Lindén har cyklat oavbrutet med stopp för några korta
sovstopp och det är nu det börjar kännas. Framförallt har han ont i ett knä och
skav från att sitta på en cykel så länge. Under vägen har han haft en del
sällskap, bland annat från multisportaren Mikael Lindnord från Team Axa Sports Club.
Jojje Borssén från Runners World som är med i följebussen har också cyklat med
en del. För att göra en cykeltur komplett har det förstås varit punktering,
felkörning och ekerbrott.
2020 har såklart präglats av Coronaviruset, och löparvärlden har inte sluppit undan. Trots inställda friidrottsmästerskap har banlöpare kunnat tävla mot bra inhemskt motstånd, och även vid enskilda tillfällen fått mäta krafterna mot internationellt motstånd. Världens maratonlöpare har dock haft det mer sparsmakat med tävlingar.
SM i maraton kunde genomföras, men undangömt från storstadens gator, publikens bifall och klungor med löpare mot nya personliga rekord. London maraton kunde genomföras på en modifierad bana för den absoluta världseliten, och på söndag tar Valencia maraton efter konceptet. Två svenska herrar ställer sig på startlinjen på söndag, David Nilsson, Högby IF, och Mikael Ekvall, Strömstad LK.
David har goda minnen från förra årets upplag då han slog Kjell-Erik Ståhls svenska rekord från 1983 med sina 2:10:09. Mustafa Mohamed har sedan dess sänkt rekordet med 6 sekunder och att ta tillbaka rekordet, och bli första svensk under 2:10, lockar. – Allt över 2:10 känns såklart som ett misslyckande, säger David efter att ha kommit fram till Valencia under fredagen. Träningen har gått bra och David har siktet inställt på en grupp som ska passera halvvägs på 64:30. – Jag har fått in några längre pass och också försökt få in några snabba halv(maror) på träning.
David Nilsson har visat en ny fartkapacitet sommaren 2020
Resultatraden 28:48, 28:49 och 28:12 skvallrar också om att farten finns där. Det är Davids tre lopp över 10 km under hösten. Den internationella kvalgränsen till Tokyo-OS är 2:11:30. Det är dock högst otroligt att Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) skulle nominera någon löpare som inte underskridit 2:08. SOK kan komma att kräva en så bra tid som 2:05, en tid som endast en Europé sprungit under (borträknat turk-kenyanen Özbilen).
– Jag räknar inte med att SOK kommer skicka någon man eller kvinna över huvud taget.
– Jag räknar inte med att SOK kommer skicka någon man eller kvinna över huvud taget. Jag tänker inte på det just nu. Ifall det inte blir OS så finns det många stora maror nästa år under hösten, där det kan finnas möjlighet att komma in.
En som tidigare fått nobben av SOK är Mikael Ekvall. Senaste OS-cykeln är också den som ”Micke” haft sina bästa resultat; i alla fall inför 2020. De som tvivlat på att han skulle komma tillbaka till samma höga nivå fick ordentligt svar på tal i Sevilla i februari. Micke sprang in på nya personliga rekordet 2:11:37. Valencia är en ypperlig möjlighet att ytterligare slipa på den tiden.
– Jag har inga tankar på OS. Det ska vara en grupp som går i 65:30 halvvägs, så jag ska gå med den gruppen och hoppas på personligt rekord. Träningen har gått som planerat. Jag har kört fler långa pass än tidigare, annars har träningen sett likadan ut.
Mikael Ekvall kör intervaller med coach Mats Erixon
David och Micke ställs mot ett historiskt bra startfält. Smaka bara på dessa siffror: 9 (!) män har gjort under 2:05. 25 under 2:08. 35 under 2:10. Ingen tidigare mara har haft den bredden! Snabbast i fältet är Birhanu Legese från Etiopien. Han är tredje snabbast genom tiderna med sina 2:02:48, bara bakom legendarerna Eliud Kipchoge och Kenenisa Bekele. Näst snabbast i på pappret är Legeses landsman Kinde Atanaw med 2:03:51 som personbästa.
