#Måndagspeppen-varför lyser upp vägen framåt


Jag skrev årets första krönika till Lidingöloppet idag där jag ”bloggar” då och då och fokuset var ”Varför”- vilket jag skrivit om tidigare.

Jag brukar se det som att veta sitt varför- utöver sitt vad och hur gör att vägen mot målet lyses upp. Ger stadga, drar dig ur sängen på morgonen. Motiverar dig. Stärker dig att välja A istället för B. Gör dig mer rakryggad. Ger ett skimmer även åt ett snortidigt iskallt morgonpass. Gör att väckarklockan ringer ”välkommen till en dag närmare målet” snarare än  ”nu får du inte sova längre”.

Svaret på frågan ”varför” (som alla vi föräldrar drillas i att svara på dag ut och dag in) gör ditt HUR så mycket enklare. Det är som att få en kompass till sin livskarta att koppla ett varför till det som ska göras, som utmanar. ”HURet, blir lite lättare, och viljan att genomföra, att se delarna som måste till,  ökar!

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Reva upp löparmotorn- pass som kickar igång dig efter sjukdom


När vi var på semester för tre veckor sen hade jag en nästintill perfekt ”Annie är gravid” träningsvecka: Lätta morgonjoggar, 2 hårdare tröskelpass, 2 styrkepass, några lätta distanspass.

Sen vi kom hem har jag haft det enormt hektiskt i övrigt med lite för lite sömn och då lever jag som jag lär: träning blir motion (mest). Jag ser till att röra på mig- faktiskt fortsätta springa varje dag sen 25 jan, men inte träna. Men nu har de här två veckorna passerat och jag har en kalender som nog ser full ut men i min värld är fullt under kontroll och lugn. Där ligger det tid för träning men viktigast av allt: Jag har energin att träna nu.

När man mest joggat i två veckor så är benen inte med. Kanske har man varit sjuk och faktiskt haft träningsvila och börjar rulla igång igen. Neuromuskulärt så kan benen mest då just jogga! Flåset har man tappat lite och faktiskt hela det muskelminne som det är att springa snabbare. Man har inte tappat mycket men istället för att kasta sig direkt på sina tusingar eller trösklar så kan man leka igång kroppen med lite fartiga men ändå lätta pass! Det är betydligt skonsammare än att kasta sig iväg i en lång hård intervall som man inte kört på 14 dagar.

Idag körde jag ett av mina favoritpass för att sätta igång en rappare löpning, och drilla lite löpteknik:

10 x 100 meter backe Nog kort att låta farten komma upp men för kort för att vara så slitigt så jag tappar tekniken .(tror jag- någon som sett mig kanske hävdat annorlunda) Korta rappa men lätta intervaller triggar det neuromuskulära systemet att springa snabbt men är inte tillräckligt långa för att generera massa ”slagg” i musklerna. Ett sånt här pass ska lämna dig pigg och varm! Ett återtågspass med mersmak- inte ett hårt träningspass!

Tre andra pass man kan testa för att komma igång inför att sätta igång med intervaller eller tröskelpass igen är:

10 x 30 sek fartökningar

Fartlekpass i terräng- korta ökningar under 15-0 minuter men var försiktig och anpassa till underlaget!

Korta backintervaller-som jag gjorde idag- leta känslan av att tassa uppför och anpassa antalet till att orka just tassa snyggt uppför!

Som uppvärming kan några extra minuter behövas nu när det är kallt: Avsluta med några stegringslopp där du springer successivt snabbare upp till ”4-ans växel” på en 100-200 meter lång sträcka. Spring stolt och avslappnad i käke och axlar och ta med dig andningen!

Jogga ned efter passen och se till att hålla dig varm och peta i dig något att äta för att mota en ny förkylning i grind!

Jag ser fram emot en väldigt springig vecka och att äntligen ha tid att springa lite längre! Hurra för det!

Nej jag brukar inte springa i Vibram- men de matchade linnet sa fotograf Luca Mara


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Hälsa och löpning 0-100


Vilken helg.

Jag är helt såsig i huvudet efter den här veckan- men enormt glad och inspirerad!

