Musse till OS-maran: SOK svarar oss

Musse till OS-maran: SOK svarar oss



———————————————- SVAR FRÅN SOK ————————————————–

Musses prestation i sitt första maratonlopp i Hamburg var
mycket bra och sluttiden 2.12.28 är en fantastisk debut på sträckan. Jag räknar
bort hans första försök på sträckan i Sevilla 2005 eftersom yttre
omständigheter den gången omöjliggjorde en rättvis prestation.

Precis som ni påtalar har Musse tidigare presterat bra på
mästerskap på bl.a 3000mH. Skillnaden är att han då gått in i mästerskapen på en
rankingnivå topp 5-20 en nivå som han senare har förvaltat på ett mycket bra
sätt.

Nu skulle han starta
med en 60.e ranking räknat tre per nation samt ca 280.e plats på
världsbästalista under kvalperioden.

Som ni vet är våra uttagningskriterier att kunna slåss om en
topp 8 nivå på OS.

Musse har ännu inte visat den kapaciteten. Ni vill visa att
2.12.som tid räcker till topp 8 på OS. 
Det är sant och det kommer säkert att räcka med 2.12 även i London för
att komma runt en åttondeplats.

Londonbanan innehåller ett hundratal riktningsförändringar i
form av kurvor och vändningar vilket kanske påverkar sluttiderna till det
sämre.

Det jag tycker att ni missar i ert resonemang är följande:

Precis som ni beskriver räcker 2.12 på OS 2000-2008 till en
5-10.e placering.

Men dessa placeringar har tagits av löpare med årsbästan
innan OS på tider mellan 2.06-2.09.

 Därför är tiderna som presteras på OS av mindre vikt,
eftersom det är placeringar som man springer om. Men som sagt topp 8
placeringar har ännu inte tagits av 2.12 löpare.

Eller har i alla fall ännu inte gjorts på något mästerskap
mellan 2000-2011 (se er egen sammanställning nedan.)

OS 2000: 8 Mohamed Ouaadi
2.14.04 – Årsbästa 2.07.55 

VM 2001: 8 Morishita Yoshiteru 2.17.05 – Årsbästa 2.07.59  

VM 2003: 8 Michael Kosgei Rotich 2.10.35 – Årsbästa 2.06.33 

OS 2004: 8 Alberto Chaíça
2.14.17 – Årsbästa 2.09.25 

VM 2005: 8 Julio Rey 2.12.51 – Årsbästa 2.07.38  

VM 2007: 8 William Kiplagat 2.19.21
– Årsbästa 2.10.47 

OS 2008: 8 Yared Asmerom
2.11.11 – Årsbästa 2.08.34

VM 2009: 8 José Manuel Martínez 2.14.04
– Årsbästa 2.11.08 

VM 2011: 8 Ruggero Pertile 2.11.57 – Årsbästa 2.10.58 

Jag tog mig friheten att kompletter er sammanställning av OS
och VM maror med löparnas uppnådda årsbästatider inom kvalperioden till
mästerskapet.

Samt att fetmarkera OS marorna eftersom det är dom vi
diskuterar i första hand.

Jag lade även till vilket årsbästa den löpare hade innan OS
som presterade Musses 2.12.28 som ni hänvisar till i er sammanställning. (i
rött längst ut till höger).

Det är just detta resonemang som gör att jag som ni skriver
”så kategoriskt” kan säga att Musse kapacitet inte räcker i ett topp 8
resonemang för uttagning. Tiden 2.12.28 räcker med stor sannolikhet till en
Topp 8 i London precis som ni hävdar.

Men som sagt det blir med största sannolikhet ingen med
personrekordet 2.12 som kommer att ta denna 8.e placering. 

Topp 8 kriteriet är ju inte en absolut tid i ett
uttagningsperspektiv in mot OS. Topp 8 kan ju ändras hela tiden efter hur konkurrensen i
världen gå upp eller ner resultatmässigt i olika grenar.

Sedan är det naturligtvis fritt att tycka vad man vill om
uttagningskriterierna vi jobbar efter. Men det är faktiskt dom olympiska specialförbunden själva
(inkl Friidrottsförbundet) som har bestämt dessa kriterier och inte vi
tjänstemän på SOK.

Vi har att följa det som är beslutat av årsmötet och där
anser vi att Musse ännu inte är på en topp 8 nivå i världen på Marathon. Vi hoppas
naturligtvis att Musse kämpar vidare och med lite flera skadefria år än
hittills så har Musse förhoppningsvis sprungit två VM och ett EM innan vi får
se honom i Rio.

Min ambition är naturligtvis inte att vinna över er läsare
så att ni tycker att vi gjort rätt som inte tagit ut Musse denna gång. Däremot
har jag försökt förklara lite om hur uttagningsprocessen och kriterierna för
uttagning går till och vem som fattat beslut om kriterierna vi arbetar efter
när det gäller OS uttagningar.

Tack för engagemanget när det gäller våra svenska löpare.

Vi håller nu tummarna för Isabellah och alla andra svenska
deltagare i London.

Mvh Thomas Engdahl

Sportchef SOK med ansvar för friidrott. 
(f.d Förbundskapten Svenska Friidrottsförbundet).

———————————————- SVAR FRÅN SOK ————————————————–

Läs Runner’s Worlds öppna brev till SOK

Februarinumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring smart i vinter
  • Möt världens snabbaste maratonlöpare
  • Smart klädd i vinter
  • Yoga dig snabb
  • Öva upp balansen
  • Möt Anna Haag
  • 6 grymma hörlurar
Antal kommentarer: 44

Erik

Lamt SOK. Lamt! I min värld har Musse lika stor chans på en framskjuten placering som Isabellah. Eller är jag helt ute och cyklar?


fredrik holmquist

Det är någonting annat som hindrar känns det som. Inte Musses egentliga kapacitet. Tror faktiskt inte Isabellah placerar sig topp 8 med resonemanget.
Har Musse fel tränare möjligen för att få chansen? Hmm…


Sune

SOK glömmer en mycket. mycket viktig sak.
De jobbar FÖR SVENSKA FOLKET!


Roger Andersson

Suck… SOK…
Frågan är vad nackdelen med att ha Musse med skulle vara… ?
Det har man från SOKs sida inte lyckats besvara…
Kanske inte så konstigt att man finner så många svenska idrottare som känner att de inte har det stöd de behöver.
I det långa loppet så är jag övertygad om att SOK själva bara lyckats komma i sämre dager.
Som en reflektion kan man hoppas att ‘Musse’ får gör ‘sommar’ i P1 nästa år.
Om inte annat för att berätta om sin livs-resa samt sina framtids drömmar.
(Nu mer får ju vi som lyssnare rösta, så makten ligger helt hos oss).
Att ‘musse’ har hela Sverige (utom möjligen SOK) i ryggen torde det råda ringa tvekan om.