Ett par andra namn som sticker ut är mästaren i Boston och New York, Lelisa Desisa, Etiopien. Eritreas Zersenay Tadese kanske har sina bästa år bakom sig, men i sin prime var han en av få som vågade utmana Kenenisa Bekele på löparbanorna. Han har också innehaft världsrekordet på halvmaraton, 58:23. Kenya leds av Lawrence Cherono (2:04:06) och Reuben Kiprop (2:04:40).
Som en extra bonus startar också ett halvmaratonlopp innan maratonloppen. Om möjligt är startfälten ännu bättre här. På herrsidan har 12 löpare personbästan under 60 minuter. Ugandas världsmästare på sträckan Jacob Kiplimo (58:49) möter silvermedaljören från Kenya, Kibiwott Kandie (58:37). Även Kenyas Bedan Karoki och Stepen Kiprop har tidigare sprungit under 59 minuter. Den kanske mest spännande starten görs dock av Rhonex Kipruto. Han sprang på osannolika 26:24 på 10 km senaste han var i Valencia för snart ett år sedan och kommer utmana om vinsten här.
Damsidan har ett litet, men minst lika spännande startfält. Etiopiens Senbere Teferi har det snabbaste personbästat (65:32). Det är debutanterna som kittlar dock. Letesenbet Gidey slog i somras världsrekord på 5 000m med 14:06.62. Hon har också världsrekordet över 15 km med 44:20. Hon möter en annan världsrekordhållare i Genzebe Dibaba, Etiopien, som har sprungit 1500 m på 3:50.07. Om vädret samarbetar (vind förväntas) så kan världsrekordet på 64:31 utmanas.
Passa på! Nu kan du få 6 nummer av Runner’s World tillsammans med ett par Defunc trådlösa TRUE GO-hörlurar för bara 546 kronor! Välj mellan färgerna vit, svart eller rosa.
Vårt erbjudande
• 6 nummer av Runner’s World (ordinarie butikspris: 594 kronor). • Defunc trådlösa TRUE GO-hörlurar (ordinarie pris 499 kronor).
• Sammanlagt värde: 1093 kronor.
Med Runner’s World får du:
✔️ Världens ledande löpartidning
✔️ Träningstips av experter och elitlöpare.
✔️ Extra mycket sko- och pryltester
✔️ Läsningen för alla som springer, från nybörjare till proffs,
✔️ Tips och råd om träning, teknik och nya prylar
✔️ Allt om de stora loppen
✔️ Inspirerande resereportage
✔️ Runner’s World digitala tidningsarkiv
✔️ Runner’s Worlds app
Defunc TRUE GO-modellen är för den som vill ha en kraftfull ljud- och kommunikationsupplevelse- TRUE GO passar för långvarig lyssning utan att bli obekväma genom vår världsunika, egenutvecklade MultiTip™-design som ger en bättre ljudupplevelse samt håller dina lurar på plats för ökad komfort.
På söndag avgörs elitversionen av Valencia Marathon med flera intressanta svenska löpare i de superstarka startfälten. Vi stämmer av läget i svensklägret med de svenska damernas coach Christian Mundt.
Som med alla storlopp under 2020 har det funnits en osäkerhet om erkänt snabba Valencia Marathon ens skulle kunna genomföras med en begränsad elitgrupp. Med bara några dagar kvar till start, som är på söndag 6 december, verkar det som att loppet verkligen kommer bli av. För Sveriges del finns det stora förhoppningar på de fem svenska löpare som har fått startplatser i loppet. Kan David Nilsson eller Mikael Ekvall bli första svenskarna under 2.10? Kan Carolina Wikström springa till sig en OS-plats? Får debutanten Sanna Mustonen sitt stora genombrott?
