Ny dokumentärfilm om när Better Running Club sprang The Speed Project

Ny dokumentärfilm om när Better Running Club sprang The Speed Project


I mars skrev Better Running Club historia när man som första svenska lag någonsin ställde upp i The Speed Project – en legendarisk stafett från Los Angeles till Las Vegas i USA. Nu har man släppt en dokumentärfilm om tävlingenoch här skriver de om upplevelsen.

The Speed Project (TSP) är inte vilket lopp som helst. Det är en legendarisk stafett från Los Angeles till Las Vegas – drygt 50 mil utan fast bana och med bara en regel: inga regler. Sex löpare delar på distansen, vilket betyder cirka 85 kilometer per person, rakt genom öknen, dag som natt. Det handlar om att navigera själv, pressa kroppen i extrem hetta, hantera sömnbrist och klara sig genom både Death Valley och alla överraskningar som kommer längs vägen.

I mars 2025 skrev Better Running Club historia som första svenska lag någonsin att ställa upp – och slog till med en makalös fjärdeplats, på tiden 32 timmar. Nu har man släppt en film som dokumenterar hela tävlingsupplevelsen (se längst ned).

Ett elitlag byggt på gemenskap

Better Running Club grundades 2024 i Stockholm med en enkel idé: att samla löpare som vill utvecklas – både som atleter och som lag. Här handlar det inte om individualister som jagar egna tider, utan om något mer kollektivt. Tänk fotbollslag – fast utan boll. De tränar ihop, lyfter varandra, firar tillsammans – och har kul på vägen.

Medlemmarna är vanliga människor med vanliga jobb – men med höga ambitioner. Flera tävlar på elitnivå och står ofta på prispallen i lopp. Det som gör klubben unik är kombinationen av prestation och gemenskap.

50 mil löpning, noll regler och tusen utmaningar

I TSP finns inga givna vägar – varje lag måste själv välja sin rutt. Better Running Club delade in laget i små grupper och sprang korta, intensiva sträckor för att hålla tempot högt och tröttheten låg. De som var starkast på asfalt tog mer av vägarna, medan andra fokuserade på tuffare terräng. Växlingarna var minutiöst planerade för att undvika felsteg i ökenmörkret.

Men hur mycket man än planerar, så bjuder TSP på det oväntade. Förutom att springa mitt i natten, överhettad och sömndrucken, fick laget också tampas med lösspringande hundar – och när en av supportbilarna fick punktering blev en löpare stående själv i Nevadas öken i flera timmar.

Att ändå lyckas gå i mål som fjärde lag av över 100 deltagare, med ett snittempo på 4:30 min/km, säger det mesta.

Förberedelser: Planering från Sverige

Utan tidigare erfarenhet av varken loppet eller terrängen fick klubben bli kreativa. Ruttplaneringen gjordes helt digitalt – med Google Maps och Strava-heatmaps som hjälp för att hitta lämpliga vägar, checkpoints och platser för växling. Ingen i laget hade sprungit TSP förut, så det gällde att tänka på allt och vara redo för det mesta.

Med över 30 timmars löpning i ökenmiljö var säkerheten en viktig del i förberedelserna. Flera genomgångar hölls innan avresa – om allt från vätskebrist och värmeslag till hur man springer säkert mitt i natten på en öde väg. Laget tog fram rutiner för att hålla koll på varandra, växla smart och agera snabbt om något skulle hända.

Två fyrhjulsdrivna bilar blev lagets rullande basläger. De användes bland annat för att köra löpare till nästa sträcka, fylla på med vatten och ge energi. Bilarna packades med reservhjul, extra vätska, mat och allt man kan tänkas behöva – för det finns ingen hjälp att få i öknen om något går fel.

Energi som räcker i 32 timmar

När man springer dygnet runt måste kroppen få rätt bränsle. Klubben tog fram en detaljerad kostplan för hela loppet – med energibars, gels, vätskeersättning och snabba snacks. Under intensiva sträckor fanns ingen tid för längre matpauser, så det handlade om att få i sig rätt grejer snabbt mellan växlingarna – annars säger kroppen stopp.

Men The Speed Project är inte bara ett lopp – det är en kultur, ett äventyr och ett sammanhang. Likt Burning Man i Nevada uppmuntras alla lag att ta med en gåva – något som bidrar till upplevelsen och gemenskapen längs vägen.

Better Running Club tog med sig Nomio – en ny svensk performance-dryck baserad på broccoligroddar, framtagen för att sänka laktatnivåer och påskynda återhämtning. Drycken har börjat få genomslag i löpar-Sverige, och blev snabbt ett samtalsämne även ute i öknen.

Lärdomar – löpning handlar om mer än tid och distans

The Speed Project visade att löpning inte bara handlar om distans och tider. Det handlar om strategi, mental styrka och – framför allt – teamwork.

När kroppen vill ge upp, när varje steg gör ont och hjärnan säger “stanna” – då är det lagkamraterna, energin och viljan att göra det tillsammans som tar en hela vägen till mål.

Better Running Club har precis börjat. Efter TSP är det tydligt – det här är ett lag att hålla ögonen på. 

Här kan du se filmen om när Better Running Club sprang stafetten The Speed Project i USA.
Svenskt rekord och världsrekord i SM på 100 km och 24-timmars

Svenskt rekord och världsrekord i SM på 100 km och 24-timmars


SM-helgen VXO Ultrafest levde återigen upp till sitt namn. Olle Meijer slog Jonas Buuds klassiska svenska rekord på 100 km. Tre kvinnor tog sig under den indikativa VM-kvalgränsen. De regerande 24-timmarsmästarna försvarade sina guld. Och Bo Pelander blev först i världen över 80 år att springa länge än 100 miles på 24 timmar.

Det var tredje året som det var ultrafest i Växjö. Och liksom 2022 var det återigen SM på både 100 km och 24-timmars, samt för första gången även de långa gångdistanserna.

Svenskt rekord för herrar på 100 km

100 km är lite av flaggskeppet bland ultralöpningsdisciplinerna. Det är den enda distans som det internationella friidrottsförbundet, World Athletics, officiellt sanktionerar. Svenska Friidrottsförbundet noterar svenska rekord på 100 km sedan 2010 och sedan 2012 har distansen SM-status.

Väderförhållandena i Växjö var idealiska för snabba tider, med 6-12 grader och vindstilla på den 3,235 km långa banan runt sjön Trummen. 

Den stora snackisen inför tävlingen var inte om någon skulle slå Jonas Buuds svenska rekord, utan om vem som skulle göra det. Svaret blev Olle Meijer. Men det var på damsidan den stora toppbredden imponerade mest, med fem kvinnor under 8:10, en tid som i samtliga tidigare mästerskap hade gett minst bronsmedalj.

Herrtäten bestod i tre mil av fem löpare: Mikael Ekvall, Anton Gustafsson och Olle Meijer, samt Andrzej Piotrowski från Polen och Robbie Britton från Storbritannien. Därefter blev det en svensk trio i ytterligare tre mil, då Gustafsson stannade för att byta skor. 

Strax därefter signalerade även Ekvall att han skulle släppa. Det gav en energikick till Meijer som gjorde tävlingens snabbaste varv, i ett tempo av 3:39 minuter per kilometer.

Gustafsson klev av efter 74 km, medan Ekvall, som tidigt i loppet känt smärta i låren, kämpade sig igenom ytterligare en mil. De sista 35 kilometerna var istället en kamp mellan Meijer och klockan, som slutade efter 6 timmar 20 minuter och 51 sekunder. Då sprang Olle Meijer från Karlskrona, som numera tävlar för Hälle IF, med flaggan i hand som ny svensk rekordhållare.

Det rekord han slog sattes av Jonas Buud när han efter fyra VM-silver blev världsmästare 2015 på 6:22:44.

Meijers tid är världsårsbästa och en tid som sätter 26-åringen i respekt inför VM i Indien i december. Detta var Meijers blott tredje ultralopp – och hans första på 100 km – med en tredjeplats och en seger i Ultravasan som de två tidigare.

48-årige örebroaren Erik Anfält låg länge på tempo för den indikativa VM-kvalgränsen 6:45 och sprang i mål som silvermedaljör, fyra totalt i tävlingen, på nya personbästat 6:56:42, vilket också är svenskt M45-rekord. Två år äldre Fritjof Fagerlund tog bronset på det nya svenska M50-rekordet 7:26:51. Svenska rekord av alla tre herrmedaljörer alltså.

VM-kval och toppbredd i damklassen

I damtävlingen tog Nikita Steiner från Hässelby SK kommandot från start. SM-vinnaren för två år sedan hade ett långt skadeuppehåll efter VM hösten 2022. I sin första ultratävling sedan dess höll hon ihop loppet väl hela vägen. Sluttiden 7:35:39 är det bara svenske rekordhållaren och trefaldige europamästarinnan Kajsa Berg som har överträffat.

Nikita Steiner, Hässelby SK, svensk mästarinna 100km på starka 7:35:39

Även där bakom imponerade övriga medaljörer stort. Hanna Aho, Navåsens FK, kom direkt från världscupsäsongen i skidalpinism och gjorde sin första ultratävling på väg. 7:42:40 för in henne som femma i Sverige genom tiderna. På placeringen efter hittar vi bronsmedaljören Madeleine Lundel, Vänersborgs AIK, med tiden 7:47:26.

Alla medalljörerna tog sig med marginal under den indikativa VM-kvalgränsen på 7:51. Lundell, som födde barn i februari, slog med 12,5 minuter den tid som förra året gav henne SM-guld.

Efter att ha avslutat med sitt allra snabbaste varv passerade Matilda Gend den femfaldige SM-vinnaren Frida Södermark efter den sista förvarningen. 8:09:16 är personbästa med 13 minuter för Gend. Och 46-årige Södermark gjorde med 8:09:49 sin snabbaste tid sedan 2017.

Där bakom ska även nämnas Eleonora Olsmats, som blev SM-sexa i sin första slutförda ultratävling på 8:49:20. Och Hampus Otterborg, som fyller 17 i augusti, blev den yngsta deltagaren någonsin i en ultra-SM-tävling. Han kom i mål på 11:26.