Cristina Bengtsson

Jag tror inte att man med detta resonemangen ökar intresset för att göra en långtids satsning på Marathon. Musse är en ambassadör för friidrott och löpning. En förebild på alla plan, någon som ung likväl som gammal kan se upp till, och ha som förebild.
Under kommande OS kommer vi inte att han med mer än en eller ett par idrottare, om de ska lyckas ta sig igenom SOK´s nålsöga. Let´s face it, vi har inte många topp 8-kandidater.
Musse kommer inte till OS hur mycket VI än pratar oss varma om hans storhelt som idrottare om inte SOK vågar släppa kanten och satsa på honom. Men vi kan ge honom vårt stöd!!!


Martin Wahlström

Hur stor är chansen att de svenska ungdomarna tittar på Marathon i OS utan svenskt deltagande?? Om ungdomarna inte tittar, hur stor är chansen att de blir inspirerade till att bli lika bra som Musse som ocksp sitter hemma i soffan och tittar. Tycker det är helt obegripligt att inte Musse blir uttagen.. Funderar väldigt mycket på hur uttagningen för golfen kommer se ut till OS i Rio.. vi har inga svenska golfare topp 8 i världen?


Peter

Det är inte många europeer som slår Musses 2:12. Och varför Topp8? Då kan vi ju glömma Karro och många andra friidrottare!


Jenny

Är det pengar som saknas för att skicka honom? Isf tror jag säkert det kan sponsras från något håll…


Agaton

Det är inte pengar som saknas för Musse, det är att Thomas inte har fått tillräckligt med mutor tillsammans med de andra i SOK.
Tänk om alla skulle resonera att tiderna ska räcka för minst en 8:e plats, då vore det inte många som skulle ställa upp i IS.


Niklas

Tror ni att de skulle göra samma sak med en helig ko som Carolina Klüft som inte heller direkt rosat markanden på sista tiden? Inte för jag har ngt personligt emot CK men det skall vara samma behandling för alla i så fall.
Vad har delegaterna för krav på sig själva? Snabbast tid tid till snittarna och bubblet?


Annica

Jag blir så trött. SOK har uppenbarligen bestämt sig för att inte lyssna ens på sig själva:
”Grundkravet är att en aktiv ska ha visat att man kan konkurrera om en topp-8 plats för att bli uttagen. Men kravet kan sänkas om det handlar om en aktiv som är mycket lovande och bedöms kunna topprestera vid nästkommande OS.”
http://www.sok.se/london2012/sverigestrupp.4.716d1d681310a8621bf80009664.html
Ganska långt ner på sidan.
Dags att byta ridiga stoffiler?


Peter

SOK hade chansen att göra en pudel, istället fortsätter man idogt gräva sin egen grav. Ingen högoddsare att specialförbunden kommer ta över ansvaret att ta ut OS-deltagarna inom en snar framtid. Detta på bekostnad av de dunkla byråkraterna i Stadiontornet som tror sig veta allt om alla idrottare i alla grenar. Fallet Mustafa är inget annat än en skandal.


Anders

Kan inte ni på Runners ta reda på hur mycket det skulle kosta att skicka Musse till OS vi var 2700 som skrev på. Om alla lägger en tia eller mer för den som så önskar så kan vi väl fixa det här. Musse kan säkert ta ett Ryanair från Säve om han får springa. Förresten så finns det väl snart en outnyttjad biljett/sängplats när Carro hoppar kort och har ont i benet. Men hoppet är ju det sista som överger människan. Tydligt är att hoppet är det sista SOK överger. Kolla truppen Jungmark eller Green-Tregaro topp 8 jo visst med ett antal benbrott i övriga startfältet så. Om Yannick tar saken i egna händer som Tonya Hardings gubbe gjorde så kan det gå vägen. Med ett schysst järnrör kan man slå världen med häpnad!
Innan någon blir arg så vill jag bara säga att jag tycker samtliga ovan nämnda ska tävla i OS men jag blir jävligt lack på att man inte fattar hur marathon fungerar. I höjdhopp kan du försöka kvala in flera ggr i veckan på maran har du en kanske två bra chanser på ett år! Dessutom så tycker jag att vi ska skicka våra bästa även om de inte är vidare konkurrenskraftiga i år. Skrällar kan ske och det fantastiska med OS är det breda deltagandet. Eric the eel, Eddie the eagle, kenyanska längdskidåkare och muslimska kvinnor som springer 100m på 15-20s iförda slöja visar alla på den stora glädjen i att få delta. Man är fri att tycka att det låter fånigt och blåögt att tala om glädje i att delta men om vi bara ska ha med de allra bästa (topp8 i världen) så blir det inte ett OS då blir det en inbjudningsgala som alla andra!


Henric Arvidsson

Man blir bara ledsen när man läser Herr Engdahls svar, en så kallad sportchef som skall representer det svenska folket. Det enda argument som upprepas är att Musse ”inte har potentialen att bli bland de 8 bästa” på maran. Det är självklart otroligt svårt att placera sig bland de 8 bästa och skulle han lyckas med det så är det en enorm prestation där han troligtvis överträffar sig själv.
Det jag verkligen vänder mig emot är att man från SOKs sida går så strikt på regelverket utan att väga in personens utveckling inom grenen och framtida potential att nå framgång. Det borde verkligen finnas utrymme att väga in lite mjukare värden.
För en sann byråkrat så är det ju dock lättare att hålla i en regelbok och kunna hänvisa till någon skriven paragraf så slipper man motivera ett eget beslut.
SOK, släpp sargen och skicka Musse ( samt övriga liknande fall) till London! OS är var fjärde år och är en stor händelse för många svenskar. Ju fler grenar med svenskintresse ju större engagemang för OS vilket borde gynna även SOK i längden.
// Henric


David Jenkins

Engdahl has no idea what he’s talking about. British runner Jon Brown who came 4th in the 2004 Olympic Marathon (just missed a medal by a few seconds) ran his best marathon in 2003 in a time of 2.18, and then his best time in 2004 before the Olympics in 2004 was in London in 2.13.39. I’m afraid Engdahl is just being selective with the truth and probably why he continues not to reply to the many emails I’ve sent him over recent weeks. A disgrace for Swedish sport.


Mathias Karlsson

Idioter! Ge Musse en chans!


GH

Inte har potential…….. Jaså? Gäller inte det Klüft som numera landar alldeles för nära hopplankan. Kan heller inte se Emma Green-Tregaro och Ebba Jungmark vara så enormt stora medaljhopp, här krävs en enorm tur om 195 skall ge bra placering. Nej SOK har även i andra fall visat underlig inställning till idrottare. Dags att låta specialförbunden ta över.