”Team Mundt” på plats i Valencia. Carolina, Christian & Sanna.
Christian Mundt, som vi skrivit tidigare om i Runner’s World, coachar flera svenska elitlöpare. Han är på plats med två av löparna i ”Team Mundt” i Valencia: Carolina Wikström och Sanna Mustonen. Vi ringde upp Christian för att stämma av läget i svensklägret.
Hallå Christian, hur har det gått för er under resan till Valencia med tanke på de restriktioner som råder? – Vi kom ner i tisdags eftermiddag, och resan gick bra. Det har inte varit några större skillnader mer än att vi ska ha munskydd. Det krävdes även ett negativt coronatest inom 72 timmar innan man anlände till Spanien. Detta var däremot inget vi behövde visa när vi kom in i Spanien.
Hur är vädret och hur ser prognoserna ut inför loppsöndagen? – Det är runt 15–16 grader och solen tittar fram, men det ska bli något kyligare på söndag. Prognosen säger runt 8 grader vid start och sedan efter hand ska det stiga till runt 11 grader. Så det är ganska ideala förhållanden för löpning. Sedan står det att det ska vara 7 sekundmeter i vind, men banan går inte vid vattnet i år så jag vet inte hur vindkänslig den är.
Det är alltså en annan bana i år? – Ja, det är en tvåvarvsbana. Det går en elithalvmara innan helmaran, maratonlöparna springer två varv på samma bana som halvmaralöparna gör ett varv på.
Du har två aktiva på plats: Carolina Wikström och Sanna Mustonen. Hur lyckades ni få platser? Jag har förstått att startplatserna är oerhört eftertraktade eftersom det inte arrangeras så många lopp? – Vi anmälde oss redan i januari och sen när loppets ”My best 42”-program öppnade i mars eller april anmälde vi oss även till det och kom in direkt. Sedan dess har det varit klart, och jag har hela tiden utgått från att det kommer bli av. Valencia har varit det stora målet som vi drivit träningen mot, både för Sanna och Carolina, under hela året.
Ni har varit väldigt öppna med den träning ni genomfört via sociala medier, vilket kanske inte alla elitlöpare är. Hur tänker du runt denna öppenhet? – Om folk tycker att det är lite spännande att få se vad vi gör i träningen så visar jag gärna det, jag har inga hemligheter. Jag gillar själv att kolla vad andra gör. Om vår träning kan inspirera andra när det gäller upplägg på pass är det bra, även om det blir enskilda pass som tas ur en helhet. Träningen är individuellt upplagd för både Sanna och Carolina och den helheten kommer ju inte fram – det är ju mycket mer som påverkar än de enstaka pass vi redovisar.
Både Sanna och Carolina har tränat mot samma mål nu under en längre tid – har de ändå kört efter helt skilda upplägg? – Ja, de har haft ganska olika upplägg även om jag tänker på maratonträning utifrån ett visst sätt. Så det finns många likheter i deras scheman men också tydliga skillnader. De har bland annat tävlat i olika lopp under året och de inslagen måste ju passas in i schemat. Sedan utgår jag mycket från farter i min träning, och eftersom deras tidsmål är olika skiljer det sig även där också. Men vi har synkat flera pass också, för att kunna utnyttja varandras sällskap och styrkor och få in den sociala biten också. Det är viktigt när man tränar så här hårt.
Kan du dela med dig av något enskilt pass inför loppet som Sanna och Carolina kört och som du tycker gått riktigt bra? – Carolina körde ett 40 kilometer långt pass 3–4 veckor innan loppet. Hon sprang första 28 kilometerna med ett snitt runt 3.52 min/km, och de sista 12 kilometerna i maratonfart. Då låg hon på 3.27 min/km i snitt, inklusive lite kupering ute på Gärdet i Stockholm. Det var ett oerhört starkt pass.
