Johanna slår rekord och alla killarna

Johanna slår rekord och alla killarna


Johanna sprang sin första ultra 2014, och efter några års mer träning och rutin har hon fått ett riktigt genombrott på ultradistans. I april månad vann hon 100 miles (ca 160 km) loppet ”TEC” och tiden 15 timmar, 10 minuter och 34 sekunder var den snabbaste som någon svenska gjort över distansen. Även i TEC var Johanna först över mållinjen och slog därmed alla herrarna.

I nyligen av gjorda High Coast Ultra, som troligen är Sveriges mest utmanande och kanske vackraste ultratrail lopp hade Johanna sällskap med några av dom bästa herrarna under delar av loppet. Men på slutet kunde ingen hänga med och hennes tid på 13 timmar 26 minuter och 52 sekunder och var snabbare än gällande banrekord både för herrar och damer. En grym tid med andra ord på en bana som arrangörerna beskriver som oförlåtande med höjdmeter, stenar och rötter.
Runner´s World stämde av med Johanna hur hon kan springa så snabbt och vem hon är som löpare.

Stort grattis till fantastik insats i High Coast Ultra, berätta om loppet?
– Målsättning var att slå mitt tidigare rekord på 15 timmar. Jag brukar inte ha den typen av målsättningar, men nu ville jag försöka springa fort. Jag tyckte kroppen kändes riktigt stark redan från början och eftersom jag sprungit loppet innan hade jag kontroll på vad som väntade mig.
– Det är otroligt fysiskt krävande med mycket teknisk löpning. Med rekordet i sikte öppnade jag hårt och vi blev snabbt tre stycken i täten. Det var jag och Mikael Näslund och Erik Eng.
Men efter ett tag tyckte jag farten blev lite jobbig, och det är ingen riktigt bra känsla om man ska springa ultra. Så jag slog av lite på takten och det kom upp någon löpare bakifrån. Så jag hade en lite dipp ungefär halvvägs. Det blev som en sömnighet slog till.

Hur gjorde du när ”sömnigheten” slog till?
– Ja, man vill ju bara lägga sig ner och vila lite, men det kan man inte göra. Jag hade en koffein shot som jag hade i väskan, så den drog jag i mig och försökte också äta om det kanske kom av att just energin var låg. Och jag tror att det var just koffeinet som gjorde susen, för jag kom igång bra igen.

Hur gestaltade sig loppet efter din dip?
– Jag och Erik hade släppt Micke som sprang på riktigt snabbt, så vi låg tillsammans. Då kände jag att Erik nog hade det lite jobbigt och började trycka på, men Erik hängde med. Vi kom ifatt Micke igen och då trodde jag nog att även Micke skulle hänga på. Men han var helt slut, så jag och Erik tuffade på och känslan var fortsatt att Erik fick jobba lite tuffare än vad jag behövde göra. – Så i en brant kupering gick jag på med riktigt bra flyt och då släppte Erik. Så sen sprang jag en mil själv, innan man kom till stationen vid 109 km där man får ha farthjälp, en så kallad pacer. Så där stod min bror och väntade och kunde springa med och skingra framförallt den mentala tröttheten genom sällskapet.

Vad för en ”pacer” göra?
– Dom får bara vara med och hålla sällskap, så dom får inte bära någonting eller putta på eller så. Men sällskapet är verkligen viktigt, så det hjälpte mig.

Hur var känslan att nå målet?
– Det var givetvis fantastiskt, och det var kul att det blev banrekord. Det tidigare rekordet låg på 13 timmar och 51 minuter (reds anm: för herrar alltså), så det var verkligen kul att kunna gå under 13,5 timmar.

Ja, verkligen en grymt bra tid. Vi som inte riktigt känner till din bakgrund, kan du berätta vem du är som löpare?
– Jag har orienterat sedan jag var 8 år, och har givetvis den sporten med mig fortfarande. Det har lagt en otroligt bra grund. Jag har alltid varit stark, men aldrig varit snabb som löpare. Så det passar mig att jobba med styrkan i löpningen. Jag vann en startplats i Lidingöloppet ett år, så då testade jag på ren löpning och tänkte att 3 mil skulle vara fruktansvärt långt. Men det var inte så långt, så jag gick vidare och testade på en fjällmara och de ledde mig vidare att testa ännu längre och anmälde mig till High Coast Ultra 2014. Efter det var jag fast.

