Bara det bästa duger #utrustning


På lördag kommer det vara jobbigt nog att springa 16 mil. Det är mysteriskt långt. Just nu. Dubbelt så långt som jag någonsin tagit mig i ett sträck. Ibland känns det inte så farligt. Det går fram och tillbaka det där. Distansen den samma. Hur den ter sig- växlar!

Man måste ha en plan A, B, C osv. Vad gäller tid, energi, vila.

Det som bara ska funka är utrustningen. Jag har prövat mig fram och gett bort och rensat ur garderoben och rullar på en rätt liten samling kläder som funkat under den här kalla vintern.

Jag har äran att få träna och springa lopp i kläder från Trimtex. Deras nya hemsida är på G och då hoppas jag ni kan ta del av erbjudanden från dem på ett smidigt sätt.

På lördag är det förstås Trimtex topp till tå som gäller så långt det går. Jag har både lager2 och två olika lager 3 jackor med mig. (Jag sålde dem via bloggen i julas och alla som köpte har varit enormt nöjda).

Alla dessa 100 mil (!!) jag sprungit i vinter har jag sprungit i mina vintertights som sitter perfekt och de är förstås med på lördag också. Jag har lite svårt att se att jag ska vilja byta dem men har långjalingar och tunnare kompressionstights med också. Det löser sig.

Eftersom det är så geggigt och risk för småkrafs i skorna kommer jag ha långa gaiters. De har jag sprungit i under värsta möjliga förhållanden och de funkade utmärkt!

Avseende underställ så där har jag ett urval av Icebreaker, Swix, Craft och Helly Hansen men främst är det mitt Falke underställ jag kommer använda. Sportbh i merinoull från Icebreaker och boxershorts från Falke.

På huvudet har jag pannband för att jag tycker mössa värmer för mycket. På natten är det en annan sak när tempot är sakta. Jag har till och med en dunjacka på 200 g med om jag blir väldigt kall när tröttheten slår till.

Vantar- mina underbara gosiga billiga tumvantar är med och fingervantar. Lite av varje så jag kan byta helt enkelt.

Skor är enkelt. Jag har nästan inga skor. Är inte så brydd med många skor, vill hitta ett par för terräng och ett par för asfalt och köra på dem.

Jag har tre par och alla följer med. Jag springer med väldigt tunna platta skor för jag har ett löpsteg som tillåter det. Har aldrig fått ont i fötterna eller knäna men det kommer göra ont överallt nu oavsett skor så bäst springa så som jag är van- i tunna skor.

Det blir att starta i mina Inov-8 Xtalon 212or som är rätt stabila kontra mina utschletna Xtalon 190 (siffran anger vikten i storlek UK8) som jag kommer silvertejpa ihop och låta mig själv byta till efter 100 km om jag vill. Mina adizero XT som också funkar bra får följa med i reserv om jag blir för blöt och kall men jag har sprungit med blöta fossingar i vinter utan problem. Dock inte så långt.

Hemligheten heter yllesockar som jag har i allsköns märken. Jag har också kompressionsstrumpor från Trimtex och två par från GoCoco.

Det absolut senaste i min ”måste”lista är mina solglasögon jag fått av X-Kross. Herregud vilken skillnad! Jag hade dem på i lördags när jag coachade i fyra timmar och det kändes inte ens att jag hade dem på mig. Inget skav, fantastiskt bra ljus och så är de vrålsnygga förstås.¨Jag trodde jag skulle använda dem lite då och då men nu går jag och hämtar dem hela tiden och det känns som en enorm skillnad från de jag testat tidigare där jag antingen tyckt att de skaver eller immar eller blir för mörka.

X-Kross hittar du här och med olika linser funkar de för såväl skog, som landsväg som på vatten. Jag hoppas jag får testa min cykellins snart på vårfina vägar..

Så ja. Utrustningsmässigt är jag verkligen redo. Mentalt med. Det är bara vänsterbenet som spökar men spöken kan man skratta åt. Det säger min dotter och hon brukar veta bäst.

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Rörelseglädje går inte att mäta


Imorse började jag böla. Jag gör det rätt ofta- kranen står tydligen på när man får barn har jag märkt. En packning försvinner kanske i tårkanalerna och den sätter sig kanske runt magen istället? Gott så.

Jag gillar att vara känslosam även om det helst får ske före mascaran ska på.

Imorse var det Claes Hultings fel. Rörelseglädje har inga begränsningar. Mäts inte i höjdmeter, fallmeter, distans eller fart. Ska finnas för alla. Kan upplevas av alla och kanske mest av dem som inte tar den för given.

Lyssna här


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Veckans träning och måndagspeppen


Trots att jag inte skulle springa så mycket förra veckan blev det iallafall 4 mil:

Tisdagens backintervaller med TNT  landade på 7 km, fredagens lågglykogenpass i marafart 13 km med Maria. Lördagen rände jag nästan 8 km när jag coachade de två grupperna och igår joggade jag 12 kilometer.