– Sanna gjorde ett 25 kilometer långt pass med 16–17 dagar kvar till Valencia. Då sprang hon på 98 procent av sin maratonfart, snittet var 3.37 min/km, vilket var snabbare än planen. Jag fick bromsa henne efter halva passet för hon gick på så starkt, dessutom var det ganska mycket vind och bara precis över noll grader. Då såg vi att det finns fog för det mål vi siktar på.
Finns det ett tydligt tidsmål för både Carolina och Sanna? – Jag tränar väldigt mycket utifrån vad vi har för tidsmål. För Carolina tror jag att det kanske krävs under 2.27 för att SOK ska vilja ta ut henne till OS, vilket finns med i målbilden. Så det är det tempot vi utgått från i träningen. Sedan vet vi inte hur farthållningen kommer se ut på söndag, vilka farter klungorna kommer hålla. Men det vore idealiskt att öppna den första halvan på 1.13.30 för Carolinas del. – För Sannas del har vi tränat för att gå under 2.30, vilket innebär 3.33 min/km i fart. Där räknar jag med att det kommer finnas en grupp som satsar mot den internationella OS-kvalgränsen för damer (2.29.30). Så tanken är att gå med där för jag tycker att Sanna är redo för det. Det ska bli oerhört spännande att se om hon får ut allt på maran, som är en distans jag tror passar henne väldigt bra.
Sanna är debutant på maratonsträckan medan Carolina är något mer erfaren. Lägger du någon aspekt på det som coach? – Nej, jag tänker inte så mycket på det. De sista åtta veckorna innan loppet är till för att förbereda dem både fysiskt och mentalt på hur det kommer att kännas. Passen är uppbyggda utifrån att de inte är rädda för sträckans utmaning. Känslan ska vara att de är tränade för det här och jag har gjort allt jag kan för att de ska nå dit. – Så det är lika för de båda, även om oron för hur det verkligen känns efter 35 kilometer kanske infinner sig lättare om man är debutant. Det är ju något Sanna inte känt än, men som Carolina upplevt några gånger. I det avseendet är det kanske en liten skillnad när det gäller vilka mentala strategier de tar med sig in i loppet, att man som debutant har ett ännu större behov av en tydlig mental strategi. – Sen är det andra saker som skiljer. Carolina går ju in i loppet med mycket större yttre förväntningar på sig än vad Sanna har. Sanna är lite mer ”underdog”.
Hur viktig är den mentala förberedelsen? – Den är viktig. Jag tycker att man ska ha en ”gameplan” och en palett med strategier som man kan ta till för att tackla olika känslor och scenarier under loppet. Det kan vara allt från delmål till ord man kan ta fram för att trigga sig själv, eller rent tekniska delar i löpningen som man kan fokusera på. Man måste ha med sig att det får vara jobbigt, och det är ju en del i varför jag lägger upp så långa och tuffa pass i träningen mot loppet – man får känna att det är jobbigt men man klarar det ändå.
Kör ni några pass på plats i Valencia? – Ja, vi startade i onsdags med ett lätt distanspass på morgonen för att jobba resan ur kroppen. På eftermiddagen åkte vi upp till arenan där de slog världsrekord nu under hösten på 5 000 och 10 000 meter. En maratonuppvärmning och sedan en 5:a i maratonfart stod på programmet. Torsdag, fredag och lördag blir det relativt kort distanslöpning i lugn till moderat fart, där vi lägger in några ”hundringar” under något av passen.
Har tjejerna samma energi- och vätskeplan för loppet? – Nej, den skiljer sig lite åt. Carolina kör bara gel i kombination med vatten. Det gör det hela ganska enkelt eftersom hon kan ha med sig gelen själv och inte heller riskerar att missa någon flaska. För Sannas del har det varit en utmaning att hitta något som funkar bra med magen. Där har vi med oss gels, men försöker att hålla oss till sportdryck i den mån det går.
Vi ser med spänning fram mot att följa Carolina och Sanna, liksom Mikael Ekvall och David Nilsson på herrsidan, i Valencia på söndag!