Vilken nivå låg du på tidsmässigt på dom här loppen?
– Det var inga supertider så, men runt 2.20 på Lidingöloppet och sen gick High Coast Ultra på 17,5 timmar.

Och nu är du nere på 4 timmar snabbare på High Coast Ultra. Vad har gjort att du blivit så mycket snabbare nu?
– Dels är det givetvis mer rutin, men jag tränar också på ett annat sätt nu. Jag tränar mycket mer av vardagsmotion. Jag räknar varken tid eller kilometer, utan tränar bara på och det kan bli 3 pass om dagen utan att det känns inte konstigt. Kroppen styr helt. Sen kan man nog också säga att många års slit ger utdelning nu.

Hur ser en tre pass dag ut, och hur för du in det i vardagen?
– Det kan vara ett morgonpass med antingen simning eller lugn löpning, sen ett styrkepass på lunchen och sen något konditionsbasserat pass på kvällen. Jag har ett jobb som har ganska mycket flexibiltet där jag kan träna på lunchen och jobba igen det sen, och sen har jag en bra social apparat runt om kring mig som ställer upp och hjälper till med barnen.

Vad jobbar du med och hur ser familjen ut?
Jag jobbar som projektekonom på Länsstyrelsen i Västernorrland. Jag har två grabbar på 4 och 9 år. Dom har alltid varit en del av träningen och hängd med på mycket i vagn. Så träningen är ett naturligt inslag i vardagen.

Nu har du haft ett genombrott på hemmaplan, hur ser dina målbilder ut framöver och tänker du på Ultralandslaget och internationella ultralopp?
– Jag tänker inte direkt på det. Allt jag gör är så otroligt lustbaserat, så både kroppen och det mentala får styra. Jag har inga utstakade planer, men vill gärna köra något ultralopp i höst och självklart skulle det vara riktigt kul att någon gång springa ett internationellt lopp, men det ska ju passa in. Det blir säkert Härno trail i slutet av september sen får vi se. Närmst ska jag för första gången testa på en swimrun tävling in High Coast Swimrun. Det ska bli spännande att testa.

RW tackar för intervjun och hoppas vi får se Johanna mäta sig med dom bästa även internationellt.


High Coast Ultra bjuder på utmaningar och naturupplevelser. Här en bild från Slåttdalsskrevan.

Foto: Erik Billerby

Resultat High Coast Ultra, där Erik Eng tillslut vann herrklassen på 14 timmar.

Läs Johannas blogg här om loppet

Novembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Kom i form nu! Bästa tipsen för dig som vill bli snabb, stark och skadefri i vinter
  • Vi har testat 10 smarta träningsklockor
  • Run streak med RW: Spring lite varje dag och förändra ditt liv
  • Benhård träning: Övningarna som ger dig kraft i benen
  • Heta julklappstips
  • Forskning: Farväl inflammation
  • Smart mat: Stärk immunförsvaret

 

Prenumerera

Antal kommentarer: 1

Anonym

Intressant! Men det hade inte skadat att korrekturläsa…



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Därför är Vasaloppsåkare lyckligare

Därför är Vasaloppsåkare lyckligare


Tidigare studier har visat att Vasaloppsåkare är betydligt mer fysiskt aktiva i vardagen och lever längre än andra. Nu har en grupp svenska forskare visat att längdskidåkare också blir mindre deprimerade.

Forskarna har följt 200 000 Vasaloppsåkare under åren 1989–2010 och har sett att dessa drabbades av depression hälften så ofta som befolkningen i stort. Studien, som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Psychiatry Research, visade att samma mönster gällde för ångest och oro. Skidåkarna drabbades av ångestrelaterade sjukdomar hälften så ofta som befolkningen i stort. De här resultaten går också i linje med andra studier gjorda på människor som konditionsidrottar, inte minst löpare, som vi har rapporterat om tidigare i Runner’s World.

Forskarna drar slutsatsen att det är Vasaloppsåkarnas fysiskt aktiva livsstil som är huvudorsaken till att risken för att drabbas av psykisk ohälsa halveras. De diskuterar även om andra positiva faktorer vid sidan av den fysiska träningen påverkar det mentala måendet. Faktor som det sociala umgänget och gemenskapen, att ha ett meningsfullt mål, att man vistas mer utomhus, eller att den regelbundna träningen leder till en bättre kosthållning. Det har man däremot inte kunnat påvisa i studien.

Skillnad mellan könen

Resultaten i studien visade att risken för depression bland Vasaloppsåkare minskade lika mycket hos båda könen. Forskarna upptäckte dock en intressant skillnad mellan könen vad gäller kopplingen mellan fysisk prestation och depression. Hos männen kunde de se att skidåkare som var snabbare också var mer skyddade mot depression än långsammare åkare. Här är det lätt att tro att det är den större träningsdosen hos manliga ”snabba” Vasaloppsåkare som främst förklarar det ökade skyddet mot depression.

Bland de snabbaste kvinnliga åkarna såg de tvärtom en högre risk att drabbas av depression jämfört med de långsammare kvinnliga åkarna, även om skillnaden inte var statistiskt säkerställd. Samtidigt understryker forskarna att de snabbaste Vasaloppskvinnorna fortfarande löpte betydligt mindre risk att drabbas av depression jämfört med övriga befolkningen.

Andra orsaker bakom skillnad?

Studien förklarar inte varför de högpresterande kvinnorna i Vasaloppet drabbas av depression i större utsträckning än de som åker långsammare. Även om det finns vissa skillnader mellan den kvinnliga och manliga hjärnan så kan svaret till skillnaderna finnas någon helt annanstans, menar forskarna.

En amerikansk studie visade att kvinnor som berättade att de tränade för att de ville tappa i vikt eller trimma kroppen hade sämre livskvalitet än de som uppgav att de tränade för att förbättra sin hälsa. Hos männen fanns ingen sådan koppling. Där verkade anledningen till träningen inte spela någon roll för träningens effekter på deras mentala hälsa.

Detta fenomen skulle kunna förklara fynden i den nya svenska studien. Det kan vara så att den högre andelen depression hos de högpresterande kvinnliga skidåkarna bättre förklaras av de individuella skälen att träna än själva träningsnivån.

Passa på! Just nu 60% rabatt!

Passa på! Just nu 60% rabatt!


Just nu! Mer än halva priset på prenumeration, endast 39 kronor per tidning! Ordinarie pris 99 kronor.

Få Sveriges största löpartidning hemskickad till dig 11 gånger (helår) för bara 437 kronor! Du får massa tips om löpning, kost, prylar och om hur du bäst kommer i form, allt direkt hem i brevlådan och på webben. Nyhet! Du har dessutom som prenumerant 20%* på löparskor och kläder! Bra va!

TA DEL AV ERBJUDANDET HÄR!

Ge bort en prenumeration!

Test: Höstens tre bästa skonyheter

Test: Höstens tre bästa skonyheter


I vår stora guide till höstens nya löparskor testade vi 13 heta nyheter. Här är de tre vinnarna som fick våra utmärkelser ”bästa uppdatering”, ”bästa debut” och ”redaktörernas val”.

Text: Christer Wernhult Foto: Luca Mara

För bara något år sedan lanserades nya löparskor ganska strikt bundet till en tydlig vår- respektive höstsäsong. Plus att vinteranpassade modeller presenterades separat i november. På senare tid har många tillverkare valt att i stället sprida ut sina nyheter under årets gång. Det betyder att de successivt förändrar sina sortiment och att det traditionella säsongstänkandet har börjat luckras upp.

På Runner’s World har vi som ambition att hålla dig som läsare så uppdaterad som möjligt genom att regelbundet presentera de mest intressanta skomodellerna i våra skoguider. På så sätt vill vi ge dig en överblick av vad som erbjuds på marknaden och underlätta ett bra skoval anpassat till din träningsbakgrund, dina personliga förutsättningar och preferenser.  

Tillverkarna har under några år haft ett tydligt fokus på att uppgradera sina mellansulematerial så att de förutom skyddande stötupptagning och komfort även ger kvickare respons/energiåtervinning. Men nu kan vi i stället se att man satsar på nya sätt att åstadkomma stabilitet. Tillverkarna försöker helt enkelt kombinera stötdämpning och energiåtergivning i mellansulorna med just detta – stabilitet. 

Flera av de stora producenterna tonar ned den gängse kategoriindelningen i neutrala och stabila skomodeller. I stället försöker de nu konstruera skor som erbjuder både och. En bakomliggande orsak är säkert tveksamheten till om extra stabila skor verkligen kan förebygga skadeproblem hos löpare med överrörliga fotleder, det vill säga överpronation. (Vilket under många år har varit den utbredda uppfattningen i sportskobranschen.)

Ett flertal biomekanikexperter har på senare tid uttryckt sin skepsis till att hårda kilar och plastbryggor skulle vara den bästa lösningen för att kontrollera fotens rörelse. Som följd kan vi nu se flera exempel på nya tekniska lösningar för att öka skornas stabiliserande egenskaper – utan att de nödvändigtvis måste ha ett hårt material på medialsidan av mellansulan.

Till höstens skoguide, som publicerades i septembernumret av Runner’s World, valde vi ut 13 nya (eller uppdaterade) modeller. De är alla typiska exempel på respektive tillverkares skofilosofi och har samtliga nyligen introducerats på marknaden. Här är de tre som utmärkte sig mest i fältet.

Redaktörernas val: Brooks Ghost 12

Brooks Ghost 12
Vikt: 295 g (herr), 264 g (dam) Häldropp: 12 mm Rekommenderat butikspris: 1 600 kr 

Ghost har efterhand blivit en storsäljare för Brooks, mycket tack vare skons allsidighet och bekväma passform. Den här 12:e upplagan är ett klassiskt exempel på att man inte bör ändra på ett vinnande koncept. 

Uppdateringen från föregångaren inskränker sig till en mer följsam utformning av ovandelsmaterialet, ett lätt modifierat sulmönster och en viss viktreduktion (cirka 14 gram i herrstorlek US 9). Hela skon utstrålar komfort med sitt bekvämt stoppade hälparti och en påtagligt mjuk stötdämpning i en tvåkomponenters-mellansula. 

En fin detalj är snörningens utformning, där ovalt rundade snören lätt kan justeras genom plastförstärkta snörhål till en perfekt passform över vristen. Ghost 12 ger en skön löpupplevelse – oavsett distans och fart.

Bästa debut: Adidas Pulseboost HD

Adidas Pulseboost HD
Vikt: 340 g (herr), 305 g (dam) Häldropp: 8 mm Rekommenderat butikspris: 1 400 kr 

Denna helt nya träningsmodell riktar sig i första hand till löpare som tränar i stadsmiljö, där kraven är höga på såväl stötdämpning som god kontakt med underlaget och säkert stöd vid riktningsförändringar.

HD står för high density och betyder att Pulseboost HD ger en något fastare känsla mot underlaget jämfört med exempelvis Ultraboost 19, som introducerades i våras. Just detta lovordades av våra testlöpare, som har lättare Adidas-modeller som Adizero Tempo eller Boston som favoriter för sina tempopass.

Ovandelen är konstruerad med hjälp av en sofistikerad stickteknik med olika täthet och mönster i olika partier. Framfotsstödet är på detta sätt elegant integrerat och eliminerar helt behovet av påsydda förstärkningar. Foten vilar tryggt nedsänkt i en fördjupning i mellansulans övre del och får därmed utmärkt stöd i sidled, vilket förstärks ytterligare av skons breda sulbas.

