Camilla fick skallfraktur och blödningar runt hjärnan efter olyckan den 3 september. Läkarna höll henne i konstgjord koma tills hon vaknade upp den 22 september. Hon ska ha pratat och undrat varför hon är på sjukhus.
– Läkemedlen är så starka att det kan ta upp till tio dagar innan de är ur kroppen. Under denna period kommer hon inte att komma ihåg något, hon kommer förmodligen att be om samma saker flera gånger. Det är som att vara kraftigt drogad. Det är en pågående process. Hon är vid medvetande, men har inget minne och är förvirrad, säger Camillas tränare Michael Krüger till Aftonbladet.
Läkarna kan inte ge någon prognos ännu om det kommer att bli bestående skador. Tidigast om en vecka vet man mer.
Det har startats en insamling för att hjälpa Camilla ekonomiskt och kunna jobba med sin rehab. Hittills har det gett 45 000 kronor. Det kommer även att anordnas ett spinningevent i Danmark för att samla in ytterligare medel.
Camilla har tillhört eliten under de senaste tre åren, men det var framförallt med vinsten i Ironman Frankfurt i somras som hon visade att hon tillhör världseliten. Ironman Frankfurt är en populär tävling och lockar alltid ett starkt startfält.
Nr 1 ute i butik nu!
Ur innehållet:
Bästa träningsplanen!
Allt om löpband – Smarta tips &tricks
Så stärker löpningen immunförsvaret
Prestera Mera! Träna, är ocj vila vid rätt tidpunkt
6 grymma träningsmetoder
Vägen mot Tokyo. Charlotta Fougberg är starkare än någonsin
Sveriges just nu största löparstjärna heter Andreas Kramer. I onsdags så demolerade han det svenska inomhusrekordet som Martin Enholm innehaft sedan 1992. 1:45.09 placerar Andreas som 24:a i världen genom alla tider, en armlängds avstånd från legendarer som Johnny Gray och Sebastian Coe. Redan på fredagen stod han återigen på banan för att tävla på inomhus-SM i Malmö.
Sin vana trogen öppnade Andreas tufft, men fick ändå släppa tätpositionen till klubbkamraten Alexander Lundskog. Han avlöstes snabbt av Felix Francois, Örgryte IS, innan Kramer avgjorde loppet redan efter 300m löpta. Andreas satte in en fartökning och passerade Felix längst fram och fick raskt en lucka ned. Den luckan höll Andreas hela vägen in till mål och en segertid på för honom blygsamma 1:49.19. Det var 6:e raka ISM-guldet för Andreas. Tvåa blev Spårvägen FK:s Joakim Andersson före Felix Francois. Det innebär att Joakim och Felix gör Andreas sällskap till inomhus-EM i polska Torun om 2 veckor.
En minst lika stor favorit återfanns i damernas 800m. Lovisa Lindh har nyligen bytt tränare och förändrat sitt upplägg. Det har gett resultat med 2:02.57 tidigare i vinter, ett av Lovisas bättre resultat på senare år. I SM-finalen var hon länge passiv och låg bakom Lova Perman, IF Göta, och Gaël de Coninck, Sävedalens AIK, som satte hög fart från början. Med 300m avancerade Lovisa till tät och vann lätt med ett par sekunder, 2:03.77 som sluttid. Det var Lovisas 8:e SM-guld. Därbakom blev de Coninck 2:a på 2:05.81, mindre än sekunden från EM-kval. Unga Alice Magnell Millan spurtade bra och knep bronset.
3000m för herrar är utan tvekan årets gren. Hela 11 svenskar har sprungit under EM-kvalgränsen på 8:00. Den svenska rekordhållaren Andreas Almgren saknades tyvärr i Malmö, men fältet var fortfarande högklassigt med Suldan Hassan som favorit. Att ha så många kvalade i en gren hör inte till vanligheterna. Därför skulle SM fungera som en mer eller mindre rak uttagning till EM. De två bästa i loppet skulle få varsin plats medan den sista hölls öppen. Från start var tempot lugnt. Mohammad Reza, Spårvägens FK, var först att höja farten ordentligt efter 1000m. Den positionen fick han hålla tills 800m kvar då Suldan Hassan avancerade till tät. Där fick han inte ligga länge innan Sävedalen AIK:s Jonatan Fridolfsson övertog kommandot. Med 300m kvar attackerade Reza, men Fridolfssons klubbkompis Vidar Johansson lyckades nästla sig fram till spets. Vidar sprang stark på det sista varvet och kunde hålla avståndet ner till dem jagande.