Styrkan lös däremot med sin frånvaro men yogade nästan varje dag samt 90 minuter under Ari’s pass hos oss.

Den här veckan är ett skämt rent tidsmässigt. På något sätt kommer det gå att vara på kurs tre dagar, springa 16 mil med de förberedelser och efterdyningar det innebär, anordna en välgörehetsföreläsning ikväll, gå på konsert på onsdag och samtidigt förstås vara mamma och bolla jobbet som det ju inte finns någon att delegera till. Jag har en enorm kapacitet att vara tidseffektiv när jag kan men är jag dålig på att höra av mig den här veckan så förstår ni varför! :).

Jag var hos Heidi på Access Rehab imorse som kikade på mitt vänsterben. Det är något med hur jag sätter i foten och kommer inte från någon sned höft- den har jag fått bukt med själv och med hjälp av Andreas. Hon hjälpte mig med min SI-led (korsrygg) som är lite stel och satte nålar i de muskler som får jobba lite extra när steget i vänsterbenet ”kräver mer energi” än det på höger. Jag har klurat fram en lösning på detta som innebär att rota bland Lillans leksaker. Återkommer!

All systems go alltså och jag kommer inte ha sönder något när det börjar göra ont, det kommer bara vara att muskeln är stel och påverkar ischiasnerven lite. Bra att veta. Bara att ösa.

Så träninsplaneringen är lite- annars!

Tisdag: om jag sovit bra tar jag en tidig morgonjogg. På lunchen lite lätt styrka och rörlighet

Onsdag: idrottsmassage av en tjej på kursen

Torsdag: ev lätt jogg eller rörlighet på kursen eller båda under lunchen.

Fredag: ett jäkla rännande för att handla, lämna Tigerskrutt hos mamma, packa allt, briefa världens underbaraste mest stöttande man utan vilket TEC absolut inte kommer gå alls.

Lördag: springa cirka 4 maraton på raken.

Söndag: gå i mål. Vila.

Låter det bra? Det låter helt bananas! Jag älskar det! Nu kör vi, #Vavavoom


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

TECbanan- tried and tested


Jag är otroligt osugen på att springa just nu. Just nu är det bara att vila egentligen och då är jag som inte så fokuserad.

Igår var det dock sista chansen för mig att testa banan då jag var i Täby hos svärisarna. Bara att göra!

Jag stack iväg och mötte Peter, Daniel och flera andra löpare nästan halvvägs runt TEC-banan för en testlöpning.

Arrangörerna har gjort ett helt fantastiskt jobb med banan i skogen. Det ger verkligen ordet eldsjälar en innebörd. Det var skottat en ny stig i skogen :).

Första kilometrarna går på gångväg men sen har man lagt om delen som gick vid sjön där det kommer vara ren sörja till att gå genom ett bostadsområde. Runt Rönningesjön är det lite blöt grusväg men helt ok. Det ligger en gård med hästar också. Små- men fullt ridbara om man är tillräckligt trött. Säkert har de havre där också om man är hungrig.

Vid 6 km springer/går/kryper man faktiskt via just Havrevägen in i skogen. Där jag trivs bäst. Men efter några mil är det inte alls samma skutt skuttkänsla. Men här har man alltså som Peter sa, nästan dragit en motorväg i skogen. Helt underbar löpning här idag. Ska ta med den känslan till nästa lördag.

Sista sträckan har också dragits om- istället för att springa rätt upp i skogen vid 9 km så springer vi en gångväg som är betydligt mer lättsprungen än blankis i skog. Sen viker vi bara några hundra meter in genom skogen. Hurra!

Väl framme vid Ensta Krog igen blev jag uppplockad av jordens snällaste pojkvän för vi skulle på dop medan Daniel och Jonas skulle ut och spetta is.

Aldrig har väl så få, gjort så mycket, för så få som ska springa så långt.

TEC- är något speciellt. Häng med på resan!

20130407-220531.jpg
20130407-220542.jpg
20130407-220552.jpg
20130407-220600.jpg


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

En vecka kvar #TEC100


Vad gör man en vecka innan sitt livs utmaning?

Ja en hel massa i mitt fall. Som inte har med TEC att göra.

Men självklart så förbereder jag mig också. Vore dumt annars.

Träningen är klar. Däremot försöker jag hålla igång och det skadar inte med något lite snabbare träningspass här och var. Jag har dock ingen chans att hinna springa nästa vecka så får en automatisk nedtrappning. Torsdag lunch hoppas jag hinna ta en kort jogg och sen är det glykogenpåfyllning som gäller.

Kosten: Jag äter så mycket grönsaker jag kan. Bra fetter och bra protein. Essentiella saker för kroppen. Kolhydrater behöver jag inte bry sig om så mycket just nu- de slinker ned ändå. De flesta paniklösningar jag får ta till blir ofta just kolhydrater (typ en surdegsfralla utan pålägg på stan).

