Jag älskar att vi har årstider. Visst – någon månad här och där kan jag tänka mig att vara utan; november kan vara lite småtrist och mars kan vara en seg tillställning. Men just växlingen mellan årstiderna och variationen är ju fantastisk. För även om sol och värme är härligt så blir det nog rätt trist i längden (jag förstår om inte alla håller med mig på just den här punkten).

Sommaren är visserligen en ganska sorglös årstid. Det är lätt att vara när det är varmt och solen skiner – och det är särskilt lätt att vara löpare på sommaren. Ett par shorts, en tunn tröja och så på med skorna. Asfalten dallrar och kletar i värmen. Skogen doftar av tallbarr, grusvägsdamm och smultronställen. Svetten rinner. Det är underbart.

Förr, när löpning var alternativträning för mig, var vinterhalvåret lika med löptid. Varje höst var det samma visa – jag började med 5-10 minuter lätt löpning innan jag efter ett par månader kunde springa för fullt igen. Sen sprang jag.

Efter fyra månader av löpträning kunde jag göra milen på 40 minuter, i snösörja och minusgrader. Och jag älskade mina löppass. Det spelade ingen roll hur kallt eller jävligt det var – det var ju normaltillståndet för mig eftersom jag bara sprang under vinterhalvåret.

När våren kom kände jag alltid en tomhet när det var dags att lägga ner löpningen, och under sommarhalvåret längtade jag alltid till hösten. Tills när jag skulle få ta fram löparskorna igen. Tills jag skulle få springa under den där höga himlen igen, löpa i den där krispiga luften och färgprakten.

Numera, när jag springer året runt, uppskattar jag årstidsväxlingarna ännu mer. Som löpare kommer man nära naturen, ser ljusets förändringar, är särskilt mottaglig för temperaturväxlingarna i luften. Som löpare blir man ett med sin omgivning.

Och utifrån en löpares perspektiv är ingen årstid så sympatisk som hösten. Temperaturen är optimal för löpning. Trängseln på löparstråken är minimal. Naturen är full av färger.

För oss löpare bär dessutom hösten på något mer; på förhoppningar och drömmar, på löften som fortfarande kan infrias. Förhoppningar om att nästa säsong ska bli ännu bättre, att vi ska springa fler lopp, att vi ska bli snabbare och orka längre. Drömmar om resultat vi strävat efter men inte lyckats nå. Löften om nya chanser, nya möjligheter. På hösten tycks allt vara möjligt – nästa år. Det är därför den bästa tiden är nu. Ta tillvara på den.