Yttersulan, som är framtagen i samarbete med däcktillverkaren Continental, har ett lågprofilsmönster som ger säkert grepp på både torra och våta underlag.     


Bästa uppdatering: Saucony Ride ISO 2

Saucony Ride ISO 2
Vikt: 278 g (herr), 231 g (dam) Häldropp: 8 mm Rekommenderat butikspris: 1 600 kr

Små men långt ifrån betydelselösa justeringar gör andra versionen av Ride med ISO-konstruktion till en ännu mer komfortabel träningssko. Ovandelen har fått ett smidigare meshmaterial, som bättre anpassar sig till fotens form, medan hälkappan är tydligare avrundad och har fått en mer stoppad kant. Yttersulans mönster har också finjusterats för säkrare grepp. 

Mellansulan med en kombination av mjukt Powerfoam och spänstigt energiåtergivande Everun finns kvar från föregångaren. Det gör även det stödjande yttre ISO-skiktet i ovandelen i kombination med ett elastiskt sockliknande inre skikt. 

Ride ISO i sin andra utgåva är – precis som föregångaren – en allsidig, lätt, komfortabel och väl stötdämpande löpträningsko. Detaljjusteringarna från föregångaren får tummen upp från våra testlöpare.   

Arena Run fyller 5 år – firar med nytt millopp och ny stafett

Arena Run fyller 5 år – firar med nytt millopp och ny stafett


Arena Run arrangeras för femte året i rad på Friends Arena i Solna, den 24–25 januari 2020. Jubileet firar man med att introducera en helt ny 10-kilometersklass samt en ny stafett. 

Den nya stafetten går redan på fredagskvällen den 24 januari. Klockan 18.00 öppnas dörrarna till arenan med årets roligaste – och förmodligen jobbigaste – after work: Arena Run Stafetten. Här får du och dina kompisar eller kollegor möjligheten att springa en stafett på sammanlagt 16 kilometer. Varje lag får bestå av max fyra deltagare, som själva avgör hur distanserna fördelas på lagmedlemmarna. 

På lördagen 25 januari är det så dags för det femårsjubilerande Arena Run, som också bjuder på en nyhet: Hållkäften-milen som är Arena Runs nya 10-kilometersklass där deltagarna springer två varv på den 5 kilometer långa hinderbanan. Det innebär inte bara att distansen blir dubbelt så lång, även antalet hinder och trappsteg fördubblas. 

Läs mer och anmäl dig här arenarun.se

ARENA RUN 25 JANUARI 2020
Nästa återhämtningstrend? Quorn!

Nästa återhämtningstrend? Quorn!


Det kanske är dags att uppvärdera quorn som återhämtningsföda. I varje fall om man får tro forskarna på Exeter University i Storbritannien. De fann nämligen att mycoproteinet i quorn stimulerar återuppbyggnaden av muskelvävnad efter träning bättre än vad mjölkprotein gör. (Quornprodukter består till största delen av mycoprotein, vilket kommer från svampen Fusarium venenatum.) 

Studien visade att de försökspersoner som åt mjölkprotein ökade återuppbyggnadstakten med upp till 60 procent. Men de som åt mycoprotein ökade muskeluppbyggnadstakten med mer än dubbelt så mycket – goda nyheter för alla som vill välja bort eller dra ner på animaliska produkter. 

Andas ut – på rätt sätt

Andas ut – på rätt sätt


Ligger du också sömnlös om nätterna och funderar på vilken kroppsposition som är mest effektiv för att skynda på återhämtningen efter ett hårt pass?

Nu kan du andas ut – för forskarna bakom en ny studie, publicerad i Translational Journal of the American College of Sports Medicine har tagit reda på detta. De jämförde hur två kroppspositioner – händerna på huvudet och händerna på knäna – påverkade återhämtningen när det gällde två faktorer: puls och elimineringen av koldioxid.

Det visade sig att händerna på knäna var överlägset bäst. Anledningen är att den framåtböjda ställningen gör att diafragman flyttas (din huvudsakliga andningsmuskel) vilket gör det lättare att få ner mer syre i lungorna.