Starten för Ironman 70.3 St. Pölten gick springandes mot växlingsområdet med cykelhjälm på och hämta cykel för 90 km cykling. Till en början var det Lisa Hütthaler, Österrike och Yvonne Van Vlerken, Nederländerna det handlade om, som upprepade sin fight från Ironman 70.3 Mallorca för några veckor sen. Dom hade de snabbaste cykeltiderna på 2:26:32 och 2:36:37, 2:20 minuter för tyska Anja Beranek och nästan tre minuter före Eva Wutti, Österrike och Eva Nyström.
På löpningen gick Van Vlerken upp i ledning och Eva jobbade sig stadigt upp genom fältet. Vid 6 km låg hon trea, 2:18 efter Van Vlerken och 2:06 efter Hütthaler. Vid 10 km var hon 1:25 minuter efter, fortfarande trea. Vid 15 km gick Hütthaler upp i ledning och låg 15 sekunder före Van Vlerken. Eva ökade stadigt och låg nu bara en minut efter.
Lisa Hütthaller och Yvonne Van Vlerken
Hütthaler var först i mål på 3:49:55. Eva som gjorde en bra löpning på 1:19:35 och ökade hela tiden och var förbi Van Vlerken och fem sekunder före i mål på tiden 3:51:30.
– Jag startade en minut efter de första och kom i mål som trea och var väldigt nöjd med det. Sen visade det sig att jag kom tvåa och jag blev så glad. Jag hoppade och skrek och grät lite också, säger en rörd Eva Nyström.
Detta var Hütthalers andra stora Ironman 70.3-seger, efter att hon vann över Van Vlerken på Ironman 70.3 Mallorca. Hütthaler är också känd för att ha erkänt doping 2008, vilket straffades med två års avstängning. Van Vlerken har flera stora titlar på framförallt hel- och halv Ironman-distans.
När Charlotta Fougberg stod på startlinjen i ett kylslaget Reggio Emilia i Italien på luciamorgonen var det med målet att springa till sig en OS-plats på maraton. Det blev både personbästa och en tid under OS-kvalgränsen – men tiden 2:28:55 var inte alls vad Ullevilöparen hade hoppats på.
Charlotta Fougberg har haft en suverän höst som löpare. Först med en stark första plats i Lidingöloppets elitlopp och sedan med den bästa placeringen någonsin av en svensk löpare i halvmaraton-VM. Hennes 18:e plats gav henne utmärkelsen Årets prestation i landslaget, och tiden 1:10:19 är både personbästa och den tredje snabbaste svenska tiden bland kvinnor genom tiderna på halvmaran.
Charlotta Fougberg i Edizone Speciale Maratona di Reggio Emilia
I Edizone Speciale Maratona di Reggio Emilia, som även fungerade som italienska mästerskapen i maraton, skulle formen och kapaciteten nu räcka över den dubbla distansen. Charlotta gjorde också ett oerhört starkt lopp. Tiden 2:28:55 räckte både till en meriterande andra plats i elitloppet och är den tredje bästa tiden genom tiderna av svenskor. Fougberg har nu endast Isabellah Andersson, som har det svenska rekordet på 2:23:41 från Dubai 2011, och Carolina Wikström (som nyligen gjorde 2:26:42 i Valencia) framför sig. Tiden var även klart under den officiella OS-kvalgränsen. Men det var ändå inte en lycklig Charlotta Fougberg som intervjuades efter loppet. Charlotta berättade om förberedelserna som snöade igen och om känslan av att springa med ben som inte känns som de brukar.
Varför valde du just Reggio Emilia Marathon som ditt ”OS-kvallopp”? – Jag har inte haft så många lopp att välja mellan på grund av pandemin. Valencia, som jag väldigt gärna ville köra, valde att säga nej till mig tre gånger – trots att min coach Johan Wettergren verkligen låg på dem om detta. Men så hittade Johan italienska mästerskapen i Reggio Emilia som ett alternativ. – Ända fram till drygt två veckor innan loppet var det osäkert om de skulle genomföra loppet, men när det blev klart fick vi kolla upp att tävlingen uppfyllde alla kriterier för att vara kvalificerande till OS.