Det blev faktiskt ytterligare två svenska åldersrekord på 100 km, men då som mellantider i 24-timmarstävlingen. 20-årige Alfons Enell öppnade i ett rasande tempo och hade 82,9 km efter 6 timmar (åtta i världen genom tiderna) och 7:42:04 som mellantid vid 100 km. 60 år äldre Bo Pelander passerade 100 km efter 14:12:45, som trots att han fortsatte i tio timmar till ger en topp 10-placering i världen genom tiderna.

Dramatik i herrarnas 24-timmarstävling

24-timmarstävlingen blev annars en dramatisk tävling. Utöver Enell inledde Christian Malmström, Team Blekinge, i ett tempo som länge pekade på en distans mycket långt över det svenska rekord som Tobbe Gyllebring satte på SM förra året, 272,086 km. Malmströms 12-timmarspassering, 151,089 km är den längsta svenska 12-timmarsnoteringen i en officiellt kontrollmätt tävling.

Men framåt 20 timmar hade muskelsmärtorna visat tecken på rhabdomyolys. Efter tre gåvarv gick det inte längre att fortsätta och Christian Malmström slutade på 232,462 km. Det skulle ändå räcka till ett silver.

Torbjörn Gyllebring försvarade sitt SM guld på 24 timmars löpning

Med 1 timme och 50 minuter kvar av tävlingen passerades Malmström av fjolårsvinnaren och svenske rekordhållaren Torbjörn “Tobbe” Gyllebring, Umara SC. Även om det var “en tuff dag på jobbet” gav 243,142 km honom ett andra raka SM-guld. Det är förvisso nästan tre mil kortare än fjolårets svenska rekord, men bara en enda gång har någon sprungit längre på ett SM, innan det första SM i Växjö 2022.

Tredjeplatsen togs av Mikael Gottberg, IF Kville, som därmed tog sin första SM-medalj. Även han hade problem med muskelsmärtor under de sista timmarna, men höll alltså undan och slutade på 221,793 km.

Revansch för Fredriksson i stark damtävling

Therese Fredriksson, Borås LK, SM-guld och mästerskapsrekord på 24 timmars löpning med strax över 233 km

Resultatmässigt var det Therese Fredriksson, Borås LK, som stod för den allra starkaste insatsen. På sitt allra sista varv passerade hon Christian Malmström och blev med 233,400 km totaltvåa i hela tävlingen. 

Det är bara europamästarinnan och tidigare europarekordhållaren Maria Jansson, samt med 746 meters marginal även Yudith Hernandez Melgar (numera Hällstorp) som har sprungit längre i Sverige. Fredrikssons lopp var det längsta av en svensk kvinna sedan 2017 och placerar henne som tvåa i världen hittills i år.

Då ska man ha med sig bakgrunden att hon i sitt livs form fick avbryta VM i december med muskelbristning och 24-timmarstävlingen i finländska Espoo i februari slutade med rhabdomyolys och sjukhusbesök. Revanschen innebar ett andra raka SM-guld.

Silvret gick till Sandra Lundqvist, Hälle IF, som vid snart 47 års ålder gjorde comeback i den disciplin som hon tidigare har tävlat i vid tre VM. Vid hennes senaste VM, för sju år sedan, slog hon personbästat 226,22 km. Årets silverlopp var hennes tredje längsta i karriären, 218,92 km. Det hade gett en fjärdeplats i herrtävlingen.

SM-bronset gick till Jessica Ström, Umara SC, på 211,533 km.

Världsrekord för Pelander

Bo Pelander – Enhörna IF – nytt världsrekord i M80 med 161,869 km på 24 timmars löpning

Och sist men inte minst, festhelgen avslutades med ett världsrekord. Med bara tio minuter kvar av dygnet blev Bo Pelander, Enhörna IF, den förste över 80 år i världen att klara av 100 miles, 160,9 km, på ett dygn. Efter high fives med publiken hann Pelander med ytterligare ett varv och slutade på den nya världsrekorddistansen 161,869 km. Världsrekord alltså.

SM-gulden i gång (35 km för män, 20 km för kvinnor) togs av syskonen Monica och Christer Svensson.

Inför SM på 100 km och 24-timmars – jakt på svenska rekord och VM-platser

Inför SM på 100 km och 24-timmars – jakt på svenska rekord och VM-platser


Två år i rad har det blivit svenskt rekord under SM-tävlingarna under VXO Ultrafest. 2024 är Växjö åter platsen för SM på både 100 km och 24-timmarslöpning – och dessutom långa gång-SM. Och när temperaturen börjar stiga på flera sätt är oddsen låga för att fler rekord faller till helgen 27-28 april.

2024 års SM-tävlingar på 100 km och 24-timmars i har lockat riktigt starka startfält, kryddade med några internationella stjärnor som likt de svenska siktar på nationella rekord och VM-kval. Med omkring 120 löpare (och 7 gångare) i högklassiga startfält blir det ultrafest intill sjön Trummen i Växjö till helgen.

100 km – med jakt på svenskt rekord och VM-platser

Först ut är 100 km, som startar på lördag kl. 08.00. Medan damklassen är en väldigt öppen historia, med 7-8 löpare med klockor ställda på VM-kvaltid, handlar herrklassen på förhand mest om vem det blir som slår Jonas Buuds svenska rekord.

2015 var det svenska superultraåret, med fantastiska resultat i VM på både 100 km och 24-timmars. Jonas Buud blev världsmästare på gällande svenska rekordet 6:22:44. Kajsa Berg blev VM-tvåa och europamästarinna på gällande svenska rekordet 7:20:48. 

Men aldrig tidigare har oddsen varit så låga för att Buuds rekord ska falla.

Mikael Ekvall är en av Sveriges bästa genom tiderna både på långdistans på bana och på halvmaraton och maraton. När han nu har sadlat om till ultradistanser blev det svenskt rekord och världsårsbästa på 6-timmars förra året, 94,452 km. 

På ett hett Bro galoppbana sprang Anton Gustafsson för ett år sedan in sitt första SM-guld, på 6:30:57, en tid som bara Buud och med några sekunders marginal även Elov Olsson i sitt lopp som VM-sjua, har överträffat.

Olle Meijer har aldrig sprungit 100 km, men vann Ultravasan övertygande i augusti, en tävling där han var trea i sin ultradebut året innan.

Medan det mesta alltså handlar om vem av dessa som slår svenskt rekord skuggar 48-årige Erik Anfält där bakom om någon faller ifrån. Den indikativa VM-kvalgränsen för herrar är 6:45.

I den starka M45-klassen gör Fredrik Sigurd – med veteran-SM-guld från 3000 meter till maraton – 100-kilometersdebut. Av intresse är även kampen om det 40 år gamla M50-rekordet, där tidigare Ultravasanvinnaren Fritjof Fagerlund är hetast kandidat, med Andreas Feurst och Kent Melin som backup-kandidater. Yngsta deltagaren är i gengäld Hampus Otterborg, som fyller 17 i augusti.

Men herrfältet kryddas också med några internationella löpare av rang. Andrzej Piotrowski blev tredje man att komma över 300 km på 24-timmars. Nu siktar han mot det 30 år gamla polska rekordet på 100 km (6:23:34). Robbie Britton har brittiskt rekord på 24-timmars och ett tidigare VM-brons. Nu försöker han kvala till det brittiska laget till VM som går i Indien i december.

Sannolikheten att Kajsa Berg blir av med sitt svenska rekord är närmast obefintlig. Men kampen om både medaljer och eventuella VM-platser (den indikativa kvalgränsen för damer är 7:51) kan bli oerhört rafflande. 

Hela fyra tidigare svenska mästare står på startlinjen. Frida Södermark har fem SM-guld och har varit med i samtliga SM-tävlingar sedan hon tog guld i ultradebuten 2012. Madeleine Lundell tog överraskande guld förra året. Och även om hon födde barn i februari sprang hon 70 km i Skövde 6-timmars en månad senare. Nikita Steiner vann senast i Växjö, 2022, och gör comeback efter en skada sedan VM 2022. Och slutligen Sofia Smedman, som vann SM för tre år sedan, som kom sist in i startlistan.

Men det är fler än så som kan springa snabbt. Beatrice Taavo vann 100 km på Personliga Rekordens Tävling (PRT) senast, Matilda Gend året innan. Hanna Aho har inte sprungit 100 km på asfalt, men väl på trail. Hon tävlar dessutom på elitnivå i militär femkamp och skidalpinism.

Eleonora Olsmats, snabbaste kvinna i Supervasan (Sälen-Mora x 3, på rullskidor, cykel och löpning) är också bra att ha koll på, liksom Stina Nordström.

Även här finns det en internationell utmanare i Ida Tidemand Slorafoss, 16:e på VM i 24-timmars, som vill kvala till det norska laget till VM i Indien.

Läs på ultramarathon.se för en mer detaljerad artikel inför SM på 100 km

24-timmars – mer rekordjakt och jämna kamper

Efter att gångarna har gett sig av kl. 9 och 10 är det slutligen dags för 24-timmarslöparna kl. 11. Ett dygn senare, kl. 11 på söndag, vet vi om det för tredje året i rad blir svenskt rekord.

Liksom på 100 km är damtävlingen väldigt oviss. De tre VM-löparna, Therese Fredriksson, Jessica Parnebo och Louise Kjellson, är huvudfavoriter. Men alla tre har haft störningsmoment i uppladdningen. Det kan sluta med allt från tidig sorti till svenskt rekord. Så hög är deras potential när allting stämmer.

Och att Malin Hjalmarssons potential är hög vet vi av hennes VM-guld i adventure racing. Hur hon klarar ett dygns monotont nötande är mer oklar. Fjolårets silvermedaljör Sara Holmström Ottinge har mer erfarenhet av just det och kan mycket väl få kliva upp på pallen även i år.

Jessica Ström vann PRT senast och Linda Pilerud var tvåa i densamma året innan. Och tidigare landslagslöparen Sandra Lundqvist gör en intressant återkomst på distansen. 