Mathias Karlsson

Idioter! Ge Musse en chans!


Thomas Jansson

Jag hade mycket gärna sett Musse på OS men det är onekligen ett mycket bra svar med starka och logiska argument.


Lars-Åke

Onekligen logiska argument från SOK. Problemet är väl att man tillsammans med specialidrottsförbunden en gång bestämt att topp-8 skall vara en realistisk målsättning.


Carl-Johan

Det enda som bitar är nog pengar. D.v.s. sponsorpengar.
Om alla här bojkottar SOK:s sponsorer och även meddelar dem varför, så kanske det blir annat ljud i skällan. Det kommer iallafall jag göra.


David Jenkins

I don’t understand why certain posters think Engdahl has replied with a logical argument just because he’s posted a whole set of statistics for the 8th placed runners in major championships, the fact is he hasn’t done his homework as there are a number of runners who’ve placed higher than 8th in those races who haven’t run a 2.06-2.09 time in the year of each particular championship. The guy’s incompetent, he’s selective with truth and in actual fact as an extremely weak argument.


Åsa Annerstedt

Håller med Henric A, detta är inte ok, känns som ngt personligt. Topp 8 för ett litet land som Sverige är ett orimligt mål. Då skulle bara Alshammar och Sjöström få åka då? Kanske Emma Johansson också…Nej, detta börjar bli lite pinsamt. Alla som klara OS-kval (det internationella) bör få åka. Det är som sagt bara var fjärde år, och ”a very big deal!!!” Det fungerar inte ett SOK hittar på egna kvaltider, då börjar man ju söka nytt land…för det finns många länder som inte håller på så här!
Suck!


Peter Olofson

Hur tänker SOK? Vem ska de få att satsa så hårt som Musse gör och ändå inte får en chans att tävla? Jag skulle ha förstått SOK om vi hade som Kenya ett överskott på maratonlöpare av världsklass, men det har inte Sverige idag. SOK måste ju visa att satsar man hårt, gör bra tider och kvalar in så får man åka och tävla för Sverige i OS. Eller? Ska vi göra som Bahrain och köpa in medaljhopp? Är det det SOK tänker?


Fernando Dinis

Jag vet inte om man ska skratta eller bli ännu mer förbannade med SOK `s(Svenska okunniga kamrater), eller Thomas Engdhal svar.
Statistisk är en sak att finnas på plats och springa är en helt annan.
Att dessa löpare hade årsbästa på flera minuter snabbare än OS/VM resultat säger inget, vilken löpare som helst vet att det finns löpare som om farten går för långsamt inlednigsvis iblande kan inte växla tempo när det så väl börjas skruva upp tempo. Dessa löpare behöver ett högt tempo från början eftersom de har svårt att anpassa farten, det fysiologiskt bevisat och det finns flera exempel och fakta på detta. För att påmina Thomas E. ett exempel är Musses alla start i OS/VM, Göteborgsvarvet & Lidingöloppet 2 gånger, alla dessa tillfälle fanns löpare med betydligt bättre PB än Musse men ändå var de efter honom i mål, hur kommer det sig??
Att Thomas Engdahl/SOK inte kan ge sig och framför allt kommer med dessa absurda statistik är rena pinsamhet.
Hade jag varit Musse hade jag fortsatt att springa framtida EM/VM men OS skulle jag skita i.
Topp 8 i Marathon innebär i dagensläge 8 afrikaner eftersom jag ser svårt att någon Europé kan matcha deras tid.
Att Idrott börjar påverkas av alla dessa byråkratier är ett skämt och ett riktigt svart prick för Sverige ut i världen.
Med all respekt Thomas Engdahl, tänk 2ggr innan du/ni lämnar sådana svar det påvisar ett viss okunnighet i det du/ni pratar om och beslut som ni tar i detta fall Löpning på elitnivå.
Mvh
//Fernando Dinis


Kajsa

Medaljer i all ära, men det är ju svenska deltagare man vill se, oavsett placering. Vad hände med ‘det viktiga är inte att vinna utan att delta’? Nej, topp 8 känns som en trist inställning.


Linda

Vad hände med ” se och lära” som har varit så poppis i vissa grenar? Om målet för alla svenska deltagare skall vara en 8: e plats så blir dem ju inte så många…


Ingemar

Som uttagningskommiten tänker är risken stor att det blir fler ledare och byrokrater som skickas till OS än vad det blir tävlande.
Ett mycket trist tänkande, som man nu resonerar finns det inte plats för idrottare att vara med och lära för framtiden, rutin betyder ofta mycket för framtida resultat och inte minst för motivationen att orka sikta mot högre mål.


Henrik

men vilka årsbästa hade de som landade plats 1 – 7?
Det känns ju ganska relevant i jämförelsen. Här jämförs ju bara 12,5 % av de som är i top 8. Det borde finnas några som gjort bättre tider än sitt årsbästa kan man tro….
/controller’n


Anders

I en mara kan allt hända. Jag talar av egen erfarenhet. 🙂
Mustafa kommer att förbereda sig väl om han får ett klartecken och kommer att lyfta sig många nivåer fram till OS. Han har enorm potential!
Allt kan hända i en mara. Tänk om det blir ett långsamt lopp (2.10-1.15). I så fall kan Musse lyckas bra eftersom han är en vass avslutare. Hans sista två varv i ett hinderlopp är absolut världsklass!
Sverige behöver en manlig maratonlöpare i OS, det är viktigt för Sverige!
Blir inte Musse uttagen röstar jag för att SOK-styrelsen byts ut!


Björn W.

Kompetent skrivet av herr Engdahl.
Ska vi skicka en kille som är rankad 280 i världen till OS så tror jag det blir ont om plats på bussen till London. Rimligen finns det minst några hundra svenska idrottare som är högre rankade i sina idrotter, som har större chans att placera sig bra, OCH som är mer berättigade att få åka till OS än den totalt chanslösa (men duktiga löparen) Musse.


