Att springa med ett annat mål #bohemlöpning

Mitt förhållande till löpning är för det mesta väldigt okomplicerat. Väl vårdat. Helt avgörande för mitt välmående (och än viktigare än jag förstått men mer om det i ett senare inlägg).

Men jag har varit på väg att hamna snett. Varit på väg att ta ett omtag med löpningen och ta tag i fel ansats. Tänkt att jag ska tillbaka till något men jag ska inte tillbaka.

Jag ska mot fler upplevelser. Inte fler resultat.

Mer fokus på det som är viktigt på riktigt för att kunna njuta av löpningen. Inte på onödiga detaljer.

Under mina 20 plus år som jag varit aktiv löpare har jag sett hur det blir mer och mer fokus på detaljer. Detaljer i prylar. I kost. I hur man tränar. I hur man tror man återhämtar sig. Därtill, genom sociala medier, möjligheten att ta del av vad eliten gör, vad och hur andra gör.

Gott så när det inspirerar. Men för många blir detta en press. Ett påbud om att man behöver köpa speciella saker för att springa. Träna på ett speciellt sätt för att klara en distans. Mäta minuter och sekunder specifikt.  Och väldigt mycket fokus på att det handlar om att nå siffermål. Så kan det vara för många. Men det finns ett annat förhållningssätt.

För många är löpning något annat. Det är fokus på upplevelser. Från omgivningen, från kroppen. Utan specifika numeriska mål. Och många av oss vet att det går superbra att springa i såväl gamla schletna skor, tubsockor och en vanlig t-shirt. Vi har liv där det i övrigt kan vara pressigt och rörigt och det sista vi behöver är att löpningen också ska vara något som ska boxas in, mätas och presteras i. Jag väljer att kalla det bohemlöpning och det är DEN jag längtar till. Den jag vill skriva om. Den är ibland svintuff och den kan innebära att persa på maraton men den drivs av en längtan till en upplevelse som aldrig går att sätta en siffra på.

Men jag höll som sagt på att gå (springa!) fel. För när jag nu varit smärtfri från min falska ischias i ett halvår kändes det naturligt att sätta mål för min ultralöpning.

Tillbaka till 100 miles har varit mitt mantra i flera år. Jag valde att backa från tuff och lång löpning (nåja..) när jag startade eget på 100 % men nu kändes det som det var dags igen. Dags för att jag blir inte yngre, för att tiden går, för det är över 5 år sen jag sprang 100 miles. Men drivet kändes inte riktigt som det kom från rätt plats inom mig som det gjorde förut.

Jag har en plats på TEC 100 miles nästa år. Jag gjorde träningsplanen i huvudet (det är så detaljerat det blir ungefär). Bara att sätta igång.. eller? Nej det kändes inte rätt och jag fick sortera lite i vad det var som pågick.

Vad längtar jag efter? Egentligen? Svaret blev att det inte alls är att springa 14 varv i skogarna i Täby. Inte att lägga ned den träning som krävs när jag nu inte har något gratis och knappt pallar 2 mil i snigelfart. Fick inte upp någon pirrande känsla. Alls. Jag längtar till TEC för att jag saknar ultravännerna och känslan av att vara där och en del av sammanhanget men det kan jag vara som funktionär. Jag känner fortfarande att mitt 100 miles i Västerås 2016 gör mig glad och stolt.

Men jag längtar efter att springa långt. Som fan långt. Men inte i Täby. I berg. I Storbritannien. Tids nog i Alperna. För mig själv. 100 miles för egen maskin A till B- gärna.

Så vad gör jag?

Jag avanmäler mig till TEC 100. Vassego någon får min plats. Jag kommer och hejar på er och hjälper till!

Jag har istället anmält mig till ett 2-stage race i Skottland på totalt 12,5 mil i sån där magisk skotsk höglandsnatur, tusentals höjdmeter och övernattning i tält. Yay! Nu hoppas vi bara att allt går vägen med Covid (av betydligt viktigare anledningar!) så jag kommer iväg.

