Löparstorys: Malin orienterar


Annie slängde ut en efterlysning på galna/roliga löpupplevelser och spontant kom jag att tänka på min orienteringsdebut förra våren. Kan ju erkänna direkt att jag vann klassen ”in som sist-på-resultatlistan-men-hade-kul-ändå”.

Jag minns orienteringsdagarna från gymnasiet med glädje. Jag var absolut inte snabb och ogillade skarpt allt som hade med löpning att göra. Att läsa karta var däremot en utmaning jag uppskattade och jag slog ofta grabbarna i klassen.

De senaste åren har jag även börjat uppskatta själva löpning så när Järla Orientering traditionsenligt bjöd in till NackaOrienteringen förra våren ville jag visa för mig själv att orientering var min grej!

Det erbjöds lite olika distanser och nivåer och eftersom jag inte ville springa så kort som tre km så tänkte jag att ”medel – lång” låter bra. Vad jag inte tänkte på var att detta även innebar kontroller som var rätt klurigt placerade.

Ut i skogen begav jag mig! Sprang upp och ner för lite berg, skuttade genom några våtmarker och sprang överlag i cirklar. De första fem kontrollerna gick dock rätt smidigt men sen körde jag fast. Det fanns ju inte på kartan att ge upp, men när jag letat i runt 30 minuter efter samma kontroll så började självförtroendet att svikta något.

Här fick jag då en liten hint från en välmenande arrangör som var ute för att samla ihop kontroller (och eftersläntrare) om att ”leta lite mer i den riktningen”. Efter det så tog jag de sista kontrollerna också och kunde ta mig i mål samtidigt som en liten grabb som blev glatt påhejad av sin mamma och pappa med orden ”Du har ju i alla fall fått vara ute längst tid!”. Ett citat som jag tar med mig jag med, för även om jag hade överlägset längst tid av de som sprang min bana så hade jag riktigt roligt under tiden och fick ju då också helt klart ut mest för pengarna?

Men ärligt talat får jag nog erkänna för mig själv att orientering inte är min grej, ännu. Ge mig en kartläsningskurs eller två så ska det nog bli bra däremot, för att springa i obanad terräng, det är kul, riktigt kul! I sommar planerar jag att mjukstarta med mycket skogslöpning, men då på välbekanta stigar. Tack vare dessa irrfärder i skogarna har jag nämligen upptäckt en sak och det är hur mycket roligare det är att springa i terräng, gärna kuperat, snårigt och varierat. Ständigt fokus på naturen och inte tid att bli uttråkad!

Sen kanske det blir en liten revansch på kartläsning i höst: 29 augusti i år är det dags för nästa motionsorientering, ses vi där då?

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Första dagen i Kroatien


20130608-203141.jpg
20130608-203149.jpg
20130608-203159.jpg
20130608-203206.jpg
20130608-203214.jpg
20130608-203220.jpg
20130608-203231.jpg
20130608-203240.jpg
20130608-203248.jpg
20130608-203258.jpg

20130608-203303.jpg
Tidig start. Segling från Trogir till Solta. Sim. Bad. Lite SUP ( Stand up surfing). Färsk grillad fisk. Läst lite fysiologi framme i fören med saltstänk.
Nu sova i en liten vik och imorgon morgonjogg på ljusa stigar!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Centrerad löpning


20130608-045650.jpg

Igår var inte benen med mig. Min energi var låg inifrån. Hade jag sprungit på asfalt hade jag nog avbrutit passet. Men eftersom stegen som oftast ledde mig mot Ursvik och skogen så kunde jag ändå njuta av ett pass som fick handla om det som ju min löpning egentligen mest handlar om: Att vara i naturen.

Tassa fram på mjuka stigar utan fokus på tid och distans. Med ett vitt synfält som jag ofta har när jag är utomhus som gör att man ser så mycket mer än det som är rakt framför. Fokusera på att ”samla ihop” kroppen och nästan dansa fram på lätta fötter.

Jag märker att jag springer med en annan känsla när jag tar det här ”upplevelsefokuset” och jag förnimmer en känsla från länge sen när jag gör så. Det är som om jag kopplar igång en kognitiv bana i skallen som tar mig mentalt till någonstans jag inte är annars än när jag springer i skogen eller i fjällen ”för skojs skull”. Ja häng med nu blir det lite flummigt för några.

Jag kommer ihåg något jag gjort förut, känner igen känslan och lugnet men har inte förstått vad det är när jag känner att jag automatiskt börjar göra saker lite annorlunda och omgivningen ser annorlunda ut. Men idag kom jag på vad det var. Jag springer centrerat, en teknik jag lärde mig när jag höll på med centrerad ridning.

Det handlar om att kommunicera med hästen genom att arbeta med kroppen på ett visst sätt men fungerar uppenbarligen lika bra att applicera på löpningen.

Aspekterna man fokuserar på, tolkade av mig till löpning är:

Mjuka Ögon Tillåter ett större synfält då man inte ”stirrar” och man kan göra övningar för att träna upp detta.

Korrekt andning Djupare andning för att sänka tyngdpunkten.

Centrering Kopplat till andningen. Du kommer i kontakt med en punkt djupt inne i dig som ger ökad balans och mjuk styrka.

Byggstenarna Genom att ”rada upp”kroppen över tyngdpunkten får du bra balans.

Jordning Ok lan låta lite flummigt. Inte att gräva ned fötterna- tvärtom. Som en sammanfattning av centrering och balans- du svävar över marken.

Det var ett riktigt eureka moment idag när jag kom på ”vad jag gjorde” och sen övade jag på den känslan.

