#foodsforeverydaychamps – Tips på snabba matlådor

Jag brukar prata om hedonistisk eller homeostatisk hunger.

Man kan prata om hedonistisk lycka också, och dess motsats som kan kallas eudaimonia.

Där hedonistisk lycka är den vi tankar oss med utifrån- genom saker vi köper, genom att vi visar upp oss för att få ”likes”, genom saker vi äter. Det kommer utifrån helt enkelt och känslan trubbas av. Man måste fylla på hela tiden för att hålla uppe nivån. Det beror på andra, det är ingen konstant och det känns inte så hållbart om hela ens välbefinnande hänger på det.

Men vi är människor. Och utan interaktion med omgivningen funkar vi inte. Så självklart behöver vi bekräftelse utifrån. Bli sedda. Närvaro, samvaro med andra. Gärna fysisk.

Men vi kan välja med vad vi fyller på. Vi kan lära oss och välja att jobba på att uppmärksamma sånt som inte lämnar en tomhet efter sig. Som inte påverkar plånboken eller miljön så värst. Även om ett par nya tights eller en bit kladdkaka absolut kan generera lycka. Men ni fattar.

Eudaimonia kommer från grekiskans eudaimon som betyder ungefär ”med en god ande” och handlar om en mer varaktig upplevelse av lycka och välmående. Inifrån.

Jag tolkar det som att stanna upp och uppskatta det man har och ladda inifrån snarare än utifrån.

Det går emot konsumtionshets, det går emot hälsohets, det går emot träningshets. Det går emot att jaga ständiga bekräftelser utifrån och mer om att vara  i sig själv, vara god mot och i världen. God mot de som är runt dig. Närvarande.

Vilken grej att kunna tanka sitt välbefinnande inifrån. Kanske genom att vara med andra och kanske göra något man verkligen älskar men inte genom att konsumera kortlivade upplevelser.

Hur kan man nå detta då? Hur tar man in det här?

Mindfullness till exempel. Mer eller mindre ”formellt”. Det bästa med mindfulness är att vi alla har det inom oss men kanske har tappat det. Mindfulness är att ladda med lycka inifrån.

Jag har hållt på med mindfulness tidigare men ”tappat det”. Med det sagt är det inte så att jag inte är mindful ofta- det tycker jag att jag är men nu i februari har jag ett väldigt späckat schema när jag väl jobbar. Och jag ska jobba ganska mycket den här månaden. Behöver kunna vara fokuserad. Jag behöver boosta min närvaro och kommer därför att jobba med mindfulness varje dag i 29 dagar.

Jag gör detta genom ett av det bästa verktyg jag har- Yogobe! och meditationsövningar jag lärt mig tidigare.

Hakar du på min utmaning? 10 minuter om dagen minst i 29 dagar.

#GÖRT

Såhär behöver du inte alls sitta. Foto Katarina Jansson

---

Vet ni vad? Nu är vi på g. Nu är allt bra. Nu känns det som det SKA göra en söndag. Vi sitter båda och småjobbar och fixar efter att barnen somnat, Och:

* Vi har haft en rolig mysig helg med slöa morgnar, god mat, lek, häng i skogen, bus och ingen press eller hålltider

* Jag har sprungit tre gånger och det känns fantastiskt! Visst jag känner att jag inte har samma uthållighet och fart (vad VAR det för galet virus vi fick???) men jag känner mig så stabil och i balans och redo att sätta igång med 2016 års träning. Som ju ska bli rätt tuff.

* Veckan som kommer känns så rolig! Jag har galet mycket jobb men även flera roliga saker inplanerade.

* Jag har hunnit träffa flera fina vänner och min ”kompanjon” som jag håller på med ett jättespännande projekt med- det kommer ni få veta om tids nog.

I fredags fick jag dessutom äran att vara med i Maddes och Susannes podd- Bubbel och Mjölksyra. Jag hade massor av syra i benen efter att jag och MarathonMia kört backintervaller på Hagatippen. Men bubbel blev det inte- däremot åt jag en stor påse godis vilket verkligen inte hör till vanligheterna men jag var bara så sugen.

Vi pratade länge om tänk runt att springa långt och hur man kan äta runt det. Inte så mycket detaljer men lite att tänka på runt de bitarna.

