Blogg

Tips för transportlöpning


I senaste numret av Outside är jag med och tipsar om transportlöpning. Det är ett ypperligt sätt att slippa bakteriehärdar i kollektivtrafiken och klippa två fåglar i ett löpsteg eller cykeltramp.

Jag skrev ett inlägg om transportlöpning när jag bloggade på dåvarande Fitness Magazine men det hittar jag inte nu! Däremot har Milla skrivit ett väldigt bra, väldigt nyligen. Läs det här. Millas blogg är för övrigt en av de få jag läser.

Vill lägga till att försöka undvika trafikerade vägar för att slippa dra ned extra mycket dålig luft när du anstränger dig.

Och som vanligt så är kommentarer varmt välkomna- har du tips på transportlöpning?


Nr 5 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Fem farthöjande pass du måste testa
  • Det händer vid överträning
  • Ätstörning? Symtom du ska ta på allvar
  • Artros i knät?
  • Nya sköna löparskor
  • 6 enkla sätt att testa formen
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Varför Tjejmarathon?


Imorgon torsdag klockan 10.30 sänder P1 åter programserien Upploppet där jag är med i morgondagens avsnitt. Avsnittet som handlar om ”Kvinnorna som springer på barrikaderna”.

Jag intervjuas 2012 på sommaren så Tjejmarathon har bara genomförts en gång då men nu har vi tre lopp i bagaget och MÄN är förstås välkomna. 

Jag tycker inslaget blev bra, jag känner att jag fick fram vad jag menar.

Dessutom är det gåshud att vara med i samma program som legendariska Kathrine Switzer.

Lyssna: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/43160?programid=4325



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Veckans 5-lista- 3 lästips och 2 lyssnartips


När jag är ute och #morgontassar lyssnar jag allra helst på Endurance Planet. Näst helst på Ben Greenfield och sen har jag lite podcasts jag väljer mellan.

Två lyssnartips:

Igår lyssnade jag på ”Mat och Marginaler” om gluten med Anki Sundin och Jill Holmström. Närmare bestämt avsnittet om gluten och laktos! Rekommenderar varmt.

Sen lyssnade jag ju på Maratonpodden med Renata Chlumska. Mycket intressant lyssning också. Jag vill veta mer hur hon får ihop familjelivet!

Tre lästips:

Man måste tid och otid bli påmind om varför man inte ska tumma på sömnen. Här kommer flera påminnelser till. Som en spark i nyllet på mig just nu. Men jag försöker.

5 övningar som saknar syfte i gymet. Jacob Gudiol är en favorit på sånt här.

Inte lästips- men Saras andra film i The freedom series. Se och njut



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Några ord om kundservice


Jag tycker jag är en medveten kund. En trevlig kund därtill eftersom jag själv arbetat i serviceyrken och vet hur det är. Jag säger hej och tack. Och jag vet att den som står där bakom kassan eller i gången inte är den som är orsaken till problem oftast.

Jag tycker att man ska bli sedd och bemött som kund. Och jag tror att många affärer och företag har massor att tjäna på att engagera varenda medarbetare och tydliggöra hur viktig kunden är och hur mycket små eftergifter kan göra stor skillnad.

Att bara lära ut ”det här är våra regler” till extraknäckande räcker inte. Ibland dyker det upp lägen då det krävs lite mer för att göra en kund nöjd. Inte mycket mer och det lilla lilla det kostar kommer göra en stor skillnad.

Att låta en kund byta en vara fast det var sista bytesdag igår. Att skicka med något extra när något strulat. Små saker. Som man som anställd ska känna trygghet med att erbjuda eftersom man delar företagets vision och har the bigger picture.

Det är här Clarion har stenkoll men idag har jag varit med om två tillfällen där det brustit.

Jag har flera gånger gått in i en ekomataffär på Odengatan. Det är två damer som jobbar där och de har kanske hälsat men jag har alla gångerna känt att de är lite upptagna och det blir ett avbrott för dem när jag ska handla. Hon i kassan pratade med sin kollega om att packa upp saker istället för att fokusera på mig och tog betalt samtidigt. Sen sa hon inte tack och hejdå. De hjälpte mig när jag bad om hjälp men hade definitivt kunnat få mer sålt om de erbjudit sin hjälp. Inga leenden och leenden är viktiga.

