Silvander: “Upp till bevis nu, Keely“

Krönika. Den ena försvann, den andra också. Nu står britternas hopp till hon som aldrig gjort det förut. Lyckas hon är vägen öppen. Upp till bevis nu, Keely. 

Det har viskats om det ett tag, kanske till och med i två år. Britterna är på gång igen. Under det senaste decenniet har landet sprungit ut världsstjärna på världsstjärna. Från norr kom först Chris O´Hare, sen Laura Muir, Jemma Reekie, Jake Wightman och Josh Kerr. Från söder Ben Pattison och från någonstans däremellan, Keely Hodgkinson. 

Nu har de samlat på sig tillräckligt med huvudpersoner för att det ska bli rimligt att prata om britterna som kungarna över medeldistansen. Att de ska ta medalj i varje lopp utom hinder vore ett lågt ställt mål men efter gårdagens semifinaler på 800 meter kan självbilden få sig en rejäl törn. 

Först rök unga Phoebe Gill. 17- åringen, som är ett bevis på att talangerna fortsätter springa, räckte inte till i semifinalen och hade ett tufft upplopp. Om det någonstans var en del av en kalkyl i plan B var nästa fall desto tyngre när Jemma Reekie återigen misslyckades i ett mästerskap. 

För de som trodde att hon bedrivit exorcism genom VM-medaljen i vintras var gårdagen ett smärtsamt uppvaknande. Reekie, som har den näst bästa tiden i världen i år, la sig som tvåa på ytterdelen av bana ett. Försökte säkra andraplatsen och direktkval (väl?) men stumnade på upploppet. Historien är det enda som upprepar sig, den här gången räckte det inte ens till final för skotten. 

“Det startade 2021”

En gång i tiden hette de brittiska löparna Coe, Ovett och Cram. Då var det herrsidan som dominerade. 20- talets britter har läst historien, synat och höjt insatsen. Nu är damerna också med på tåget och ska de lyckas vinna tillbaka medeldistansen är damernas 800 meter det första slaget. Kompanjonerna är borta och drömmen om en dubbel eller trippel likaså, men Keely Hodgkinson är kvar. 

Etta i världen i år, sexa genom alla tider. Ingen har slagit henne på 800 meter 2024. Det måste väl kännas rätt betryggande? Njaaa, utanför europamästerskapen har hon “bara” blivit tvåa. 

Det startade 2021 när den lika gamla amerikanskan Athing Mu vann OS- guld. På VM året efter var det samma visa och även på samväldesspelen blev hon tvåa, då omspurtad av kenyanskan Mary Moraa. 

Ny chans 2023 men ingen förbättring. Det spelade ingen roll att Hodgkinson för första gången slog dominanten Mu i en final när hon återigen blev omspurtad av Mary Moraa på upploppet. Silver, igen. 

“Där startar britternas öde”

Den som hängt med i löparkretsarna vet att Mu inte kommer till OS efter ett fall i de amerikanska uttagningarna. Det går därför att säga att det inte är någon tvekan om vem som är favorit. 

Hodgkinsons största motståndare är historien om henne själv. Det krävs mycket för att bryta trender och det måste hon lyckas med ikväll. Förlorar hon finns det fog för att undra om hon drabbats av samma virus som det engelska fotbollslandslaget. Ni vet, det som gör att man aldrig riktigt lyckas nå hela vägen fram i mästerskap. 

Om Hodgkinson blivit drabbad kommer vi under resten av spelen också ställa frågan kring vilka fler som insjuknat. Kan Kerr också blivit smittad? Kommer gulden aldrig att komma “hem”? 

Å andra sidan, skulle hon vinna så ligger vägen öppen för brittisk dominans. De kommer ha fått en flygande start som säkerligen kan ge svallvågor. Ingen kommer heller kunna säga att Hodgkinson inte är en vinnare om hon vunnit det största. 

Ikväll 21.47 går starten för 800 meter. Utöver Hodgkinson kommer kenyanskan Mary Moraa. Vinner hon har hon tagit över både VM- och OS- titeln från Athing Mu. Ha koll på henne när upploppet börjar, där startar britternas öde. 

---