade sig väldigt bra för amning i mitt fall!

Dessutom har de en väldigt fin liten yogastudio – också med den lugnande utsikten över vattnet som man inte får nog av.

Det bästa för oss var att de hade speciella tider då barn fick bada både för och eftermiddag. Det är så tråkigt annars när man känner att man stör med ett stojigt barn eller värre- inte får bada alls! En liten lekplats och leksaker i receptionen fanns också. Såna där små grejer som gör stor skillnad.

Jag hade gärna ägnat längre tid på spa’t- mer vuxentid och badat kurbad, bastat och legat i en stol och läst en tidning men det kanske man får göra en annan gång hoppas jag.

Det finns även massa aktiviteter att göra både där och runtomkring men det hann vi inte riktigt med. Jag hann iallafall tassa iväg på morgonen och se några fina hälsingegårdar innan frukost.

Till middag åt vi lokalt producerad mat och till frukost närvärpta ägg och massvis med blåbär. N och Storskrot hann också med ett ljummet kvällsbad efter maten och det var så otroligt vackert, lugnt och fridfullt.

Trapporna upp och ned till stranden är dock rejält branta och har man sprungit Axa dagen innan kan det nog kännas lite här och var…

Det var precis vad vi behövde. Nu är vi tillbaks i Tokholm igen och konstaterade att bebisen sovit här färre än en vecka av sitt korta liv. Vi längtar tillbaka till fjällen men har massa roligt att ta oss för, en ny vardag att sätta och det ska bli så bra det med!

Jag klurar på mitt träningsupplägg så det blir nog ett inlägg om det snart!


Spa för stora och små fötter. Men vi lyckades inte få dem lika fina som bebisens.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

#Måndagspeppen – Livet är tufft


I Scott Pecks klassiska bok ”A road less travelled” börjar han med att konstatera att livet är tufft och har man accepterat det så är det betydligt lättare att uppskatta saker än om man förväntar sig att det ska vara lätt.

Jag klurar mycket runt det där. Jag vet att livet är tufft. Tycker själv att just jag haft det lätt men jag har varit med om väldigt svåra saker, varit anhörig till enormt tuffa händelser som, för att man ju är mänsklig, berör och påverkar.

Så ja. Livet är tufft. Samtidigt som det i grunden är fantastiskt och till stor del kan vara väldigt lyckligt. Beroende på både tur, tillfälligheter och att man ser till att det blir så.

Är man lycklig så vet man att det inte är beständigt. Är man ledsen så är det inte heller det men det är ofta svårare att höja blicken ur en dal än att se att man ska rasa ned från en topp av lycka.

Ägnar man tid åt att oroa sig för vad som ska hända, går tillfället förlorat. Man försakar den lycka som är.

Tror man att man alltid ska vara lycklig, nöjd och ha det lätt är man naiv och kommer bli brutalt överraskad tids nog.

Så hur ska man förhålla sig?

Jag vet inte.

Men jag tror på Lou Holtz citat att ”det är inte bördan som knäcker dig, det är hur du bär den”.

Det kommer vara tufft. Det är alltid jobbiga saker som ska göras. Det kommer skita sig rejält rent ut sagt på något sätt i någon aspekt tids nog. Men jag tror att man kan ladda sig stark med lycka. Samla guldkorn att betala det svåra med. Göra en starkt ok av tacksamhet och ett liv i kärlek och ärlighet att bära det onda med när det sker.

Veta när man är mitt i det att det går över. Komma ihåg, sen tidigare att det faktiskt går över. Det blir bättre. Lättare.

Veta att det kommer vara bördor att bära. Klura på hur de ska bäras. Passa på att njuta som bara den när livet känns lätt. Njutladda.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*