Sen har vi storyn med min mobiltelefon som alla mina vänner bara suckar åt. Well det ver inte mitt fel kan jag säga och nu tänker jag berätta vad boven i dramat är, jag har varit snäll och låtit bli innan: El- frecken- giganten y’all. Lång historia kort så skulle jag byta abonnemang via ett erbjudande om en Ipad.  Jag tog det trots att det lät lite trixigt med deportering till en tredje (!!) leverantör. Det strulade enormt. Ni kan inte förstå hur mycket det strulade- fick ett simkort för en surfplatta som bara passade i telefonen och vise versa. Och en massa annat. Strul strul och till slut fick jag inga svar på mina desperata mail till Elgiganten. Men! Jag fick 500 kr i presentkort så jag tänkte att jag måste ju utnyttja det och fick, tyvärr, bege mig dit när det var dags att köpa en ny Iphone.

Jag hälsar på en kille som jobbar på telefonavdelningen och han ser helt avmätt på mig medan jag försöker förklara mitt ärende och historik. Han frågar ”men vad är det du är ute efter nu då?” Jag känner vad han ser, en sliten morsa med en plastkasse som inte kan något om teknik. Jag svarar ”en telefon”. Den jag ska ha finns inte säger han och han skriver ut alla papper där allt mitt strul står. Han frågar om mitt telefonnummer är 070-00000000. ”Eh nej” säger jag förstås. Jag får hjälp att beställa en telefon. Utan ett leende. Utan en ursäkt. Går till kassan där jag ska betala MASSA pengar utan att få med mig en telefon hem, men 500 kr rabatt. Den finns inte där. Stackars tjejen i kassan får ropa på honom igen och han kommer dit och de säger att det ska finnas ett presentkort utskrivet. Jag inser att de kanske tror jag fått det och använt det men här tar de förnuft till fånga och ger mig rabatten. Tjejen i kassan som inte alls har något med saken att göra ber så mycket om ursäkt när jag berättar och det känns ju bättre bara av det. Bara av att hon bad om ursäkt. Som inte den andra killen gjorde och dessutom inte log eller visade förståelse alls.

Jag brukar inte hänga ut företag. Jag förstår att saker går fel. Vi kunder är människor som förstår och förlåter och det krävs ofta väldigt lite för att få oss på företagets sida. Det kostar inte mycket. Men det krävs kundfokus. Empati. Tänk utanför boxarna i era förbaskade datasystem.

Det finns massor att tjäna. Lojalitet och katsching. Jag kommer aldrig handla där igen. Jag rekommenderar alltså nu flera tusen människor att inte handla där. (För att jag är helt vansinnig!!) Lika mycket som jag istället varmt rekommederar folk att fika på Cafe Boullan i Sumpan och bo på Clarion.

Finns bara ett program att länka till nu:



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Leva som man lär- Den oretuscherade versionen


Hittade hos Sara ”här har ni mig” om att lyfta fram de sidor man kanske inte alltid lägger på Instagram eller i bloggen. Nu tycker jag att jag brukar bjuda lite på mitt, förvisso väldigt sällan, omotiverade och putta jag men det finns mer.

Jag försöker leva som jag lär- eller kanske mer: jag försöker inte lära (alltså blogga och föreläsa) om något jag inte lever. Blir inte så autentiskt.

Tror mycket på att våga visa att ”det här är bra, det här försöker jag men ibland går det inte och det gör inget”.

Jag äter som jag lär men ibland bara måste jag få göra en påsbea och doppa gärna stekt lök i.Jag kan ibland inte låta bli att köpa tre stycken ”pekannötkolawienerbröd” på Willys och gärna äta alla tre. Själv.

Jag äter ofta frukost stående. Eller medan jag jobbar. Jag äter den sent. För jag äter inte så gärna frukost. Jag avskyr känslan av en tung mage tidigt på dagen. Hungriga vargar jagar bäst och jag känner mig skarpast om jag inte äter för mycket. Däremot äter jag enorm lunch. Har du ätit lunch med mig så vet du att jag backar 2-3 gånger. Lätt.

Jag längtar efter morgonkaffet redan när jag slutar dricka kaffe runt lunchtid för att inte störa kvällsamningen. Jag kan gå fram till tiosnåret på en apelsin och några koppar kaffe. Älskar euforin man får av det. Det är mitt enda ”missbruk”.

Jag äter väldigt sällan godis och bakverk och får precis som de flesta lite dåligt samvete om jag unnar mig det för ofta. Har man haft en ätstörning så hänger vissa beteenden ibland ihop med skuldkänslor. Men jag sparkar dem all världens väg.

Jag har städnoja. Jag dammsuger 2-3 gånger per vecka och kan inte koppla av i soffan om det är stökigt och dammigt hemma. Då städar jag först, hur trött jag än är. Jag torkar skåpluckorna (runt handtagen ni vet) typ varje dag och mina händer är helt förstörda.