Wilson Kipketer är en av de allra främsta löparna genom tiderna på 800 meter. Han innehar fortfarande världsrekordet inomhus på distansen, och sprang bland annat hem tre VM-guld för Danmark innan han avslutade karriären 2005. Vi har pratat med honom om hur han ser på allt från löpträning till den snabba utvecklingen av löparskor.
Wilson Kipketer räknas som den bäste genom tiderna på 800 meter. Han tog bland annat tre VM-guld i rad, och även om han aldrig fick till det till ett hundra procent på OS tog han ett silver år 2000 och ett brons 2004.
Wilson är född och uppväxt i Kenya men kom till Danmark via ett privat utbytesprogram när han studerade. Han blev kvar i Danmark, bytte nationalitet och började tävla för Danmark. 1995 tog han sitt första VM-guld för landet vid friidrotts-VM i Göteborg.
Året efter VM-guldet hade Wilson en fantastisk säsong, men eftersom nationalitetsbytet från Kenya till Danmark inte var klart, godkände inte Internationella olympiska kommittén att han kunde tävla för Danmark, vilket gjorde att han missade 1996 års OS.
Under 1996–1997 var Kipketer obesegrad i 33 tävlingar i rad på 800 meter. Wilson var även den löpare som till sist slog Sebastian Coes ”oslagbara” världsrekord på sträckan. Coes rekord hade stått sig i 16 år när Kipketer först sprang på exakt samma hundradel som rekordet, på Stockholms Stadion 1997. Senare samma säsong gick han under rekordet vid två tillfällen, med 1.41,11 som bästa tid.
I dag arbetar Wilson med sportsmarketing för PUMA i Norden och har hand om många av de friidrottare företaget har samarbete med. I samband med ett test av Pumas löparskor passade vi på att ställa några frågor.
Hur är din status som löpare i dag? – Sedan pandemin bröt ut har det blivit mer löpning än tidigare. Jag har gillat att komma bort från allt hemmaarbete, så jag har sprungit nästan varje dag. Framförallt fina morgonpass. Men normalt håller jag igång med fyra löppass per vecka. Jag har inget driv att tävla, utan det handlar om att jag springer för min hälsa och för att det ger fin avkoppling. Möjligen kan det bli något långlopp, men bara som en del i mitt jobb i så fall.
– Jag har inte heller något sug efter att tävla i veteranlöpning på bana, även om jag vet att det blir alltmer populärt. Men där har jag gjort mitt. Möjligen att jag kan testa hur snabbt jag klarar att springa för stunden någon gång ibland, men det är bara för min egen skull. Annars är det distanslöpning i 4.30-fart som oftast gäller nu.
Är du fortfarande involverad i sporten i dag? – Ja, det är jag. Totalt hjälper jag runt 40 löpare från två klubbar i Köpenhamn, KIF och FIF. Det är allt från 15 års ålder upp till 30 plus. Framförallt är det medeldistanslöpare, men bland dem finns det löpare med målsättning att utvecklas på allt från 400 till 10 000 meter. Jag träffar dem lite olika mycket, från en gång i månaden till nästan varje vecka. Det är inspirerande att vara med och kunna bidra.
Var hade du din bas när du själv var en topplöpare? – Efter studierna i Danmark var jag såklart en del i just Danmark. Men för att få riktigt bra förhållanden och kunna fokusera på min löpning låg jag väldigt mycket på läger. Framförallt vintertid, då Danmark inte hade några riktigt bra faciliteter för träning inomhus. Portugal erbjöd bra träningsmiljöer och sen låg jag ofta även på långa läger i Polen. Där fanns ett riktigt bra träningscenter med en bra skog, samt både inomhus- och utomhusbana. Här blev mitt fokus på träningen också väldigt bra. Dels fanns det inte så mycket annat att göra och dels kom min tränare Sławomir Nowak från Polen.