Segertiden var så bra som 8:03.63, trots att loppet länge gick i ett betydligt långsammare tempo. Reza tog silvret före Suldan Hassan. Guldet var Vidars första inomhus och säkrar honom en plats i EM-truppen. Där kommer även Andreas Almgren göra honom sällskap i kraft av sitt imponerande svenska rekord från tidigare i vinter. Den sista platsen är Suldan Hassans då Mohammad Reza inte får representera Sverige internationellt ännu. Suldan har dock dragits med skadeproblem, så det återstår att se vem som fyller den sista platsen. Ifall Suldan lämnar återbud kan platsen fyllas både av Jonatan Fridolfsson som blev 4:a på SM eller Simon Sundström som har den tredje snabbaste tiden i år, men inte sprang SM.
Damerna ville inte vara sämre. Där hade tre tjejer klarat EM-kvalgränsen innan SM. Trots det var det Meraf Bahta som var favorit inför loppet. Direkt från start tog hon tät och höll fart mot EM-kvaltiden 9:10. Hon bildade en kvartett med de redan EM-kvalade löparna Samrawit Mengsteab, Linn Nilsson och Sara Christiansson. Så såg det ut fram till två varv, 400m, kvar att springa. Sara Christiansson började röra på sig och la sig på Merafs axel. Med 300m kvar attackerade både Samrawit och Linn samtidigt. Meraf fick öka farten för att hålla de bakom sig. På sista varvet kunde Meraf ganska enkelt distansera resterande sällskap. Tiden 9:08.56 innebär också EM-kval för Meraf och hennes 18:e SM-guld. Det blev lite stökigt med varvade löpare genom den sista kurvan för Linn och Samrawit som slogs om silvret. Samrawit gick segrande ur den striden och Linn Nilsson fullbordade en trippel till Ljungskile-klubben Hälle IF. Sara Christiansson tog den försmädliga 4:e-platsen och fick se de tre EM-platserna gå till Hälle-trion.
Bara för att ta sig till final på tid på herrarnas 1500m krävdes 3:48.76, en tid som oftast skulle ge en medalj! Det säger mycket om bredden på svensk medeldistans för tillfället. Favorit i finalen var Stenungsunds FI:s rutinerade Johan Rogestedt. Som det ofta gör på 1500m gick det långsamt från start. Det var IFK Umeås Robin Rohlen som ledde männen upp mot 1000m, där Johan Rogestedt tog spets. Farten höjdes betydligt. Med 300m kvar lämnade Johan en lucka på insidan som Robin snabbt högg på för att återta ledningen. Vid klockringning med 200m kvar blev det stökigt när många desperat försökte avancera. På bortre lång satte Johan in en stöt och tog ledningen från Robin.
Johan gled ifrån det övriga fältet till en klar seger och Robin kunde försvara sin andraplats just före Hälle IF:s Samuel Pihlström som avrundade pallen. Johans segertid skrevs till 3:50.52 och han distanserade resten av fältet med över sekunden, som i sin tur alla var samlade inom åtta tiondelar. Guldet var Johans 11:e i SM-sammanhang.
Damernas 1500m bjöd istället på högre fart från start. Sara Christiansson var säkerligen revanschsugen från fredagens 3000m och satte fart från start. Närmast bakom följde Linn Nilsson och Samrawit Mengsteab före 800m-medaljören Gaël de Coninck. Sara fick dra fältet fram till det sista varvet då Hälle-duon av Linn och Samrawit attackerade och tog täten från en tröttnande Sara. De började dra ifrån medan Sara föll genom fältet. Det var istället unga Alice Magnell Millan som tog upp jakten på tätduon. Linn försvarade sin ledning på bortre lång men var maktlös när Samrawit spurtade förbi på upploppet.
Linn lämnade också en lucka på insidan där Alice kunde smita in till en silverpeng mot det nästan dubbelt så gamla motståndet. Guldet var Samrawits 5:e i karriären och segertiden blev 4:20.33. Både Linn Nilsson och Meraf Bahta har tidigare sprungit under EM-kvalgränsen på 4:17, men då de ser ut att välja den dubbla sträckan blir Sverige utan representanter på EM på 1500m.
Passa på! Nu kan du få 6 nummer av Runner’s World tillsammans med ett par Defunc trådlösa TRUE GO-hörlurar för bara 546 kronor! Välj mellan färgerna vit, svart eller rosa.
Vårt erbjudande
• 6 nummer av Runner’s World (ordinarie butikspris: 594 kronor). • Defunc trådlösa TRUE GO-hörlurar (ordinarie pris 499 kronor).
• Sammanlagt värde: 1093 kronor.