Utifrån den korta förberedelsetid du fick på dig mot just detta specifika lopp, hur la du upp det? – När allt var klart åkte jag iväg till St Moritz för att genomföra mina sista förberedelser på hög höjd. Det såg bra ut när jag åkte, snöfritt och med öppna faciliteter, men det blev inte alls som jag tänkt mig. Jag hade räknat med att det skulle komma snö, men tanken var att kunna göra mycket av träningen ute ändå och sen kombinera med löpband. Men sedan kom snön, och det var inte lite snö heller – runt 1,5 meter! Samtidigt skärptes restriktionerna i regionen och alla gymmen stängdes. – Så träningsförberedelserna förändrades, och Johan som var i Italien fick inte åka upp till mig och supporta. Men via en kontakt fick jag tillgång till ett löpband i en lokal där professionella atleter fick tillåtelse att träna. Där gällde så klart ansiktsmask på och bara ett fåtal personer fick vistas i lokalen, men jag kunde i varje fall träna fartpass på löpbandet.
Omgivningarna runt St Moritz fylldes med mycket snö
Så hela sista förberedelseperioden fick du träna på bandet? – Ja, så var det och tyvärr gav det mig en seg känsla i benen. Jag är inte alls van vid att träna så mycket löpband, så det kan kanske vara en anledning till segheten som infann sig. Jag tänkte att det skulle släppa när jag drog ner på träningen mot slutet, och jag åkte även ner till Italien lite tidigare än planerat för att kunna springa lite på snöfritt underlag några dagar för att hitta känslan.
Hittade du in till känslan igen? – Det kändes hyfsat på uppvärmningen inför loppet och under de första kilometrarna. Men redan efter 10 kilometer fick jag börja kämpa, trots att det var en fart som jag normalt sett inte ska behöva kämpa för så tidigt i loppet.
Hur var skillnaden jämfört med när du är i form? – Den stora skillnaden fanns ju redan i de sista passen inför loppet, där jag brukar ha en känsla av att flyga fram när jag lättat på träningen. Jag brukar få hålla igen för att inte springa för fort, men så var det inte alls nu. Jag hade ändå en förhoppning om att det skulle släppa till loppet, men det gjorde det inte.
Hur tacklade du det under loppet, när du får kämpa för att hålla farten så tidigt i loppet? – Det var mitt tredje maraton, och jag har ju tidigare fått höra att det kan hända så mycket under ett maraton. Känslorna kan komma och gå. Så min tanke var att om jag jobbade på fanns ju chansen att det skulle kännas bättre efter hand. Även om farten var någon sekund åt fel håll var det inom felmarginalen utifrån mitt tidsmål. – Men det släppte inte utan det var en kamp hela vägen. Även om jag inte rakt av hade stenkoll på farten kände jag att både 2.27- och 2.28-målet sakta försvann. Samtidigt försökte jag tänka att det oavsett tid blir en bra maratonerfarenhet.
Jag ger inte upp i första taget och med lite distans till loppet är det ändå en bra tid
Hade du aldrig några tankar på att kliva av? – Det är klart att den kom upp, men jag slog bort den. Jag ger inte upp i första taget och med lite distans till loppet är det ändå en bra tid, speciellt med tanke på att den kom i ett lopp där jag har den här känslan. – Jag vet att jag kan mycket bättre även om jag vet att det inte är lätt. Så jag är stolt ändå att jag kunde prestera på det sätt jag gjorde, och även Johan var imponerad över hur jag höll ihop det.
Som jag förstod det var du, trots den fantastiska prestationen, väldigt ledsen direkt efteråt. Kan du berätta om hur du kände? – Ja, tårarna rann i flera timmar efter målgången. Jag vet att jag kan bättre och blir så ledsen när jag inte får ut det. Man har inte så många chanser på maraton, så det måste ju stämma den dagen och nu gjorde det inte det. Men sedan vände känslan och jag blev revanschsugen i stället, även om det först så klart gäller att ta vila och en period med lättare träning.
Hur känns kroppen efter att du fått kämpa så tidigt i loppet? – Det känns ju att jag har sprungit ett maraton, men jag är väldigt glad att kroppen ändå känns så bra. Jag har inga skadekänningar alls, och jag ser verkligen fram mot att köra igång träningen igen – även om jag inte ska stressa fram något.