Vilka var de viktigaste passen i din träning mot att bli världens bästa 800-meterslöpare? – Det är alltid svårt att ta ut enskilda pass, för det handlar om en helhet; att träna bra och med kontinuitet, men också att äta bra och ge kroppen den tid den behöver för att vila. Det är lätt att man bara kopierar träningen och glömmer det andra – som är lika viktigt.
– I träningen gäller det hitta balansen mellan teknikträning, styrka och den rena löpträningen.
– I träningen gäller det hitta balansen mellan teknikträning, styrka och den rena löpträningen. Mitt råd är att inte fokusera alltför mycket på kilometervolymen, utan att fokusera på den kvalitativa träningen. Det var det som funkade bäst för mig. Sträva mot att se en utveckling av löpfarten under loppet av en längre tidsperiod.
Innebar det att du inte tränade så mycket volym utan mer kvalitet? Skiljer det sig från hur många medeldistansare tränar i dag? – Ja, jag tränade för att orka hålla en hög intensitet i mina pass. Om man höjer volymen och jagar kilometer kommer man inte kunna ha samma intensitet på fartträningen. Men allt mitt fokus låg på 800 meter.
– Det kan förstås se olika ut beroende på vilken distans man främst satsar på. Man måste också utgå från individen och hitta rätt verktyg för idrottaren. Men om man vill vinna medeldistanslopp måste man förstås ha fart och kunna växla till sprint. Tränar man inte det tror jag att det blir svårt att vinna.
Om du ser tillbaka på din elitträning – vilka var dina bästa träningspass? – Oj oj, jag har för många tillfällen och minnen. De bästa passen är ju inte heller de tuffaste, för när det går bra flyter allting på och man kan springa avslappnat. Men ett pass jag minns var 5 x 400 meter som jag körde på hög höjd i Sant Moritz 1997. Jag minns att jag hörde hur det pep från en massa andra coachers klockor efter varje intervall. Vilan var fem minuter och jag sprang alla intervaller precis under 48 sekunder. Efteråt kom det fram en coach och undrade om jag visste hur fort jag sprungit, och det hade jag full koll på. Han undrade hur jag kunde vara så oberörd efteråt. Men jag tränade bra då och släppte aldrig mitt fokus under passet – trots att så många kollade och tog tiderna.
– Ett annat pass jag minns – och som kanske inte är lika väntat från en 800-meterslöpare – var när jag fick riktigt bra känsla på ett 60 minuter långt distanspass. Jag hann nästan 20 kilometer och höll alltså runt 3 minuter per kilometer i snitt. Ett tredje pass jag minns var när jag sprang klassiska 5 x 1000 meter på bana. Även här hade jag 5 minuter vila och sprang alla 1000-metersintervallerna på 2.20.
Det var inga lätta pass att kopiera. Hur genomförde du din vila, sittande, stående eller joggandes? – Med så lång vila som 5 minuter brukade jag stanna och sätta på mig överdragsbyxor, så att musklerna skulle hålla sig varma. Så det var ombyte och lätt rörelse mellan intervallerna.
Som jag förstått det tränade du mycket själv, eller körde du med andra löpare? – Nej, jag tränade nästan alltid själv. Min träning var väldigt intensiv och jag ville att den skulle vara det. Under en period 1997 tränade jag tillsammans med Vénuste Niyongabo från Burundi som tog OS-guld på 5 000 meter i Atlanta året innan, men det blev inte bra.
– Redan på uppvärmningen körde jag mycket intensivare. Inte från start, men jag gillade att successivt öka farten varje kilometer under uppvärmningen. Det passade inte riktigt Vénuste. Antingen skulle jag dra ner på tempot eller han öka tempot, vilket gjorde att det inte skulle bli bra för någon på längre sikt. Men så är det lite fortfarande – jag gillar att ha intensitet redan från uppvärmningen, vilket kanske inte så många föredrar.