Det internationella motståndet består främst i brittiskan Jen Coleman, med VM-meriter redan 2010 och som var med även i de senaste EM och VM.

Och liksom på 100 km handlar herrtävlingen på 24-timmars mycket om vem som ska slå Tobbe Gyllebrings svenska rekord från SM förra året, 272,086 km.

Gyllebring själv är en av framför allt fyra huvudkandidater, som alla tror att det krävs svenskt rekord för tredje året i rad för att vinna SM-guld. Erik Olofsson var den som slog rekord för två år sedan. Efter att sjukdomar förstört alla tävlingar förra året har han isolerat sig i en stuga i 2,5 vecka inför årets tävling. 

Christian Malmström ledde loppet för två år sedan i 23 timmar. I år kommer han ännu bättre förberedd. Medan Tobbe och Erik kommer gå ut relativt lugnt kommer Christian, tillsammans med den fjärde rekordkandidaten Emir Halalkic, gå ut desto tuffare. Det ger ett dramatiskt upplägg, där tävlingen mycket väl kan avgöras under “Happy Hour”, den sista timmen på söndag.

Men också här finns det andra som aspirerar på pallplats om någon av de hårt satsande faller ifrån. Mikael Gottberg var fyra förra året på 231 km, trots att han efter bara några timmar hade så stora problem att han höll på att bryta. 55-årige Martin Scharp hade ett tufft fjolår, där han siktade på den tuffa VM-kvalgränsen men gång efter annan drabbades av oklara kramper. Dessa hoppas han veta hur han ska undvika denna gång.

Branislav Pavic var fyra för två år sedan och den som assisterade Tobbe Gyllebring till dennes seger på 57 varv i satellit-VM i backyard ultra samma år. Och se upp för tävlingens två yngsta deltagare, 20-årige Alfons Enell och 21-årige Isak Berggren.

Ja, fler än så kommer kunna vara med i kampen om fina placeringar, i en SM-tävling som återigen ser ut att kunna bli högdramatisk.

Läs på ultramarathon.se för en mer detaljerad artikel inför SM i 24-timmars

Följ tävlingarna live

FÖLJ LOPPET VIA LIVE RESULTAT HÄR

Livesändning 100 km SM på friidrottskanalen (Start lördag 27/4 kl 08:00)

Livesändning 24-timmars SM på friidrottskanalen loppet med start kl.18 på lördag

Dramatiskt världsrekord på VM i 24–timmarslöpning

Dramatiskt världsrekord på VM i 24–timmarslöpning


Det blev inte som tänkt för någon av de svenska löparna. Men vilket VM i 24-timmarslöpning det ändå blev, med både ett dramatiskt världsrekord på damsidan och en hyllning till mångfald och gemenskap.

VM i 24-timmarslöpning i Taipei, Taiwan, blev på många sätt det mest framgångsrika världsmästerskapet hittills. Inte för svenskt vidkommande, om man mäter i resultat, men med ett arrangemang där redan invigningen satte standarden.

Det svenska laget hade höga förhoppningar inför VM. Erik Olofsson hade gjort allt för att vara i toppform och kunna konkurrera med de allra bästa, och var tillsammans med Emir Halalkic och Louise Kjellson på plats en vecka innan de övriga i laget. När allt såg bra ut slog dock en förkylning till några dagar före tävling och det blev en kamp mot klockan för att bli frisk.

De båda gängen med svenskar som kom ungefär två dagar före tävlingen drabbades av tekniska fel, inställda flyg och ombokade resor. Ett halv dygns försening och stresspåslag var inte bästa uppladdning. Dessutom tog Therese Fredrikssons försenade väska egna turer både till Taipei och till hotellet. Och Tobbe Gyllebring och en i supportteamet, Anna Grundahl, kom med jetlag till tävlingshotellet med bara 1,5 dygn till start. 

Svenska lagets löpare.

När både löpare, ledare och väskor till slut var på plats var det dock ett svenskt lag med stark teamkänsla och mycket glädje som såg fram emot att äntligen få göra det som de hade tränat för hela året. Louise Kjellson, Therese Fredriksson och Jessica Svärd utgjorde det väldigt jämna damlaget (Elin Hartelius tvingades stanna hemma på grund av sjukdom precis före avresan).  Herrlaget bestod av likaledes jämnstarka Tobbe Gyllebring, Erik Olofsson och Emir Halkic.

Ett myller av löpare och ledare från över 40 olika länder ställde på torsdagseftermiddagen upp sig för flaggparad in i invigningshallen. När det ukrainska laget kom upp på scenen ställde sig hela salen i en uthållig, känslosam applåd. 

Invigningen avslutades med traditionell dans och musik av ett av de många minoritetsfolken i Taiwan. När de drog upp löpare, ledare och arrangörer för dans fanns inga nationsgränser. Stämningen var på topp och skratt och leenden överskred språkförbistringar.

Starten på fredagen föregicks av en traditionell invigningsritual, innan de över 300 löparna, varav 111 damer och 138 herrar i VM-klassen, sprang i väg. Parallellt tävlades det även i veteran-VM, och ett antal löpare hade också köpt plats i den öppna tävlingen.

Svenska herrarnas motgångar

Erik Olofsson kände från början att allt inte stod rätt till, då pulsen var 20 slag högre än vad den brukar vara vid motsvarande ansträngning. Han fortsatte i hopp om att det skulle vända, men efter mindre än 8 timmars löpning och 88 km klev han med stor besvikelse av.

Även Tobbe Gyllebring kände tidigt att allt inte stod rätt till. Kunde det vara nerver? Även med sänkt tempo var pulsen för hög och efter ett gåvarv utan förbättring tvingades även han inse faktum och avbröt, med 118 km i benen.

Emir Halalkic och Jessica Svärd.

Emir Halalkic var därmed ensam man kvar i laget. Också han kämpade med flera olika problem under tävlingen. När alla resultatmål gled honom ur händerna lyckades han ändå ställa om till att vara på banan hela tävlingen och ha roligt. Det räckte till 216,7 km och en 59:e-plats, något helt annat än vad han kommit till Taiwan för.

Optimistiska damer

Desto ljusare såg det länge ut på damsidan. Alla tre öppnade väldigt optimistiskt. Louise Kjellson inledde de första timmarna på omkring 10:e plats. Sedan tog illamående och hulkningar över. Resten av tävlingen blev en lång kamp, där hon varken fick i sig eller kunde behålla den energi hon behövde. En värdig avslutning blev det ändå, även om 198,456 km och plats 48 inte heller är i närheten av det Louise hade ambitioner på.

När Louise föll tillbaka var det först Jessica Svärd som tog över stafettpinnen och låg precis utanför topp tio ungefär nio timmar in i tävlingen. När Jessica fick problem klev i stället Therese Fredriksson fram. Therese hade precis under 130 km efter 12 timmar, vilket inte är särskilt långt från det svenska 12-timmarsrekordet på 133 km. Jessica låg då ett drygt varv, 2 km, efter.

Banan bestod av en del där man sprang fram och tillbaka och vände i en 180-graderssväng. Om det var den kurvan som var orsaken är oklart, men Therese fick i alla fall någon form av muskelbristning bakom knät som gjorde att hon inte längre kunde springa. Trots det kämpade hon vidare i flera timmar, men till slut gick det inte längre att fortsätta med tre timmar kvar. Då stod resultatet på i sammanhanget blygsamma 178 km.

Samma distans blev det även för Jessica som en timme tidigare också klev av, efter att under stora delar av tävlingen försökt kämpa emot en mage som inte ville.

Besvikelsen i det svenska laget är förstås oerhört stor, detta var något som de hade offrat mycket för under lång tid. Bara att kvala in till de svenska lagen – till skillnad från andra nationers förbund står Svenska Friidrottsförbundet för kostnaderna för alla löpare och de fyra ledarna – innebär att man har visat kapacitet för att vara med bland de främsta i världen.

Men även om temperaturen var ovanligt bra för svenskt vidkommande, runt 18-19 grader hela dygnet, var det både blåsigt och hög fuktighet. Det skördade också många offer i andra länder.

Världsrekord för damer

En som dock klarade att bemästra alla yttre och inre motstånd var 34-åriga japanskan Miho Nakata. När de tre Spartathlonlöparna – först tidigare världsrekordhållaren och regerande världsmästaren, Camille Herron, och sedan norskan Line Caliskaner (som efter att länge ha varit i ledning i Spartathlon blev dålig, men fullföljde) och till slut även finländska Spartathlontvåan Noora Honkala – klev av så låg fältet öppet för japanskan.

Hon vann med nästan 16 km – men det var inte bara guldet hon var ute efter. Trots många timmars synbar kamp var det tydligt att hon med ytterst liten marginal också hade chans att slå Camille Herrons erkänt starka världsrekord. Med ett uttömmande av de sista krafterna efter att publik, support och löpare runtomkring hejat på under sista halvtimmen kunde hon ta sig över 270 km.

Med en minut kvar smällde ett skott, så Miho stannade och la ner sin nummerbricka på marken (som användes för mätning av restmeter sista varvet). Det var dock bara en signal om att det var en minut kvar. Folkskaran som samlats skrek på henne att fortsätta, att en minut återstod. Hon famlade reda på nummerbrickan, tog sig upp och fortsatte.

När den slutliga kontrollmätningen var klar visade det sig att hon slagit världsrekordet med endast 246 meters marginal. Det är 10 meter per timme … Det nya världsrekordet lyder 270,363 km.

De enligt skolboken jämnt löpandes och starkt avslutande Olena Shevchenko, Ukraina, och Patrycja Bereznowska, Polen, tog silver och brons med 254,463 km respektive 249,541 km.

Danskt rekord

Med någon timme kvar var det rentav danskt på bronsplats. Katja Lykke Tonstad gjorde sin första ultratävling för 1,5 år sedan och hade bara sprungit en 24-timmarstävling tidigare. Nu slog hon danskt rekord med 248,049 km och blev fyra, före en annan danska. Nyblivna världsrekordhållaren på 72-timmars, Stine Rex, kom över det danska rekord som hon blev av med och slutade alltså femma på 245,850 km.