Jag kommer äta lite mer kolhydrater sista dagarna för även om det är fett som det handlar mest om så är det ju dumt att inte ha fulla lager om man kan. Inlagringen stimuleras av träning så just ett lättare träningspass och sen äta regelbundet och bra med vätska. Ingen tömning som så.

Jag har stämt av med mina pacers Maria och Maria. Jag planerar vad jag ska äta under loppet. Och jag funderar på hur det kommer bli när det blir riktigt svajnigt jobbigt. Det är största utmaningen. Alla kategorier.

Man får som ultralöpare ofta frågan om det är hälsosamt att springa 16 mil. 24 timmar. 48 timmar. Och så vidare. Nä. Säkert inte. Just då. Loppet i sig. Allt fram tills kanske 6-7 mil är säkert helt ok men sen är det inte hälsa. Precis som en kryssning med fet mat och alkohol i överflöd inte är så hälsosamt heller. En helkväll på stan med shots och donken klockan 05.00. Det ifrågasätts inte dock. Det är ju sånt folk gör.

Skillnaden är att jag lever hälsosamt alla andra dagar. Skillnaden är att när jag går i mål har jag genomfört en dröm, utmanat mig själv, stärkt mig mentalt och återhämtar jag mig kommer jag tillbaka som en starkare Annie.

Så nej. TeC100 har inget med hälsa att göra. Men du måste vara hälsosam för att klara av det. Modig. Djärv. Stark i kroppen, uthållig som få och mentalt förberedd och fokuserad.

Och kanske ha en liten skruv lös någonstans! :).

Nu ska jag och testa banan ett varv! Ha en fin söndag.

20130407-220631.jpg

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Löpcoaching i solskenet!


Idag hade jag äran att få ta hand om ett 20-tal löpare från GoIF Kåre där Magda är medlem och eldsjäl.

Solen strålade och bästa N skjutsade mig till Kårsta som ligger som en Roslagsidyll längs gamla Norrteljevägen.

Tänkte att någon kanske vill veta hur jag kan lägga upp en sån – kort- workshop så beskriver det lite nedan.

Löpcoaching är inte lätt på en ny plats, utomhus med en grupp man är ovan vid. Jag och Magda joggade runt först i byn så jag såg var vi kunde vara ostört. Jag vill max ha 10-15 personer för att kunna ge ordentlig feedback och se alla. Jag är väldigt fokuserad på att det ska vara

1) roligt 2) enkelt 3) tidssmart 4) säkert 5) effektivt.

Jag tänker utifrån HUR VAD och VARFÖR. Varför folk springer är jag nyfiken på men vi jobbar på workshopen med HUR och VAD.

Upplägget idag var att jag hade grupperna delade på två med 10 respektive 11 personer. Vi värmde upp där jag lät dem räkna sina steg under en minut och jag hann snegla lite på hur tekniken såg ut.

Jag hade med Magdas hjälp sett ut en lugn gata i solen liiiite lutning där vi kunde jobba med övningar.

Jag förklarade grunderna och skillnaden på löpteknik och löpstil. Att vi tränar teknik för att röra oss mer effektivt men även minska skaderisken.

Sen gick vi igenom de övningar som jag tyckte passade bäst för gruppen. Mycket fokus på att korta ned steget, landa under kroppen och arbeta med en höft i ”framläge”. Ta med andningen och slappna av så gott det går- svårt när man lär sig något nytt! De var så otroligt duktiga och fokuserade. Alla tar instruktioner och tips på olika sätt och det är viktigt att känna att alla förstår på sitt sätt.

För att bryta upp det hela så joggade vi sen vidare till en lång backe som vi delade upp i tre delar. Först gick jag igenom teknik, visade och sen fick de springa en del. Så gick vi igenom hur det kändes och de fick mer feedback innan de fick springa nästa sektion där vi avslutade med en ökning.

Sen prövade vi ett stegringslopp som gör att man får testa nya tekniken i ”flera växlar” innan vi avslutade med en backintervall.

Efter det gick jag igenom de övningar som jag tycker viktiga för att stärka upp kroppen för löpning: Mycket rörelser i flera plan, utfallssteg med rotation, squats med hopp, dynamisk planka, stark rygg. Jogg tillbaka och räkna stegen igen för att se om det hade förändrats och alla hade tagit fler steg än innan- hurra! 🙂

Sen avslutade vi med rörlighet med fokus på höft och bröstrygg och frågestund. Ungefär samma upplägg med båda grupperna fast med sista gruppen smet vi ut i skogen en liten sväng på slutet. Underbar känsla! Ge mig barmark nu!

Det var helt otroligt att se skillnaden i stegen men kanske bäst av allt- löparglädjen som spirade. Flera var så peppade att dra igång med löpningen ordentligt, träna teknik och några stack iväg en sväng efteråt tillsammans. Dessutom var jag bjuden tillbaka och det var otroligt värmande.

Tänk att man kan få ha så roligt! Tusen tack gänget idag och tack Magda och Jörgen för fika efteråt!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in