Med Runner’s World får du:
✔️ Världens ledande löpartidning
✔️ Träningstips av experter och elitlöpare.
✔️ Extra mycket sko- och pryltester
✔️ Läsningen för alla som springer, från nybörjare till proffs,
✔️ Tips och råd om träning, teknik och nya prylar
✔️ Allt om de stora loppen
✔️ Inspirerande resereportage
✔️ Runner’s World digitala tidningsarkiv
✔️ Runner’s Worlds app
Defunc TRUE GO-modellen är för den som vill ha en kraftfull ljud- och kommunikationsupplevelse- TRUE GO passar för långvarig lyssning utan att bli obekväma genom vår världsunika, egenutvecklade MultiTip™-design som ger en bättre ljudupplevelse samt håller dina lurar på plats för ökad komfort.
En komprimerad inomhussäsong har betytt flera högklassiga tävlingar på kort tid. Rekorden har stått som spön i backen när tävlingar runt om i Europa och USA har avlöst varandra. I skuggan av världens bästa har även våra bästa svenskar visat framfötterna och fyllt ut kvalplatser till den svenska EM-truppen.
Den starkaste veckan stod etiopiskan Gudaf Tsegay för. Redan på tisdagen så krossade hon inomhusvärldsrekordet på 1 500 meter i franska Lievin. Loppet var långt ifrån optimalt där de första 400 meterna gick under 59 sekunder och de nästföljande 400 meterna på över 66 sekunder. Tsegay kunde trots det bärga en sluttid på 3:53.09, över 2 sekunder snabbare än Genzebe Dibabas förra världsrekord. Det indikerar också att hon kommer kunna hota Dibabas utomhusvärldsrekord i sommar och bli första kvinna under 3:50 på 1 500 meter.
Tvåa i loppet slutade Storbritanniens Laura Muir på nytt brittiskt rekord, 3:59.58. Tsegay rundade av veckan i Val-de-Reuil på söndagen med att ta sig in som 9:a genom tiderna på 800 meter med 1:57.06. Tsegay, som är bördig från den krigsdrabbade Tigray-provinsen, stod därmed för en av de bästa medeldistansdubblarna genom tiderna under en vecka.
Tsegay var långt ifrån ensam om att stå för en historisk prestation i Lievin. I herrarnas 1 500-meterslopp hade Jakob Ingebrigtsen länge sällskap av Kenyas Bethwell Birge, men sprang lätt ifrån det övriga sällskapet över de sista 400 meterna. Tvåan, Polens europamästare Marcin Lewandowski, distanserades med hela 5 sekunder.
Jakob Ingebrigtsens vinnartid 3:31.80 placerar honom som 5:a genom tiderna inomhus, mindre än sekunden från världsrekordet. Det var också nytt europeiskt rekord.
Ännu närmare världsrekordet skulle herrarna komma på 3 000 meter. Daniel Komens 7:24.90 har stått sig från 1998 och har aldrig egentligen varit under seriöst hot. I Lievin var utgångsfarten hård med de två första kilometrarna på 2:31 och 2:30. Trots det var det fyra män med in på den sista kilometern, alla etiopier.
Selmon Barega, VM-silvermedaljör på 5 000 meter, var den första att attackera. Med två varv, 400 meter, kvar gick Getnet Wale upp i tät, bara för att bli passerad av en hårt forcerande Lamecha Girma med 300 meter kvar.
Girma hade dock uppenbart räknat fel på varven och trodde sig spurta om segern.
Girma hade dock uppenbart räknat fel på varven och trodde sig spurta om segern. Han fick i stället sakta in inför det sista varvet och blev passerad av både Barega och Wale. Den sistnämnda kunde segla ifrån i täten och vinna på 7:24.98, förkrossande nära världsrekordet.
Även Barega, Girma och Berihu Aregawi tog sig under 7:30, något enbart sex män mäktat med tidigare i historien. De är alla också yngre än 22 år, vilket lovar gott inför framtiden. Wale är egentligen hinderspecialist, så det återstår att se om han kan översätta sin kapacitet på slätlöpning till hinderlöpning i sommar.
Starka resultat i USA
USA som är hårt drabbat av Covid har också sett stora förändringar i sin tävlingsscen. Den annars oerhört populär college-terrängsäsongen ställdes in i höstas och USA:s inomhusmästerskap blir inte av som planerat.
Collegetävlingar har dock kunnat återupptas och där hittar vi tre uppseendeväckande resultat från helgen. I något som närmast kan betraktas som en interntävling sprang klassiska University of Oregons Cooper Teare på 3:50.39 på en engelsk mil (1 609 meter), 7:a genom tiderna.