Norge ledde ett tag lagtävlingen, och även efter att Caliskaner klev av var det tre norskor på topp tolv. Men när rhabdoliknande symtom drabbade Else Merete Overvik återstod bara två lagmedlemmar. Annette Velde Sande blev 12:a och Ida Slorafoss slog med liten marginal personligt rekord och blev 16:e.

Giganten klarade pressen

I herrklassen var den stora frågan om någon skulle kunna hota den store giganten i den här sortens ultralöpning, litauern Aleksandr Sorokin. Efter sina otroliga världsrekord är han nu en superstjärna i dessa sammanhang. Han var synbart pressad före tävlingen och alla ville ha en selfie med honom. 

Storfavoriten Sorokin levde upp till förväntningarna

Han kunde motstå den höga pressen och tog sig för tredje gången i sin karriär över 300 km. När både den individuella segern och lagsegern med Litauen var säkrade, gick han tillsammans med laget den sista halvtimmen. Segerresultatet blev 301,790 km.

Efter att spanjoren Ivan Penalba Lopez föll bort på grund av matförgiftning tog de övriga två förhandsfavoriterna pallplatserna. Fotis Zisimopoulos från Grekland vann Spartathlon bara nio veckor tidigare, på den snabbaste tiden någonsin. Nu slog han vad som sannolikt är grekiskt rekord och tog silver på 292,254 km. Legendaren Yiannis Kouros har förvisso sprungit längre tre gånger, men alla de tre gångerna representerade han Australien.

Olena Shevchenko och Andrii Tkachuk från Ukraina tillsammans med Aleksandr Sorokin

Trea kom någon som få hade förväntat sig att ens se i startlistan. Ukrainaren Andrii Tkachuk hade sprungit 295 km när Aleksandr Sorokin slog sitt första världsrekord, i augusti 2021. Sedan kriget bröt ut har han varit soldat, skadat sig och opererat hjärtat. Med bara tre månaders ordentlig träning gjorde han sin första ultratävling på två år – och tog hem bronset på 284,540 km.

Färöiskt rekord

56-årige Sverigebekantingen Hallur Holm slog färöiskt rekord med 233,422 km och tog veteran-VM-guld i M55.

Samtliga resultat

I Facebookgruppen Följ VM i 24-timmarslöpning finns flera bilder och rapporter från loppet

Elov Olsson på rekordjakt i USA

Elov Olsson på rekordjakt i USA


Lördag 11 november kl 14:00 svensk tid går loppet Tunnel Hill 100 av stapeln i Vienna, Illinois, USA. Där har bland annat Camille Herron tidigare satt det officiella världsrekordet på 100 miles. Nu siktar Elov Olsson på att följa i hennes fotspår och sätta ett svenskt rekord på distansen.

[Elovs rekordjakt presenteras i samarbete med HOKA] 

Elov siktar inte bara på det svenska rekordet på 100 miles (cirka 161 kilometer) utan målet är även att sätta banrekord på loppet, vilket skulle innebära en världsbästatid på 100 miles trail. För att slå det svenska rekordet behöver han springa under 12:32.04, och för att slå banrekordet behöver han under 12:08.36. I löpfart måste Elov hålla kilometerfarter på cirka 4.40 konstant i 161 kilometer, för att först och främst nå det svenska rekordet.

Loppet går på en gammal järnväg som i dag inte finns kvar, utan i stället gjorts om till leden Tunnel Hill State Trail. Leden erbjuder en unik upplevelse att springa genom tunneln som finns kvar från järnvägstiden. Underlaget är mestadels grusväg och stig med en väldigt platt profil, påminnande om Lidingöloppet fast utan höjdmetrarna.

Enligt Elov själv kommer skovalet att bli avgörande under det här loppet. Ett val som länge stod mellan Hoka Mach X och Hoka Rocket X2, som båda är skor för snabbt underlag och som har mycket driv i sig. Det slutgiltiga valet föll till på Rocket X2 på grund av den något lägre vikten, den väger cirka 40 gram mindre än Mach X. HOKA Mach X hänger dock med som en reservsko.

LÄS MER OM HOKA ROCKET X2

Johan Lantz kommer samtidigt att ta sig an halva distansen i Tunnel Hill, och försöka göra en bra tid på 50 miles.

Följ Elovs rekordjakt på Runner’s World Sveriges Instagram.

Pernilla Otto slog världsrekord i sexdagarslöpning – på löpband

Pernilla Otto slog världsrekord i sexdagarslöpning – på löpband


Sex dygn – 144 timmar – är lång tid att hålla sig i rörelse. Att dessutom göra det utan att i princip förflytta sig överhuvudtaget blir monotont. Men Pernilla Otto hade bestämt sig för att slå världsrekord – så då gjorde hon det. Även om det inte var riktigt så enkelt.

FOTO: Daniel Westergren

Sexdagarslöpning var en del av det som under 1800-talets avslutande decennier kallades för pedestrianism. Under ett antal år var det USA:s största publiksport, med prispengar, vadslagning och tusentals i publiken.

När 53-åriga Pernilla Otto stod på ett löpband under sex dygn på gården Viadal utanför Förslöv kunde inte publiken på plats räknas i tusental. Och skulle det ha varit vadslagning hade nog en övervägande del lagt sina bud på att det inte skulle lyckas. För 730 kilometer är långt – och mycket kan hända under sex dygn. Inte minst om man hela tiden nöter skorna mot ett rullband.

Men hon lyckades. 729,734 km får nog anses vara hyfsat nära den plan som i Excelarket slutade på 730 km.

Vi tar det från början. För hur kommer man egentligen på en sådan här galen idé? Visserligen vann Pernilla Otto den första sexdagarstävlingen på Viadal för två år sedan, då hon tog sig 671 kilometer runt en 675 meter lång bana. Och konceptet i sig är inbjudande för den som vill testa sina gränser på ett något mer extremt sätt, man kan ju sova eller vila om man blir trött. Och det finns gott om tid att både samtala med sina medtävlare och att gå in i sin egen bubbla, dit omvärldens bekymmer inte behöver nå.

Att göra detta på löpband är dock en helt annan sak. Och med världsrekordet som enda motståndare finns bara två utgångar, lyckas eller misslyckas. Bara en sådan sak skulle avskräcka de flesta som har den fysiska kapaciteten.

Det vore ju kul att någon gång i livet få slå ett världsrekord

En kväll i november 2022 satt Pernilla och messade med kompisarna Fredrik Forsström, Joakim Melander och Jacob Zocherman. Brittiskan Sharon Gayters världsrekord från 2011, 724,23 km, kom upp. Alla var överens, det var dags att skriva om historieböckerna.

– Det vore ju kul att någon gång i livet få slå ett världsrekord, berättar Pernilla från löpbandet i inledningen av rekordförsöket.

Gänget runt Pernilla har växt och förberett allt minutiöst under nio månader. Sambon Jerry Nordgren har stöttat och skött markservicen när Pernilla stängt in sig i stugan med löpband och madrass. Fredrik Forsström skapade en detaljerad Excel-plan för löpning, gång och vila. Joakim Melander agerade supportchef och gav trygghet genom samtal och vänskap. Daniel Cervera hjälpte till med pressreleaser och tekniska frågor. Lotta Thörn ställde upp med sin gård och gav bästa möjliga förutsättningar för en rekordmiljö.

Och filmaren och fotografen Jacob Zocherman har följt med under hela resan för att dokumentera.

Dessutom var Nicklas Ulvnäs, Mats Dänsel, Mattias Frank och Mikael Gottberg med under rekordförsöket på olika betydelsefulla sätt. Plus alla sponsorer som ställt upp med löpband och annat. Det är i sann mening ett lagarbete.

Sex dagar rekordlöpning

Klockan 10 på förmiddagen, lördagen den 13:e augusti, rullade bandet igång. Det stod uppställt i ett tält framför Lotta och Peter Thörns hus på gården Viadal. Runtomkring sprang och gick 47 andra deltagare den ordinarie sexdagarstävlingen.

Supportteamet följde noga framfarten på skärmen och dokumenterade varje tidsblock. Samtidigt loggade löpbandet allt i detalj, för att man i efterhand skulle kunna bekräfta den exakta distansen. En webbkamera följde allt framifrån, en annan spelade in även bakifrån.

– Jag går tio minuter i 11:26-fart. Sen springer jag nio minuter och tio sekunder i 8:34-fart, berättar Pernilla om den tydligt genomtänkta planen för det första ett och ett halvt dygnet.

Nu blev inte just det exakta gå- och löptempot hela tiden precis som i Excelarket. Men med få undantag hölls planen för den totala distansen i varje block och de inlagda vilopauserna.

– Jag tror jag mår bra av en tydlig plan. För då behöver jag bara springa. Jag behöver inte fundera på hur jag ligger till eller om jag behöva ändra på något.

Ett magras i början av det fjärde dygnet var nära att göra världsrekordplanerna om intet. Pernilla föll ihop på bandet när energin hade tagit slut.

– Men Joakim lyckades fånga upp mig och snabbt få in mig i husvagnen, så att jag kunde ta min vila som jag ändå skulle ha, men jag fick den lite tidigare. Då trodde jag faktiskt att försöket var över, berättar Pernilla.

Sömntröttheten och faran att somna och falla av bandet var den största utmaningen. Men en i timtals konstant dansande och sjungande Joakim Melander, som pekade på tejpen för mittlinjen varje gång Pernilla inte höll sig i mitten, gjorde att solen kom och gick upp även den sjätte dagen.

När nedräkningen till det tidigare världsrekordet var klar svällde känslorna över hos många av de närvarande och inblandade. Men Pernilla höll i hela tiden tills de 144 timmarna var slut. Det behövdes marginal för att inte någon kontrollräkning efteråt skulle visa att hon inte hade kommit tillräckligt långt.

Men när alla siffror gåtts igenom stod alltså siffran 729,734 i den sista kolumnen. Det är 5,07 km per timme i genomsnitt, med vilopauser inräknade. Och det är nytt världsrekord i sexdagarslöpning på löpband. Pernilla Otto hade bestämt sig. Och hon lyckades.