Det är mycket prat kring löpteknik i dag, både bland elitmotionärer och motionslöpare. Hade du mycket fokus på löpteknikträningen, eller kom det helt naturligt för dig? – Jag tycker att det är bra att man har fokus på tekniken för det finns mycket att göra där för många. Det handlar om att hitta en avslappning i löpningen med bra rytm, och sedan att förstå vilka muskler som är involverade. Det är något du behöver påminna dig om hela tiden för att få ett bra flyt. För mig kom löptekniken naturligt till 60 procent, medan övriga 40 procent var något jag arbetade mig till. Det gjorde jag genom att ha fokus på tekniken under träning och genom att jobba med olika övningar för att springa bättre.
– Men rent generellt är mitt råd att försöka hitta avslappningen även när man springer fort och när man är trött. Hitta koordinationen mellan armar och ben för att få ut maximalt av din kapacitet. Jag tycker att det är vanligt att man ser att just koordinationen inte alltid finns där till 100 procent.
Ett annat fokus i dag ligger på löparskorna, både på och utanför banan. Vad är din åsikt om skoutvecklingen? – Jag tycker att det har blivit lite för mycket fokus på just skorna. Det är fortfarande idrottarna som ska prestera. Självklart kan man påverkas positivt om man har en sko man tror på och gillar, men på den absolut högsta elitnivån tror jag inte det kan göra så mycket för prestationen i tävlingssammanhang.
– Kanske kan man tåla träningen bättre med den nya teknologin, men även kunskapen kring träning och allt runt om kring har ju hela tiden utvecklats. Så jag har inget emot den tekniska utvecklingen som sådan, men jag hoppas att det inte tar fokus från löparnas prestationer. Inga skor springer av sig själva, även om de kan ge dig support.
Vilken sko springer du själv med? – När det gäller distanspass alternerar jag mellan Puma Speed Sutamina 2 och Speed 600 2. Båda modellerna tycker jag ger mycket bra löpkänsla och den support jag vill ha, samtidigt som jag får en skön, behaglig runda. När jag vill springa lite snabbare tar jag gärna fram Speed 300 som har en lite lägre profil och som uppmuntrar till högre fart.
Hur ser utvecklingen ut framöver gällande löparskor hos Puma? – Jag tycker att PUMA Speed-serien som finns i dag täcker in många löpares behov, där alla kan hitta något till en mycket bra prisbild. Inför 2021–2022 utökas utbudet med fler modeller för löpare inriktade mot långdistans, både på elit- och motionsnivå. Bland annat kommer vi lansera skor i linje med den nya utvecklingen, alltså modeller med kolfiberplatta i mellansulan. De har fått mycket bra kritik från exempelvis Löplabbet i Sverige när de fått testa några prototyper.
Den onekligen annorlunda säsongen 2020 är inte riktigt slut ännu, och i söndags tog några svenskar chansen att springa riktigt fort vid Laufszene Invitational Run i Dresden. På halvmaratonsträckan förbättrade Sarah Lahti sitt eget svenska rekord till 1:09:52 och på herrsidan vann Jonas Glans 10 km loppet och skrev för första gången in sig i svenska rekordhistorian genom att gå i mål på 28:08.
För några veckor sedan fick Hässelbys Sarah Lahti lämna sent återbud vid VM-Halvmarathon när hon blev förkyld. Igår fick hon chans till revansch, och vilken revansch det blev. Laufszene Invitational Run i Dresden avgjordes på en onekligen snabb varvbana, och en bit in i loppet låg Sarah klart under det egna svenska rekordet på 1:09:58. Lite mattades farten, men med en riktigt stark avslutning tog hon sig under sitt eget svenska rekord med 6 sekunder. Med 1:09:52 kom hon 2:a i loppet 10 sekunder efter Tysklands Miriam Dattke.
