Camilla fick skallfraktur och blödningar runt hjärnan efter olyckan den 3 september. Läkarna höll henne i konstgjord koma tills hon vaknade upp den 22 september. Hon ska ha pratat och undrat varför hon är på sjukhus.
– Läkemedlen är så starka att det kan ta upp till tio dagar innan de är ur kroppen. Under denna period kommer hon inte att komma ihåg något, hon kommer förmodligen att be om samma saker flera gånger. Det är som att vara kraftigt drogad. Det är en pågående process. Hon är vid medvetande, men har inget minne och är förvirrad, säger Camillas tränare Michael Krüger till Aftonbladet.
Läkarna kan inte ge någon prognos ännu om det kommer att bli bestående skador. Tidigast om en vecka vet man mer.
Det har startats en insamling för att hjälpa Camilla ekonomiskt och kunna jobba med sin rehab. Hittills har det gett 45 000 kronor. Det kommer även att anordnas ett spinningevent i Danmark för att samla in ytterligare medel.
Camilla har tillhört eliten under de senaste tre åren, men det var framförallt med vinsten i Ironman Frankfurt i somras som hon visade att hon tillhör världseliten. Ironman Frankfurt är en populär tävling och lockar alltid ett starkt startfält.
Wilson Kipketer är en av de allra främsta löparna genom tiderna på 800 meter. Han innehar fortfarande världsrekordet inomhus på distansen, och sprang bland annat hem tre VM-guld för Danmark innan han avslutade karriären 2005. Vi har pratat med honom om hur han ser på allt från löpträning till den snabba utvecklingen av löparskor.
Wilson Kipketer räknas som den bäste genom tiderna på 800 meter. Han tog bland annat tre VM-guld i rad, och även om han aldrig fick till det till ett hundra procent på OS tog han ett silver år 2000 och ett brons 2004.
Wilson är född och uppväxt i Kenya men kom till Danmark via ett privat utbytesprogram när han studerade. Han blev kvar i Danmark, bytte nationalitet och började tävla för Danmark. 1995 tog han sitt första VM-guld för landet vid friidrotts-VM i Göteborg.
Året efter VM-guldet hade Wilson en fantastisk säsong, men eftersom nationalitetsbytet från Kenya till Danmark inte var klart, godkände inte Internationella olympiska kommittén att han kunde tävla för Danmark, vilket gjorde att han missade 1996 års OS.
Under 1996–1997 var Kipketer obesegrad i 33 tävlingar i rad på 800 meter. Wilson var även den löpare som till sist slog Sebastian Coes ”oslagbara” världsrekord på sträckan. Coes rekord hade stått sig i 16 år när Kipketer först sprang på exakt samma hundradel som rekordet, på Stockholms Stadion 1997. Senare samma säsong gick han under rekordet vid två tillfällen, med 1.41,11 som bästa tid.
I dag arbetar Wilson med sportsmarketing för PUMA i Norden och har hand om många av de friidrottare företaget har samarbete med. I samband med ett test av Pumas löparskor passade vi på att ställa några frågor.
Hur är din status som löpare i dag? – Sedan pandemin bröt ut har det blivit mer löpning än tidigare. Jag har gillat att komma bort från allt hemmaarbete, så jag har sprungit nästan varje dag. Framförallt fina morgonpass. Men normalt håller jag igång med fyra löppass per vecka. Jag har inget driv att tävla, utan det handlar om att jag springer för min hälsa och för att det ger fin avkoppling. Möjligen kan det bli något långlopp, men bara som en del i mitt jobb i så fall.
– Jag har inte heller något sug efter att tävla i veteranlöpning på bana, även om jag vet att det blir alltmer populärt. Men där har jag gjort mitt. Möjligen att jag kan testa hur snabbt jag klarar att springa för stunden någon gång ibland, men det är bara för min egen skull. Annars är det distanslöpning i 4.30-fart som oftast gäller nu.