Lyssna på Pernilla Otto om världsrekordet i podden Ultraaktuellt

Här är damfavoriterna inför Ultravasan 90

Här är damfavoriterna inför Ultravasan 90


Lördag 19 augusti är det dags för den nionde upplagan av Ultravasan. Damtävlingen på 90-kilometersdistansen ser ut att bli något alldeles extra, med en sällan skådad toppbredd – kryddad med flera VM-medaljörer.

Nästan 1 300 personer är anmälda till årets löpversion av Vasaloppets populära bansträckning från Sälen till Mora, varav en knapp tredjedel är kvinnor. 

För första gången får löparna nu även kämpa med den berömda backen strax efter starten i Berga by. Tidigare har man sprungit på väg ända till Smågan, men nu blir det mjukare underlag de första åtta kilometerna där den sista halvan dessutom består av tekniska stigpartier. Sammantaget lär tiderna även för de allra snabbaste bli minst tio minuter långsammare till Smågan.

Startfältet på damsidan är högklassigare än någonsin, även om en av de stora stjärnorna, Dominika Stelmach från Polen, dessvärre inte kommer till start på grund av skada. Inte heller SM-guldmedaljören i lång traillöpning, Elin Hartelius, kommer att finnas på startlinjen.

Ida Nilsson gör sin tredje start i Ultravasan 90, senast var 2018. Hon har placeringarna 2-1-2 hittills. I november vann Ida VM-silver i lång traillöpning, och under midsommarhelgen sprang hon sitt drömlopp Western States 100 miles. Det är med andra ord svårt att undvika att kalla Ida för favorit. Eller en av två favoriter i varje fall.

För har man varit VM-trea på 100 kilometer och både trea och femma i Comrades Marathon, då tillhör man det absoluta toppskiktet inom ultralöpning i världen. Vi snackar om Caitriona Jennings, som blev tvåa på den kortare distansen i den tävling som tog Ida Nilsson till Western States, nämligen The Canyons Endurance Run.

Snabba löpare utmanar favoriterna

Men inte ens Ida och Caitiona kan känna sig ohotade. När namnet Sophia Sundberg står i en startlista brukar det nämligen gå snabbt. Hon var tvåa i Ultravasan 45 2021, sexa i Comrades Marathon 2018 och global trea i Wings for Life World Run 2022. Utöver dessa meriter är hon också den svenska som har sprungit längst på sex timmar – 82,344 kilometer gjorde hon i november.

Och då har vi ändå tre Ultravasanvinnare, en svensk rekordhållerska och en trefaldig europamästare kvar att nämna. Liselotte Hellsten vann Ultravasan 45 2021 och var tvåa förra året. Det ska bli väldigt spännande att se vad hon kan göra när hon springer dubbelt så långt som hon tidigare har gjort på tävling.

Den långa distansen är inget nytt för Kajsa Berg, som 2012, 2013 och 2015 tog EM-guld på 100 kilometer. Det första och det sista av de åren gav det henne dessutom VM-silver. Kajsa var också på pallen i Comrades Marathon 2018. Efter några års frånvaro gjorde hon comeback förra året, då hon även var trea i Ultravasan 90. En placering bättre än det blev det på SM 100 kilometer i maj – så nog går benen fortfarande snabbt på Kajsa Berg.

Att Anna Hellström kan springa snabbt visade hon förra året, när hon stod som vinnare i Mora efter nio mils löpning. Tidigare samma år blev det tre gånger så långt, då hon tillsammans med Jenny Ramstedt även tog sig an sträckan på cykel och rullskidor, i Supervasan.

Jokrar och bubblare

En joker som kan överraska är Lina Karlsson. Hon är förvisso inte ny på Ultravasan, detta blir hennes sjätte start och 2021 blev hon fyra. Men i december slog hon svenskt ultramaratonrekord i 12-timmarslöpning, då hon sprang 133 kilometer. Då Comrades Marathon inte gick alls som hon hade tänkt kan Ultravasan bli ett nytt tillfälle för Lina att visa framfötterna.

Sofia Byhlinder har också vunnit Ultravasan, 2019 tog hon hem 45:an efter två tidigare tredjeplatser. Dessutom blev hon tvåa på den långa distansen förra året. Svårt att inte räkna in även henne bland möjliga medaljkandidater.

I den skaran får vi även ta med Ebba Sigfridson. Hon ledde förra året när hon på grund av skadekänning klev av efter sex mil. När hon blev femma 2019 var det en överraskning för många.

Men heja heja – vi har ytterligare sex löpare som tidigare har placerat sig topp sex på någon Ultravasadistans. Zara Lundgren, som gör debut på Ultravasan 90, har med ett SM-brons i lång traillöpning i juni visat en hög kapacitet.

Malin Barrulf var trea 2021 och borde egentligen nämnts tidigare. Men hon har inte känt sig på topp i år. Sjätteplatsen i årets långa trail-SM är faktiskt enda gången som hon inte har varit på pallen i en ultratävling. Dessutom har hon hemmaplan och har testlöpt den nya inledningen på Ultravasan.

Petra Klevmar har bara i ultradebuten 2017, som hon gjorde på Ultravasan 45, varit sämre än topp sex i en ultratävling. Stabiliteten har tagit henne till tre raka fjärdeplatser i SM i lång traillöpning och femteplatser i Ultravasan 90 de två senaste åren.

En intressant comeback gör Johanna Nordblad (tidigare Nilsson). Hon var femma i Ultravasan 90 2018 och har en silverplacket från halva distansen 2016. Nu är hon tillbaka efter barnafödande.

Skidåkare och andra snabba löpare

Hilda Löf är med sina 22 år klart yngst av toppnamnen. Hon har varit snabbaste juniordam i Vasaloppet, blev fyra i Ultravasan 45 i fjol och i junior-SM på 10 km löpning. Hon tävlar i långloppscupen på skidor, Ski Classics. Den senaste säsongen vann hon tre lopp i Ski Classics Challenger-serien.

En annan längdskidåkare av rang är Sofia Holmgård. I våras var hon bästa svenska i Svalbard Skimarathon och hon har deltagit flera gånger i världens längsta skidlopp, Nordenskiöldsloppet. Men hon kan springa också och gör sin sjätte start i Ultravasan 90, där hon som bäst har varit 9:a 2021.

Sofia Smedman tog SM-guld på 100 kilometer 2021 och var bästa svenska på VM förra året. I årets tävlingar har hon inte fått kroppen att svara som hon vill. Men när den gör det kan vi få se henne mycket högre upp i resultatlistan än så här.

Maria Saxvall har varit 7:a och 6:a i de två senaste upplagorna av Ultravasan 90. Hon har bland annat också både vunnit och kommit tvåa i Uka Pain 100 miles.

Och så har vi Frida Södermark. I fem starter i Ultravasan 90 har hon pendlat mellan placeringarna 4 till 7. På 100 kilometer har hon fem SM-guld, men hon kommer säkert vara en bit ner i startfältet efter den nya inledningen. 

Fler topp tio-namn från tidigare Ultravasor är Englandsboende Amelie Karlsson (10:a Ultravasan 90 2018), Madeleine Hedberg (10:a Ultravasan 90 2022), Helena Fernström (6:a Ultravasan 45 2021) och Hanna Höckert (10:a Ultravasan 45 2021, 12:a Ultravasan 90 2022).

Följ Ultravasan här!
Livesändning från kl. 04.20, med kommentatorer från 08.00.
Resultaten hittar du här!

Finskt världsrekord och 62 backyardvarv av Niklas

Finskt världsrekord och 62 backyardvarv av Niklas


Den gångna långhelgen blev verkligen ultralång. Den slutade med att Niklas Sjöblom sprang 62 varv i Backyard Masters, något bara Johan Steene har överträffat av svenskar. Tidigare hade finländskan Satu Lipiäinen blivit den första nordbon att slå ett officiellt världsrekord i ultralöpning, då hon sprang 153,6 km på 12 timmar.

Första nordiska världsrekordet i ultralöpning

Begreppen “världsrekord” och “svenskt rekord” används allt mer lättvindligt. Inom ultralöpning finns två internationella organ, med demokratisk representation från nationella förbund, som för officiella rekord med tydliga kritierier för godkännande.

Det internationella friidrottsförbundet, World Athletics, för officiella världsrekord på ultradistanserna 50 km och 100 km. Det internationella ultramarathonförbundet, IAU, är ett fristående förbund, även om det samtidigt av World Athletics erkänns som det styrande globala organet för sporten ultralöpning. IAU för även officiella rekord på följande ultradistanser: 50 miles, 100 miles, 6-timmars, 12-timmars, 24-timmars, 48-timmars och 6-dagars.

Efter en debatt då IAU ville ta bort 6-dagars ur sina rekordlistor bildades ännu en organisation, Global Organization of Multi-day Ultramarathoners (GOMU). Denna består dock av individer, inte av nationella förbund, och har inget officiellt erkännande. GOMU för rekord på alla ultradistanser längre än 24-timmars, inklusive de av IAU ratifierade på 48-timmars och 6-dagars.

Backyard ultra är exempelvis en disciplin som inte lyder under något förbund. Det finns inte heller någon kontrollmekanism för godkännande av resultat. Det kan också diskuteras huruvida det är rimligt att tala om rekord i en gren där man inte får fortsätta när man är ensam kvar.

Man skulle också kunna argumentera för rekord på olika underlag. World Athletics för enbart rekord på väg, inte på bana eller trail. IAU förde tidigare separata rekord på väg och bana, men har numera enbart ett rekord oavsett underlag. Dock inte trail, då det inte möjliggör samma precision vid banmätning.

Läs mer om kontroverser kring rekord på 100 km och 6-timmars

Satu Lipiäinen

Satu Lipiäinen blev därför den första nordbo att slå ett officiellt världsrekord i ultralöpning, även om rekordet inväntar godkännande av IAU. Det gjorde hon när hon sprang 153,600 km på 12-timmars i Kokkola Ultra Run. Kokkola kallas på svenska för Karleby och är en stad på den finska västkusten, i höjd med Umeå. Det var den nionde upplagan av Kokkola Ultra Run, som går på en 864 meter lång bana, med ungefär lika andel grus och asfalt. 