När jag vaknade i det lilla mysiga värdshuset Sonfjällsgården på lördag morgon var det ”bara -24 grader” och enligt SMHI skulle det bli rena värmeböljan -14 grader vid klockan 11 då jag hade mitt löpteknikpass. Som var fullbokad- då vill man gärna få chans att göra som man tänkt!

Hörde en bil och ett slammer och prick 7.30 stod det frukost serverat till mig och bara mig. Service!

Klockan 8.30 knarrade jag över till Korpenhuset där jag mötte Ida som skulle hjälpa mig hitta ett ställe för löpskolningen samt vara min hjälpreda då. Ida är en enormt duktig löpare som bor i Östersund som jag lärt känna via Twitter men det garanterar inte att man känner igen folk i verkligheten- oh no!

Klockan 9.00 drog det här fina lilla eventet igång- men inte så litet- totalt 95 deltagare var det totalt. En stor fd aula med trägolv och träscen var ”stora salen”, i gymet hölls mer funktionella pass som Soma och Crossfit och en annan sal var för spinning. Allt drivs genom Korpen, kostade alltså bara 250 kronor för hela dagen- inklusive goodiebag och lunch, och bakom står de två eldsjälarna Ninni och ”Ekan” vars underbara mammor var på plats och serverade kaffe och grejade med fika och lunch. Huset var efter köldknäppen enormt kallt- en toalett hade frusit, varmvattnet var borta men av detta märktes ingenting i den stora träningsglädje som rådde!

Jag började med yoga kl 9.00- astanga och det var riktigt skönt att sträcka ut kroppen och få en stunds lugn. Note to self- yoga mer framöver.

Klockan 11 stod nästan 30 personer, väl påklädda i entrén för att vara med på löpteknikpasset. Jag gillar att försöka hålla det enkelt, det är sån hype runt löpning och finns det något som alla skulle kunna göra om det behövdes så är det just att springa!

Däremot har man mycket att vinna på att jobba med löpteknik för att förbättra sin egen för att röra sig mer energisnålt och skonsamt framåt och det fokuserade vi på idag.

Foten landar automatiskt av gravitationen- bättre fokusera på vad som händer i kroppen ovanför. Olika termer betyder olika för olika personer och alla har olika svagheter så inget givet upplägg funkar för alla. Men det var jättekul att se och höra ”aha”upplevelserna.

Jättekul- tack för att ni var med!

Lunchbreak för alla!

Efter en god lunch hann jag kika lite på andra pass, fika och prata med Susanne som öppnat en fotklinik i huset precis. Vissa människor klickar man med direkt- Susanne har vid 52 års ålder omskolat sig till fotvårdsterapeut och jag önskade jag hade haft tid att ta en behandlning. Jag fick två stycken krämer mot skavsår för långa träningspass/tävlingar av henne av ett franskt märke. Ska ta reda på mer om dem och testa!

Klockan 16.00 höll jag min föreläsning Hälsa och löpning 0-100. Folk satt på stolar, på mattor, stepbrädor, golvet och tjockmattor och det var riktigt mysigt i lokalen. Att föreläsa om hälsa är en sak- att prata ärligt om sig själv en annan. Berättade om Panzisjukhuset och vad pengarna går till och fick innan reda på att hela kaffekassan från dagen skulle gå till vår insamling- åh så fint!

Jag pratar om hur jag började min ultraresa, om loppen- från 50 km till 160 km. Om träningen, kost, utrustning hur kan man hålla det enkelt och lära sig att bli sin egen expert- och hur jag ser till att hälsan går först. Den här föreläsningen går att skruva och vinkla efter önskemål men grunden är att visa att – det går! Och skicka med lite tankar om ”hjärtats karriär” , våga satsa och leva ärligt mot sig själv.

Tack för en riktigt fin dag och för att jag fick komma! Vilket fint event- mycket hjärta!

Efteråt var det buss 2,5 timme till Östersund där jag hann träffa tre fina vänner en stund innan jag tog ett skramlande nattåg till Stockholm.

Om du är intresserad av att boka mig som föreläsare så får du gärna kontakta mig på min mailadress ovan!

Idag ser jag fram emot en väldigt lugn söndag. Balans och återhämtning ni vet!