Är du fortfarande involverad i sporten i dag? – Ja, det är jag. Totalt hjälper jag runt 40 löpare från två klubbar i Köpenhamn, KIF och FIF. Det är allt från 15 års ålder upp till 30 plus. Framförallt är det medeldistanslöpare, men bland dem finns det löpare med målsättning att utvecklas på allt från 400 till 10 000 meter. Jag träffar dem lite olika mycket, från en gång i månaden till nästan varje vecka. Det är inspirerande att vara med och kunna bidra.
Var hade du din bas när du själv var en topplöpare? – Efter studierna i Danmark var jag såklart en del i just Danmark. Men för att få riktigt bra förhållanden och kunna fokusera på min löpning låg jag väldigt mycket på läger. Framförallt vintertid, då Danmark inte hade några riktigt bra faciliteter för träning inomhus. Portugal erbjöd bra träningsmiljöer och sen låg jag ofta även på långa läger i Polen. Där fanns ett riktigt bra träningscenter med en bra skog, samt både inomhus- och utomhusbana. Här blev mitt fokus på träningen också väldigt bra. Dels fanns det inte så mycket annat att göra och dels kom min tränare Sławomir Nowak från Polen.
Vilka var de viktigaste passen i din träning mot att bli världens bästa 800-meterslöpare? – Det är alltid svårt att ta ut enskilda pass, för det handlar om en helhet; att träna bra och med kontinuitet, men också att äta bra och ge kroppen den tid den behöver för att vila. Det är lätt att man bara kopierar träningen och glömmer det andra – som är lika viktigt.
– I träningen gäller det hitta balansen mellan teknikträning, styrka och den rena löpträningen.
– I träningen gäller det hitta balansen mellan teknikträning, styrka och den rena löpträningen. Mitt råd är att inte fokusera alltför mycket på kilometervolymen, utan att fokusera på den kvalitativa träningen. Det var det som funkade bäst för mig. Sträva mot att se en utveckling av löpfarten under loppet av en längre tidsperiod.
Innebar det att du inte tränade så mycket volym utan mer kvalitet? Skiljer det sig från hur många medeldistansare tränar i dag? – Ja, jag tränade för att orka hålla en hög intensitet i mina pass. Om man höjer volymen och jagar kilometer kommer man inte kunna ha samma intensitet på fartträningen. Men allt mitt fokus låg på 800 meter.
– Det kan förstås se olika ut beroende på vilken distans man främst satsar på. Man måste också utgå från individen och hitta rätt verktyg för idrottaren. Men om man vill vinna medeldistanslopp måste man förstås ha fart och kunna växla till sprint. Tränar man inte det tror jag att det blir svårt att vinna.
Om du ser tillbaka på din elitträning – vilka var dina bästa träningspass? – Oj oj, jag har för många tillfällen och minnen. De bästa passen är ju inte heller de tuffaste, för när det går bra flyter allting på och man kan springa avslappnat. Men ett pass jag minns var 5 x 400 meter som jag körde på hög höjd i Sant Moritz 1997. Jag minns att jag hörde hur det pep från en massa andra coachers klockor efter varje intervall. Vilan var fem minuter och jag sprang alla intervaller precis under 48 sekunder. Efteråt kom det fram en coach och undrade om jag visste hur fort jag sprungit, och det hade jag full koll på. Han undrade hur jag kunde vara så oberörd efteråt. Men jag tränade bra då och släppte aldrig mitt fokus under passet – trots att så många kollade och tog tiderna.
– Ett annat pass jag minns – och som kanske inte är lika väntat från en 800-meterslöpare – var när jag fick riktigt bra känsla på ett 60 minuter långt distanspass. Jag hann nästan 20 kilometer och höll alltså runt 3 minuter per kilometer i snitt. Ett tredje pass jag minns var när jag sprang klassiska 5 x 1000 meter på bana. Även här hade jag 5 minuter vila och sprang alla 1000-metersintervallerna på 2.20.
Det var inga lätta pass att kopiera. Hur genomförde du din vila, sittande, stående eller joggandes? – Med så lång vila som 5 minuter brukade jag stanna och sätta på mig överdragsbyxor, så att musklerna skulle hålla sig varma. Så det var ombyte och lätt rörelse mellan intervallerna.