27-åriga Satu Lipiäinen har vunnit samtliga ultratävlingar som hon har ställt upp i sedan debuten som 21-åring 2017, förutom två världsmästerskap på 100 km. På senaste VM blev hon femma, efter att ha legat tvåa halvvägs.

Nu kan hon alltså också titulera sig världsrekordhållare. Det tidigare rekordet innehades av polskan Dominika Stelmach, som sprang 152,633 km i januari.

Lyssna på intervju med Satu Lipiäinen i podden Ultraaktuellt

62 backyardvarv av Niklas Sjöblom

I den andra upplagan av Backyard Masters i Rettert utanför Frankfurt hade tävlingsledaren Alex Holl bjudit in 34 deltagare från 21 olika länder. Det är därmed den backyardtävling som  hittills har samlat löpare från flest länder i samma tävling på en så hög nivå.

Grundaren av backyard ultra-konceptet, Gary “Lazarus Lake” Cantrell var själv på plats med hustrun Sandra Cantrell. Förra året sprang belgaren Merijn Geerts 90 varv, vilket då var det längsta som någon hade sprungit i en backyard (tillsammans med landsmannen Ivo Steyaert sprang han senare otroliga 101 varv i den belgiska upplagan av satellit-VM).

I år tog tävlingen slut efter 74 timmar, med italienaren Antonio Di Manno som vinnare. David Stoltenborg från Danmark assisterade och är numera den nordbo som har sprungit flest varv i en backyard ultra. När Johan Steene vann Big Dog’s Backyard Ultra 2018 med 68 varv var det då det längsta någon hade sprungit.

Två svenskar fanns med i tävlingen. Emil Lilja stannade på 38 varv, medan Niklas Sjöblom för första gången fick möjlighet att ta ut allt han hade för dagen i en backyard och slutade på 62 varv. Det innebär alltså 415,772 km. Till slut var det ett lår som inte ville mer, vilket han själv misstänker beror på att han sprang på i en lång nerförsbacke för att få mer tid för sömn under nätterna.

Bara två veckor tidigare vann Niklas den schweiziska upplagan av Wings for Life World Run på 60,73 km (snitt 3:49 min/km) och blev global tia. Ytterligare två veckor tidigare sprang han under 2:29 på marathon. Många strängar på den lyran.

Niklas Sjöblom – foto Viktor Jinnevång

Om logistiken fungerar är det troligt att vi får se Niklas Sjöblom tillsammans med åtminstone Torbjörn “Tobbe” Gyllebring i “VM”, Big Dog’s Backyard Ultra, i oktober. För närvarande räcker även de 56 varv som Branislav Pavic gjorde under satellit-VM i Älvdalen, men kvalperioden sträcker sig till 15 augusti.

Lyssna på intervju med Niklas Sjöblom i podden Ultraaktuellt

Helgens övriga ultrahändelser

I första upplagan av Trail Alsace Grand Est by UTMB knep Jenny Josefsson en direktplats till UTMB genom att bli trea på 100-miledistansen.

Lyssna på intervju med Jenny Josefsson i podden Ultraaktuellt

Inför SM 100 km 2023

Inför SM 100 km 2023


Unik inramning, återkomst av en världsstjärna och debut av en landslagslöpare. SM på 100 km på Bro galoppbana har förutsättningar för att bli något speciellt. Löparna kommer springa drygt 49 varv på ett platt 2-kilometersvarv på asfalt. En bana och arena som gjord både för snabba tider och en häftig publikupplevelse.

100 km var den första ultradistansen som fick SM-status, det var redan 2011. Årets SM som startar klockan 09:00 lördag 13 maj, blir det 12:e som avgörs.

Även om startlistan är förhållandevis tunn och många potentiella medaljkandidater saknas, mest påtagligt på damsidan, är det mycket intressanta startfält. På herrsidan har Anton Gustafsson aviserat en ambition att ge sig på Jonas Buuds klassiska svenska rekord, även om värmen kan förändra den ambitionen. Och på damsidan springer den trefaldiga europamästarinnan Kajsa Berg distansen för första gången sedan VM 2018.

Damer

Hela VM-laget från förra året saknas i startlistan. Regerande svenska mästarinnan Nikita Steiner har haft skadebekymmer sedan VM. Sofia Smedman fick flera förkylningsomgångar efter toppform i mars och siktar därför in sig på ultra-trail-SM i juni istället. Lina Karlsson kommer springa Comrades Marathon i Sydafrika i juni. Och Jessica Svärd valde detta året SM i 24-timmarslöpning istället.

Dessutom väljer Sophia Sundberg, som i höstas sprang längre än sitt Sverigebästa på 6-timmars, att gör sin återkomst på 100 km senare i år.

En sjätte kvinna som kunde kämpat om ett guld är Lisa Ring, svensk mästare 2019. Men inte heller hon finns i startlistan.

Kajsa Berg prisas för sitt svenska rekord. FOTO: Deca Text & Bild

Med det sagt är det upplagt för en riktigt bra tävling. Flest ögon riktade mot sig lär förstås Kajsa Berg ha. 44-åringen som tävlar för Enhörna IF tog EM-guld 2012, 2013 och 2015 och dessutom VM-silver 2012 och 2015. 2013 hade hon de två bästa tiderna i världen, inklusitve mästerskapsrekordet 7:40:49 på SM i Stockholm. Hon har också varit trea i världens största ultratävling, Comrades Marathon, 2016.

Men efter VM 2018 kom annat i livet emellan. Det var först förra året som hon på allvar började tävla igen. Med totalseger i EcoTrail Stockholm 80K och vinst i Sörmland Ultramarathon insåg hon att det finns mycket fart kvar och gör därför en mycket intressant återkomst på 100-kilometersdistansen. Hennes ambition är att komma under 8 timmar, vilket kan leda långt.

Störst konkurrens om guldet kommer säkert från Beatrice Taavo och Matilda Gend. Taavo är jämnårig med Kajsa Berg, men började sin ultrakarriär när Kajsa senast tävlade på elitnivå. Med hjälp av Sophia Sundberg har Umaralöparen Taavo tagit ytterligare ett kliv. Det ska mycket till om inte personbästat på 8:31:55 ryker. Förra året blev det en fjärdeplats, men i år finns alla möjligheter till medalj.

Personbästa kan det mycket väl bli även för Matilda Gend, Ystads IF. Hon vann Personliga Rekordens Tävling i Växjö Tipshall i december på 8:22:35. Ryggproblem under några veckor under våren ruckade på träningsplanen, men hon kommer taggad och med en långsiktig ambition att ta sig till landslaget.

Den som var närmast före Beatrice Taavo på förra årets SM var Frida Södermark, Tjalve Friidrott. Sedan debuten 2012 har hon varit med i samtliga SM-tävlingar. Det blir alltså hennes 11:e SM-tävling. Fem segrar har hon hunnit med, senast 2018. Personbästat på 7:51:22 är så gammalt som från 2016. Även om det kan stå sig efter SM – hon springer utan support i år – så vill hon gärna med till ett VM nästa år.

Bakom dessa är det framför allt Madeleine Lundell som kan nämnas. Hon var 6:a på SM 2019, då på 9:13:17, men har kapacitet att springa snabbare än så. 19-åriga Anna Simonsson-Søndenå tävlar förvisso inte i SM, då hon representerar sin norska klubb. Men SM-tävlingen blir hennes tredje längre än 100 km på sex veckor. SM i 24-timmarslöpning gick dock inte som tänkt.

I veteranklasserna ska inte minst Chris Walter från Enhörna IF bli intressant. K60-rekordet är 11:17:44, satt av Barbro Nilsson 2010.

Herrar

Även på herrsidan saknas flera potentiella medaljkandidater. Likväl ser det ut att kunna bli en riktigt bra kamp om medaljerna, med ett bredare startfält än på damsidan.

Saknas gör bland annat fjolårsmästaren Elov Olsson, som ska springa Comrades i år. Josef Hamber, SM-tvåa 2021, bröt med en dryg mil kvar förra året och säger sig därefter ha pensionerat sig från löpsatsningen. PRT-vinnaren Niklas Henningssons tå är ännu inte i skick för 100 km. Sebastian Pokorny har blivit pappa. Simon Bloss är inte redo för 100 km efter bihåleproblem för någon månad sedan. Niklas Sjöblom, som var global 10:a i Wings for Life World Run den gångna helgen, har sneglat på ultra-SM, men inte detta året. 2021 års SM-trea Erik Olofsson sprang SM i 24-timmars. Och frågan är om vi får se bröderna Joacim och Johan Lantz göra en satsning på 100 km igen, i alla fall inte på SM.

Trots att många med landslagskapacitet alltså inte kommer till start är det lika många med motsvarande kapacitet som ändå gör det. Det visar på en väldigt bra toppbredd.

30-årige Anton Gustafsson, Axa SC, har länge gått ut med att han har siktat på att slå Jonas Buuds svenska rekord på SM. Rekordet på 6:22:44 är från 2015, då Buud blev världsmästare.

Med en väderprognos som visar sol och över 20 grader mitt på dagen, är förutsättningarna på den fronten dock inte de allra bästa, även om publiken lär njuta. Dessutom har Anton brottats med strulande baksidor inför tävlingen. Förra året kvalade han till VM, efter att ha ordnat en egen tävling i Lidköping just med detta syfte. Inför VM drabbades han av covid och kunde därför inte åka till Berlin.

Sällskap i ett utgångstempo på runt 3:45-3:50 min/km kan Anton få av en av Sveriges bästa maratonlöpare på senare år, Mikael Ekvall. 33-åringen som tävlar för Strömstad LK har gjort 2:11:37 på maraton och representerat Sverige i VM (2017), liksom vid andra mästerskap på 10 000 meter och halvmarathon. Men förutom ett försök på Ultravasan90 2021, som han fick avbryta med hälproblem, är det debut på ultradistanser för Ekvall. Potentialen är hög, även om han sjäv är ödmjuk inför uppgiften.