Fredrik Karlsson

Jag gillar din tanke Anders!
Hur mycket kostar det att skicka Musse?
Jag är villig att lägga en slant.


marwar

Mycket bra svar från SOK/Engdahl – logiskt och klargörande.
Möjligen kan man invända emot inledningen där han saluterar Musse för ”debuten” (riktiga debuten var ju i Sevilla för några år sen och rent katastrofal) i Hamburg där han gör mkt måttliga 2.12 efter att vara i 1.02 halvmarathonform (några veckor tidigare).1.02 form för en amerikansk eller kontinetal löpare indikerar resultat i spannen 2.07-2.09 på fulla distansen. Har man dessutom 8.05 speed på hinder i bagaget så måste 2.12 anses som ett rejält misslyckande och till stor del en indikation på att marathon inte alls passar Musse. På senare år så har ingångsnivån på marathon i första loppet ofta angett framtida nivå. Få debuterar idag med modesta tider och jobbar sig neråt – ett förlegat resonemang som fanns i Sverige på 70- och 80- talet. Idag tittar men mer på systemdisposition dvs löparens balans mellan tröskelkapacitet, löpekonomi, Vo2max och ren aerob uthållighet. I princip så vet man om en löpare är lämpad för marathon redan innan han/hon testat – möjligen att den mentala komponenten är outforskad. Musse är dessutom i nerförsbacken på sin karriär. Han är skadebenägen och drabbas ständigt av långa tävlingsuppehåll som inte gangnar utveckling på en ny distans. Han har ett märkligt plattfotad och bromsande fotisättning framför kroppen som han borde kommit tillrätta med under alla år. Sen är han en trevlig och sympatisk prick. Men det har ju sällan räckt för OS-kvalifikation, eller ?


Kalle Norheden

Samma sak gäller även Sofia Arwidsson i tennis, hon borde också få en chans.


Jens

Jag håller med Fredrik Karlsson – jag kan tänka mig att skicka in en slant om det är pengar det handlar om.


Mikael Svennbeck

Jag lägger gärna ett fyrsiffrigt belopp för att se vad Musse kan prestera.


kjell wiberg

Hej
Jag tycker att Musse ska springa i os. Jag tycker att Thomas Engdahls
argument inte håller. Det finns andra friidrottare som är uttagna som inte kommer
att nå topp 8 eller final. Musses 2,12 är en jättebra tid på ett marathon. Och
under ett Marathonlopp händer många olika saker. Så det är ju ibl
and inte tiderna avgör. Det kan ju vara mycket taktik i loppet plus om man har en bra dag
just då. Har själv sprungit 9 stockholmmaror fast på ganska låg nivå. Fast jag
begriper ändå att man måste lägga upp loppet på ett speciellt sätt.
Tack för ordet


christer

klart att man argumenterar för sin sak, sitt tagna beslut.
jag tycker att man ska passa på att skicka så många som möjligt nu när os går på ”hemmaplan”. kostnaderna är ju så mycket mindre än när man skickar folk till andra sidan klotet. jag vill se svenska utövare, ju fler desto roligare. varför kan inte sverige ha deltagare som kommer sist när andra småländer skickar deltagare som ibland knappt kan simma eller springa eller åka skidor eller … och som gör os till den fest som os-andan bygger på. om alla resonerat som sok så hade det ju inte varit många tävlande på plats.
sverige har råd att skicka inte bara mustafa utan många fler till london.
”det viktiga är inta att vinna utan att deltaga”


snurre sprätt

men det kan hända saker under en tävling och det kan man inte förutse med statistik. i peking deltog ca 11000 och antalet medaljer var 305. det blir ju
ca 36 deltagare per medalj? varför inte belöna duktiga idrottare med ett deltagande i OS? kanske blir många inspirerade till stordåd?
så mycket kostar det väl inte-litet pengar blir väl kvar efter alla feta löner och bonusar-eller?


snurre sprätt

re svennbeck-då tycker jag du ska kontakta SOK omgående!


matsf

Engdahls svar kommer från en byråkrat utan egen tanke. Dags att skrota det inkompetenta och korrupta SOK. Det är VÅRA (svenska folkets) idrottare det handlar om. Skicka så många det bara går. Ett ännu värre exempel är BT spelaren (Matilda Ekholm?) som VANN OS-kvalet men ändå inte får åka. Borde de väl sagt redan för fyra år sedan att hon lika gärna kunde lägga av eftersom det inte spelade någon roll att hon fixade kvalet. Nej, tydligen ska de ha pengarna själva att festa upp. Som någon annan redan skrivit så har det inte presenterats något som helst argument för vad man förlorar på att skicka Musse. Deltar man inte så kan man ju inte prestera resultat. Hur har SOK tänkt sig att det ska bli några placeringar och medaljer ifall inga svenskar får vara med?


BGN

Man blir trött… Jag hänger på alla som förespråkar att vi sänder svenska deltagare som kan lyfta intresset för hela OS. Musse är en sådan – istället för några tusen tv tittare skulle det plötsligt vara 100 tusen tals som skulle beröras och intressera sig för marathon tävlingen. Att Musse kommer göra en kanonprestation är jag övertygad om. Arbetar som VD på ett bolag i södra Sverige, sponsrar en del på lokal nivå, känner andra som sponsrar betydligt mer och på central nivå. Vi vill alla att dessa pengar ska ge utrymme för bragder inom idrotten och inte på kontoren. Jag kommer verkligen tänka mer än en gång innan jag sponsrar nästa gång och även ta en dialog men andra företagare. Blir grymt besviken på hanteringen av detta.


Johan

Vilka dumjökar har kommit på regeln om ”slåss om topp-8 placering”? Detta måste vara den dummaste princip som någon kanslitomte någonsin har infört. Med den principen kan vi ju lika gärna lägga ner både OS och VM, och nöja oss med Golden League-galor.
Sverige ska skicka de bästa svenska idrottarna, ju fler desto bättre. Musse är definitivt en av dem. SOK finns för att svenska folket behöver någon som företräder svenska intressen i OS-sammanhang. Men det uppdraget visar man nu att man inte klarar av att hantera. Detta är genant som svensk.
Dessutom så drar SOK helt fel slutsats av statistiken som påpekats nedan. De kan inte sköta sitt jobb det är uppenbart. Skäms SOK. / J


Jonas Löfling

Det är otroligt sorgligt, men inte oväntat att Thomas Engdahl måste försvara ett felaktigt beslut. Titta bara på vilka som nu får åka – Jessica Samuelsson och Kim Amb. Helt rätt, men till den skaran borde även bl.a. Philip Nossmy, Musse och Sofia Arvidson hört. Lustigt nog så tar man nu med Sofia efter ett initialt nej, med ursäkten att hon ändå spelar mixed.
Jag håller helt med föregående kommentarer (utom marwar som har hittat någon obskyr statistik jag inte tror ett dugg på) att Musse har speed och troligen kapacitet att tävla om topp 8.
Musse har framtida potential och borde få vara med och lära. Dessutom håller jag helt med att det sänder oerhört tråkiga signaler till alla svenska löpare. Inte den bästa motivationen…



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Therese Alshammar mot nya utmaningar

Therese Alshammar mot nya utmaningar


Therese Alshammar, en av världens bästa simmare genom alla tider, har kommit ut ur garderoben som löpare i vuxen ålder! Hon började lite försiktigt för två år sedan, och efter det har det bara blivit mer och mer. I september körde hon världsmästerskapet i Swimrun, Ö till ö, i par med rapparen Petter, som själv gjorde tävlingen för femte året i rad. RW fick en exklusiv intervju med Tessan.