Som jag förstått det tränade du mycket själv, eller körde du med andra löpare? – Nej, jag tränade nästan alltid själv. Min träning var väldigt intensiv och jag ville att den skulle vara det. Under en period 1997 tränade jag tillsammans med Vénuste Niyongabo från Burundi som tog OS-guld på 5 000 meter i Atlanta året innan, men det blev inte bra.
– Redan på uppvärmningen körde jag mycket intensivare. Inte från start, men jag gillade att successivt öka farten varje kilometer under uppvärmningen. Det passade inte riktigt Vénuste. Antingen skulle jag dra ner på tempot eller han öka tempot, vilket gjorde att det inte skulle bli bra för någon på längre sikt. Men så är det lite fortfarande – jag gillar att ha intensitet redan från uppvärmningen, vilket kanske inte så många föredrar.
Det är mycket prat kring löpteknik i dag, både bland elitmotionärer och motionslöpare. Hade du mycket fokus på löpteknikträningen, eller kom det helt naturligt för dig? – Jag tycker att det är bra att man har fokus på tekniken för det finns mycket att göra där för många. Det handlar om att hitta en avslappning i löpningen med bra rytm, och sedan att förstå vilka muskler som är involverade. Det är något du behöver påminna dig om hela tiden för att få ett bra flyt. För mig kom löptekniken naturligt till 60 procent, medan övriga 40 procent var något jag arbetade mig till. Det gjorde jag genom att ha fokus på tekniken under träning och genom att jobba med olika övningar för att springa bättre.
– Men rent generellt är mitt råd att försöka hitta avslappningen även när man springer fort och när man är trött. Hitta koordinationen mellan armar och ben för att få ut maximalt av din kapacitet. Jag tycker att det är vanligt att man ser att just koordinationen inte alltid finns där till 100 procent.
Ett annat fokus i dag ligger på löparskorna, både på och utanför banan. Vad är din åsikt om skoutvecklingen? – Jag tycker att det har blivit lite för mycket fokus på just skorna. Det är fortfarande idrottarna som ska prestera. Självklart kan man påverkas positivt om man har en sko man tror på och gillar, men på den absolut högsta elitnivån tror jag inte det kan göra så mycket för prestationen i tävlingssammanhang.
– Kanske kan man tåla träningen bättre med den nya teknologin, men även kunskapen kring träning och allt runt om kring har ju hela tiden utvecklats. Så jag har inget emot den tekniska utvecklingen som sådan, men jag hoppas att det inte tar fokus från löparnas prestationer. Inga skor springer av sig själva, även om de kan ge dig support.
Vilken sko springer du själv med? – När det gäller distanspass alternerar jag mellan Puma Speed Sutamina 2 och Speed 600 2. Båda modellerna tycker jag ger mycket bra löpkänsla och den support jag vill ha, samtidigt som jag får en skön, behaglig runda. När jag vill springa lite snabbare tar jag gärna fram Speed 300 som har en lite lägre profil och som uppmuntrar till högre fart.
Hur ser utvecklingen ut framöver gällande löparskor hos Puma? – Jag tycker att PUMA Speed-serien som finns i dag täcker in många löpares behov, där alla kan hitta något till en mycket bra prisbild. Inför 2021–2022 utökas utbudet med fler modeller för löpare inriktade mot långdistans, både på elit- och motionsnivå. Bland annat kommer vi lansera skor i linje med den nya utvecklingen, alltså modeller med kolfiberplatta i mellansulan. De har fått mycket bra kritik från exempelvis Löplabbet i Sverige när de fått testa några prototyper.
Passa på! Nu kan du få 6 nummer av Runner’s World tillsammans med ett par Defunc trådlösa TRUE GO-hörlurar för bara 546 kronor! Välj mellan färgerna vit, svart eller rosa.
Vårt erbjudande
• 6 nummer av Runner’s World (ordinarie butikspris: 594 kronor). • Defunc trådlösa TRUE GO-hörlurar (ordinarie pris 499 kronor).
• Sammanlagt värde: 1093 kronor.
