Silvander: ”Vi har börjat förstå honom”

KRÖNIKA. Han har varit med längre än de flesta. Hunnit med att byta både taktik och frisyr. Nu närmar han sig nästa nivå. Förstår vi vad han kan ställa till med?

Vintern 2015 var Sverige inne i den första Andreas Almgren- vågen. Armand Duplantis hade precis bestämt sig för blågult och Abeba Aregawi tävlade fortfarande för Hammarby. I denna veva, som i skrivande stund känns lika främmande som millenniebuggen, gjorde en 17- åring från Partille sitt första mästerskap som senior. 

Inför 800 meter på inomhus-EM i Prag var de flesta blickarna riktade mot Almgren, frälsaren för svensk löpning, och det var nog inte många som såg den unge Andreas Kramer. Han blev 27:a och åkte ut i försöken. 

Ni kanske vet vad som hände sen, eller inte hände. En kortversion är att Kramer tuggade på, jobbade sig uppåt, utifrån sett utan hinder, utan riktiga toppar, men stadigt bättre. Enligt plan närmade han sig det svenska rekordet. Slog det en dag i Karlstad, fortsatte förbättra det, tog EM-silver, och fortsatte jobba lite till. Nådde mästerskap på löpande band, ofta inga dåliga insatser, men kanske inte de mest sexiga heller. 

Någonstans här tappade vi också fattningen på vad han egentligen ställde till med. Han gjorde bra ifrån sig men det glömdes lätt bort, jämnheten Kramer stod för försvann i de andras toppar. När Kalle Berglund tog sig till VM- final 2019, tog sig Kramer till semi som 22- åring. När Andreas Almgren slog upp nya barriärer i vintras, tog Kramer en VM- medalj. 

”Till en början likartat”

Det är en förenklad bild, jag vet. Och vi har börjat förstå honom. Han har faktiskt tagit ett VM- silver. 

Däremot tror jag inte alla har koll på att Kramer är fjortonde europé genom tiderna på 800 meter, både inne och ute. Han har inte sprungit långsammare än 1.45 på åtta år och tagit sig vidare från försöken i alla mästerskap sedan 2021. Vem har sagt att jämnhet inte kan vara sexigt?  

Förr sågs han mest som en frontlöpare som tog täten från start medan vi andra bad till alla gudar att han inte skulle nå väggen förrän mitten på upploppet. Ibland höll det, ibland inte. 

Sedan några år tillbaka har Kramer dock målat om bilden av sig själv. Han lärde sig avsluta och komma starkt på upploppet. Där han tidigare dog började han nu leva. Resultatet? Till en början likartat, sen explosionsartat. 

Precis som resten av 800m- fältet har Kramer fått en rekordmässig utveckling i år. 1.44 har blivit 1.43. Förra året hade han varit trea i världen med sitt säsongsbästa, nu är han tolva men med häng.

En nivå till

Ingen svensk har tagit sig till en OS- final på åtta år. Då var det Meraf Bahta som i Rio kom i mål på en bortglömd sjätteplats. 

För en svensk herre var det ytterligare åtta sedan någon var i en liknande situation. Mustafa Mohammed, vi har väntat länge. 

Självklart ska vi inte väcka några onda andar genom att säga att Kramer kommer ta sig till final. Mycket kan hända och på pappret är han utanför. Det känns dock oroväckande intressant inför semifinalen.

Vid lunch på fredag går Kramer in på Stade de France igen. Han är i den första av tre semifinaler tillsammans med Djamel Sedjati och Ben Pattison. En tredjeplats är realistiskt, en andraplats vore bättre. Topp två och två tider tar sig vidare.

Kramer har redan skrivit historia i år genom att ta VM- medalj och springa under 1.44. Nu kan han göra ett hattrick och dessutom ta sig till OS- final. Arket är tomt, fylld den med ett q, Andreas. Storleken spelar ingen roll.

---