Jag träffar Therese Alshammar för en fika en förmiddag mitt i sommaren på Broms på Östermalm. Asfalten kokar, ökenvindar drar över stadens gator och torg, och Therese oroar sig en smula för eftermiddagens löppass. Hon tycker om värme, men nu börjar det gå till överdrift.

– Jag slutade simma aktivt hösten 2016, det blev inga mer tävlingar, ingen mer simning på elitnivå. Främst handlade det om att jag hade problem med skador, diskbråck och liknande, men då fick jag och min kille också vårt andra barn.

– Jag älskar att simma, det är min största passion, men det tar mer tid, kräver en hel del logistik. Det går inte att bara ställa bebisen i en vagn vid sidan av bassängen, man är omsluten av ett annat element, hör inte något. Det har varit en av de stora tjusningarna med simning för mig, den där otillgängligheten, men det är ju inte så bra som mamma. Så jag tänkte att jag skulle hitta på något annat att träna.

Löpning verkade praktiskt, då kunde hon ta med en bebis i löpvagn. Det enda problemet var att hon inte hade tagit ett löpsteg under hela simmarkarriären.

– Man är rädd för skaderisken, det är mycket högre skaderisk i löpning.

Simningen är en sådan skonsam sport, vi har inga frånskjut förutom vid start och vändningar, man jobbar bara med hållningen och att vara flexibel och stark i vattnet. Det är väldigt låg tryckverkan på kroppen.

– Vi vill ju vara så rörliga vi någonsin kan i fotleder, i knän, höfter och axlar.

Vi sitter gärna på våra fötter och stretchar dem, och vi lyfter inte på benen, som simmare rör man bara benen från höften och med fokus bakåt, uppåt.

Hon tog det väldigt försiktig i början.

– De första rundorna blev på två, tre kilometer, och så har jag ökat allteftersom. Nu tycker jag det är roligt, men det tog tid att komma in i det. Jag tror det tog tjugoen gånger, eller mer, innan det blev kul.

– Jag har klarat mig från skador, men jag kan känna av i knäna när jag springer lite längre. Men lyckligtvis ingenting från diskbråcket. Som simmare tränade jag också två gånger om dagen, med monotona rörelser hela tiden och extrem flexion på ryggen. När jag springer undviker jag rörelser som frestar på ryggen för mycket.

En vanlig löparvecka?

– Det finns ingen vanlig löparvecka när man har två små barn. Målet är att springa tre till fyra gånger i veckan. Förra veckan sprang jag två milpass, ett pass på fem kilometer och ett på sju kilometer. Riktigt hur det blir den här veckan vet jag inte.

– Det längsta jag har sprungit är femton kilometer, men Petter säger att jag måste upp mot två mil ett par gånger före Ö till Ö. Jag har lite ångest inför den där tävlingen, men jag tänker att jag ska tänka så lite som möjligt på den, jag vill inte matta ut mig mentalt, bara ta det som det kommer. Det är viktigt att vara fräsch, känna sig sugen, nyfiken och tänka ”gud vad spännande”. Och så relaterar jag till andra tuffa saker jag har klarat mig igenom, jag har fött två barn, min första förlossning tog över tjugo timmar. Så länge kommer vi inte hålla på i Ö till Ö.

Det var också mycket därför hon tackade ja, när hon fick frågan.

– Jag tänkte att det skulle vara spännande att få ha en riktigt utmaning framför mig, få en spark i baken. När jag slutade simma på elitnivå, tappade jag också rutiner. Som elitsimmare tänkte jag inte på att jag behövde ett mål för träningen, det var bara att man tog sig till bassängen två gånger om dagen och gjorde sitt bästa. Men när man inte har någon tränare, och inga kamrater som står och väntar på en, då blir det svårare. Man missar några träningspass, veckorna går och plötsligt är man alldeles ur fysisk form.

En gemensam vän förde samman Therese och Petter.

– När han fick höra att Petter skulle köra Ö till Ö för sista gången i år och ville ha någon att köra med, så tyckte han att Petter skulle göra det med mig.

Och så blev det, Therese och Petter träffades och pratade och körde några träningspass ihop.

– Vi har provat med lina, där jag har dragit. Första gången kändes det som vissa övningar man gör när man simmar, man har en vikt bakom sig eller att man sitter fast i väggen med ett rep. Det var som att jag körde max hela tiden, och jag tänkte att det här kommer inte att hålla.

– Men efter ett par gånger funkade det bättre, jag har lärt mig att hålla igen, tänka att jag inte ska ta mig fram så fort som möjligt. I swimrun gäller det att hitta en rytm och ett tempo tillsammans. Jag kommer nog också börja köra med en flytdolme, för att spara benen till löpningen. Och Petter klagar över att det blir så mycket bubblor bakom mig med bensparkarna, han ser ingenting när jag drar på, ha, ha.

Petter och Therese under årets Ö till ö. Foto: Jakob Edholm.

Hur är det att omvandla sig från att vara en av världens bästa simmare till löpare på nybörjarnivå? Går det att förvandla simmarkraften till löpenergi?

– Fysiskt går det inte, men jag kan ta med mig mycket mentalt, föra över samma tänkesätt som jag har i simningen. Jag tänker att jag bara ska luta mig framåt och låta det rulla på. Det är jobbigt i början, det kommer att ta emot, men efteråt kommer det att kännas bra. Tänka på hållningen, fokusera på tekniken, inte på hur långt det är kvar.

Rent fysiskt har det också varit en del problem.

– Det jobbigaste med löpning är att få skavsår i armhålan. Som simmare får man ju rätt stora lats, för att klara mig från skavsår måste jag springa med armarna lite utåt i stället.

Och när det kommer till swimrun, att simma i öppet vatten har heller inte varit helt lätt att vänja sig vid.

– Det är som en helt annan sport, att inte se botten är obehagligt. Vissa dagar tänker man det värsta; jag kommer att simma på en stor sten, eller så kommer det en massa alger eller så flyter det upp ett lik eller något annat ur djupet. Men sen när man kommer upp blir man lite extra stolt över att det har varit så läskigt, och att man ändå klarade av det!

Vågor är också någonting nytt.

– Jag är ju trygg i vatten, jag kan andas på båda sidor och så, men jag är ganska så lätt, jag är ingen pråm. Jag är mer tekniksimmare, och kanske lite fragil, skulle man kunna säga. Men Petter är ju stor och stark och gillar när det är lite ruffigt, blir det höga vågor får väl han ta täten och plöja oss fram (skratt).

När Therese slutade simma på elitnivå var planen att simma två till fyra gånger i veckan som ”motionär”.

