Rubin McRae ligger steget före

Rubin McRae ligger steget före


Om inte OM hade funnits så hade Rubin McRae kanske fortfarande bott kvar på Nya Zeeland och levt ett liv som ”kiwi” – eller varit världsberömd skådespelare. Om inte OM hade funnits så kanske han aldrig hade tackat ja till den där första flytten från sitt land. Om inte OM hade funnits så kanske han aldrig hade sagt det där han sa till en viss Lisa efter ett lopp. Och då hade den här storyn förmodligen aldrig blivit skriven. Men nu finns OM. Och därför ska du få läsa en historia som inte är lik någon annan.

Rubin McRae och hans tvillingbror Paul föddes den åttonde mars 1973 i den Nya Zeeländska småstaden Huntley. Mamma Kay jobbade som sjuksköterska och pappa John som lärare. Efter några år föddes även systern Rebekah.

När pojkarna var sex år gamla flyttade hela familjen till Auckland, där det bodde betydligt fler än de 500 invånare som fanns i lilla Huntley. Redan då hade både Rubin och Paul mycket spring i benen.

– Pappa var löpare och jag minns att jag satt och kollade i en av hans klippböcker. Där fanns bland annat ett tidningsklipp om hur han hade slagit storlöparen John Walker, så därför ville jag absolut bli som pappa, berättar Rubin.

Rubin berättar detta på engelska, för även om Rubin förstår och pratar svenska i princip flytande, så pratar han helst sitt modersmål.

– Efter ett tag blir min svenska nämligen helt obegriplig och jag svamlar mest, skrattar han lite förläget.

Rubin började springa på bana redan när han var fem år, men då var det förstås mest lek. Det var först när han var tolv som löpträningen blev mer seriös.

– Pappa coachade både mig och Paul. Men pappa ”smygtränade” innan han kom till banan för att springa med oss, och det gjorde mig otroligt arg för jag ville ju springa lika mycket som han gjorde.

Det var tufft att träna löpning med familjen för Rubin.

– Jag och brorsan tävlade hela tiden mot varandra, och jag var alltid klenast och alltid skadad, medan Paul aldrig var det. Vi brukar skoja och säga att det berodde på att Paul tog all näring när vi låg i mammas mage. Första gången jag var helt skadefri var 1999 när jag flyttade till USA och ”slapp” brorsan.


Vill du läsa hela den här artikeln?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 8 2014.
Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:


Nr 9 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Höstens roligaste löpträning
  • Testa något nytt: Bli snabb & stark 2022
  • Spring bättre – med musik
  • 11 sportbehåar i stort test
  • Ditt perfekta kostupplägg
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Läs också

6 nummer av Runner’s World med trådlösa hörlurar på köpet!

Passa på! Nu kan du få 6 nummer av Runner’s World  tillsammans med ett par Defunc...

Läs mer

Carolina Wikström om det härliga OS-beskedet

I början på veckan kom det efterlängtade beskedet från Svenska olympiska kommittén: maratonlöparen Carolina Wikström...

Läs mer

Fler intressanta artiklar

Full fart framåt med skidstjärnan Frida Karlsson

Att hon kan åka skidor fort har Frida Karlsson visat flera gånger. Men visste du...

Läs mer
Därför springer Augustprisvinnaren Lydia Sandgren

Jag är löpare: Lydia Sandgren, Augustprisvinnare 2020 med debutromanen Samlade verk.

Läs mer
Så blev Wilson Kipketer snabbast i världen

Wilson Kipketer är en av de allra främsta löparna genom tiderna på 800 meter. Vi har pratat med honom om...

Läs mer
Jessica satte PB med 56 km när hon vann RM 24 timmars

I helgen avgjordes Riksmästerskap i 24-timmarslöpning i Skövde och förhandsfavoriternaJessica Svärd och Martin Scharp vann dam respektive herrklassen. Martin nådde...

Läs mer