Tätt bakom följde Cole Hocker på 3:50.55, 8:a genom tiderna och snabbaste tiden av en tonåring någonsin. Charlie Hunter sprang på nytt australienskt rekord, 3:53,49 som trea. Inte illa av tre universitetsstudenter.
Även professionella tävlingar har så smått kunnat rulla igång i USA. I New York hölls New Balance Indoor GP och hade ett starkt startfält uppradat.
Världsmästaren på 800 meter för herrar, Donavan Brazier, hade inte tävlat på sex månader. Han visade ingen ringrostighet utan sprang in på nytt amerikanskt rekord, 1:44.21, den 4:e snabbaste tiden genom tiderna.
Elinor Purrier slog amerikanskt rekord på den lite udda sträckan 2 miles (3 218 meter), 9:10.28. Det gör henne till 3:a genom tiderna, bara bakom storstjärnorna Genzebe Dibaba och Meseret Defar. Den tiden hade också gett henne möjlighet att slåss med de bästa afrikanerna på den aningen kortare sträckan 3 000 meter.
Även stora svenska framgångar
Andreas Kramer, som nyss besegrat Polens världsmästare Adam Kszczot, fanns också med i Lievin. Han fick ett stökigt lopp men kunde placera sig 5:a på 1:47.48 och slå flertalet världslöpare, som Frankrikes Pierre-Ambroise Bosse.
På damernas 800 meter placerade sig Lovisa Lindh 4:a med 2:04.60 i det andra heatet. Det kom tre dagar efter att hon EM-kvalat i franska Metz med 2:02.57, ett av Lovisas bästa lopp på länge.
EM-kvalade tidigare gjorde både Hälle IF:s Meraf Bahta och Linn Nilsson på 1 500 meter (4:15.51 resp. 4:15.88) – Meraf i Tjeckien och Linn i Göteborg. Linn ökade på sin skörd i torsdags genom att även kvala in på 3 000 meter med 9:07.47. Det loppet vann hon däremot inte. Klubbkamraten Samrawit Mengsteab var knappa sekunden före på 9:06.66.
Bakom Hälle-duon kunde även Sävedalens AIK:s Sara Christiansson smita precis under kvalgränsen med 9:09.64, vilket innebär att Sverige kommer kunna ha full representation när EM avgörs i mars.
Svenska herrar som klarat EM-kvalgränsen
Full representation kommer Sverige även ha möjlighet att ha i alla herrarnas löpningar på EM. På 800 meter har både Felix Francois, Örgryte IS, och Joakim Andersson, Spårvägens FK, sprungit under 1:49, utöver givna Andreas Kramer.
På 1 500 meter har ”bara” två herrar gjort under kvalgränsen, men flera kommer ha möjlighet innan kvaltiden löper ut. Vidar Johansson, Sävedalens AIK, har redan sprungit kvaltiden på 3 000 meter, men garderade sig genom att också göra detsamma på 1 500 meter i lördags. Tiden 3:43.5m (manuell tidtagning) gör honom dessutom till den 10:e snabbaste svensken genom tiderna.
Dominerade det loppet gjorde dock Stenungsunds FI:s Johan Rogestedt. Han sprang ett tufft lopp och avslutade starkt till 3:40.3m. Det är en stark tid som indikerar finalkapacitet när EM ska avgöras.
Simon Sundström mot 7:52.75 på 3000 meter i traditionella spikes.
På 3 000 meter skulle de svenska herrarna kunna ha full representation flera gånger om. Två veckor efter Andreas Almgrens rekordslakt i Sollentuna var det dags för ett nytt 3 000-meterslopp på samma plats. Ingen kunde komma i närheten av Andreas tid, men bredden bakom var bättre.
Vann gjorde USA:s Diego Estrada på 7:51.49. Diego drog Simon Sundström, IFK Lidingö, till ett nytt prydligt ”pers” på 7:52.75, 9:e bästa svenska tid genom tiderna. Bakom kunde Spårvägen FK:s Emil Danielsson spurta in som 3:a på 7:56.68, även det pers.
Ytterligare fyra löpare tog sig under 8 minuter, tillika EM-kvalgränsen: Mohammad Reza, Spårvägens FK, 7:57.47, förre landslagsorienteraren Jonas Leandersson, IF Göta Karlstad, 7:57.84, John Foitzik, Spårvägens FK, 7:57.93, och sist men inte minst maratonspecialisten David Nilsson från Högby IF med 7:58.35.
Simon blev ändå inte helgens snabbaste. I belgiska Gent visade Suldan Hassan att hans vassa sommar inte var en slump. Tiden 7:50.44 är den 4:e bästa svenska tiden genom tiderna.