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Fredag i världsklass


Ibland får jag nypa mig lite. För att kolla att det är på riktigt. Det är inte något extravagant som händer i livet, skulle nog många tycka, men att uppskatta magin i det lilla  och älska sin vardag ger möjlighet till #vavaoom och ”oiiiiiii” känslor ofta.

Min morgon började 06.15 med at jag tassade ut från mitt älskade stor och lillhjärta och joggade 30 minuter med mina egna tankar och andetag. Så börjar mina bästa dagar.

Mys och lite tjat på Lillan och lämna på dagis med stor puss och kram innan helg hos mormor, men på söndag ska vi gå på bio och äta största popcorn.

Till jobbet. Samtal med min nya samarbetspartner- dream come true efter att ha älskat deras grejer i 4 år. Mer om det senare.

Höll en väldigt interaktiv föreläsning om hälsa och stress ihop med en fd utbränd kollega. På engelska! Vi pratade KASAM- Känsla av sammanhang, proaktivitet, balans i livet och hur det hänger ihop med produktivitet och effektivitet.

God lunch med samma gäng. Packa ihop. Hem. Spela massa hög musik och packa en väska och sjunga för mig själv och för magen under tiden.

Taxi till Arlanda. Världens minsta skumpigaste plan till Sveg via Mora. Hinna göra klart föreläsningen (vara ute i god tid- inte min grej!) Bli hämtad av Ninni aka en av arrangörerna till Hälsofesten i Hede. Vilken service! Hon hade tagit sig tid ur deras späckade förberedelse schema- med -30 grader kom fruset vatten och fasar som går och inför ett event med nära 100 personer är inte det drömläge. Det är 7 mil till flyget så fick en mysig biltur genom ett -23 grader kallt Härjedalen i vacker vinterskrud.  Hon och Helen har varit så fantastiska med att hjälpa mig med boende på ett jättemysigt, heltomt! litet Sånfjällsgården där jag sitter nu alldeles själv med hela huset för mig!

Imorgon ser det ut att bli -12 grader runt lunch då jag ska ha löpteknikpass med hjälp av snälla duktiga Ida. Jag hoppas kunna vara med på yogan klockan 9 och även Soma efter lunch innan det är dags för min föreläsning: Hälsa och löpning 0-100. En ganska brutalt ärlig berättelse om min resa från ohälsosam och vilsen till glad frisk och motiverad ultralöpare.

Men nu är det dags för den här tröttmössan att krypa isäng för herrajomala vilken vecka detta varit. Full av bra energi- men full! 🙂

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

10 (!!) vinnare Lidingö Ultra 50 km


Tack för det enorma intresse ni visat för tävlingen! Det var inte helt lätt att välja vinnare men jag lyckades få fem startplatser till så fem glada herrar och damer, många debutanter har nu vunnit en plats!

Grattis till:

Johan Nilsson

Christoffer von Essen

Karin Axelsson

Michael Bergström

Nina Clarin

Lotta Sjöberg

Amanda Mannervik

Ulf Pettersson

Lena Norberg

Marko Vartiainen

Ni kommer få ett mail med instruxer efter helgen för hur ni anmäler er- sen är det bara att sätta igång med träningen- eller fortsätta den! 🙂

För ultratips och inspiration inför loppet- häng med på hemsidan.

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Nicke gästbloggar: Såhär fixar du långpassen


Jag har en av mina bättre eller värre veckor- beroende på hur man ser det- det ramlar in jobb från alla håll och försöker rodda den här försäljningen med ena handen och vara världens bästa mamma med den andra. Världens sämsta fästmö är jag förmodligen men försöker också ta hand om mig eftersom jag ju är växthus för en liten sak i magen. Jag sa det häromdagen när minuterna inte räckte till – Det är skillnad på att stressa och ha bråttom och man gör sig själv en stor tjänst att lära sig skillnaden. Det har varit rätt bråttom denna vecka, men stressigt får det inte bli i större utsträckning.

Iallafall. Nicke kläcker ur sig rätt roliga saker ibland och jag har bett honom skriva lite om sina träningsprojekt. I pipen är hans egendesignade intervallpass- han måste bara köra dem själv först- men idag får han berätta hur det var när han skulle springa långpass häromdagen och det tog emot. Det lät rätt roligt när han berättade. Speciellt för mig som längtar ut på såna pass!