Med Runner’s World får du:
✔️ Världens ledande löpartidning
✔️ Träningstips av experter och elitlöpare.
✔️ Extra mycket sko- och pryltester
✔️ Läsningen för alla som springer, från nybörjare till proffs,
✔️ Tips och råd om träning, teknik och nya prylar
✔️ Allt om de stora loppen
✔️ Inspirerande resereportage
✔️ Runner’s World digitala tidningsarkiv
✔️ Runner’s Worlds app
Defunc TRUE GO-modellen är för den som vill ha en kraftfull ljud- och kommunikationsupplevelse- TRUE GO passar för långvarig lyssning utan att bli obekväma genom vår världsunika, egenutvecklade MultiTip™-design som ger en bättre ljudupplevelse samt håller dina lurar på plats för ökad komfort.
Den onekligen annorlunda säsongen 2020 är inte riktigt slut ännu, och i söndags tog några svenskar chansen att springa riktigt fort vid Laufszene Invitational Run i Dresden. På halvmaratonsträckan förbättrade Sarah Lahti sitt eget svenska rekord till 1:09:52 och på herrsidan vann Jonas Glans 10 km loppet och skrev för första gången in sig i svenska rekordhistorian genom att gå i mål på 28:08.
För några veckor sedan fick Hässelbys Sarah Lahti lämna sent återbud vid VM-Halvmarathon när hon blev förkyld. Igår fick hon chans till revansch, och vilken revansch det blev. Laufszene Invitational Run i Dresden avgjordes på en onekligen snabb varvbana, och en bit in i loppet låg Sarah klart under det egna svenska rekordet på 1:09:58. Lite mattades farten, men med en riktigt stark avslutning tog hon sig under sitt eget svenska rekord med 6 sekunder. Med 1:09:52 kom hon 2:a i loppet 10 sekunder efter Tysklands Miriam Dattke.
Jonas Glans vinner 10 km i Dresden på ny svensk rekordtid 28:08
Loppet i Dredsen erbjöd inte bara halvmaraton distansen utan även 10 km och maraton, och det var på 10 km nästa svenska rekord kom. MAI´s Jonas Glans (fd Leanderson) hängde med kompisen David Nilsson från Högby och på slutet kunde han till och med spurta ifrån både David och alla andra konkurrenter till segern på nya svenska rekordtiden 28:08.
Att Jonas skulle sätta svenskt rekord var säkert överraskande både för honom själv och många andra. Jonas har inte tävlat alls under 2020 och hans främsta meriter är på kortare distanserna 1500 meter och 3000 meter. Just på 3000 m har han fina mästerskapsmeriter inomhus. – Indikation på att springa fort över 10 km har dock funnits då han vid ett 10 km lopp i december 2018 vann på 28:41.
Några sekunder bakom Jonas, som trea i loppet, kom David Nilsson som satte personbästa med över en halv minut och han tangerade Mustafa Mohameds tidigare svenska rekordtid på 28:12.
Övriga svenska elitlöpare på plats sprang också bra där Spårvägen löparna Mohammadreza Abootorabi och Archibald Casteel satte nya personbästa i halvmaratonloppet. ”Reza” blev 3:a i loppet på 1:02:39 och Archie blev 5:a på 1:03:29.
Under helgen avgjordes fyrdagarstävlingen Golden Trail Championship på Azorerna där löparna möttes av tuff terräng, vulkansand, starka vindar och extrema höjdmeter. Svenska tjejerna visade återigen att de är med i världstoppen i denna gren av löpningen – tre svenskor tog sig in bland de åtta bästa.
Azorerna bjöd, enligt film och bilder på @GoldenTrailSeries på riktigt tuffa förhållanden. De fyra etappernas sträckor varierade från 23 kilometer upp till 33 kilometer, inklusive många höjdmeter och tufft underlag.
Utöver den tuffa utmaningen på löpningen fick deltagarna anpassa sig till den rådande pandemin, vilket bland annat innebar obligatoriska munskydd och noggranna kontroller både innan och efter loppen.