Detta ger landslagsledningen ett angenämt problem. I vinter har tio svenskar sprungit under EM-kvalgränsen, plus Reza som ännu inte får representera Sverige internationellt. Att så många svenskar har kvalat in till ett mästerskap i en och samma gren måste vara historiskt unikt och ett styrkebesked för det relativt lilla landet Sverige.
Skorna då?
En snackis har varit vilken effekt den nya generationen spikskor har haft. Att skor med en kolfiberplatta och en tjock sula har revolutionerat tiderna på maraton har länge varit känt. Nike har även släppt två nya spikskomodeller som vissa menar ger en fördel över äldre spikskor.
På maratondistansen ligger förbättringen på runt 1–2 procent (1 procent enligt egna undersökningar av statistiskt underlag). Det är dock orimligt att tro att dessa betydande förbättringar skulle vara lika stora på kortare distanser på bana.
Till att börja med så finns det inte ens en kolfiberplatta i den modell som nästan alla som är sponsrade av Nike springer i. Sedan ger den betydligt lägre gränsen för sultjocklek på spikskor (max 25 millimeter) inte alls samma möjligheter att spara energi.
En annan effekt som ger stora förbättringar på maraton är skonsamheten i den nya generationens skor. Efter 4 mil på hård asfalt är musklerna inte alls så sönderslagna som tidigare. Denna effekt försvinner helt på bana, då denna typ av slitage aldrig hinner bli en faktor i kortare lopp.
Det verkar dessutom gå utmärkt att springa snabbt i mer traditionella skor. Gudaf Tsegay, damernas nya världsrekordhållare, sprang i konventionella spikskor. De tre snabbaste tiderna från föregående helg i Sverige på 3 000 meter sprangs också i äldre modeller.
Att nya modeller av spikskor kan ha en effekt är högst troligt, men den är troligen betydligt mindre än vad en del tyckare gör gällande. Om 1–2 procent på maraton är utgångsläget så är max 0,5 procent förbättring på kortare bansträckor närmare sanningen. Tiden får helt enkelt utvisa om även dessa skor kan förändra friidrotten.
Världsrekord även ute på gata
Det är inte bara inomhus det sprungits rekordfort. Vid ett internationellt 5-kilometerslopp i Monaco sprang Kenyas Beatrice Chepkoech på nytt kvinnligt världsrekord i ett mixat lopp. Hon sprängde målsnöret på 14:43 efter att ha att avslutat sista kilometern på imponerande 2:47. Lite drygt 1 minut efter Chepkoech kom Meraf Batha in som tvåa i loppet på 15:46.
FOTO: @worldathletics instagram & Deca text & bild
Lovisa Lindh gjorde efter några motiga säsonger en strålande säsongsdebut inomhus med sin fjärde snabbaste inomhustid i karriären på 800 meter. I Lovisas krönika i 2021 års första nummer av Runner’s World berättar hon om den nystart hon gör inför säsongen med ny tränare och ny träningsgrupp.
Första 800-metersloppet efter bytet av tränare och träningsgrupp blev oerhört lyckad. Tiden 2:02,57, vid en gala i franska Metz, var klart under kvaltiden för inomhus-EM. Lovisas karakteristiska starka avslutning var tillbaks, då hon i loppet sprang upp sig från nionde plats halvvägs till en stark fjärdeplats i mål.
I en krönika i årets första nummer av Runner’s World berättar Lovisa att hon inför 2021 gör en nystart med en ny träningsgrupp som har basen i Schweiz och där träningen leds av för Lovisa nya tränaren Louis Heyer. Runner’s World stämde av med Lovisa kring nystarten.
Hur kändes det att ta beslutet att lämna tryggheten med coacherna Johan Wettergren och Richard Mattsson, som du haft stora framgångar tillsammans med? – Det var väl det som har fått mig att tveka att ta det här steget. Det har ju funkat väldigt bra, och jag har verkligen utvecklats och presterat tillsammans med Johan och Richard. Så det är klart, att lämna någonting man vet har funkat kan vara svårt.
– Men efter senaste årens skadebekymmer kände jag att jag ville ha någon typ av förändring. Johan var helt med på att vi behövde göra något. Sen blev det ju en väldigt stor förändring, men det känns ändå tryggt att Johan känner min nya tränare Louis Heyer bra. De har haft kontakt flera gånger sedan jag bytte, så det är inget som känns jobbigt på det sättet, utan alla har varit förstående för att jag behövde något nytt.