Du klarade den officiella OS-kvalgränsen för maraton i riktigt kyliga förhållanden, och du gjorde ett fantastiskt bra halvmaraton-VM tidigare i höst. Vad tror du och din tränare om OS-chanserna? – Ja, det var kyligt. Mina fingrar var helt vita och bortdomnade när jag gick i mål. Folket i målfållan var så glada för min skull och gratulerade till att jag klarat gränsen, och förstod inte riktigt hur jag kunde vara ledsen. Men det är SOK som bestämmer, så jag får utgå från det. Men jag ser fram mot nya chanser att springa riktigt fort på maran.
TOPPFOTO: Deca Text och Bild från VM på halvmarathon 2020
Passa på! Nu kan du få 6 nummer av Runner’s World tillsammans med ett par Defunc trådlösa TRUE GO-hörlurar för bara 546 kronor! Välj mellan färgerna vit, svart eller rosa.
Vårt erbjudande
• 6 nummer av Runner’s World (ordinarie butikspris: 594 kronor). • Defunc trådlösa TRUE GO-hörlurar (ordinarie pris 499 kronor).
• Sammanlagt värde: 1093 kronor.
Med Runner’s World får du:
✔️ Världens ledande löpartidning
✔️ Träningstips av experter och elitlöpare.
✔️ Extra mycket sko- och pryltester
✔️ Läsningen för alla som springer, från nybörjare till proffs,
✔️ Tips och råd om träning, teknik och nya prylar
✔️ Allt om de stora loppen
✔️ Inspirerande resereportage
✔️ Runner’s World digitala tidningsarkiv
✔️ Runner’s Worlds app
Defunc TRUE GO-modellen är för den som vill ha en kraftfull ljud- och kommunikationsupplevelse- TRUE GO passar för långvarig lyssning utan att bli obekväma genom vår världsunika, egenutvecklade MultiTip™-design som ger en bättre ljudupplevelse samt håller dina lurar på plats för ökad komfort.
David höll långt in i loppet fart för att putsa Mustafa Mohameds svenska rekord, men slutade med en försmädlig tangering av det personliga rekordet. Mikael Ekvall fick efter en tuff satsning bryta loppet.
I filmen ”Groundhog Day” från 1993 vaknar Bill Murray upp i samma dag, om och om igen. Det låter obehagligt likt David Nilssons upplevelse från dagens maraton i Valencia. För nästan exakt ett år sedan sprang David 2:10:09 runt Valencias gator när han förbättrade det svenska rekordet för första gången sedan 1983. Idag öppnade Högbylöparen loppets första halva nästan 30 sekunder snabbare, men slutresultatet blev detsamma, 2:10:09.
Efter 40 löpta kilometer (2:03:16) fanns det fortfarande goda möjligheter att bli första svensk under 2:10. David orkade dock inte öka farten och fick retfullt se klockan passera drömgränsen innan han korsade mållinjen som 31:a man i det ohyggligt starka startfältet. Tiden visar dock att David har etablerat en stabil nivå på världstider, vilket kommer öppna möjligheter för mer starter i snabba maror.
Mikael Ekvall låg länge med samma grupp som David, men tappade efter halvmaran passerats. Efter 30 km fick han kliva av. -Det var ingen höjdare idag. Jag valde tyvärr fel grupp och det gick för fort. Jag gick in i väggen helt enkelt.
Etiopien fick se sig slagna av Kenya i toppstriden. Loppets favorit Birhanu Legese blev trea bakom Evans Chebet och Lauwrence Cherono (2:03:00 resp. 2:03:04). Snabbaste europé blev Ayad Lamdassem på nytt spanskt rekord, 2:06:35.
Dagens prestation hittar vi dock på den halva distansen. Aldrig tidigare i historien har någon sprungit ett halvmaraton under 58 minuter. Idag gjorde 4 män det.
Kibiwott Kandie sets a pending World Athletics record at the Valencia Half-Marathon (organizer photo from RRW)
Snabbast vara Kibiwott Kandie från Kenya på sanslösa 57:32, en förbättring av världsrekordet med 29 sekunder! 5 km passerades på 13:37 och 10 km på 27:24. Kandie fick revansch på ugandiska världsmästaren Jacob Kiplimo som sprang på 57:37 som tvåa. Loppet levde in på målrakan, där Kandie tillslut kunde avgöra med en mäktig spurt. Även kenyanerna Rhonex Kipruto, 57:49, och Alexander Mutiso, 57:59, underskred 58 minuter. För sitt världsrekord belönades Kandie med en bonus på €100 000. KOLLA UPPLOPPET PÅ RW´s INSTAGRAM
Damernas halvmaraton vanns av världsrekordhållaren på 1500m, Genzebe Dibaba. 65:18 gör etiopiskan till den snabbaste debutanten på sträckan genom tiderna!
Efter ett tillsynes optimalt genomfört lopp fullkomligt krossade Carolina sitt personliga rekord med över 7 minuter och placerade sig högt i den tuffa konkurrensen. Sanna Mustonen tvingades efter en stark öppning kliva av på den andra halvan.
Carolina (LK Roslagen) höll ett jämnt och fint tempo över den första halvan av loppet. Vindens påverkan gjorde vissa partier mer svårlöpta än andra. Innan loppet siade hennes tränare Christian Mundt om att 1:13:30 nog skulle vara ett idealiskt utgångstempo på den första halvmaran. Carolina var mer ivrig än så och passerade halvvägs på 1:13:09.
– Det gick lite snabbare i början, men inom det spann som kändes rimligt, kommenterar tränare Christian.
Runt 30-kilometerspasseringen var vinden mer påtaglig och Carolina tappade någon sekund per kilometer, men kunde sedan öka farten in mot mål. I mål landade hon slutligen på 2:26:42, en putsning av det personliga rekordet med drygt 7 minuter! Tiden gav också en 11:e plats i loppet, endast slagen av etablerade afrikanska löperskor.
Den internationella kvalgränsen till OS i Tokyo ligger på 2:29:30, men SOK är notoriskt ogenerösa i sina uttagningar.
– Vi har gjort det vi kunnat och klarat kvalkriterierna, säger Christian efter loppet.
– Eftersom Carolina sprang med mer press än tidigare var det mest nervöst första 5 kilometerna för att se att hon hittat sin klunga och öppningsfart. Därifrån kände jag mig trygg.
Själv säger Carolina om loppet:
– Det blev precis som jag önskat mig då det bildades en grupp som gick för sub-2:27. Det flöt på rätt bra fram till 30 kilometer med klungan, men där fick jag gå ifrån för att hålla tempot. Det var en tuff sista mil, men med OS i tankarna kunde jag hålla ihop det.
Det flöt på rätt bra fram till 30 kilometer med klungan, men där fick jag gå ifrån för att hålla tempot
Carolina är i och med sin tid den näst snabbaste europeiskan i år. Endast Kenyafödda Lonah Chemtai Salpeter är snabbare i år, och hennes nya hemland Israel tävlar enbart i europeiska tävlingar av pragmatiska skäl.
Den andra svenskan, och andra adepten i ”Team Mundt”, Sanna Mustonen (Hässelby SK) fick kliva av efter att ha fått kramp vid 27 kilometer.
– Exakt vad det beror på kan vi bara spekulera i, men möjligen en kombination av att hennes grupp gick snabbare än planerat och vätskeintaget, resonerar Christian.
Sanna passerade halvvägs på 1:14:17, fart för under 2:30 på den fulla distansen.
Loppet vanns av Kenyas världsmästare på halvmaraton, Peres Jepchirchir, på 2:17:16 – årets snabbaste tid! Hon sprang andra halvan nästan minuten snabbare än den första och distanserade landsmaninnan Joyciline Jepkosgei med långt över minuten (2:18:39). Namibias Helalia Johannes avrundade pallen med det personliga rekordet 2:19:48.
FOTO: Deca Text och Bild (från ett lopp på bana sommaren 2020)
2020 har såklart präglats av Coronaviruset, och löparvärlden har inte sluppit undan. Trots inställda friidrottsmästerskap har banlöpare kunnat tävla mot bra inhemskt motstånd, och även vid enskilda tillfällen fått mäta krafterna mot internationellt motstånd. Världens maratonlöpare har dock haft det mer sparsmakat med tävlingar.
SM i maraton kunde genomföras, men undangömt från storstadens gator, publikens bifall och klungor med löpare mot nya personliga rekord. London maraton kunde genomföras på en modifierad bana för den absoluta världseliten, och på söndag tar Valencia maraton efter konceptet. Två svenska herrar ställer sig på startlinjen på söndag, David Nilsson, Högby IF, och Mikael Ekvall, Strömstad LK.
David har goda minnen från förra årets upplag då han slog Kjell-Erik Ståhls svenska rekord från 1983 med sina 2:10:09. Mustafa Mohamed har sedan dess sänkt rekordet med 6 sekunder och att ta tillbaka rekordet, och bli första svensk under 2:10, lockar. – Allt över 2:10 känns såklart som ett misslyckande, säger David efter att ha kommit fram till Valencia under fredagen. Träningen har gått bra och David har siktet inställt på en grupp som ska passera halvvägs på 64:30. – Jag har fått in några längre pass och också försökt få in några snabba halv(maror) på träning.
David Nilsson har visat en ny fartkapacitet sommaren 2020
Resultatraden 28:48, 28:49 och 28:12 skvallrar också om att farten finns där. Det är Davids tre lopp över 10 km under hösten. Den internationella kvalgränsen till Tokyo-OS är 2:11:30. Det är dock högst otroligt att Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) skulle nominera någon löpare som inte underskridit 2:08. SOK kan komma att kräva en så bra tid som 2:05, en tid som endast en Europé sprungit under (borträknat turk-kenyanen Özbilen).
– Jag räknar inte med att SOK kommer skicka någon man eller kvinna över huvud taget.
– Jag räknar inte med att SOK kommer skicka någon man eller kvinna över huvud taget. Jag tänker inte på det just nu. Ifall det inte blir OS så finns det många stora maror nästa år under hösten, där det kan finnas möjlighet att komma in.
En som tidigare fått nobben av SOK är Mikael Ekvall. Senaste OS-cykeln är också den som ”Micke” haft sina bästa resultat; i alla fall inför 2020. De som tvivlat på att han skulle komma tillbaka till samma höga nivå fick ordentligt svar på tal i Sevilla i februari. Micke sprang in på nya personliga rekordet 2:11:37. Valencia är en ypperlig möjlighet att ytterligare slipa på den tiden.
– Jag har inga tankar på OS. Det ska vara en grupp som går i 65:30 halvvägs, så jag ska gå med den gruppen och hoppas på personligt rekord. Träningen har gått som planerat. Jag har kört fler långa pass än tidigare, annars har träningen sett likadan ut.
Mikael Ekvall kör intervaller med coach Mats Erixon
David och Micke ställs mot ett historiskt bra startfält. Smaka bara på dessa siffror: 9 (!) män har gjort under 2:05. 25 under 2:08. 35 under 2:10. Ingen tidigare mara har haft den bredden! Snabbast i fältet är Birhanu Legese från Etiopien. Han är tredje snabbast genom tiderna med sina 2:02:48, bara bakom legendarerna Eliud Kipchoge och Kenenisa Bekele. Näst snabbast i på pappret är Legeses landsman Kinde Atanaw med 2:03:51 som personbästa.
Ett par andra namn som sticker ut är mästaren i Boston och New York, Lelisa Desisa, Etiopien. Eritreas Zersenay Tadese kanske har sina bästa år bakom sig, men i sin prime var han en av få som vågade utmana Kenenisa Bekele på löparbanorna. Han har också innehaft världsrekordet på halvmaraton, 58:23. Kenya leds av Lawrence Cherono (2:04:06) och Reuben Kiprop (2:04:40).
Som en extra bonus startar också ett halvmaratonlopp innan maratonloppen. Om möjligt är startfälten ännu bättre här. På herrsidan har 12 löpare personbästan under 60 minuter. Ugandas världsmästare på sträckan Jacob Kiplimo (58:49) möter silvermedaljören från Kenya, Kibiwott Kandie (58:37). Även Kenyas Bedan Karoki och Stepen Kiprop har tidigare sprungit under 59 minuter. Den kanske mest spännande starten görs dock av Rhonex Kipruto. Han sprang på osannolika 26:24 på 10 km senaste han var i Valencia för snart ett år sedan och kommer utmana om vinsten här.
Damsidan har ett litet, men minst lika spännande startfält. Etiopiens Senbere Teferi har det snabbaste personbästat (65:32). Det är debutanterna som kittlar dock. Letesenbet Gidey slog i somras världsrekord på 5 000m med 14:06.62. Hon har också världsrekordet över 15 km med 44:20. Hon möter en annan världsrekordhållare i Genzebe Dibaba, Etiopien, som har sprungit 1500 m på 3:50.07. Om vädret samarbetar (vind förväntas) så kan världsrekordet på 64:31 utmanas.
På söndag avgörs elitversionen av Valencia Marathon med flera intressanta svenska löpare i de superstarka startfälten. Vi stämmer av läget i svensklägret med de svenska damernas coach Christian Mundt.
Som med alla storlopp under 2020 har det funnits en osäkerhet om erkänt snabba Valencia Marathon ens skulle kunna genomföras med en begränsad elitgrupp. Med bara några dagar kvar till start, som är på söndag 6 december, verkar det som att loppet verkligen kommer bli av. För Sveriges del finns det stora förhoppningar på de fem svenska löpare som har fått startplatser i loppet. Kan David Nilsson eller Mikael Ekvall bli första svenskarna under 2.10? Kan Carolina Wikström springa till sig en OS-plats? Får debutanten Sanna Mustonen sitt stora genombrott?
”Team Mundt” på plats i Valencia. Carolina, Christian & Sanna.
Christian Mundt, som vi skrivit tidigare om i Runner’s World, coachar flera svenska elitlöpare. Han är på plats med två av löparna i ”Team Mundt” i Valencia: Carolina Wikström och Sanna Mustonen. Vi ringde upp Christian för att stämma av läget i svensklägret.
Hallå Christian, hur har det gått för er under resan till Valencia med tanke på de restriktioner som råder? – Vi kom ner i tisdags eftermiddag, och resan gick bra. Det har inte varit några större skillnader mer än att vi ska ha munskydd. Det krävdes även ett negativt coronatest inom 72 timmar innan man anlände till Spanien. Detta var däremot inget vi behövde visa när vi kom in i Spanien.
Hur är vädret och hur ser prognoserna ut inför loppsöndagen? – Det är runt 15–16 grader och solen tittar fram, men det ska bli något kyligare på söndag. Prognosen säger runt 8 grader vid start och sedan efter hand ska det stiga till runt 11 grader. Så det är ganska ideala förhållanden för löpning. Sedan står det att det ska vara 7 sekundmeter i vind, men banan går inte vid vattnet i år så jag vet inte hur vindkänslig den är.
Det är alltså en annan bana i år? – Ja, det är en tvåvarvsbana. Det går en elithalvmara innan helmaran, maratonlöparna springer två varv på samma bana som halvmaralöparna gör ett varv på.
Du har två aktiva på plats: Carolina Wikström och Sanna Mustonen. Hur lyckades ni få platser? Jag har förstått att startplatserna är oerhört eftertraktade eftersom det inte arrangeras så många lopp? – Vi anmälde oss redan i januari och sen när loppets ”My best 42”-program öppnade i mars eller april anmälde vi oss även till det och kom in direkt. Sedan dess har det varit klart, och jag har hela tiden utgått från att det kommer bli av. Valencia har varit det stora målet som vi drivit träningen mot, både för Sanna och Carolina, under hela året.
Ni har varit väldigt öppna med den träning ni genomfört via sociala medier, vilket kanske inte alla elitlöpare är. Hur tänker du runt denna öppenhet? – Om folk tycker att det är lite spännande att få se vad vi gör i träningen så visar jag gärna det, jag har inga hemligheter. Jag gillar själv att kolla vad andra gör. Om vår träning kan inspirera andra när det gäller upplägg på pass är det bra, även om det blir enskilda pass som tas ur en helhet. Träningen är individuellt upplagd för både Sanna och Carolina och den helheten kommer ju inte fram – det är ju mycket mer som påverkar än de enstaka pass vi redovisar.
Både Sanna och Carolina har tränat mot samma mål nu under en längre tid – har de ändå kört efter helt skilda upplägg? – Ja, de har haft ganska olika upplägg även om jag tänker på maratonträning utifrån ett visst sätt. Så det finns många likheter i deras scheman men också tydliga skillnader. De har bland annat tävlat i olika lopp under året och de inslagen måste ju passas in i schemat. Sedan utgår jag mycket från farter i min träning, och eftersom deras tidsmål är olika skiljer det sig även där också. Men vi har synkat flera pass också, för att kunna utnyttja varandras sällskap och styrkor och få in den sociala biten också. Det är viktigt när man tränar så här hårt.
Kan du dela med dig av något enskilt pass inför loppet som Sanna och Carolina kört och som du tycker gått riktigt bra? – Carolina körde ett 40 kilometer långt pass 3–4 veckor innan loppet. Hon sprang första 28 kilometerna med ett snitt runt 3.52 min/km, och de sista 12 kilometerna i maratonfart. Då låg hon på 3.27 min/km i snitt, inklusive lite kupering ute på Gärdet i Stockholm. Det var ett oerhört starkt pass.
– Sanna gjorde ett 25 kilometer långt pass med 16–17 dagar kvar till Valencia. Då sprang hon på 98 procent av sin maratonfart, snittet var 3.37 min/km, vilket var snabbare än planen. Jag fick bromsa henne efter halva passet för hon gick på så starkt, dessutom var det ganska mycket vind och bara precis över noll grader. Då såg vi att det finns fog för det mål vi siktar på.
Finns det ett tydligt tidsmål för både Carolina och Sanna? – Jag tränar väldigt mycket utifrån vad vi har för tidsmål. För Carolina tror jag att det kanske krävs under 2.27 för att SOK ska vilja ta ut henne till OS, vilket finns med i målbilden. Så det är det tempot vi utgått från i träningen. Sedan vet vi inte hur farthållningen kommer se ut på söndag, vilka farter klungorna kommer hålla. Men det vore idealiskt att öppna den första halvan på 1.13.30 för Carolinas del. – För Sannas del har vi tränat för att gå under 2.30, vilket innebär 3.33 min/km i fart. Där räknar jag med att det kommer finnas en grupp som satsar mot den internationella OS-kvalgränsen för damer (2.29.30). Så tanken är att gå med där för jag tycker att Sanna är redo för det. Det ska bli oerhört spännande att se om hon får ut allt på maran, som är en distans jag tror passar henne väldigt bra.
Sanna är debutant på maratonsträckan medan Carolina är något mer erfaren. Lägger du någon aspekt på det som coach? – Nej, jag tänker inte så mycket på det. De sista åtta veckorna innan loppet är till för att förbereda dem både fysiskt och mentalt på hur det kommer att kännas. Passen är uppbyggda utifrån att de inte är rädda för sträckans utmaning. Känslan ska vara att de är tränade för det här och jag har gjort allt jag kan för att de ska nå dit. – Så det är lika för de båda, även om oron för hur det verkligen känns efter 35 kilometer kanske infinner sig lättare om man är debutant. Det är ju något Sanna inte känt än, men som Carolina upplevt några gånger. I det avseendet är det kanske en liten skillnad när det gäller vilka mentala strategier de tar med sig in i loppet, att man som debutant har ett ännu större behov av en tydlig mental strategi. – Sen är det andra saker som skiljer. Carolina går ju in i loppet med mycket större yttre förväntningar på sig än vad Sanna har. Sanna är lite mer ”underdog”.
Hur viktig är den mentala förberedelsen? – Den är viktig. Jag tycker att man ska ha en ”gameplan” och en palett med strategier som man kan ta till för att tackla olika känslor och scenarier under loppet. Det kan vara allt från delmål till ord man kan ta fram för att trigga sig själv, eller rent tekniska delar i löpningen som man kan fokusera på. Man måste ha med sig att det får vara jobbigt, och det är ju en del i varför jag lägger upp så långa och tuffa pass i träningen mot loppet – man får känna att det är jobbigt men man klarar det ändå.
Kör ni några pass på plats i Valencia? – Ja, vi startade i onsdags med ett lätt distanspass på morgonen för att jobba resan ur kroppen. På eftermiddagen åkte vi upp till arenan där de slog världsrekord nu under hösten på 5 000 och 10 000 meter. En maratonuppvärmning och sedan en 5:a i maratonfart stod på programmet. Torsdag, fredag och lördag blir det relativt kort distanslöpning i lugn till moderat fart, där vi lägger in några ”hundringar” under något av passen.
Har tjejerna samma energi- och vätskeplan för loppet? – Nej, den skiljer sig lite åt. Carolina kör bara gel i kombination med vatten. Det gör det hela ganska enkelt eftersom hon kan ha med sig gelen själv och inte heller riskerar att missa någon flaska. För Sannas del har det varit en utmaning att hitta något som funkar bra med magen. Där har vi med oss gels, men försöker att hålla oss till sportdryck i den mån det går.
Vi ser med spänning fram mot att följa Carolina och Sanna, liksom Mikael Ekvall och David Nilsson på herrsidan, i Valencia på söndag!
Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in