Känslan inombords? Eufori! Jag blev SÅ PEPP på att börja springa längre igen. Lägga in massor av backar. Långpass. Back-2-backpass. Skriva om löpning. Om löpning med en drivkraft mot att delta och genomföra och kunna njuta av det, inte mot målgång. Om att maxa upplevelsen, inte nå en siffra.

Hoppas du vill följa med, och inspireras till egna löparupplevelser 2022 och framåt!

Gott nytt springande år/ Annie

 

---

45 liter men UD’ryggan är stretchig. Allt jag behövde och lite till!

Jag får ofta frågor om vad jag har (och inte har!) med mig när jag vandrar. Jag är väldigt nöjd med min packning. Ur flera perspektiv som är viktiga:

1. Innehåll
2. Vikt
3. Tillgänglighet till det man behöver när man behöver det
4. Hur den sitter på ryggen både ur bekvämlighet men också vid trixiga passager som tex vad och klapperstensfält.

Det pågår en diskussion och massor av åsikter kring huruvida det här med att försöka bära lätt är ”rätt”. Som med det mesta kan man strunta ganska mycket i folks åsikter och däremot lyssna på de som kan och vill hjälpa. Jag jagar inte gram men jag har som motto att bära så lite som möjligt men allt jag behöver och aldrig tumma på att vara säker, kunna bli torr, mätt och varm.

Här är några fler anledningar till att jag vill bära lätt:

• Att bära lätt gör att jag har mer kraft att njuta medan jag vandrar.Jag kan gå och njuta samtidigt, ta in vyerna.
• Jag orkar vandra längre varje dag utan att bli direkt trött.
• Ur säkerhetssynpunkt känns det bra att ha mer kraft över och inte vara så tungt lastad vid knepiga passager.
• Att ha färre saker med sig gör att det är enklare att hållas med packningen. Man hittar lättare.

Att köpa lättviktsprylar kan vara dyrt och vi ska tänka på klimatet tycker jag. Det man kan göra är att tänka långsiktigt och investera över en längre tid. Det finns också en växande andrahandsmarknad både hos vanliga aktörer och från privatpersoner (kolla Facebook, Tradera, Blocket osv, vi har köpt båda våra familjetält andra hand!). Du kan också kika in hos tex Outdoor Buddies och hyra av dem.

Jag har friluftsverksamhet som en del av mitt företag  och går just nu en fjälledarutbildning men de här tipsen baseras mer på min erfarenhet från alla år i sommarfjäll och numer mycket solohikande då man behöver tänka extra på säkerhet men kan tänka mindre på hur resten av gänget mår och gå på egen förmåga :).

Baspackning

I år har jag investerat i ett lite större o bättre tält och min utrustning känns komplett! I bild är saker jag haft i upp till fyra år och räknar med att de ska hålla lääänge till.

1. Ryggsäck: Se översta bilden. Jag valde min Ultimate Direction på 45 liter som funkar för mig som packar ganska litet. Den har inget avbärarbälte så bär man tungt funkar inte den, då tar jag min Vaude istället som också rymmer lite mer- 60 liter. Men denna kan jag småspringa om jag vill och gillar att man rullar ihop stängningen av huvudfacket som då blir mindre o mindre ju mer man äter upp eller klär på sig. Den väger ca 850 g.
2. Tält: Mitt nya Helsport Ringstind för 1 person får 5 av 5. Det enda jag kan tänka blir problem är att försöka knäppa loss innertältet med kalla fingrar på hösten. Det väger 1,2 kilo.
3. Min sovsäck från Cumulus ÄLSKAR jag. Jag sover i en tunn silkesliner i den när det är varmt för att skydda den extra men är det kallt ska dunet få jobba. Den väger 450 gram cirka och blir liten som en hand när man trycker ur all luft.
4. Mitt liggunderlag från Nemo är helt ok. Det är uppblåsbart och lätt på 450 gram det med men lite för smalt för mig egentligen och glider gärna så ska sova med ett tunt sittunderlag under nästa gång.
5. Mitt kök är ett litet från Biltema och kastrullen är lite stor för mig men jag får i gasbehållaren, köket och tändstickor så det får funka. Det väger 800 gram

Totti så går rygga, tält, sovsäck o liggunderlag på under 3 kilo (Också någon norm inom lättvikts men det spelar mindre roll). Tillsammans med köket, gas kastrull och regnskydd till ryggan kan vi säga 4 kilo.