Det mest stabila kortet av toppkandidaterna är Linus Wirén, som nyss fyllde 30. Hällelöparen har SM-guld från 2018 och dessutom tre SM-silver. Personbästat på 6:39:24 satte han när han blev 15:e på VM i augusti. Lita på ännu en stark insats av den svensk som har längst notering i en 6-timmarstävling (91,540 km). 

En möjlig klunga strax efter de tre huvudfavoriterna skulle kunna bestå av Erik Anfält, Mattias Wellermark och Lukas Segersten. 47-årige Erik Anfält, Örebro AIK, med bland annat ett SM-brons på maraton i bagaget, har mycket goda chanser på Johan Erikssons nio år gamla M45-rekord på 7:24:51. En SM-medalj är ingen omöjlighet om någon av de tre ovan faller bort.

Mattias Wellermark, IK Akele, har fokuserat mest på maraton, men mer och mer även på ultradistanser. Även han har chans att upprepa fjolårets SM-brons med en stark insats. Då sprang han på personbästat 7:03:54. Om några veckor fyller han 45 och kämpar därmed med Anfält om att slå M45-rekordet.

Fältets yngsta deltare är 22-årige Lukas Segersten, ett mer ovisst kort. Han har inte tävlat längre än 45 km, även om han har gjort 1:12:36 på halvmaran och 2:32 på maran. Den maratiden har Anfält för övrigt varit under inte mindre än 15 gånger. 

Ett annat åldersrekord som kan bli slaget är det äldsta av dem alla. 1984 sprang Kurt Karlsson, då 52 år gammal, Sveriges första 100-kilometerslopp, Lejonbragden, på 8:21:13. M50-rekordet lär utmanas av Kent Melin, IF Linnéa, som förra året slog M50-rekord på 6-timmars.

Kanske får vi se arrangörsklubben Bålsta IK:s Mikael Tisjö långt fram i början av loppet. Då det är ultradebut tillhör även han de osäkra korten, men med god potential. Ekvalls träningskompis Björn Martinsson, Vänersborgs AIK, siktar på att kapa en halvtimme på fjolårets 7:58:52, som då innebar en femteplats.

Lyssna på Ultraaktuellts uppsnack inför SM Följ SM-VSM 100 km

LIVERESULTAT

LIVE STREAM FRIIDROTTSKANALEN

Världsrekord på EM i 24-timmars, Elin & Emir bästa svenskar

Världsrekord på EM i 24-timmars, Elin & Emir bästa svenskar


Aleksandr Sorokin från Litauen slog ännu ett otroligt världsrekord när han vann EM i 24-timmarslöpning. Svenske Emir Halalkic agerade draghjälp och slutade själv som bäste svensk på herrsidan, på 13:e plats. Emirs klubbkamrat i IF Kville, Elin Hartelius, var med en 17:e-plats bästa svenska dam, i en tävling med fantastiska resultat.

Emir drog fram till världsrekord

Inför EM i 24-timmarslöpning i Verona, Italien, var förhoppningarna höga på det svenska laget. Herrarna hade siktet inställt på en lagmedalj och det snackades till och med om chans på individuella medaljer. Men det gick inte riktigt som tänkt för de svenska herrar som på förhand sågs som de starkaste korten.

Emir Halalkic får support. FOTO: Lisa Eneroth

Istället var det Emir Halalkic, en 39-åring från Torslanda som tävlar för IF Kville, som förbättrade sitt personliga rekord med hela 18 kilometer. Under en period var han uppe på 8:e plats, men efter en halvtimme i liggande läge när energin inte ville stanna kvar tappade han ett tiotal placeringar. 

Med 1,5 timme kvar av tävlingen tog han häng på Aleksandr Sorokin. Efter ett par varv bakom gick Emir till och med upp och drog fram litauern i 6 km, till passeringen av det tidigare världsrekord. Inte nog med att det blev ett minne för livet för Halalkic och andra svenskar på plats, det gjorde också att Kvillelöparen som fjärde svensk i år lyckades ta sig över 260 km. Före 2022 hade bara tre svenskar passerat den gränsen.

Emir Halalkic, som kom sist in i det svenska laget, slutade på 13:e plats på det kraftiga nya personbästat 261,615 km. Detta alltså trots, eller kanske tack vare, att han var av banan under en halvtimme när han just passerat 200 km. Till 12:e-platsen skiljde för övrigt bara 35 meter.

För alla övriga svenska herrar blev det ett tufft dygn. Erik Olofsson och Christian Malmström tvingades båda stiga av efter att ha kissat brunt. Bill Öster kämpade gåendes in kilometrar efter att länge kämpat med tunga lårmuskler och slutade på 218,173 km.

Pålitlige 54-åringen Martin Scharp gjorde återigen en mycket stabil insats. Men energiproblem de sista sex timmarna gjorde att han inte kunde ta sig över sin drömgräns 250 km. Han slutade 35:a på 242,974 km och var därmed den tredje som räknades in i det svenska lagresultatet. Anmärkningsvärt är att det är Scharps fjärde bästa resultat, ingen annan svensk har nått över 242 km så många gånger på 24-timmars.

Näst bäst av de svenskar herrarna var Torbjörn Gyllebring. Trots många timmars kämpande med knäproblem fick han ihop 251,665 km och en 24:e-plats. “Ett makalöst bra dåligt resultat”, som han själv uttryckte det efteråt.

Som lag (där de tre bästa resultaten räknas) slutade de svenska herrarna sexa, men utan att ha varit i närheten av medalj. Inte ens de tre svenska SM-medaljörernas resultat på 260-266 km i april hade räckt mer än till femte plats och Spanien på bronsplats snittade precis över Erik Olofssons svenska rekord för sina tre bästa löpare. 

Världsrekord av Sorokin

Polen vann lagguldet 7,5 kilometer före Litauen. Det var också de två länderna som hade loppets individuella giganter. Andrzej Piotrowski var blott den tredje löparen i världshistorien att passera 300 km. Likväl kom hans 301,859 km i skymundan denna dag. 

Litauern Aleksandr Sorokin, som fyller 41 år den sista september, har nämligen flyttat fram gränserna för vad som ansågs möjligt. När han för ett år sedan slog den grekiske legendaren Yiannis Kouros’ rekord “som skulle stå sig i decennier” trodde många att gränsen var nådd. Men i Verona sprang Sorokin smått ofattbara 319,614 km och flyttade fram världsrekordet ytterligare en mil. Detta trots flera skarpa kurvor på den 1525,48 meter långa banan och trångt med deltagare (totalt över 300 löpare, inklusive nästan 100 i en öppen klass).

I en förhandsintervju sa han att målet var 200 miles, 321,868 km. Aleksandr Sorokin har flyttat fram gränserna för som ansågs möjligt. Tredjeplacerade italienaren Marco Visintini, som fyllde 46 år ett par dagar före tävlingen, var med 288,438 km distanserad med över tre mil, men tog sig med det resultatet in som femma genom alla tider.

Elin 17:e i tajt damtävling

I damtävlingen var det betydligt tajtare, med bara 13 km mellan 1:an, Patrycja Bereznowska från Polen och 8:an, Ranveig Hansen från Norge. 

Bereznowska blev världsmästare 2017 och var regererande europamästare sedan 2018 och slog tidigare i år dessutom världsrekordet på 48-timmars. I oktober fyller hon 47 år och visar att det går att hålla en hög nivå internationellt även i den åldern.

Av de båda svenska damerna var det Louise Kjellson som startade med optimistiskt. Vid sex timmar låg hon på ett snittempo över Maria Janssons svenska rekord (250,647 km). Men sedan fick hon problem med illamående. Ett stabilt genomförande tog henne ändå in på plats 39, med distansen 208,663 km.

Maria Jansson supportar Elin Hartelius. FOTO: Lisa Eneroth

Elin Hartelius gjorde det jämnaste loppet av samtliga åtta svenskar. Det gjorde också att hon avancerade hela vägen upp till 17:e plats och log personligt rekord med en mil, 229,392 km. Det är det femte bästa resultatet i Sverige genom tiderna och bara några hundra meter från vad 24-timmarslandslagets ansvarige Annika Nilrud hade när hon 2015 blev EM-trea.

Liksom Emir Halalkic tävlar Elin Hartelius alltså för Hisingenklubben IF Kville. Hon vann förra året det första svenska mästerskapet i 24-timmarslöpning och tog SM-silver efter Anna Carlsson i våras.

Lagtävlingen på damsidan vanns av Polen, som efter en tät kamp med Frankrike långt in i tävlingen till slut tog en stabil seger. Trea blev Tyskland.

Det svenska landslaget leds av Lotta Thörn, med Annika Nilrud som ansvarig specifikt för 24-timmarslandslaget. Övriga i supportteamet var Maria Jansson, Ulf Nilrud, Andreas Falk och Dan Välitalo.

FOTO: Lisa Eneroth

För livesändningar, intervjuer och mycket annat, se Facebookgruppen Följ EM i 24-timmarslöpning.

För mycket EM-snack, lyssna på senaste avsnittet av podden Ultraaktuellt

Helgens svenska ultratävlingar

Fem svenska ultratävlingar skedde också i helgen.

Lisa Ring och Thierry Chaillou, en fransman som bor i Örebro, stod för de starkaste insatserna i Bergslagsleden Ultra. De vann 45-kilometersidstansen överlägset och Ring var totalfyra.

Clarens Olsson vann den betydligt tajtare 84-kilometersdistansen, där Jonas Brännmyr till slut bara var 6 minuter efter en kraftigt tröttnande Olsson i mål.

Premiären av Sörmlands 100 såg Thommie Forsberg och Moa Montañalago som vinnare på 100-milesdistansen. Jakob Åberg tog en överlägsen seger på 91 km Ultra Trail Marathon, där Paz Trillo vann på damsidan.

På 50-milesdistansen i Ultra Caballo Blanco Suecia kom bara män till start, med Mattias Krantz som vinnare, bara 17 minuter efter banrekordet.

Den tuffa 24-timmarstävlingen Mossarun, som går på ett 17 kilometer långt trailvarv, vanns av Anna Andersson (123 km) och Thure Baastrup (136 km).