Orienteringsstjärnan Tove Alexandersson var en av de svenska tjejerna som tog sig an Golden Trail Championship. Hon tog ledningen direkt på första etappen, trots att hon enligt rapporterna stukade foten. Det kan ha påverkat hennes fortsatta insatser, men på Toves Facebooksida anges det att Tove inte riktigt var förberedd på att tävla på så långa distanser flera dagar i rad.
Tove Alexanderssons träning har varit inriktad mot att prestera inom orienteringens discipliner, men när flera orienteringstävlingar blev inställda valde Tove att ändå springa dessa minst sagt utmanande mästerskap. Och kanske var det just avsaknaden av specifik träning för detta lopp som gjorde att Tove slutligen tappade en pallplats. För inför sista etappen låg hon 2:a totalt, men tappade tid så det till slut blev en fjärde plats, cirka 19 minuter efter vinnaren.
Johanna Åström och Fanny Borgström gjorde starka insatser i Golden Trail Championship
Strax där bakom kom Johanna Åström på en stark femte plats i totalen. Fanny Borgström gjorde även hon en riktigt fin insats, där hennes sammanlagda tider gav en åttonde plats totalt.
På damsidan vann Maude Mathys från Schweiz. Förutom nämnda topp 8-placerade svenskor sprang även Annie Sönnerborg-Wadenhorn i damklassen. Hon kom 29:a i totalen, där 44 tjejer klarade alla 4 etapperna.
I herrklassen slutade Sebastian Ljungdahl på 35:e plats totalt av 126 herrar, 1 timme och 44 minuter efter segraren Bart Przedwojewski från Polen. Herrsegrare på sista etappen blev ultra- och trailstjärnan Jim Walmsley från USA, som i totalen blev 2:a, cirka 7 minuter efter slutsegraren Przedwojewski.
Reza och Tsegay försvarade sina titlar medan Bahta dubbel-segrade när terräng-SM avgjordes i Vällingby i västra Stockholm under lördag och söndag på en tuff gräsbana. Unga stjärnskottet Millán de la Oliva plockade också hem dubbla medaljer.
Terräng-SM har genom världskrig och pandemier hållits i en obruten följd i 113 år. Många skulle hävda att terränglöpning är den tuffaste disciplinen, inte bara fysiskt men också konkurrensmässigt. Här möts långlöpare, medeldistansare och orienterare på distanser och underlag som gör det kanske så jämt som det bara går mellan dessa olika specialister. Tider på landsväg och bana står sig ofta slätt mot ren och skär löpstyrka.
Låga höbalar fanns på en passage på terräng-SM banan på Grimstafältet
Arrangerande Hässelby SK hade lagt årets bana, alltid ett 2 km varv, på Grimstafältet i Vällingby. En för ögat lätt bana blev ordentligt mjuk av ihållande regn under veckan och de höjdmeter som fanns kändes ordentligt! Låga höbalar som löparna behövde skutta över hade också placerats ut vid en passage på banan. En intressant, tuff och utslagsgivande bana!
Mohammad Reza i spets med artikelförfattaren Elmar Engholm strax bakom.
En som känner sig hemma i terrängen är Mohammad Reza, Spårvägens FK, som hade tuffast möjliga motstånd när han skulle försvara sin titel över 4 km från i fjol. Emil Millán de la Oliva, Eskilstuna FI, är årets stora stjärnskott som presterat juniortider på historiskt hög nivå i Europa. Han skulle bli Mohammads största utmanare när den ”korta” banan avgjordes på lördagen. 4 km-loppet på terräng-SM anses ofta vara den mest prestigefyllda att vinna, då medeldistansare och långdistansare möts någonstans i mitten. Det var också Emil som tog kommandot och ledde en sextett med löpare över den första kilometern, där Mohammad och terrängstarke Napoleon Solomon ingick. Oscar Claesson, IK Hakarpspojkarna, anslöt vid varning 2 km och kunde bryta sig loss tillsammans med Mohammad och Emil ut på den avslutande kilometern.