Hur hittade du in till dina nya grupp? – Jag har tävlat och tränat mycket under åren mot och med Selina Büchel. Faktiskt ända sedan juniormästerskapstiden, och då har man lärt känna varandra och vi har funkat väldigt bra tillsammans. Så det kändes som ett naturligt val för att testa någonting nytt, och där Selina alltså är en av löparna i gruppen.
Hur mycket kommer du träna med gruppen? – Det har vi inte riktigt spikat än, utan jag kommer fortsatt ha min bas hemma i Göteborg. Men det kommer bli att jag åker på läger med gruppen och åker ner och tränar med dem ibland i Schweiz.
Vet du vad det var som inte riktigt stämde under det minst sagt märkliga tävlingsåret 2020? – Första månaden ifjol gick bra, men sen kom det en ny stressfraktur. När det kommer grej efter grej, blir det att man jagar med andan i halsen. Speciellt som man i början på året trodde på ett OS förra sommaren.
– Sen när allt ställdes in tänkte jag att jag hade chansen att komma igång utan stress, men med facit i hand skulle jag inte ha tävlat alls utan bara jobbat vidare med träningen. Jag tror helt enkelt inte jag var riktigt redo för att tävla.
Nu när du bytt grupp och kommit in i den nya träningen undrar man om det skett någon stor träningsförändring jämfört med tidigare? – Kanske inga stora förändringar, utan Louis vet ju hur jag tränat tidigare men självklart har det kommit in nya moment på detaljnivå utifrån hans erfarenheter. Så lite små förändringar nu i början. Vi är väldigt överens om att fokus ligger på att inte dra på mig några nya skador.
Tränar ni många gemensamma pass i gruppen, eller är det mest individuella upplägg och pass? – Vi kör mycket tillsammans skulle jag säga, och en sak som jag såklart funderade kring innan jag tog det här steget är att jag nu kommer träna med en av mina konkurrenter på 800 meter och den tränare hon har. Det kan folk kanske tycka kan ge en konstig situation. Men jag känner mig mycket trygg i det, att min nya tränare Louis verkligen gör allt han kan för att alla ska utvecklas maximalt och att jag ska nå mina mål.
– Selina och jag kompletterar varandra riktigt bra och kan dra nytta av varandras styrkor som löpare.
Hur ser du på den här säsongen, med förhoppningsvis ett OS i sommar? – Allt är ju fortfarande lite ovisst, men vi har så klart en plan. Tanken är att jag kommer springa några lopp inomhus och inomhus-EM även om jag inte kommer ha ett jättefokus på innesäsongen. Sen är det bara köra vidare, troligen blir det en hyfsat tidig utomhusstart utifrån OS säsongen.
Som jag förstår ligger allt fokus på 800 meter, eller tittar du mot andra distanser också? – Nej, en förändring åt gången räcker bra. Jag skulle verkligen vilja få ut mer på 800 meter så nu är det fokus på det. Sen får vi såklart se i framtiden.
RW tackar för pratstunden och ser fram mot att följa Lovisas säsong och läsa fler inspirerande krönikor i Runner’s World.
Det var Elov Olsson eller Joacim Lantz som skulle ge sig på det svenska 100-kilometersrekordet i Arizona. Men det blev den tredje i Ockelbomaffian, Johan Lantz, som blev bäste svensk i den tävling där Jim Walmsley var snöpliga 12 sekunder från ett omtvistat världsrekord.
Hoka One One ordnade för andra gången en tävling där det skulle göras världsrekordförsök i samband med lansering av en ny sko. Project Carbon X 2 ägde rum på en 11-kilometersbana i Chandler, Arizona, där covidsituationen skapade en speciell miljö utan publik. Men över 200 000 följde livesändningen, något som skulle ha varit otänkbart för en ultratävling för inte så länge sedan.
Jim Walmsley sprang ett historiskt jämnt lopp, med 3:04:15 på den första halvan, och såg länge ut att slå japanen Nao Kazamis världsrekord. Men i mål visade klockan 6:09:26, 12 sekunder för mycket. Det är ungefär en sekund per mil, en tiondel per kilometer.
– Han är ju så positiv, så man märker inte på honom att han är besviken, berättar kompisen Johan Lantz.
– Han funderade mest på om han ska springa 100 km igen eller inte och kanske åka till Lake Saroma, för han tror att det är jättebra att springa där om man har tur med vinden.
Just Lake Saroma-banan är omtvistad. Den har 47 % skillnad mellan start och mål och ger ofta en betydande medvind. Efter att Tomoe Abe slog damvärldsrekordet där år 2000 ändrade IAAF gränsen för tillåten skillnad mellan start och mål från 30 % till 50 %. Herrarnas världsrekord på samma bana är alltså 6:09:14, satt av Nao Kazami 2018.