Vår ridlärare brukade gå runt och ”picka” på våra fotsulor, under trampdynan för att hitta en viss punkt som gav ett annat ljud när man knackade på den. När jag springer rätt är det den punkten jag landar på och jag kan springa en sisådär 16 mil i tunna skor utan att det gör något för kroppen är centrerad.

Visst kanske detta bara ett annat sätt att beskriva bra löpteknik men jag gillar att jag får in känslan för naturen. Med det vidare synfältet och att det är mer fokus på känsla.

Jag fortsätter springa som jag gör men är lite lyrisk över att jag kommit på var jag hämtat helheten ifrån. Jag tänker också att jag har fler verktyg för att hjälpa folk hitta känslan, flowet, #vavavoom’et i löpningen och ta in mer av naturen när de springer.

20130608-045644.jpg
20130608-045729.jpg


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Välkommen hem till mig


20130607-122903.jpg

..och hem till dig. Det här är vår uteplats. Din och min. Allt vi gör i vårt vardagliga liv, alla val vi gör i konsumtion och hur vi väljer att transportera oss påverkar vår trädgård.

Den är unik. Allemansrätten. Den ska vi vårda och inte ta för givet.

Rör dig varsamt och uppmärksamt i naturen och lämna den som du kom.

När min dotter är på utflykt med sitt Ur&Skurdagis som drivs i Friluftsfrämjandets regi så tar alla barn en liten pinne som ”nyckel” till skogen. De låser upp, och stänger igen när de går för att visa respekt.

När jag skriver detta hör jag bilmotorer som jag vet kommer från Solvalla där man asfalterat för att köra runt runt på någon sorts tävling i helgen. Hur många liter bensin går åt till detta? Hur mycket utsläpp orsakar det?

I skogen var det tyst och lugnt. Där får man ta sig fram för egen maskin. I en hastighet där man hinner se både ekorrar och tusenfotingar. Inga utsläpp och bara lite fotavryck lämnar spår.

Ändå kan vi komma därifrån med en känsla av rikedom man inte får av att åka runt runt i en bil. Fråga inte hur. Bara prova och låt det hända.

Välkommen hem till dig och mig.

20130607-122912.jpg
20130607-122938.jpg
20130607-123009.jpg


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

# Inspiration # trail # inte så mycket trams # bara spring


…”Not limiting yourself to the man made trail instead looking at what the mountain offers you (..)integrating myself with the natural environment feeling that connection with the place and the overall sense of wellbeing and peace of that place.”

”The mountains are the reason I do it”.

Antony Krupica pratar om mycket av det jag skriver under på i min löpning.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Fler springer lopp men ohälsan ökar


Jag läste ett så bra inlägg hos Fredrik Uhrbom som är en av mina favoritbloggare. Om hur mycket sämre våra maratontider är nu kontra 70 och 80-tal.

Jag funderade inte så mycket vidare på just det men däremot igen på ”hälsotrenden” och att man kanske leds att tro att eftersom så många fler springer och verkar satsa på det så borde resultaten bli bättre. Vi är kanske proportionerligt fler som anmäler oss till motionslopp. Vi är flera som kanske använder ordet ”tävla” om att träna för och ge allt på en tävling. Men frågan är om vi är fler som rör på oss egentligen? Rent motionsmässigt? Och vilka är vi som rör på oss?

Joggingtrenden under 80-talet ger mig spontant en ganska hälsosam bild: man drar upp sina vita tubsockar, tar en gammal t-shirt och ett par joggingskor som man köpt på Tempo, Domus eller Epa och så springer man sin runda utan allt lulllull. Springer tills man är trött helt enkelt. Lite stretch och så var man klar.

Nu är tröskeln för att ta sig iväg ( ut eller in) för många hög. Fetman ökar och att ”elitmotionera” är förbehållet en relativt liten skala som har den monetära styrkan att betala dyrt för gymkort och den utrustning man fått för sig att man behöver Många har ökar sin träningsmängd i vuxen ålder och vill gärna få höga resultat men har ofta svårt att få till den tid som krävs för att nå dem.

Våra barn är många mer stillasittande än de äldre generationerna var när de var unga. Man skapar ett beteende som är svårt för många att bryta när behovet av att motionera blir tydligt med åren. Jag kan nästan känna att ”bara motionera ” i samhället uppfattas som lite lamt- men det är just där de stora hälsovinsterna ligger.

Varför våra elitlöpare presterar sämre- det kan jag inte svara på men jag gissar också att för just den typen av tider så är det ”träna äta sova” som gäller. Där jag hört någonstans att de duktiga kenyanska löparna faktiskt ligger i gräset och totalvilar emellan pass är det nog mänga här som klämmer in en massa annat då.

Ur ett hälsoperspektiv så är det här ökade deltagandet i till exempel maraton, med deltagarrekord i år, bra till en viss nivå: Att folk rör på sig. 21 000 anmälda och man får väl gissa att även om det (som vanligt?) var ett stort bortfall så ökade alla sin motionsnivå även om bara 16 700 kom till start. 

Problemet är att de som verkligen behöver det inte syns till på alla tusentals startlinjer vi nu har. Att få folk att ha motion som naturlig del av livet bygger mycket på att man gör det från början. I skolan. Att det förespråkas mer inom vården.

Och sen kanske det lättaste och svåraste: att den sunda motionen får ta en trendig men även konkret plats. Den utan DNS och DNF på maraton. Den som blir av utan risk för överträning, skador, hets och press. Den kommer inte generera fler sub 2:20 löpare på Stockholm Maraton men en friskare sundare befolkning. Som kanske kan inspirera nya generationer att röra på sig mer som barn och lägga grund för att kanske kunna utvecklas till elitlöpare som springer riktigt fort. Men hur kommer vi dit?20130606-072115.jpg

Ett hälsotecken?


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in