Jag tror det är hög igenkänning på detta för många…

”Hur jag en fredagskväll lurade mig själv att springa långt” – eller – ”Hur jag gjorde något jävligt tråkigt ännu tråkigare och gjorde det kul”

Långpass för mig är som att gå genom skärselden för att sedan komma ut som en bättre människa. Jag känner mig renad. Som nyförlöst. Allt dåligt svettas ut och allt bra kommer in genom att vara ute i friska luften.

Men jävlar vad jag hatar att ens snöra på mig skorna och försöka bygga upp känslan att vilja göra något så jobbigt. Sista tiden har jag haft lyxen att vara ledig och fått draghjälp ut av min fästmö. Det blir bara så mycket bättre av att springa med henne och rätt ”peppande” känsla infinner sig alltid. Men nu är vi tillbaka i vardagen och jag måste själv ta ansvar för min träning.

Och långpass stod på schemat/kändes rätt (fast det kändes helt åt h-te fel). För det var fredagskväll. Och jag ville göra nåt kul. Hur fan lyckas man då? Egentligen ska man ju inte springa en fredagskväll. Man gör det lördag morgon. Eller söndag. Men tid fanns inte senare så jag var tvungen just nu. För jag mår ju så bra efteråt och känner mig så nyförlöst och renad.

Alla vet hur det känns och alla har sina trix men den här gången har jag banne mig lyckats hitta ett guldrecept för hur jag för all framtid kommer lyckas. Och jag bara måste dela med mig av det.

Historien består av två delar, en innan blixten slog ner från en snöig himmel och den viktiga biten efter blixten slog ner.

Del ett:

Lyckades ta mig ut. Vet att om jag bara har sprungit 2 km brukar det gå av bara farten att trycka in några till. Kanske blir det ett långpass, kanske inte. Man vet aldrig. Det är som livet – jävligt osäkert men man får vara glad för det lilla.

Del två:

Sprungit ca 500 m, tuggar på i 6-fart vid Lötsjön. Trött på allt. Så förbannat uttråkad. Men då slår det till! Min genialiska idé! Jag tar ju något astråkigt och gör det ännu mer tråkigt. Så lätt! Så himla genialiskt! För vad gör du om du slagit dig – jo du gör dig illa någon annanstans på kroppen för att neutralisera smärtan från första stället. Min idé använder sig av samma princip. Tråkigt * tråkigt = galet roligt. Så himla simpelt. Istället för ursprungsplanen att springa en lång runda  i 90 min (vilket borde bli cirkus 15 km) springer jag en kort sträcka (1 km) 15 gånger!! Det blir ju skittråkigt i kvadrat = kvadratroten ur kul = galet kul!

Springer 4 varv runt Lötjsön och inser mer och mer att jag kommit något på spåret. ALLT talar för detta upplägg. Närheten hem (ca 300) för mat-, drick- och kisspauser. Tröttnar man ur helt har man ju, precis, nära hem. Dessutom, hur mycket hinner jag egentligen registrera av min omgivning på ett långlöp (* här håller inte Annie med). Nä just det – ingenting. Då kan jag ju lika gärna uppleva ingenting på samma korta jädra sträcka. Eller… Är det inte så att jag hinner upptäcka så mycket mer av min korta lilla sträcka än man någonsin hinner på en lång? Jo för jag springer ju 15 nästan identiska varv, jag hinner ju upptäcka allt och lite till av detta varv.

Och tror ni inte att nästa utomordentligt begåvade idé hinner ifatt mig just då när jag springer runt och inser hur jädra smart jag är! Jag kortar ner mitt varv ytterligare och lägger till en backe. Varvet är nu 600 m varav 240 m är uppförsbacke – 300 nerför – 60 raksträcka. Kutar alltså runt runt en pulkabacke och inser att pulkabarnen och pulkaföräldrarna tar mig för en idiot. Men jag vet att jag antagligen är den fredagens smartaste löpare. För jag har lyckats göra något tråkigt ännu tråkigare och nu har jag sjukt kul.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in