Tycker verkligen du ska lyssna och kommentera gärna och ställ frågor! Där jag förespråkar ”kikärter på macka” menar jag förstås hummus! Och sen är det förstås så att man kan bygga ganska mycket volym skonsamt men det kanske får bli ett annat avsnitt eller inlägg.

Ja idag är jag in a good place mentalt och det är jag ju iofs oftast. Februari är späckad med roliga grejer, timmarna är fortfarande 24 på ett dygn men jag vet ju vad jag ska prioritera!

På Instagram är det mer frekventa uppdateringar- jag lade upp en väldigt bra uppvärmningsövning för löpare där. ansofisticated heter jag!

Håller en fot och en tumme och GÖR så februari blir #vavavoom

---

Jag funderade på vad jag skulle skriva här.

Å ena sidan.

Om att vi sov dåligt inatt för en liten tjej har mycket att ta in nu när hon börjat dagis. Jag var vaken en timme. Jag var trött imorse. Jag skjutsade stora tjejen på cykeln till skolan och mitt hemmagjorda sadelskydd ramlade av. När jag kom fram till jobbet var jag blöt, genomsvettig och jag hade snor i håret. Alla tjejer är sjukt piffiga på mitt jobb, jag såg ut som ett härke.

Jag har så mycket att göra på jobbet och det bara ökar. Jag kände inte att jag hunnit något alls de senaste veckorna: först inskolning, sen var vi sjuka, sen var det det andra som hände. Känns som jag knappt jobbat. Känns som jag inte hinner något.

Var på GIH på ”ståUpp” seminariet- det var jättebra! Men jag var halvt kvar på jobbet där jag tänkte att jag kanske borde vara. Eller?

Hoppade på cykeln och det blåste motvind. Tänker att det är inte ofta jag hämtar efter klockan 16 men ok en dag då. Då ringer skolan. De stängde 16 idag pga APTmöte för personalen. Sånt där jag ALDRIG behöver hålla koll på för jag hämtar tidigt annars. Vad är oddsen? Jag står snorig vid Norrtull och skolan känns långt bort.

DÅ. Bryter jag ihop. Då bara rann det över. Allt som jag parerat de senaste veckorna. Att det bara kännts uppför uppför uppför. Att det känts som jag andats ut varje kväll för allt ändå löste sig ganska bra den dagen. Att jag hunnit med det viktigaste men långt från det jag vill. Att jag tackar nej nej nej till allt känns det som. Att jag inte kunnat springa så jag har inte fått min ventil. När jag springer orkar jag allt och lite till. Sen började jag garva för det var så löjligt alltihop. Det här är ju nemas problemas egentligen. Om någon såg den här sekvensen…så ingrep de inte iallafall.

Sa jag att det är de där dagarna i månaden när choklad blir essentiell kost?

Sen ringde jag N som fick ta bilen och hämta stora tjejen (som inte var själv förstås- det var visst andra föräldrar som var sena ). Jag snorade vidare på cykeln. (Där min cykelkorg tynger på stänkan fram så det låter som jag kommer på ett motordrivet fordon men det är snarare så att det behövs mer Anniemotor för att få den att rulla.)

Och så kom jag hem och lagade en middag som blev tråkig (” det var sådär gott mamma”)men där lillan helt otippat slevade i sig quinoa fast hon har börjat mattrotsa mot det mesta. Och härmar allt vi säger fast gärna med ”nej” först. Och dammsugaren gck sönder (läs jag hade gjort något konstigt) så det var damm överallt. Och nu sover båda barnen och min att-göralista skulle hålla mig sysselsatt dygnet runt resten av veckan.

Jag hanterar den som sig bör med att prokrastinera lite med städning och scrolla Instagram. Jag borde säkert köra mindfulness men det är fullt i mitt mind just nu. Efter en stund är jag pepp på att jobba igen. När jag skrivit av mig här.

För å andra sidan.

Det har varit tre tuffa veckor. Januari har överhuvudtaget varit TUFF för jag har varit sjuk för första gångenpå jättelänge. N har varit sjuk men nu är det bra. Han är hemma. Det har varit inskolning men vi har båda tagit ledigt, gått ned i tid, vi var förberedda. Vi har tagit hand om det viktigaste.

Barnen mår bra, de blev båda friska fort. De sover bra, äter bra (trots mattrots av den ena). Vi har det så bra. Svensk sjukvård har igen visat sig från sin bästa sida.