Mohammad Reza Spårvägens tar hem herrarnas korta bana
Med 400m kvar satta Mohammad in ett avgörande ryck som Emil inte kunde svara på. Bakom slet sig Emil Danielsson, Spårvägens FK, upp på bronsplats framför en urstarkt forcerande Robin Rohlén, IFK Umeå, på fjärdeplats.
Damernas korta bana skulle bli en uppvisning av Meraf Bahta, Hälle IF. Meraf, som har haft några kämpiga år, verkar ha hittat tillbaka till gammal god form. På det första varvet hade hon sällskap av en hårt satsande Sara Christiansson, Sävedalens AIK. Saras satsning skulle visa sig kosta på det andra varvet och på den sista kilometern blev hon upphunnen av klubbkompisen Anastasia Denisova. Hon skulle dock hinna se silvret slinka ur hennes händer när fjolårets terräng-EM trea, Hälle IF:s Samrawit Mengsteab, avslutade otroligt starkt över den sista kilometern för att fullborda Hälles dubbelseger. En tröttnande Sara Christiansson placerade sig som femma mellan orienterarna från Göteborg-Majorna OK Lina Strand och Moa Enmark; Lina med VM-medaljer i orientering.
Dubbla guld för Meraf Bahta
Söndagen på terräng-SM bjuder traditionsenligt på den ”långa” banan, 10 km, för herrar och damer. Damernas lopp bjöd på en fantastisk kamp mellan Meraf Bahta och Hässelby SK:s Sarah Lahti, Sveriges genom tiderna två överlägset snabbaste löpare över 10 000m på bana. Redan på det första varvet skaffade de sig båda ett försprång och de följdes åt fram till den sista kilometern, då Meraf till slut kunde göra sig av med Sarah och bärga sitt andra guld för helgen. Sarah missade oturligt nog förra helgens VM i halvmaraton pga. sjukdom, men fick idag chansen att visa att formen var god efter sparsamt tävlande de senaste åren. Bakom de två dominanterna så gjorde Sara Christiansson, Anastasia Denisova och IFK Umeås Charlotte Andersson upp om bronspengen. De tre höll ihop under några kilometer och det skulle tillslut bli Anastasia och Sara som skulle göra upp på det sista varvet. Återigen kunde Anastasia besegra Sara och ta sitt andra brons för helgen! Charlotte kunde säkra femteplatsen före asfaltsspecialisten Hanna Lindholm från Huddinge AIS.
Medaljörerna på damernas långa bana
Herrarnas långa lopp spåddes bli en duell mellan två Samuels; Tsegay och Russom. Russom drog iväg det första varvet i ett vansinnigt tempo och skapade en lucka ner till Hälle IF:s Tsegay och Emil Millán de Oliva. Den mördande farten spräckte fältet och närmaste bakom topp-3 jagade Mohammad Reza och IF Götas konverterade orienterare Jonas Leandersson.
Samuel Russom i kamp med Samuel Tsegay på herrarnas långa bana
Efter halva loppet hade de två Samuelarna slagit följe och Emil, Mohammad och Jonas jagade isolerade från varandra. Bakom dessa jagade en klunga bland annat bestående av Huddinge AIS:s John Kingstedt, KFUM Örebros orienterare Martin Regborn, veteranen Adhanom Abraha, Eskilstuna FI, och lördagens bronsmedaljör Emil Danielsson. På det sista av de fem varven kunde Samuel Tsegay gå ifrån sin namne och försvara sin titel från förra året. Bronset hamnade hos Emil Millán de la Oliva som kunde hålla undan från en hårt kämpande Jonas Leandersson. Ur klungan kunde Emil Danielsson och Hässelby SK:s Elmar Engholm utnyttja sina fartresurser över de sista par hundra meterna för att plocka hem plats 5 och 6. John Kingstedt, som försökte en långspurt på sista varvet, höll undan som sjua före Gustav Bergman, OK Ravinen, Sveriges kanske löpstarkaste orienterare med VM medaljer bland sina meriter.