Jonas Glans vinner 10 km i Dresden på ny svensk rekordtid 28:08
Loppet i Dredsen erbjöd inte bara halvmaraton distansen utan även 10 km och maraton, och det var på 10 km nästa svenska rekord kom. MAI´s Jonas Glans (fd Leanderson) hängde med kompisen David Nilsson från Högby och på slutet kunde han till och med spurta ifrån både David och alla andra konkurrenter till segern på nya svenska rekordtiden 28:08.
Att Jonas skulle sätta svenskt rekord var säkert överraskande både för honom själv och många andra. Jonas har inte tävlat alls under 2020 och hans främsta meriter är på kortare distanserna 1500 meter och 3000 meter. Just på 3000 m har han fina mästerskapsmeriter inomhus. – Indikation på att springa fort över 10 km har dock funnits då han vid ett 10 km lopp i december 2018 vann på 28:41.
Några sekunder bakom Jonas, som trea i loppet, kom David Nilsson som satte personbästa med över en halv minut och han tangerade Mustafa Mohameds tidigare svenska rekordtid på 28:12.
Övriga svenska elitlöpare på plats sprang också bra där Spårvägen löparna Mohammadreza Abootorabi och Archibald Casteel satte nya personbästa i halvmaratonloppet. ”Reza” blev 3:a i loppet på 1:02:39 och Archie blev 5:a på 1:03:29.
Under helgen avgjordes fyrdagarstävlingen Golden Trail Championship på Azorerna där löparna möttes av tuff terräng, vulkansand, starka vindar och extrema höjdmeter. Svenska tjejerna visade återigen att de är med i världstoppen i denna gren av löpningen – tre svenskor tog sig in bland de åtta bästa.
Azorerna bjöd, enligt film och bilder på @GoldenTrailSeries på riktigt tuffa förhållanden. De fyra etappernas sträckor varierade från 23 kilometer upp till 33 kilometer, inklusive många höjdmeter och tufft underlag.
Utöver den tuffa utmaningen på löpningen fick deltagarna anpassa sig till den rådande pandemin, vilket bland annat innebar obligatoriska munskydd och noggranna kontroller både innan och efter loppen.
Orienteringsstjärnan Tove Alexandersson var en av de svenska tjejerna som tog sig an Golden Trail Championship. Hon tog ledningen direkt på första etappen, trots att hon enligt rapporterna stukade foten. Det kan ha påverkat hennes fortsatta insatser, men på Toves Facebooksida anges det att Tove inte riktigt var förberedd på att tävla på så långa distanser flera dagar i rad.
Tove Alexanderssons träning har varit inriktad mot att prestera inom orienteringens discipliner, men när flera orienteringstävlingar blev inställda valde Tove att ändå springa dessa minst sagt utmanande mästerskap. Och kanske var det just avsaknaden av specifik träning för detta lopp som gjorde att Tove slutligen tappade en pallplats. För inför sista etappen låg hon 2:a totalt, men tappade tid så det till slut blev en fjärde plats, cirka 19 minuter efter vinnaren.
Johanna Åström och Fanny Borgström gjorde starka insatser i Golden Trail Championship
Strax där bakom kom Johanna Åström på en stark femte plats i totalen. Fanny Borgström gjorde även hon en riktigt fin insats, där hennes sammanlagda tider gav en åttonde plats totalt.
På damsidan vann Maude Mathys från Schweiz. Förutom nämnda topp 8-placerade svenskor sprang även Annie Sönnerborg-Wadenhorn i damklassen. Hon kom 29:a i totalen, där 44 tjejer klarade alla 4 etapperna.
I herrklassen slutade Sebastian Ljungdahl på 35:e plats totalt av 126 herrar, 1 timme och 44 minuter efter segraren Bart Przedwojewski från Polen. Herrsegrare på sista etappen blev ultra- och trailstjärnan Jim Walmsley från USA, som i totalen blev 2:a, cirka 7 minuter efter slutsegraren Przedwojewski.
Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in