Kläder och ombyte

Jag kollar förstås väderprognosen samtidigt som jag vet att den inte ofta stämmer och i Sarek skulle jag inte ha täckning ändå så får titta på himlen o molnen för att se vad som kommer. Men jag visste att det skulle vara högtryck och varmt och därför fokuserade jag lite mer på skydd mot sol och valde bort dunjackan och tänkte att jag får krypa in i sovsäck under en regnponcho om det blir för kallt. Alt ta på alla kläder jag har.

Jag vandrade i ett par sköna längre träningsshorts, en merinoullst-shirt eller linne (tvättade upp dem på kvällen o torkade utanför tältet vilket förstås var en väderrelaterad lyx). Sport-bh under, yllemixstrumpor och mina Altra Superior som jag lät bli blöta tidigt och sen också hann torka under natten. Jag har tåliga fötter, Altra är snälla och mina strumpor bra så jag får aldrig skav så kan gå blöt och det var ganska skönt i värmen. Annars är mitt förslag att byta strumpor efter halva dagen.

Jag använde gaiters en del för att inte bli sönderriven i fjällvidén.

När jag pausade drog jag på min tunna vindjacka och eller en merinoullshoodie. Jag försöker ha material som gör två jobb: Både skyddar och värmer. Ingen fleece med andra ord utan gärna ylle även i lager två istället för någon plast. Mina regnbyxor kan jag använda som ”kvällsbyxa” eller överdrag vid paus likväl som skydd mot regn. Ett par strumpor funkade som skydd lindat kring  respektive axelrem då jag vandrade ganska baraxlat. Osv.

På huvudet hade jag keps och solglasögon.

Hade det varit sämre väder hade jag troligtvis vandrat i shorts också- sällan man fryser om benen. Haft min vindjacka och sen regnjacka över och så dragit på buff och regnbyxor och merinoullshoodie vid pauser. Jag försöker undvika att svettas för mycket.

Som ombyte på kvällen hade jag ett underställ i ylle och efter tvätt i en jokk försökte jag hålla fötterna ”ute i friska luften” i mina sandaler för att de skulle torka ordentligt. Sen sov jag i nästa dags strumpor.

Jag hade också med en ren t-shirt för upp och nedfärd på tåget och eftersom jag aldrig bytte om till mina vandrarbyxor var de helt rena på vägen hem.

Underkläder brukar jag lösa så att jag går i bikinibyxor eller merinoullsboxers om det är kallare. Jag har ofta med kompressionsstrumpor, långa och korta yllemixstrumpor så jag kan både byta till torrt och välja efter behov.

Så i ryggsäcken medan jag vandrade låg: Ren bh-topp, ren t-shirt, vandringsbyxor, rena underkläder, 5 par strumpor, Luna-sandaler, mössa, vantar, buff, regnkläder, vindjacka, merinoullshoodie, ylleunderställ (över o underkropp).

Jag upplever att man blir ”skitig” på ett renare sätt i fjällen så så länge inget skaver kan man ha samma kläder i flera dagar men visst är det fräscht att byta underkläder och strumporna måste stötta fötterna och gärna vara torra för det mesta!

Mat

Jag kan hålla med om att det är logiskt att äta mer fett och inte så mycket fiber (klarspråk- det är vettigt att sikta på att det blir mindre som kommer ur magen när man måste gå på toa i  det fria en nationalpark). Men jag har så svårt att äta mycket fett när jag anstränger mig och även när det är varmt. Jag är mest sugen på lätta saker. Godis. Torkad frukt. Men till nästa gång ska jag försöka att köra lite mer fett.