Jag hade en nyårsplan att ta hand om mitt yttre, främst mina händer. Det är #fail på det. Jag biter på nagelbanden och biter av naglarna. Jag river av alla naglar istället för att fila och klippa. Ibland går det flera dagar innan jag borstar håret men jag gömmer oredan i en fläta.

Jag tycker ofta folk rör sig och gör saker evinnerligt långsamt. Om man går fortare och gör saker snabbare får man mer tid att ta det lugnt och leka med barnen tänker jag och röjer mig fram när jag handlar, lagar mat och så vidare.

Jag försöker återvinna allt i soprummet och handla second hand men ibland spårar det ur och jag shoppar saker jag inte kanske egentligen behöver på nätet. I affärer hittar jag sällan något. Jag köper ibland och lämnar tillbaka. Jag har svårt att tycka att jag förtjänar något och kan motivera behovet.

Ofta har jag tvångstankar om att mina barn ska skada sig. Det har sin logiska förklaring efter saker som hänt men det är jobbigt ändå. Det gör inte att jag backar från att göra saker men det är inga konstruktiva tankar. Jag älskar att vara med dem men med min jobbiga tinnitus vill jag ibland dra på mig hörselkåpor och får panik om det blir för hög volym hemma. (Skyller på N som ”busar upp” stora tjejen).

Jag brottas med dåligt samvete när jag tar tid till träningen från att vara med barnen. Inte när det sker smidigt som på morgnarna när de ändå sover men när det kanske är en helg. Motionera tar inte så mycket tid. Men ultralöpning är ett jäkla egoprojekt när man är förälder och jag är faktiskt egentligen glad över det dåliga samvetet för det gör att jag uppskattar löpningen mer och blir mer effektiv i tidsplaneringen.

Jag AVSKYR att prata i telefon och att ringa samtal. Bästa sättet att få kontakt med mig är mail eller sms. Jag tycker det är svårt att ”vara i telefonen” och där jag är samtidigt. Älskar att ha saker på pränt. Däremot kan jag planera in ett samtal och njuta väldigt mycket av det om jag till exempel är ute och går.

Jag älskar att föreläsa och leda klasser men tänker ofta att ”vad ska lilla jag komma med”. Varje gång jag genomfört något får jag massa positiv feedback men jag har svårt att hamstra det och hamnar i samma osäkra situation. Men kärleken till att inspirera och leda, vara en del av en positiv förändring hos andra, kunna påverka i ord genom bloggen är för stor. Jag kan inte låta bli. Rädslan försöker jag få till att vara en motor att vara noggrannare.

9 dagar av 10 går jag och lägger mig när jag ska. Jag känner mig över huvudtaget väldigt i balans över en vecka även om jag får frispel och känner mig uppgiven och bara har för mycket ibland men lyckas oftast skaka av det när jag tänker på hur bra jag har det i ett stort perspektiv.

Sammanfattningsvis kan jag säga att vid 35 års ålder är jag så himla mycket snällare mot mig själv nu än för 10 år sen. Jag tyckte jag var ful och att det var något fel på mig när jag var liten och långt upp i tonåren. Alla har sina fel och brister. Ingen är perfekt. Det gör det lättare att veta om sina fel men som drottning Kristina så klokt sa:

Man skulle nog kunna bli botad från sina fel om man inte trivdes med dem.


Apropå oretuscherat: Badrumsspegeln innefattas alltså inte av städnojan. Inte håret och inte att sminka sig så ofta heller. Såhär ser det oftast ut. Däremot noga med bra träningskläder!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

#Veckansinehållsförteckningsutredning Karragenan


När man köper matlagningsgrädde eller lättare grädde, vissa ostar och färdiga drycker till exempel dyker ibland ett stabiliseringsämne upp som heter karragenan eller E407.

Den kommer enligt SLU främst från två typer av alger och det i sig kan ju ha en negativ miljöpåverkan beroende på hur det utvinns.

Karragenan är alltså tillåtet även om det inte rekommenderas till barn av Världshälsoorganisationen. Jag brukar tänka att ska barn inte äta det ska nog inte vi heller.

Studier på djur har visat att det kan vara cancerframkallande  och det finns även studier som visar att det kan reta tarmarna men dessa resultat har blivit ifrågasatta och karragenan är alltså en godkänd tillsats.

Vill man inte äta det så får man ofta välja lite fetare grädde till exempel och, precis som vanligt, läsa noggrant på innehållsförteckningen.


Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

Sofia- bra där! Ja man får läsa ordentligt!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*