– Men det blev mycket mindre, kanske en till två gånger i veckan. Nu har jag i alla fall haft min äldste son i simskola varje morgon i två veckor, då har jag simmat bredvid i en timme varje dag. Det är så skönt och roligt att träna tillsammans, äta något gott efteråt, och vila i den där känslan att alla är glada.

Löpträningen förlägger hon till största delen ute på Djurgården, det är praktiskt, familjen bor i närheten.

– Jag har en favoritrunda, och den går längs vatten. Jag har ingen löparklocka, men min kille har en, jag lånar den ibland. Men jag försöker springa utan klocka, jag tycker det ger en skönare upplevelse, jag vill komma ifrån att tävla om saker, jag har tävlat så mycket i mitt liv. Med en klocka på armen blir det lätt att man börjar pressa sig själv.

– Jag försöker ligga i ett tempo runt 5.30, där vill jag att det ska vara behagligt att löpa. Jag dricker sällan någonting när jag springer, jag är van från simningen att gå tom, jag drack aldrig under två timmar långa simpass. Men när jag ska springa riktigt långt får jag väl börja träna på det, ha, ha.

Therese är noga med vad hon äter, hon har varit vegetarian i många år.

– De sista två åren har jag gått åt veganhållet, men jag är inte militant på något vis. När jag åker hem till mamma äter jag det hon serverar, det är inget problem. Men jag tror vi människor är gjorda för att äta ”plant-based”. Jag har i alla fall alltid mått väldigt bra av det.

Hon fyller 41 i år, simmarkarriären är över, och med det en identitet. Nu gäller det att hitta en ny mening i livet.

– Man måste ändra på sina värderingar, acceptera vissa saker, få större förståelse för saker och ting. Jag tycker dock inte att jag har haft någon större ålderskris, jag skaffade barn ganska sent i livet, det gick inte tidigare på grund av simningen. Och med småbarn har man hela tid fullt upp, man hinner inte gå runt och grubbla, det är bara att rensa huvudet och fokusera på vad man ska handla i mataffären.

Hon har en del projekt på gång, dels ett kopplat till simkunnighet och till ett försäkringsbolaget, och dels en egen kollektion träningskläder.

Therese kille är simtränare, men den vägen vill hon inte gå.

– Det kräver att man är strukturerad och har en viss förkärlek för Excel, och det har inte jag.

Det största projektet just nu är dock Ö till Ö.

– Det är som med löpningen, jag känner mig stolt över mig själv när jag klarar av saker. Om det sedan räcker för att klara av Ö till Ö, återstår att se. Men det ska bli spännande att försöka! (Det blev till slut en 41:a plats med tiden 11.54,44 för Therese och Petter, reds. anm.)

Fakta Therese

Ålder: 40.

Bor: Stockholm.

Familj: Sambo Johan Wallberg, simtränare, sönerna Fred, 5, Ted, 9 månader.

Karriär (i urval): 73 internationella mästerskapsmedaljer, 2 OS-silver, 1 OS-brons, 12 VM-guld. En av Sveriges största idrottare genom tiderna.

Det lönar sig att prenumerera

Det lönar sig att prenumerera


Du får bland annat 20% rabatt på Runners’ Store.

Sveriges kanske bästa utbud av löputrustning. Som premium prenumerant har du hela 20 % rabatt på löputrustning förutom på elektronik där du får 10% rabatt. Som digitalprenumerant har du 15% rabatt på löputrustning förutom på elektronik där du får 10% i rabatt. Du kan handla via vår webbshop (länk till vår butik) eller besöka någon av våra butiker på Regeringsgatan 26 i Stockholm eller Baltzarsgatan 31 i Malmö. För att få rabatt i någon av butikerna i Stockholm eller Malmö behöver du visa upp din medlemstatus. Den hittar du under ·Mina sidor” här på sajten. Obs! för att få tillgång till din rabatt på sajten behöver du vara inloggad. Rabatten kan ej kombineras med andra rabatter eller erbjudanden. Dessutom för du möjlighet att läsa Bicycling, Vasalöparen och såklart Runner’s World digitala tidningen i din dator/mobil eller läsplatta.

Klicka här för att bli prenumerant

 

 

 

Sponsrat inlägg
Musse blickar fram mot sin sista elitsäsong

Musse blickar fram mot sin sista elitsäsong


I mars fyller Musse 39 år, och efter runt 20 år i eliten och totalt 23 SM-guld utomhus och fem OS- och VM-finaler säger Musse att det kommande året kan bli hans sista som elitlöpare. Han har börjat jobba deltid på det nya heta sportdrycksföretaget Maurten och kommande år kommer han även starta upp träningsverksamheten Musses Fun Run. Men fokus ligger ändå på den egna löpningen, och under jul och nyår blir det träningsläger i Sydafrika på hög höjd. Från den 21 mars till den 7 april kommer han träna själv och coacha löpare på Springtime Travels Trainingcamp i Portugal.
Runner´s World stämde av med Musse inför 2018.

Kan du prata lite löpning Musse, eller är du upptagen? Det låter lite stökigt.
– Nej, jag hämtar ena sonen på förskolan, så det låter lite. Men vi är på väg ut, så det går nog bra ändå.

Hur ser en dag ut i ditt liv nuförtiden, med familj och som jag förstått det även jobb vid sidan av löpningen?
– Ja, det är först lämning av barnen på skola och förskola på morgonen, sen blir det ett träningspass innan det är dags att hämta barnen igen runt tvåtiden. Sen blir det ett pass till på kvällen när min fru Hanna kommit hem. Utöver det är jag oftast på Maurten två dagar i veckan, och jobbar med olika projekt där för att nå ut med den nya sportdrycken. Dels genom våra ambassadörer men också genom att hitta olika samarbeten. Det är kul och spännande att jobba med drycken, eftersom alla är nöjda med effekten och många spontant vill använda sig av drycken.

Men det är full satsning på din löpning, trots att du spränger in lite jobb utöver familj och träning?
– Ja, jobbet är bara deltid just för att kunna satsa för fullt på min löpning även 2018. Troligtvis är det min sista säsong med fullt elitfokus, och då vill jag verkligen försöka göra det bra. Jag åker på fem veckors träningsläger i Sydafrika med start över jul och nyår, och sen blir det även ett läger med Springtime i Portugal i slutet av mars och början av april.

Vad är det som är så bra med att åka på läger?
– Dels är det skönt att komma till varmare klimat där man vet att underlaget är bra. Sen är det givetvis riktigt inspirerande miljöer. Både i Sydafrika och Portugal finns inspirerande natur. Vägarna och slingorna man springer ger motivation. Sen får man också inspiration av alla andra löpare som är på lägren, i Sydafrika eliten och i Portugal alla motionärer. En annan stor fördel är också att man slipper många av de vardagsbestyr man har hemma, och man kan fokusera mycket mer på både träning och återhämtning. Så det ska bli kul att komma i väg, speciellt som familjen nu åker med på delar av lägret både i Sydafrika och på Portugallägret med Springtime.