Jag är ingen morgonätare utan vill gärna gå en timme först så jag dricker pulverkaffe och så häller jag hett vatten på en musligrötblandning som jag tar med i en ziplockpåse och äter längs vägen.

Till lunch har jag kokat vatten till min lilla termos och det blev antingen misosoppa eller minestronesoppa (på pulver) med mungbönenudlar, två skivor tunnbröd och en bit choklad (Marabou med Oreo FTW!).

Sen snacksar jag på russin, annan torkad frukt, bitar av proteinbars, dadlar och petar i mig lite BCAA (miniprotein) under dagen.

Till middag brukar jag göra egen torkad mat men hann inte till alla middagar denna gång så med stor misstänksamhet testade jag frystorkad färdigmat. OMG. SÅ GOTT! Jag åt någon thaigryta, böngryta och linsgryta- alla vegetariska. Så goda. Jag kompletterade med egentorkade linser, fetaost och grönsaker och så hade jag en påse med lösgodislakrits som jag nog åt en 100 g av varje kväll. Minst! Och lite mer choklad.

Kroppen mår bra av att man inte äter för nära sänggående så försökte äta så fort jag stannade men det blev inte de vanliga 3-4 timmarna från sömn som jag brukar men det funkade bra. Jag försökte också dricka ordentligt på em och mindre på kvällen (absolut inget té i tältet!) för att inte behöva kissa på natten.

Jag räknade med att försöka äta cirka 3000 kcal/dag och det landar på cirka 800g- 1 kg mat per dag. Här går det ju att påverka vikt, smak och enkelhet att laga på massor av sätt och vi är alla olika. En del vill äta riktigt gott och lägga tid på maten, det är inte jag på de här vandringarna. Jag vill äta gott (är en kinkis) men väldigt enkelt o snabbt. Jag hade med en dags extra mat utifall något skulle hända så hade runt ett kilo mat med mig tillbaka. För att räkna ut ditt behov kan du använda någon kalkylator tex Styrkelabbets men vad du faktiskt får i dig och är sugen på är något helt annat.

Övrig utrustning- säkerhet

Jag hade med mig en SPOT-sändare som jag slog på vid vad och hade slagit på om jag hamnat i knepiga situationer för att kunna larma SOS. Jag hade också ett bra första-hjälpenkit, bra överdragskläder, ett illorangelinne (för att synas).

Karta, kompass, pannlampa, extra batterier till nödsändaren, en stark lina. Sen hade jag lite silvertep (om skorna skulle, likt förra året, paja). Dessutom hade jag såna där blå tossor med mig. Supersmarta. När man ska ur tältet och kissa på natten eller bara gå runt efter vandringen år de perfekta tycker jag.

Lite annat hade jag nog med mig också.

Mitt tips för att packa är att:

• Du testar att packa och bära lite hemma.
• Bolla med någon som har erfarenhet- ”behöver jag det här?”
• Se till att kunna all din utrustning. Hur den används alltså. Det gör det både smidigare när du är trött och eller i en nödsituation. Till exempel första hjälpenutrustning- gå igenom och lär dig linda en fot, stoppa blödning osv.
• Försök se till att några saker kan användas till mer än en sak.
• Tänk långsiktigt- investera i sånt som håller. Läs recensioner, fråga. Hyr.
• Mycket av sånt vi har i vardagen funkar i fjällen också. Det måste inte heta något med ”adventure” för att funka för en ledad vandring där du går mellan stugor till exempel.
• Tumma aldrig på säkerhet. Tänk ”Skills, situations stuff” där dina skills är viktigast, du ska undvika svåra situationer och stuff- prylar – aldrig räddar upp om du saknar skills- kompetens.
• Sen också- utvärdera din packning direkt efter varje äventyr. På min instagram @ansofisticated har jag skrivit fem frågor att använda för att utvärdera din senaste packning.

#utonjut på dig. Sköt om dig därute, var försiktig, ta hand om den natur du vistas i, ta hand om varandra och glöm inte stanna upp och njuta. Att kunna ta sig ut är en fantastisk ynnest! / Ann-Sofie

 

 

 

---