Jag har ett fantastiskt jobb, det är dynamiskt och väldigt fritt. Jag har fantastiska chefer och får uppskattning för det jag gör. Jag vet var jag är på väg även om det ibland kräver lite eftertanke.

Jag kommer aldrig hinna allt jag vill. Jag kommer alltid ha mycket att göra. Jag ställer så höga krav på mig själv så ibland måste jag stanna upp och se att jag gör massor, jag gör rätt saker, jag väljer rätt, jag tummar inte på det viktigaste- familjen först!

Januari blev det typ ingen löpning. So what. Det blir desto mer i februari. Jag har verkligen satt hälsan först och sett till att röra på mig massor även när jag inte hunnit eller kunnat träna.

Det var bra att gråta lite. Snor i håret kan man tvätta bort. Jag må se ut som ett härke ibland men på insidan mår allt bra.

Allt är eller blir bra. Men februari- du är så välkommen!

---

På morgnarna jagar jag minuter. Eller- jag försöker att inte behöva jaga dem utan vara förberedd så jag har dem på min sida.

En sak jag brukar förbereda är barnens gröt. Den lilla äter en vuxenportion där jag har i både rapsolja och nu lite malda valnötter för bra fettsyror och mättnad inför dagis.

Jag gör oftast med havregryn som bas men har i både bovete, kokos, chia hirs och annat. Både N och barnen äter gröt på morgnarna och jag blötlägger gärna kvällen innan så drar jag bara på spisen på morgonen och det är som klart!

Själv är jag ingen tidig frukostmänniska. Det är först när jag kommer till jobbet som hungern brukar slå till och då äter jag ägg och några nötter helst om jag inte tränat- då gör jag ofta också en portion gröt.

Sara skrev om gröt häromdagen och hennes kommentarsfält bara svämmade över med tips så här har du ett, med kommentarerna, långt inlägg om gröt. Håll tillgodo och komplettera gärna här om något tips saknas!

---

Ni måste lyssna på Filosofiska Rummets avsnitt om hälsa.

Jag funderar ju mycket på hälsa. Mycket utifrån att det är något som jag arbetar med att främja, men inte tycker går att definiera utifrån ett fast läge eller generalisera.

I filosofiska rummet pratade man om hälsa som en stävan. Att sträva efter hälsa eftersom du aldrig blir klar.

Ja men precis så! Och det gäller ju hela livet goddammit. Det är en ständig strävan med små guldstationer längs vägen men strävan bara fortsätter. Vissa dagar mer än andra. Vissa perioder strävar man från en lägre nivå- man kanske är sjuk.

När hälsan är bra är det lätt att det blir krångligt. Man fastnar i detaljer och börjar mecka med små komponenter som fördelning av fett och kolhydrater i kosten, när man ska äta, vilka tillskott man ska ta,  hur många gånger man ska lyfta en vikt, springa en intervall, äta mat och så vidare. När man är där- då vet man att det är bra.

Just nu har vi det tufft. Det har varit tufft flera gånger, jag har skrivit tidigare om att leva med oro. Vilket är jobbigt och då är jag ändå anhörig. Inte drabbad fysiskt. Men nu är det tufft alltså och det finns få som jag unnar så mycket att få ha hälsa som den jag älskar mest. Det är få gånger det är så enkelt att veta vad man önskar sig när hälsan saknas.

Men oavsett var man är så är det en strävan. Alltid. Ibland tuff ibland lätt. Ibland kan man strunta i att sträva men sen måste man ändå på´t igen. Ibland vet man inte vad man ska göra men oftast vet man det. Men så känns det lite jobbigt att just göra det så då kanske man försöker hitta på en genväg.

Och aldrig kommer man fram. För när man väl är klar med något så behöver man något nytt tids nog.

Det gäller att sträva efter rätt saker. Rätt känslor. Rätt mål. Av rätt anledning för dig. Är det för någon annan blir det svårt med motivationen. Strävan efter hälsa tar dig kanske aldrig fram, man blir aldrig klar med hälsa. Men det tar dig förbi fantastiska platser. Du får massa bra grejer på köpet och det är lättare att ta upp fajten igen när du blir sjuk eller råkar äta tio semlor i februari fast du inte tänkt äta någon.

När man inte har hälsan vet man precis vad den är. När man får tillbaka den kanske man kan ha det i åtanke innan man gräver ned sig totalt i sitt självmanifesterande. Vår värld behöver fler av de som just lämnar det där och istället går ut och hjälper andra till samma välmående.

---