För de inbjudna Hoka-löparna från Ockelbomaffian startade Joacim Lantz mest optimistiskt. Men snedbelastning på grund av den fot han haft bekymmer med orsakade andra problem och han tvingades bryta. Istället blev det brorsan Johan som i sitt första 100-kilometerslopp på väg sprang in som sjätte svensk genom tiderna, på tiden 6:46:42, till slut bara drygt två minuter före Elov Olsson.
Det svenska rekordet har Jonas Buud, 6:22:44 från när han blev världsmästare 2015. Kan någon i Ockelbomaffian utmana det rekordet?
– Ja, det tror jag. Men då ska man springa fler 100-kilometerslopp. Jag tror Jocke är den som har störst chans att ta det, om han bara får springa lite lopp och får ordning på foten, säger Johan Lantz.
Närmast väntar Transgrancanaria, där Johan bröt lårbenshalsen 2015. Den tävlingen ingår numera i Spartan Trail World Championships.
Lyssna på en längre intervju med Johan Lantz i podden Ultraaktuellt ikväll. (Måndag 25/1-2021)
De svenska ultralöparna Elov Olsson, Johan Lantz och Joacim Lantz är några av de löparstjärnor som ska göra ett världsrekordförsök på 100 kilometer den 23 januari. Loppet, som arrangeras av Hoka One One, heter Project Carbon X 2 och går på en snabb varvbana i utkanten av Phoenix i USA.
Skoföretaget Hoka One One lanserar den andra versionen av kolfiberskon Carbon X med det här världsrekordförsöket, som genomförs både i Japan och USA (läs mer om Carbon X 2 längst ner i artikeln). Första versionen av modellen, som kom 2019, lanserades även den med ett 100-kilometerslopp där flera av Hokas sponsrade ultralöpare deltog. Vi på Runner’s World hade förmånen att vara på plats då och fick se den kanske största stjärnan, USAs Jim Walmsley, göra en väldigt offensiv satsning. Han satte nytt världsrekord på 50 miles (ca 80 km) som mellantidspassering, men gick sedan nästintill i väggen i slutet av loppet i den 30-gradiga värmen.
Den 23 januari är det återigen Jim Walmsley som står i fokus i den nya rekordjakten. Men denna gång får han bland annat svensk sparring av löparna i den så kallade Ockelbomaffian: Elov Olsson, Johan Lantz och Joacim Lantz. De har alla tre kontrakt med Hoka och tävlar för Ockelbo, men kommer till start med lite olika målsättningar. Runner’s World stämde av med killarna som är på plats i Phoenix och som testat delar av banan under ett 25-26 km pass.
Elov Olsson är den i Ockelbomaffian som har rutin från 100 km lopp, där han vid sin SM seger 2019 sprang på den näst snabbaste tiden någonsin med sina 6.38.44. Bara svenska rekordinnehavaren Jonas Buud är snabbare (se ruta nedan). Det innebär att Elov var klart under 4 minuter per kilometer i 100 km i rad utan vila. Elov har även i andra lopp runt 10 mil visat sin kapacitet med seger i Ultravasans 90-kilometersklass 2017, och 6.44 på VM på 100 km. Under fjolåret 2020 körde han flera ännu längre löpningar, där kanske hans 24 timmarslopp på en 348 meter lång löparbana i Tärnsjö var den största prestationen under det coronadrabbade året. Hans dryga 263 km på dygnet är det näst längsta någon svensk nått på distansen. Nu är det dock 100 km som gäller i Carbon X 2-projektet.
– Det finns en fartgrupp som ska hålla 3:52 (6:25 i sluttid), och det är väl den gruppen som ligger närmast min målsättning. Jag hade kanske tänkt utgå lite från Jonas Buuds svenska rekordfart, och då är det precis under 3.50 som gäller. Men vi får se vad dagen säger.
– Att vara på plats efter alla coronatester och allt pappersarbete för att komma hit, känns oerhört skönt. Så nu kan man ha fokus mot loppet även om man såklart märker av coronapandemin här också. Alla går med mask i offentliga miljöer, och det gör att det känns tryggt ur smittsynpunkt.
– För min del blev sista längre passet 26 km där vi testade delar av banan och det flöt på bra trots den långa resan. Det kändes ganska avslappnat med 3.48 min/km i snitt. Resten av veckan blir det mest jogg, men kanske några lättare intervaller på tisdagen innan loppet.