Vad har du för mål 2018?
– Huvudmålet är EM i Berlin på maratonsträckan. Sen kan det bli VM på halvmaraton i mars om jag hinner komma i så bra form och Sverige har ett lag som ställer upp. Men utöver det kommer det bli flera andra lopp, men just EM-maran i augusti är det stora målet.

Utifrån att du har EM som mål, innebär det att du även kommer springa en vårmara för att göra en kvaltid?
– Nej det är inte nödvändigt. Det finns inga fasta internationella kvalgränser just till EM, men givetvis måste jag visa form och själv känna att jag kan prestera på max i EM. Det gör att jag kan lägga upp träningen på riktigt mot EM redan nu, och sen stämma av med andra lopp.

Hur har träningen gått under den senare delen av året som avslutas nu?

– Det har varit en ganska dålig höst överlag på grund av skador. Jag hade först lite problem med en vad, sen när jag började komma i gång fick jag lite problem vid knäskålen. Men det har blivit bra alternativ träning ändå, och löpning har jag fått delvis via träning på ett alter-G löpband som avlastar kroppsvikten. Det har funkat bra även om bandet inte kunnat hålla riktigt höga farter. Snabbaste farten på bandet är 3.07 minuter per kilometer, så jag har fått köra den typen av pass där den farten funkat. Så mycket tröskel, men inga intervaller.

3.07-fart låter som att du är bra i gång ändå, om det är din tröskelfart?
– Ja, men samtidigt ska man ha med sig att avlastningen av kroppsvikten gör det lättare att springa. Så skulle jag köra det utomhus skulle det vara klart tuffare. Men jag tycker träningen går åt rätt håll och jag hoppas kunna köra för fullt i Sydafrika.

Du har även startat upp ett nytt träningskoncept som heter Musses Fun Run, kan du berätta lite om det?
– Ja, jag och min tränare Ulf Friberg och några andra före detta elitlöpare, Oskar Käck och Karl Borgö, har från och till diskuterat att använda våra kunskaper för att på ett positivt sätt aktivera andra att röra sig. Vi kände att vi ville prova detta, där vi förutom att träna vuxna kopplar in att få barn att röra sig mer. Det finns många som fokuserar på att få vuxna att träna löpning, men vi ville ha med att man kan träna samtidigt som sina barn. Vår idé bygger på att man inte ska behöva prioritera bort familjetiden för träning. Givetvis kan man hänga med även om man inte har barn, målet för de vuxna löparna är att man ska bli en bättre löpare genom professionell löpcoaching. Samtidigt som de vuxna tränar har vi träning för barn från 5-12 års ålder med fokus på lekfull rörelseträning, och vill man som vuxen inte träna kan givetvis bara barnen vara med. Vi drar i gång i Göteborg i mars och det ska bli både kul och spännande att testa konceptet.

Vi tackar Musse för intervjun och önskar lycka till 2018.

Vill du hitta inspiration via ett eget träningsläger finns det platser kvar på Musses veckor i Portugal där han delar med sig av sina tips under perioden 21 mars till 7 april. Här hittar du info om lägerveckorna i Portugal.

Länk till Musses Fun Run 

Musses personbästa:

3000 meter: 7.59.40 – 2006 Kungälv. (Inomhus 7.54.05 i Globen 2009)
5000 meter: 13.32.08 – 2006 Kassel, Tyskland
10 000 meter: 28.40.71 – 2012 Bilbao, Spanien
10 km landsväg: 28:12 – 2008 Manchester, Storbritannien
Halvmaraton: 1.02.40 – 2012 Venlo, Nederländerna
3000 meter hinder 8.05.75 – 2008 Heusden, Belgien
Maraton: 2.12.28 – 2012 Hamburg, Spanien
Lidingöloppet: 1.37.10 – 2008

 

Michael Nyqvist, 1960–2017

Michael Nyqvist, 1960–2017


44, skådespelare.

Jag var dålig på allt. Judo, aikido, volleyboll, fotboll. Började träna löpning redan som tonåring, för att bli bättre på det jag var dålig på. Har sysslat med yoga också. Fast det är väl ingen sport?

Sprang mest efter skolan. Terränglöpning. Kom på att man blev pigg av löpning också. Man orkade plugga bättre.

Har tävlat en gång. I skolan. Kom tvåa i ett terränglopp på 2,5 kilometer. Anders Blomqvist, han som vann Vasaloppet, vann den gången också. Han var hysteriskt snabb. Men, som sagt, tvåa var jag. I och för sig var vi kanske bara tre i loppet. Löpningen har alltid funnits där. Springer ungefär fyra gånger i veckan. Brukar bli åtta kilometer åt gången. Hinner sällan ut till Hellas (fritidsområde utanför Stockholm), där jag trivs bäst. Blir mest på Söder och runt Årstaviken. När jag är ute på landet kan jag toppa ibland och gå upp till en och en halv, två mil.

Springer aldrig på tid. Springer oftast med texter i skallen. Repeterar under löpningen. Lär mig andningen i texten. Har texterna lagrade på mp3-spelare, och så har jag diktafon. Kör med alla knep.

Teaterpjäs jag springer bäst till? Skulle vara Den inbillade sjuke, då. Ha ha.

Prövade lite fartlekar i somras, som jag läst om i Runners World. Det var skitkul. Men det går inte när man repeterar. Då skulle jag springa ifrån texten.

Ja, jag prenumererar på Runners World. Smygköpte den ett par år. Du vet, ”ett paket tuggummi och så tidningen där borta, tack”. Man rullade ihop den, smög hem och läste. Men nu har jag kommit ut ur garderoben. Nu vågar jag säga: jag är löpare. Det är enormt skönt att läsa om de där galningarna som springer dag och natt. Då känner jag att det här kan jag hålla på med ohämmat.

Det är ju rätt ensamt när jag är ute och textlöper. När jag läser Runners tänker jag att det finns kompisar där ute. Kul att läsa om alla olika träningsprogram, hur man lägger upp det. Den inspirerar.

Löpningen är central för mig. Det är något ursprungligt över löpning, ren stenåldersglädje, tror jag. Varje gång jag är ute får jag den där känslan, vad glad jag är att jag är frisk.

