Ledarkrönikan: Skogstokig!

Ledarkrönikan: Skogstokig!


I början på 80-talet tränade min pappa för att springa Stockholm Marathon. Han förde noggrant träningsdagbok och brukade ge sig ut på långpass på helgerna med sin kompis, som var snabb och rökte cigaretter. Jag kunde inte begripa hur de kunde springa så långt. För mig var det ofattbara sträckor.

Ibland hängde jag med på något pass. Jag fick ärva pappas avlagda löparskor – ett par gamla Saucony som länge var mina favoriter – och han lärde mig hur jag skulle rulla på steget. Sedan sprang han sin mara i Stockholm och pajade knät.

Efter det blev det inte lika mycket löpning. Men vi fortsatte att springa tillsammans då och då, oftast när vi var ute på landstället och alltid med en av familjens hundar som sällskap. Först med Kolan, en egensinnig field spaniel som oftast var försvunnen långa stunder under våra löprundor, stunder som hon oftast ägnade åt att rulla sig i något äckligt. Sedan med dvärgtaxen Skruven, som helst sprang i hasorna på oss och som man alltid var rädd att trampa på (vilket vi alltid gjorde). Och så Nisse, en gatukorsning med en liten del italiensk vinthund i sig, som for som en skenande elvisp mellan våra ben i någon form av improviserade tempointervaller.

Som jag minns det sprang vi alltid i skogen, pappa och jag, efter varandra på en smal stig och hade långa samtal om livet och löpningen. Men nu springer vi inte tillsammans längre. Han skadade knät i en skidolycka för två år sedan, så det kanske inte blir någon mer löpning för min pappa. Vi gör förstås andra saker ihop, men jag kan sakna de där rundorna då det bara var han och jag och fågelkvittret – och någon hund som tokrusade mellan benen på oss.

Idag, när jag springer ensam eller tillsammans med min fru eller en vän, väljer jag fortfarande allra helst att springa i skogen – gärna på en smal stig. Och det är tack vare min pappa som jag vet att även jag ska springa till skogs med mina barn – när det är dags. Jag längtar redan.

RW nr 5 ägnar vi delvis åt terränglöpning – eller traillöpning som man ofta kallar det även i svenska sammanhang. Om du inte har prövat traillöpning tidigare hoppas vi här kunna inspirera dig att ta dina första löpsteg över sten och mossa; berg och ängar, skogsstigar och fjällbackar. Det blir den skönaste föreninga av naturens färger och din (löp)form.

Nya numret – RW nr 5 – finns i butik nu!

Ta en tjuvtitt på allt du kan läsa om i nya numret

Så här gör du för att läsa Runner’s World digitalt

Prenumerera: 12 nr och en Garminprodukt 899 kronor




Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Läs också

Fina resultat i Drammen

I Norge stod Meraf Bahta för sin snabbaste tid på fyra år och Liv Dinis...

Läs mer

Danielsson trea genom tiderna

I franska Lille slog han till med 13.35 på 5 km landsväg.  Det var under...

Läs mer

Sundström femma genom tiderna

I USA startade han säsongen med att göra 28.03 på 10 000 meter.  På tävlingen...

Läs mer

Silvander: "Okej att vara ledsen nu”

Det pirrade inför, det bubblade under men när banan tömdes gjorde det bara ont. 99%,...

Läs mer

Fler intressanta artiklar

Nielsen NCAA-mästare – igen

Drottningen av den engelska milen – det får vi nästan kalla Wilma Nielsen nu. Under...

Läs mer

Snabba tider i Karlstad

Carmen Cernjul satte nytt svenskt juniorrekord och både Samuel Pihlström och Jonathan Grahn tog sig in bland topp tio genom...

Läs mer

Inomhussäsongen är igång – världsrekord, gala och milelopp

Släng in en halvmara i Oman också, så har du årets fjärde friidrottsvecka. 1.42,50. Så lyder det nya världsrekordet på...

Läs mer