Samuel Russom, Samuel Tsegay, Emil Millán de la Oliva
Samuel Tsegays segrartid på 30:46, 2:15 långsammare än hans segertid på 10 km landsväg för två veckor sedan, säger mycket om hur tuff terränglöpning kan vara! Den korta terrängsäsongen är ett bra avstamp för den långa grundträningen inför 2021 års säsong, och om terräng-SM ger en försmak för nästa år har svensk löpning mycket att se fram emot!
Med en imponerande 18:e plats tog Charlotta Fougberg den främsta individuella placeringen när halvmaraton-VM avgjordes i Polen. Med personbästatiden 1:10:19 bidrog Charlotta starkt till att de svenska damerna dessutom tog en meriterande 8:e plats i lagtävlingen. På herrsidan gjorde David Nilsson ett riktigt starkt lopp, där han sänkte sitt personbästa till 1:01:40 efter att ha passerat 10 km på 28:48.
Damerna var först ut i polska Gdynia och det blev, efter en rafflande spurtuppgörelse, en favoritseger genom Kenyas Peres Jepchirchir. Med tiden 1:05:16 sänkte hon därmed sitt eget världsrekord i ett ”Womens only race”.
Peres JEPCHIRCHIR, Kenya. vinner på nya världsrekordet 1:05:16.
Segermarginalen för Jepchirchir blev 2 sekunder ner till Tysklands Melat Yisak Kejeta, vars lite överraskande silverplats innebar ett nytt nationsrekord.
En bit bakom den absoluta täten gjorde Charlotta Fougberg ett imponerande lopp där hon plockade placeringar nästan hela vägen till mål när många tappade fart. Charlotta höll tempot uppe och radade upp 5-kilometerspasseringarna på mellan 16:41–16:45 (runt 3.20 per kilometer). Den sista dryga kilometern gick på 3.08 min/km, vilket alltså gav en meriterande 18:e plats. Tiden 1:10:19 var bara 21 sekunder från det svenska rekordet och är den snabbaste svenska tiden i ett ”Womens only race”.
De två övriga svenskorna som kom till start, Carolina Wikström och Hanna Lindholm, höll samma tempo som Charlotta inledningsvis men tappade sedan något på andra halvan av loppet. Båda höll ändå så bra fart att de nådde målet på nya personbästa-tider med 1:11:31 respektive 1:11:48 vilket gav 37:e och 43:e plats individuellt. I lagtävlingen gav svenskornas starka löpningar en 8:e plats bland världens alla halvmaratonlag.
Jacob KIPLIMO UGA vinner på 58:49
I herrloppet var Ugandas Jushua Cheptegei favorit efter de fantastiska världsrekord han satt under sommaren och hösten på 5 000 och 10 000 meter. Nu räckte han dock inte riktigt till i debuten på halvmaran, utan slutade på en 4:e plats. I stället blev det hans landsman Jacob Kiplimo som efter en otroligt snabb avslutning vann klart på 58:49.
De svenska herrarna startade offensivt och några av löparna syntes till i täten under första kilometern. Efter att favoriterna tagit över längst fram var det David Nilsson som gick klart tuffast av svenskarna sett till milpasseringen.
David Nilsson snabbaste svenska löpare med 1.01.40
David passerade milen i samma fart som hans personbästa på 10 km väg, vilket innebar 28:48. En öppningsfart som indikerade att han skulle kunna hota det svenska rekordet. Nu orkade David inte riktigt hålla den farten hela vägen in, men belönades med ett nytt imponerande personbästa på 1:01:40, bara 23 sekunder över det svenska rekordet. I den oerhört tuffa konkurrensen kom David på 37:e plats.
Bakom David gjorde flera av de andra svenskarna riktigt bra lopp, där Mikael Ekvall kom in på 1:02:48. Den 19-åriga debutanten Emil Millán de la Oliva gick under 63 minuter med sina 1:02:53 trots att han föll olyckligt i början av loppet.
Adhanom Abraha fullföljde även han bra, även om en tuff öppning tog ut sin rätt. Adhanoms sluttid blev 1:04:02. (5:e svensk i herrloppet var Napoleon Solomon men han fullföljde tyvärr aldrig loppet.) I lagtävlingen med 3-mannalag kom svenska herrarna på 13:e plats.
Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in