Hade tänkt springa maran ett år. Det började med att vi var tre killar, Figge Norling (skådespelare), Hasse Lindqvist (Blossom Taintons man) och jag. Hasse har sprungit massor av maror, han har inspirerat mig mycket. Han pratade så mycket om maraton, så jag tänkte, vad f-n, nu ska jag göra det. Men jag tänkte att om jag lubbar kommer folk stå där och glo. Då kom Figge på att vi skulle springa i Odense. Där kunde man få vara helt anonym. Bättre spy i Odense än på Odengatan, tyckte jag. Men sedan så, det var under en av de sista föreställningarna av pjäsen Terrorism på Dramaten, jag spelade en idiotisk och otroligt närsynt brandchef som satt på golvet med korslagda ben i en yogaställning, då kommer nittofem kilo Torkel Pettersson (i en annan roll) och råkar sätta sig på ena knät. När jag skulle gå av scenen, kändes det som om underbenet satt löst. Trodde det var menisken, gick och röntgade, men det var ledbandet. Ungefär samtidigt upptäckte Figge att det inte gick något maratonlopp i Odense. Så det blev inget.

Kunde inte springa med det där knät. Började gå stavgång, som jag förstår är jättenyttigt. Men jag kände mig bara jättedum. Tänkte jag borde ha bettskena och hjälm också. Alla dessa kommentarer: – Jaharu, var har du skidorna då?, – Nä, jag kan inte stava till skidor, försökte man. Men man kände sig ändå jävligt löjlig. Till slut kunde jag i alla fall springa igen.

Nu bryr jag mig inte om lopp. Det är inre löpning för mig. Det är allt från att springa ifrån fettångest till att komma tillbaka i skallen. Återupplivning.

Reser mycket. Har spelat in film i Norge, Naboer. Och i Danmark. Och en finsk film, i Ystad. Jag och Maria Lundqvist spelar svenska föräldrar till ett finskt krigsbarn. Den bästa av mödrar, heter den. Har blivit Finlands bidrag till Oscarsnominering.

Har alltid joggingskorna med mig när jag reser. Det är nyttigt, men läskigt också. Jag springer ofta bort mig de första dagarna på ett nytt ställe. Det gjorde jag i Ystad också. När jag gick fram och frågade folk sa dom:
– Men det är ju du som gjorde Såsom i himmelen! -Ja, jag vet, sa jag, men ursäkta, var faen är jag någonstans.

Löpning är bra för mitt psyke. Jag brukar lubba några timmar innan jag ska in på scenen. Kroppen är mitt instrument. Och man vill ju polera lutan också. Men när man kommer upp i min ålder spelar det ingen roll vad man gör, man ser ju likadan ut ändå. Så nu handlar det mer om att hålla ihop kroppen, byta ledningar, se till att allting funkar.

Introbild: Fotograf Thron Ullberg/ Norstedts förlag
Bild i text: Pressens Bild

Löparlegenden Ed Whitlock död  – enda 70–åringen som gjort sub 3 timmar på marathon!

Löparlegenden Ed Whitlock död – enda 70–åringen som gjort sub 3 timmar på marathon!


Ed Whitlock blev världsberömd när han som första 70-åring någonsin, och hittills enda, sprang under 3 timmar på ett maraton. 73 år gammal sprang han in på tiden 2.54.48, också det i Toronto. Justerat efter ålder motsvarar det, enligt fysiologiska experter på området, ett maraton på tiden 2.04.48.

Ed var född i England, men flyttade till Kanada i unga år. Han sprang en mile på 4.34 som skolpojke, men en skada i akillessenan fick honom att sluta med löpning. Först långt senare, vid 41 års ålder, lockades han med av en av sina söner att springa ett maraton. Resten är löparhistoria.

Ed tränade alltid på ett och samma sätt. Han bara sprang, på en drygt 800 meter lång gångväg runt en kyrkogård i närheten av där han bodde. Oftast blev det 2-3 timmar åt gången, ibland upp till fyra, och i stort sett i samma tempo. Det kunde bli upp till 16 mil i veckan.

Det var inte särskilt roligt, förklarade Ed i en intervju, men om någonting skulle hända var det ju inte så långt hem, och blåste det illa från ena hållet så blev det ju snart medvind från det andra.

Han sprang inga intervaller, hade ingen GPS, det var inte mycket prylar över huvud taget. När han slog rekordet på maran för 85–åringar gjorde han det i ett par tjugo år gamla löparskor och i ett femton år 15 år gammalt linne.

 Stretching var heller ingenting han sysslade med, utom alldeles innan en tävling, då böjde han lite på vaderna. Enda styrketräning var snöskottning på vintern.

Om nu Ed var en smula ”nedklädd” i loppen (och väl en fasa sett ekonomiskt för tillverkare av löparutrustning …) så var han också känd för att komma oklanderligt klädd i kostym till alla nummerlappsutdelningar. Inga saggiga mjukisbyxor där inte!  En mycket prydlig uppenbarelse, en riktigt gentleman (och ganska så tunn, 1.70 lång och 51 kilo lätt).

Några av Eds rekord, för oss ungdomar på blott 50 plus (och andra), att sträva efter:

Män 75–79, 5000 meter: 19.07.02
Män 75-79, 10 000 meter: 39.25.19
Män 75-79, halvmaraton: 1.22.23
Män 75–79, Maraton: 3.04.54

Ed själv tyckte träningen mest var en pina, men ”att det var en skön känsla att gå i mål i ett lopp och känna att man gjort bra ifrån sig”. Han var heller inte mycket för doktorer, ville inte ”ligga systemet till last”.Det var kanske inte så klokt. Vuxna män bör kolla prostatan en gång om året, det är en liten pina för längre liv. Om Ed gjort det i tid hade han nog slagit åldersrekord upp till 110 år – minst!

Men tack för allt, Ed. Du är en källa till ständig inspiration. Du har visat att löpning inte behöver vara så svårt. Just do it!!

Emelie Forsberg – äntligen tillbaka som skribent i RW

Emelie Forsberg – äntligen tillbaka som skribent i RW


Emelie Forsberg, vår svenska traildrottning, har saknats av många av Runner’s Worlds läsare. Men nu är Emelie alltså tillbaka. Internationellt har hon en diger meritlista inom ultratrail, skyrunning och skidalpinism, och runt 102 000 följare på Instagram (@tinaemelie) vittnar om hennes popularitet.

I en kort intervju berättar Emelie om sin vintersäsong och hur det känns att starta upp löpningen efter en vinter med enbart skidåkning – även för en så bra löpare som Emelie är det kämpigt att komma i gång med löpningen. Runt tre veckor behövs vanligen innan hon hittar löpflytet igen.

Kolla in intervjun med Emelie nedan, och är du inte prenumerant hoppas vi givetvis att du vill bli det. RW #5 kommer till prenumeranter i slutet av april och i butik kommer tidningen den 4 maj.

Klicka in till intervjun:


Vill du kolla in tidningen?

Emelie Forsberg återkommer i Runner’s World nummer 5 2017.
Nedan hittar du våra möjligheter att läsa tidningen: