En riktigt GOD julklapp


* Som går direkt dit den ska

* Utan avdrag för omkostnader som i stort sett ALLA organisationer, med rätta, måste göra men vi klarar oss utan det eftersom  loppet finansieras av anmälningsavgifter och utöver det har vi ETT syfte- slussa vidare pengar som kan hjälpa de som verkligen behöver det

* Som dock går via en hos Skatteverket registrerad ideell förening och du får förstås ett kvitto

* och du är med och skapar historia. Vår lilla stora idé, vår lilla stora kraft kommer 2014 för tredje året i rad samla in 100 000 kronor till de som behöver det mycket mer än vi.

Såhär mycket mer. Varje minut våldtas en kvinna och Dr Mukwege har opererat så små som 3 år gamla flickor som fått underlivet, och mer, förstört.

Vill du vara med och tända ljuset i mörkret? Vi kommer framföra hälsningar från alla som donerat. Allt kommer skickas till Panzisjukhuset. Pengarna slussar vi likt förra gången över direkt och vi får feedback och rapport på hur de används direkt från sjukhuset. Kvitto ställs ut från vår organisation.

Den 8e december träffade jag självaste Dr Mukwege här i Stockholm och han känner väl till vår insamling.

I år stöttar vi Dorcas, det hem på sjukhuset där de våldtagna, skadade och utstötta kvinnorna får chansen att skapa ett nytt liv igen då de är utstötta från sitt samhälle och i många fall mist både barn, män och har skador för livet.

Är du företagare och vill samarbeta med Sveriges tuffaste GODaste lopp- Kontakta mig, Madeleine eller Johan för att höra hur vi kan göra GOTT tillsammans!

Nu- ska jag återgå till att övertala Timbuktu till att springa loppet.

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Löpning är min ställtid


Idag hade jag, som väldigt ofta för många av oss ” inte tid” att springa. Jag är ute i 7 olika grupper och föreläser- om än kort- denna vecka och har en massa möten och saker som ska vara på plats innan julledigheten. Det känns igen för några gissningsvis?

Lägg därtill att Lillan har hosta (hade inte VABat sen februari- vad hände?) men är förstås frisk i övrigt och sjövild och mormor får rycka in men det blir pussligt ändå.

Orken tryter just nu helt klart. Jag är inte van att vara trött. Jag är aldrig trött. Jag är fullt ös makalös 16 timmar per dygn och sen varvar jag ned 30 minuter, sover 7,5 timmar och så är jag full gas igen. Jag har lite svårt att acceptera att det ska vara såhär då och då? Hur står folk ut med att vara trötta efter jobbet?

Igår hann jag inte träna- på riktigt hann inte. Idag ”hinner” jag inte och ”orkar” inte och det är just då som löpningen blir enormt viktig. Inte ett hårt intervallpass. Inte långpass. Inte fokus på kilometertider.

Fokus på frisk luft. Ljudet av min andning. Känslan av en framfot som nuddar och rycks ifrån marken. Ljudet av motvind. Tystnaden av medvind. Fokus på att springa i flow. Fokus på att hitta löparmojot. Veta vad hastigheten är men inte värdera det.

Ta 30 minuter för att det ger resten av dagen energi. Ger ställtid. Ger lugn och rymd.

Inboxen svämmar ändå över och det är massa missade samtal och ”när får vi detta” men en timme (med dusch och lunch) gör inte situationen värre. Det gör den bättre.

Löpning. Som egentid. Ställtid. Viktig tid.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

#Måndagspeppen- tre goda val i jul


Varje år blir jag lika förvånad över att folk fortfarande, med all tillgängliga perspektiv blir stressade över just konsumtion runt jul. Att inte ha köpt något till den ena eller den andra. Lagat endera rätten. Man hävdar att ”men baarnen, baaaarnen måste ju få” och just de om några är ju formbara för nya traditioner och ofta rätt empatiska och förstående om man tar sig tid. Sällan annars som på jul blir det så uppenbart hur stor klyftan mellan rika och fattiga är. N volontärjobbade på Stadsmissionens julfirande för två år sen och var tagen av hur svårt vissa har det. Och så har vi de som har mage att stressa över att hinna konsumera. Idag föreläste jag på en konferens på Grillska Huset som drivs av just Stadsmissionen och när de berättade om de människor deras verksamhet vänder sig till, ja då blev det än mer uppenbart. Hur fasen kan det vara så?

Om man frågar folk vad julen handlar om är det ofta samvaro, lugn, ledighet och umgås med familjen som leder. Inte julmat och julklappar. Inte överflöd. Men ofta är det just överflödet som folk mår illa över. Stressar över.

För det blir ju inte bara en julklapp till barnen. Ofta får de från släktingar också och säg den 5-åring som kommer ihåg alla paket?

Och vad gäller vuxna så är det väl än mer förvånande att vi ska krysta fram något vettigt att ge. Visst- om någon önskar sig något. Men att ge saker bara för att ge saker. När världen ser ut som den gör, när det är stressigt att göra det och när det går att ge något till de som verkligen behöver det i en persons namn kan vara bland det vettigaste, finaste och mest uppskattade- ja då fattar jag inte att vi inte lär oss! Och att vi inte investerar i att lära våra barn.

Samma gäller maten. Många liksom kapitulerar med en blandning av ”dålig karaktär” ”det är tradition”  men med bismak av den ångest man vet kommer efteråt. Som att det inte kan vara jul om vi inte har både skinka, revbenspjäll, köttbullar och prinskorv. En stor hög av mättat fett, nitrit och cancerogener i julfridens namn. Herregud.

Och så efteråt. Då är det ju så himla jobbigt att sortera alla sopor så då trycker vi ned resterna av vår omiljövänliga, egosistiska konsumtion i en stor sopsäck, slänger gärna resterna av julmaten (för vi gjorde gärna lite för mycket) och så blev vi kvitt allt.

Kanke lite överdrivet och det ligger en del självkritk i detta bara så ni vet! Jag tror vi alla har tid även inför denna jul att göra saker bättre! Här kommer tre förslag:

Konsumtionen

Byt ut tre julklappar mot tre donationer till en organisation du känner för. Kanske Stadsmissionen? Kanske UNHCR som är FN-s organ för stöd till människor på flykt. Just nu fryser och svälter tusentals syriska flyktingar och miljoner andra i de katastrofer som nu hamnat utanför medias bevakning. Läkare utan gränser har en katastroffond där de styr pengarna även dit. Du hittar något. Du kommer bli uppskattad- eller ingen kommer att våga säga att de hellre ville ha en pryl. Du är snäll både mot andra, mot hjärta, själ och även miljön! Win win win!

Maten

Jag vet inte hur det är för dig men min facebook översköljs av bilder på misshandlade grisar och andra djur. Och detta är förstås på riktigt. Är det billigt betalar djuren. Maten de får är säkerligen inte den bästa heller om det ska vara billigt och det finns en massa spännande otyg att tillsätta för att få skinka, korvar och annat att hålla ihop. Nitrit bland annat. Det är inte hållbart att äta massa kött och vi kan göra enorm skillnad om vi visar handeln att vi efterfrågar först och främst ekologiska/KRAV-märkta köttprodukter men störst vinst för vår hälsa och vår värld får vi om vi drar ned på köttkonsumtionen. Måste vi ha allt på julbordet? Kan vi välja en eller två kötträtter och byta ut de andra mot goda, välgörande vegeteriska alternativt. Det är så mycket coolare. Finns hur mycket som helst om du googlar. Här hittar du 12 trendiga. Jag slår gärna ett slag för brysselkål, rödkålssallad med ädelost och valnötter och förstås grönkålspaj!

Testa! För din hälsa, för plånboken, för djuren och för miljön!

Miljön

Först av allt hoppas jag alla vet att paraffinljus avger giftiga- cancerogena- ångor?

Och här kan du läsa på hur du ska återvinna allt bös som ändå blir under julen. Därtill: Gör både miljön och utsatta en tjänst- handla second hand i någon av alla de välgörenhetsaffärer som finns. En oläst bok är en ny bok. Gammalt julpynt är så mycket coolare.

Att vara chill och konsumtionssmart- det är riktigt coolt! GÖRT!

En vintrig promenad med fint sällskap. DET tycker jag är jul! 

           

 

Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

Jag älskar skumtomtar!!! Och tror jag skulle gilla ditt julbord Sara!
Nina- tack så mycket! God jul!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Träning under min graviditet


Notera. Under MIN graviditet. Inte under graviditet.

Under min förra graviditet, som måste klassas som en av de glassigaste någonsin, bloggade jag inte, var inte på Twitter och besökte inte då och inte nu alla dessa sajter som verkar syfta till att antingen förvirra ge dåligt samvete eller inspirera till konsumtion med hjälp av de två första delarna. Helst alla tre.

Jag resonerar som så att graviditet och förlossning är det mest naturliga som finns, vi har enorm kunskap och instinkt inom oss och tar vi oss tid att lyssna på den snarare än vad okända människor skriver på nätet så kan det bli mycket lugnare. Hittar man dessutom en erfaren barnmorska så är det riktigt bra. Jag lyckades med båda och tror att det spelat enorm roll i att det gått så himla bra med min första tjej, min graviditet, min förvisso  ULTRAlånga förlossning men också efteråt.

Jag gjorde det som kändes bra. Jobbade med mina ”yoga knip och lyft” och började småjogga en sisådär två veckor efteråt. Jag var inte alls en sån inbiten löpare som jag var nu (tyckte milen var rätt lång) men höll igång med styrka, spinning, jogg och ”lufs” hela vägen fram. För att det gick.

Den här graviditeten har varit en helt annan resa. Fi fabian vad jag har mått illa. Och varit sugen på skitmat. Och behövt äta. Jämt. Fi fasen. Men kroppen- den är stark. Strax efter (inte innan som många frågat!) jag sprungit 16 mil blev jag gravid och då kan man dra ned på volym och ändå ligga rätt högt.

Därför valde jag att springa Österlenmaran. Trots att jag mådde så illa så jag inte visste hur jag skulle ta mig till starten. Tre timmar innan låg jag på sängen i fosterställning och pep men N påpekade snällt att ” du sprang ju de sista 6 milen på BRR och mådde illa, det här är bara 4,2″. Så iväg mot starten. Och så sprang jag på puls. Jag hade bestämt mig för att ta det lugnt- även om det nog inte var någon fara så ville jag inte brassa på max. Och med 7 kisspauser och en sväng tillbaka för att prata med N vid 3 mil så lyckades jag ändå jogga hela loppen på netto under 4 timmar utan att låta pulsen gå över 80%. Dessutom var det de enda fyra timmarna då som jag inte mådde illa. Win liksom. TÄNK om jag hade tryckt på- vad hade jag fått för tid då? Får vi aldrig veta.

Men iallafall.

Löpningen har varit räddningen under de senaste sex VIDRIGA veckorna. Jag har varit ett vrak som försökt hålla ihop på dagtid och sen varit ett monster på kvällarna. N har INTE haft det så roligt, verkligen fått ta hand om ett paket i forsterställning. Vad hände, liksom?

När jag springer mår jag bra. Hormonerna skjutsas runt av sig själva, jag är hög på endorfiner och får en massa frisk luft. Att jag tvingat mig ut nästan varje dag har betytt så enormt mycket. Vet inte hur det hade gått att jobba annars. Stå och prata hälsa askgrå och kallsvettig. Nja.

Längtan till att springa finns där- än starkare. Vem vet hur länge det går? Det kommer iallafall bli mycket mindre under en period. Men motivationen att springa strukturerat, nu när det inte finns ett klart mål förutom att ”hålla igång så gott det går” har varit låg.

Tills nu. För nu börjar jag må mycket bättre även om jag mår illa på eftermiddagen varje dag fortfarande.

Nu. Har det lossnat. Järnvärdena är på väg upp och energin med den. Jag känner en enorm tacksamhet att kroppen funkar så bra. Igår sprang jag 20 kilometer och jag kände knappt av det. Njuter av ungefär 10 månader där det inte ”måste” in något alls. För sen blir det riktigt tufft. Om ett år ungefär. Tänker på det och njuter av att längta dit men njuta av lugnet nu.

Så.

Planen är att springa så mycket det går, så länge det går. Använda pulsen för att hålla nere intensiteten lite. Fortsätta med ett långpass per vecka, transportlöpning, styrka men tar bort alla hopp förutom ett och annat glädjeskutt. Yogan är en enorm hjälp för att hålla stabilt bäcken. Sen får man ta att man måste kissa hela tiden, ha två sportBH på sig, flåsa, springa långsamt, vara snorig och känna sig tung. Sånt. Otyg. Som sagt- storken- vad hände med den? Bra lösning tycker jag.

Min barnmorska är helt fantastiskt. Hon tycker att jag som springer så mycket borde ha stenkoll på kroppen och dess signaler. Hennes råd är att springa på så länge det känns bra- och allt annat är ju uteslutet.

Det har känts helt fantastiskt varenda gång. Det är fantastiskt att jag ska bli mamma igen.

Igen. Min graviditet. Min träning. Fri från tvång. Väldigt kul. Ni får hänga med.

Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

Tack! Ja Andrea du är en stor inspiration!
Malin- testa steg för steg! Lyssna och lär :)! Pekpinnarna känner inte dig hälften så bra som du själv!
Tack igen!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Två nycklar till ultralöpning och min filosofi


Det är enormt skönt att ha berättat varför jag inte springer så mycket- eller så långt snarare. Har känts som jag ljugit flera gånger för folk fast jag vetat i nästan två månader att det absolut inte blir några 100 miles nästa år. Tack för alla grattis till oss- det värmer verkligen! Tack från hela mitt hjärta!

Min träningsfilosofi- hittills

Jag har byggt upp min uthållighet inför mina 100-miles lopp med relativt minimalistisk volym för att vara ultralöpare. Är väldigt dålig på att logga min träning men tror jag max varit uppe i 10 mil kanske två veckor under detta år och i övrigt legat allt från 40-80 kilometer. Kroppen har varit frisk, oskadad och har återhämtat sig. Sen har det ju inte gått så fort men jag vill bygga upp min ”ultrakarriär” långsamt. För 4 år sen tyckte jag att allt över 15 kilometer var väldigt långt. För bara två år sen var 5 mil väldigt långt. Det tar tid och som småbarnsmamma så är det andra saker som måste få gå före. Det här får ta sin tid helt enkelt och som jag ofta pratar om- jag sumpar inte min hälsa. Frisk, glad och skadefri är min bästa grund- det är därför jag ler så mycket när jag springer! 🙂

Jag har tränat efter egen skalle men inför 2014 hade jag bestämt att ta löpningen till en ny nivå. Jag coachar själv och att lägga tid och energi på att coacha andra och sig själv kände jag blev rätt mkt. Att ta hjälp av min förebild var en dröm- men drömmar är till för att pursue så jag kontaktade honom. Tim Waggoner. Känd som ”Lucho”. En amerikansk fd elitIronmantriatlet men numer en ultralöpare och ultracoach vars podcast jag slaviskt följer. Hans träninsfilosofi stämmer med min och jag visste att jag skulle våga lita på honom. Lägga över planeringen av min träning, utifrån mina förutsättningar i hans händer.

Efter BRR accepterade han mig som en adept. ” I want to work with you”. Lyckan var total! Precis när jag fått första programmet fick jag årets chock- gravid! Vad göra? Jo vi har skjutit på allt exakt ett år. I september nästa år sätter vi igång igen. Mot samma mål: 100 miles sub 18 timmar och tids nog Leadville 100.

Om du inte sett detta- så måste du se det. Han är magisk. Jag vill bara ta skorna och springa rätt ut i naturen…

Så just nu presterar jag inte direkt något på löpningen men jag funderar desto mer. Jag ska föreläsa om ultra till våren och får rätt mycket frågor om just ultra, träningen, det mentala och dessutom coachar jag flera som satsar på just ultra.

Löpning både är enkelt och är det inte. Det blir ibland alldeles för komplext för vad det egentligen behöver. För de flesta av oss är marginalerna inte superviktiga och minutfokus på pass är inte heller det som avgör men i sin osäkerhet vill man kanske gärna tro att det är en massa avancerade aspekter och träningspass som ska till.

Jag skulle påstå att det är två, kanske tre saker som jag vill lägga fokus på i träningen för att bli en bättre ultralöpare, eller för att bli en från början:

Hållbarhet

Du ska hålla i kroppen. Hålla i hållningen. Hålla i mage och energisystem att klara att springa i 5, 10, 15 20, 25 30 timmar. Eller längre. Allt måste hålla och det tar tid att bygga upp den hållbarheten från ligament, till energisättning av muskler och för att inte tala om den mentala hållbarheten. Här går det inte att vara otålig och vilja att det ska hända saker hela tiden. Så fokus i all träning är att bygga hållbarhet i allt du gör.

Mentalt fokus och insikt

Inte bara styrka. Inte bara vara tunnelseende mot målet. Det kommer göra ont. Kroppen kommer be dig stanna. Den hinner göra det några gånger till än under ett millopp då den skriker detta från kanske 2-3 kilometer och du måste kunna hantera den här rösten, kraften. Du måste kunna lyfta dig ur helt oundvikliga svackor. Har du inga svackor har du inte utmanat dig. Då har du inte spänt bågen. Du måste klara av att fokusera på uppgiften när allt annat utom att springa vidare verkar vara det enda vettiga.

Samtidigt måste du kunna resonera runt den här rösten. Det kan var så att du ska bryta. Det kan vara riktig skadesmärta och inte det lopp där det är värt att springa sönder dig. Du måste kunna gå från plan A, till B till ibland C och klara av att ladda om för en ny måltid, en ny vändning i loppet. Och sen vara stark i det.

Och om man skulle behöva svara på vad som gör en bra ultralöpare så är mitt svar: Tid löparglädje och tålamod.

Ser fram emot att skriva mer om ämnet framöver.

Själv ser jag fram emot första långpasset på länge- orken har inte funnits pga låga järnvärden och dålig motivation men nu har jag fått en nytändning igen.

Hoppas du haft en fin luciamorgon och vad kul att du läser min blogg!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Du är efterlängtad


Du är det.

Fast du skulle ju inte komma så snart. Ditt kontrollfreak till mamma hade bestämt sommaren 2015. Inte i juni 2014.

Hon skulle ju springa 16 mil jättefort tre gånger nästa år, köra sin första Ironman. Jobba in sig än mer i sin nya tjänst. Leda massa folk upp till Åreskutans topp på WorkoutÅre. Åka till Irland och springa 10 mil längs den vackra kusten.

Men du är så så välkommen hit. Din storasyster längtar, din mamma och pappa längtar och deras familjer längtar.

Du är en riktig liten överraskning. Din mammas doktor har sagt att det inte blir barn här hur lätt som helst. Men att springa 16 mil gjorde tydligen susen. Tänk så kroppen fungerar.

Du kommer precis som din storasyster få skumpa runt rätt ordentligt i magen på en massa underbara löp och skidturer och kanske hänga upp och ned eller upprätt när mamma står på huvudet. Du kommer få massa bra mat och höra massa bra musik och du kommer ha det så bra därinne, det lovar hon dig. Men skumpigt kommer det bli.

Du är så efterlängtad. Igår blev vi lite oroliga. Men så fick vi se dig sprattla som en tokig därinne, och allt var precis som det skulle vara.

Ha det så bra därinne tills det är dags att komma ut.

Tänk om det ändå kunde gå till såhär.

Antal kommentarer: 2

Ann-Sofie Forsmark

Tack alla! Ja det har säkert anats lite- varit några väldigt tuffa veckor! 🙂


Ann-Sofie Forsmark

Tack igen!
Bosse- precis efter – som tur var haha!
Malin- sorry- vet inte vad feedly är heller? haha! Kul att du hittade hit!
Jamen precis Annelie- det är ju en livsbesatthet 🙂



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in