Liten ekonomi, rikt liv
Jag delade en tanke på LinkedIn häromveckan. En tanke utifrån att vi är så många som påpekar att modellen jobba 8 timmar nog inte funkar så bra för många. Speciellt inte för oss med familj. Men många är fast i ett skruvstäd av jobb, pendling dit och hem, önskan om mer tid med våra barn, önskan om att vara klimatsmart, kanske göra något mot utanförskapet- vad vet jag. En känsla av att tiden är knapp iallafall, för knapp för att göra bra val.
Såhär skrev jag:
Tänk om…alla som jobbade för mycket och inte mådde riktigt bra av det sade stopp och belägg, gick ned i tid och ägnade den tiden åt att hållbara aktiviteter: Ta sig klimatsmart till och från jobbet och samtidigt få frisk luft och motion. Vara mer med vänner och familj. Lagade de där matlådorna de aldrig kände de hann. Klarade den minskade lönen genom att just göra av med mindre pengar (vänta jag kommer till hur marknadsekonomin ska snurra på). Hann med att reflektera mer vilket ledde till bättre mer hållbara beslut både för sig själv och omvärlden. I och med det också hann engagera sig ideellt någon timme i veckan, kanske för mer innanförskap?
Gjorde de arbetsuppgifter som bara just de var lämpade att göra och gjorde plats på arbetsmarknaden för andra som kunde utföra andra arbetsuppgifter och tjäna egna pengar. Tänk om saker vi köper kostade vad de faktiskt kostade på riktigt ur ett klimat- och schysst löneperspektiv och vi kanske fortsatte spendera samma pengar i handeln, bara på färre produkter och av fler som nu kan handla. Nej jag har inte tänkt igenom detta hela vägen det är bara en tanke.
Och jag är inte så naiv så jag tror att detta bara är att hoppa på imorgon för de flesta. Det kan kräva tid. Det är inte hela lösningen, det är en tanke och något som funkar för en del. Det skulle kräva fler anställda på flera håll och inom många bransher är det ju brist på personal- men fick man jobba 6 hr per dag kanske det skulle vara mer hållbart att jobba där? Många sitter fast levnadsomkostnader som är höga med räntor och annat. Det kan ta tid. Men det kan gå.
Som ett N=1 experiment på, yes I know, högst i-landsnivå, så är jag själv i ett läge där jag dragit ned på utgifter rejält eftersom jag jobbar mindre och tjänar betydligt mindre än när jag hade en fast anställning med ”akademikerlön”. Jag är nystartad och har inte så mycket uppdrag än förstås. Men tid har jag och jag märker att det är mycket lättare att hålla nere kostnaderna och dessutom vara snäll mot miljön när jag har mer tid. Jag hinner laga mer mat och förbereda matlådor. Jag hinner transportera mig på ben eller cykel. Jag undviker affärer och lockelser att handla. Jag lagar och spar saker mer än tidigare (och då var jag ingen storshoppare då heller). Idag ska jag och barnen ut i skogen och äta middag som jag förberett- i all sin enkelhet. Sittunderlag och matsäck- kanske det mysigaste vi gör den här veckan och kanske det billigaste också. Det hade jag inte tid till tidigare.
När jag frågar människor vid föreläsningar och workshops vad som får dem att må bra så är det ofta att vara utomhus, röra på sig i naturen och vara med familjen som kommer upp högt. Men när vi springer på i vårt ekorrhjul är det ofta de bitarna som får stå tillbaka till förmån kanske för att köpa sig något på väg hem från jobbet eller på nätet. Ett stressat pass med en dyr PT.
Kanske finns det en win-win-winlösning i att jobba mindre och lägga tiden på att både ta hand om sig själv, sina relationer och klimatet. Ha en mindre ekonomi, men ett rikare liv. Det finns ju studier också som visar att över cirka 40 000 kr i månaden så avtar marginallyckan- som vi vet någonstans därinne- pengar köper inte lycka. Det köper inte tid heller, krasst.
Jag tror alla kan hitta sitt sätt. Jag tror alla mår bra av att reflektera hur det är och hur man vill att det ska vara. Våga ifrågasätta normen av hög materiell status som är lätt att visa upp kvantitativt och fundera på den kvalitativa känslan av att ha tid för det man vill göra.
Nu är det dags för skogen, ha en fin kväll!
Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in