Johan Lantz har kommit tillbaka starkt, men det har tagit tid, efter den allvarliga skada han ådrog sig 2015 där lårbenshalsen small av helt under ett lopp på Gran Canaria. Under 2020 kom han 3:a på första upplagan av Fjällmarans elitlopp över 100 kilometer. Då ingick 3 500 höjdmeter på de 10 milen, nu är det ett nästintill helt platt lopp som ska avverkas.
– Först var min tanke att vara farthållare i loppet, men ska jag någon gång springa 100 km på väg, då ska det vara på det här loppet. 100 km väg är inte riktigt min grej, men utifrån corona och det unika med loppet känns det ändå bra att springa loppet. – Jag tycker träningen gått hyfsat. Det har varit lite svårt när snön kom till Åre dit jag flyttat, så jag har försökt få in mer 100-kilometerinriktade pass när jag varit nere i Ockelbo och sen när vi var på Fuerteventura för några veckor sedan. Jag körde 68 minuter på halvmaran i början av 2020, så jag tycker farten borde räcka.
– Hur jag än gör nu på loppet tror jag att jag kommer bli trött och tappa på slutet, så därför kommer jag gå ut med ambitionen att ha lite buffert. Målet är att gå ut i 3.52 min/km-fart, och det är den farten jag höll på ett 62 kilometer lång pass i ganska tuffa förhållande. Det var inte alls jobbigt, men jag vet ju att tröttheten kommer komma, men jag hoppas det ska hålla för under 6.40 i sluttid.
Joacim Lantz, som med sina 29 år är den yngre av ”Lantzbröderna”, har under fjolåret verkligen visat på en utvecklad fartkapacitet. Han har sänkt sina personbästa på 5 000 m (14:36), 10 000 m (30:36), halvmaraton (1:06:35) och maraton (2:24:01 på den tuffa SM banan) och han har tidigare visat att han kan springa snabbt över ännu längre sträckor med en andraplats på Ultravasan 90 km 2019.
– Träningen har gått bra hela hösten fram till för någon vecka sedan då jag fick lite knarr i en hälsena. Den känningen har sedan förflyttat sig längre ner mot foten. Det har gjort att jag fått dra ner på löpträningen, men det som jag ändå kört har gått bra. Jag hoppas och tror att det kommer funka, och utifrån de farter som farthållarna kommer gå på är mitt mål att hänga med i 3.42 min/km-klungan. (I jämn fart hela vägen skulle det innebära en sluttid på 6.10, klart under Jonas Buuds svenska rekord, reds. anm.) – Jag hade tänkt gå något långsammare per kilometer, men i valet av klungor blir det nog den. Jag körde ett 62-kilometerspass inför loppet där jag snittade 3.45 och det kändes kontrollerat. Samtidigt är 100 km mycket längre, så jag räknar med att jag kommer tappa fart, men jag hoppas såklart på så lite tapp som möjligt. Det känns väldigt stort att få vara med, så jag ser fram emot loppet, och hoppas de lugna dagarna här gör foten gott.
Världsrekordet för herrar på 100 km hålls av Japans Nao Kazami som 2018 sprang på 6:09:14 (ca 3:41 min/km i snitt). Även på damsidan är rekordet japanskt genom Tomoe Abe som år 2000 sprang på 6:33:11 (3:55 min/km).
De svenska rekorden innehas av Jonas Buud på herrsidan med 6:22:44 (3:49 min/km) och Kajsa Berg på damsidan med 7:20:48 (4:24 min/km). Båda svenska rekorden sattes i Winschoten 2015.
RWs skoexpert Christer Wernhult om Hoka One One Carbon X 2:
Hokas produktutvecklare var tidigt ute med att haka på carbon-trenden och nu är tiden inne att presentera andra generationen av Carbon X-modellen. Såväl Hokas typiska vagg-liknande Meta-Rocket-sulplattform som dess inkapslade kolfiberplatta har samma utformning som på pionjärmodellen, vilket underlättar en kvick stegavveckling.
Nytt är en mjukare mellansula med en mer markant uppdragen, stödjande sarg i häldelen. Ovandelen har också fått en mer följsam passform genom en ny typ av stickningsteknik och hälkappan är markant uppdragen och svängd bakåt för att undvika tryck på hälsenan. Skons snörhål är förstärkta för att tillåta att man snörar skon distinkt på foten. Viktmässigt skiljer det enbart några gram till nykomlingens fördel och häldroppet är oförändrat 5 mm. Carbon X 2 kommer bäst till sin rätt på snabba tempopass och i tävlingssammanhang.
Vikt: Herr 239 gram. Dam 198 gram. Häldropp: 5 mm Rek. butikspris: 2 400 kr
Ockelbomaffian: Elov Olsson, Johan Lantz & Joacim Lantz på plats i USA
Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in