Ledarkrönikan: Skogstokig!

Ledarkrönikan: Skogstokig!


I början på 80-talet tränade min pappa för att springa Stockholm Marathon. Han förde noggrant träningsdagbok och brukade ge sig ut på långpass på helgerna med sin kompis, som var snabb och rökte cigaretter. Jag kunde inte begripa hur de kunde springa så långt. För mig var det ofattbara sträckor.

Ibland hängde jag med på något pass. Jag fick ärva pappas avlagda löparskor – ett par gamla Saucony som länge var mina favoriter – och han lärde mig hur jag skulle rulla på steget. Sedan sprang han sin mara i Stockholm och pajade knät.

Efter det blev det inte lika mycket löpning. Men vi fortsatte att springa tillsammans då och då, oftast när vi var ute på landstället och alltid med en av familjens hundar som sällskap. Först med Kolan, en egensinnig field spaniel som oftast var försvunnen långa stunder under våra löprundor, stunder som hon oftast ägnade åt att rulla sig i något äckligt. Sedan med dvärgtaxen Skruven, som helst sprang i hasorna på oss och som man alltid var rädd att trampa på (vilket vi alltid gjorde). Och så Nisse, en gatukorsning med en liten del italiensk vinthund i sig, som for som en skenande elvisp mellan våra ben i någon form av improviserade tempointervaller.

Som jag minns det sprang vi alltid i skogen, pappa och jag, efter varandra på en smal stig och hade långa samtal om livet och löpningen. Men nu springer vi inte tillsammans längre. Han skadade knät i en skidolycka för två år sedan, så det kanske inte blir någon mer löpning för min pappa. Vi gör förstås andra saker ihop, men jag kan sakna de där rundorna då det bara var han och jag och fågelkvittret – och någon hund som tokrusade mellan benen på oss.

Idag, när jag springer ensam eller tillsammans med min fru eller en vän, väljer jag fortfarande allra helst att springa i skogen – gärna på en smal stig. Och det är tack vare min pappa som jag vet att även jag ska springa till skogs med mina barn – när det är dags. Jag längtar redan.

RW nr 5 ägnar vi delvis åt terränglöpning – eller traillöpning som man ofta kallar det även i svenska sammanhang. Om du inte har prövat traillöpning tidigare hoppas vi här kunna inspirera dig att ta dina första löpsteg över sten och mossa; berg och ängar, skogsstigar och fjällbackar. Det blir den skönaste föreninga av naturens färger och din (löp)form.

Nya numret – RW nr 5 – finns i butik nu!

Ta en tjuvtitt på allt du kan läsa om i nya numret

Så här gör du för att läsa Runner’s World digitalt

Prenumerera: 12 nr och en Garminprodukt 899 kronor




Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Läs också

Juniorerna imponerade i USA

JVM slutade med två svenska juniorrekord på 3000 meter hinder och 3000 meter. I Eugene,...

Läs mer

Topptid av Vera Sjöberg

Med en vecka kvar till EM i Birmingham visade de svenska löparna form i Belgien. ...

Läs mer

Pihlström och Cernjul regerade på SM

Hälles lagarbete knäckte Kramer och krönte Samuel Pihlström till SM-kung i Uppsala. På damisdan spurtade...

Läs mer

Världsrekord i London

Josh Kerr höll vad han hade lovat. På Diamond League-tävlingarna i London satte han nytt...

Läs mer

Fler intressanta artiklar

Tjeckisk vecka för svenska löpare

I Ostrava förbättrade både Vidar Johansson och Leo Magnusson sina säsongsbästan på 3000m hinder.  Under...

Läs mer

Pihlström snabbast i svenskduellen på Stadion

Samuel Pihlström drog det längsta strået mot Andreas Almgren när de båda svenskarna ställdes mot världseliten på 1500 meter under...

Läs mer

Fina resultat i Drammen

I Norge stod Meraf Bahta för sin snabbaste tid på fyra år och Liv Dinis sprang upp sig som femma...

Läs mer