Slutligen Bôgda Backyard, en backyardtävling som utgår från Björn Fredrikssons garageuppfart “mitt på Bôgda” utanför Lidköping. Där stod Christian Borg som vinnare efter 26 varv, assisterad av Olof Torbrand, i en tävling som pågick ovanligt länge för att vara en “social backyard”..

Övriga svenskar internationellt

Av svenska insatser internationellt kan nämnas en tredjeplats av Petra Hurtig i Mors 100 Miles i Danmark, trots några kilometers felspringning. 

Anton Gustafsson gjorde vad han benämner sin bästa tävlingsdag någonsin, då han vann och slog nytt banrekord i Oslotrippeln (Oslo Maraton, Oslo Halvmaraton och “10 for Grete” samma dag, totalt 73,3 km). Anton var trea i maratonlopppet på 2:26:25, sprang halvmaran på 1:16:08 och slutligen 10-kilometersloppet på 35:43. Tiderna han sprang på gjorde att han fick ungefär 90 minuters vila mellan loppen och alltså en totaltid på 4:18:16.

Inofficiella världsresultat och sex backyards

Inofficiella världsresultat och sex backyards


Två 18-åringar gjorde världsresultat i Nässjö 6-timmars. Helgen bjöd på hela sex backyard ultra-tävlingar, comeback av en maratonstjärna och Viadal Ultra 6-dagars närmar sig sin upplösning.

Inofficiella världsresultat i Nässjö 6-timmars

Tidslopp är en kategori inom ultralöpning som är populär i Sverige. När det handlar om att springa så långt man kan under en viss tid finns det inte några krav på hur långt man måste springa.

I helgen gick den sjunde upplagan av Nässjö 6-timmars, en tävling med maximalt 30 deltagare som Mattias Sundkvist håller i. Man springer runt Ingsbergssjön på ett varv som mäter 1 570 meter. Det är ett familjärt lopp som inte är sanktionerat av Svenska Friidrottsförbundet (SFIF). Banan är mätt med GPS-klocka, även om kommunen också har mätt varvet runt sjön och satt upp markeringar varje 100 meter.

På de tidigare sex upplagorna hade ingen löpare kommit över 70 km. Men i år blev det tuffa dueller på både herr- och damsidan som slutade med fantastiska resultat. 

Anna Simonsson-Søndenå, Alfons Enell och Jimmy Voxek

Av herrarna gick segern till slut till Jimmy Voxek, som med 82,634 km slog sitt åtta år gamla tidigare personbästa med 1,5 km. 28 år yngre Alfons Enell, han fyllde 18 år i januari, var bara 480 meter efter. 

Enligt ultrastatistiksidan DUV har bara åtta herrar under 23 år någonsin sprungit längre än Alfons’ 82,154 km och bara en enda 18-åring. Det är också över 4 km längre än Linus Wiréns tidigare svenska bästanotering från 2015, för herrar under 23 år.

Alfons Enell, som är från grannsamhället Tranås, sprang 188,733 km i sin 24-timmarsdebut på SM i Växjö i april, men detta resultatet står ut ännu mer. 

Kampen blev minst lika tuff på damsidan. Anna Hedenfedlt, SM-sexa på 100 km förra året, ledde länge. Men även om Hedenfeldt slog personbästa med 72,124 km var det en annan Anna som sprang nästan en kilometer längre.

Anna Simonsson-Søndenå från Sölvesborg är 12 dagar äldre än Alfons Enell. Hon fick avbryta sin officiella ultradebut, SM i 24-timmars, i april och vann en månad senare Blekinge River Trail. Men nu visade även hon på stort allvar vilket ultralöfte hon är. Med 4 meters marginal passerade hon 73 km.

Resultatet innebär en 11:e-plats i Sverige genom tiderna. Men bara en enda kvinna i världen under 23 år har officiellt noterats för en längre distans tidigare, ryskan Marina Bychkova som var 21 när hon sprang 76,0 km. Det kan alltså vara så att ingen 18-årig kvinna någonsin har sprungit längre på 6 timmar än Anna Simonsson-Søndenå.

Dock kommer Annas namn inte att finnas i några rekordböcker. Inom ultralöpning noterar Svenska Friidrottsförbundet bara officiella rekord på 100 km och 24-timmarslöpning. Det finns under SFIF också en kommitté för ultradistanslöpning, KUL. De för listor över det som de kallar för svenska ultramaratonrekord i ytterligare fem discipliner: 6-timmars, 12-timmars, 48-timmars, 6-dagars och 100 miles.

För att KUL ska notera ett ultramaratonrekord behöver tävlingen vara sanktionerad av Svenska Friidrottsförbundet, banan vara kontrollmätt och dessutom ska ett negativt dopingtest utföras. Dock förs ingen lista över åldersrekord.

Så även om Nässjö 6-timmars i år alltså bjöd på några extraordinära prestationer kommer resultaten inte att finnas annat än i tävlingens resultatlista. Men Anna Simonsson-Søndenå och Alfons Enell lär vara två namn som låter tala om sig även framöver.

Lyssna på intervju med Anna Simonsson-Søndenå i podden Ultraaktuellt

Sex backyards samma helg

Det skulle till och med varit sju backyard ultra-tävlingar den gångna helgen. Men Backyard  Ultra Gävle ställdes in på grund av för få deltagare. 

Två av dessa tävlingar är dessutom bland de deltagarmässigt största i Sverige. 187 startade Big Shadow Backyard på Stora Skuggan i Stockholm och 124 sprang minst ett varv i Bocksten Vineyard Backyard Ultra vid Åstad vingård utanför Tvååker.

Segerresultaten i båda tävlingarna skrevs till 28 varv, Pontus Wedell i Big Shadow och Björn Persson i Bocksten.

I Borlänge Backyard var det maximalt 25 varv som gällde, där tiden på det 25:e varvet gav segern till Henrik Hansson, med Martin  Hedin som tvåa.

I Karlstad ordnades två backyardtävlingar samtidigt, något som sannolikt aldrig har hänt tidigare i Sverige. Simon Danielsson vann Karlstad Backyard Ultra på 22 varv, assisterad av Sofia Johansson. I I2 IF Backard Ultra utnämndes efter 19 varv både David Martinsen och Monika Sperl som segrare i den för backyarddisciplinen normalt inte förekommande indelningen i herr- och damklass.

Den sjätte backyardtävlingen var Ströms Backyard Ultra, ett evenemang av mer familjär karaktär, med två deltagare som sprang längst med 8 varv.

Maratonsystrar i topp i Trollhättan

Isabellah Andersson är Sveriges utan tvekan bästa maratonlöpare på damsidan genom alla tider. 33 SM-guld och 7 segrar i Stockholm Marathon är svåröverträffad. Även hennes syster, Sylvia Gross, har en karriär som elitlöpare bakom sig.

Efter fyra år med skadebekymmer siktar nu 42-åriga Isabellah Andersson på en comeback som maratonlöpare. Ett steg på vägen blev helgens seger i det 45 kilometer långa H2 Ultra Trailrun hemma i Trollhättan. Det är faktiskt hennes första genomförda ultratävling, då hon avbröt Ultravasan 90 för sex år sedan.

Isabellah totalvann H2 Ultra Trailrun på 4:01:03, med systern Sylvia Gross som damtvåa och totaltrea på 4:40:38. Herrvinnare blev Mikael Lindmark på 4:34.

Tre löpare sprang även den längre distansen på 80 km, med Andreas Wikstrand och Sofia Kay som vinnare.

Viadal 6-dagars

I skrivande stund pågår Viadal 6-dagars. Det är andra året som Lotta Thörn bjuder in till en hel veckas ultrafest på sin gård utanför Förslöv i Skåne.

Filip Andersson och hans svärmor Regina Johnson har tagit bastanta grepp om förstaplatserna i herr- och damklassen. Noterbart är också att tre herrar och två damer över 75 år är med i tävlingen, där 79-årige Bo Pelander och Annlill Permats, som förvisso inte fyller 75 förrän i november, plockar åldersrekord på olika distanser längs vägen.

Tävlingen kan följas på https://my.raceresult.com/183962/live, samt livesändning och andra uppdateringar i Facebook-gruppen Följ Viadal Ultra Six Days 2022.

Lyssna på intervju med tävlingsledare och landslagsledare Lotta Thörn i podden Ultraaktuellt

Inför VM på 100 km

Inför VM på 100 km


Under superultraveckan, med både UTMB-loppen och Comrades Marathon, är det dessutom VM på 100 km i Berlin. Två svenska herrar och fyra damer utgör det svenska laget.

Det första världsmästerkapet på 100 km gick i Belgien 1987. Men då var det inofficiellt, med den då relativt nybildade organisationen IAU (Internationel Association of Ultrarunners) som ansvarig. Sedan dess har 100-kilometerstistansen av World Athletics, det internationella friidrottsförbundet, blivit erkänd som en officiell friidrottsgren, med IAU som ansvarig organissation. VM har gått varje år, med undantag för 2013, 2017 och 2019-2021.

När startskottet går på lördag kl. 6:30 är det alltså det första världsmästerskapet på 100 km på fyra år! Men med konkurrens av både UTMB-loppen och världens största ultratävling, Comrades Marathon i Sydafrika med lockande prispengar, kommer tävlingen nästan ändå lite i skymundan. Några potentiella medaljkandidater har också valt andra tävlingar (Dominika Stelmach och Camille Herron, liksom de bästa sydafrikanerna springer Comrades, Aleksandr Sorokin väljer EM i 24-timmars och Jim Walmsley springer UTMB)

Det gör det förstås inte mindre prestigefyllt att kämpa om pallplaceringar och med ett fåtal undantag är det ändå världens bästa på distansen som kommer till start.

Sverige har god historik i den här disciplinen. 2015 blev Jonas Buud världsmästare, efter fyra tidigare VM-silver, och Kajsa Berg blev samma år VM-tvåa (liksom 2012) och för tredje gången europamästare. Herrarna tog dessutom lagguld och damerna lagsilver på VM 2015.

Senast det begav sig var alltså 2018, då Kajsa Berg var nia och Elov Olsson tia. Allroundlöparen Olsson har dessutom representerat Sverige både i VM på 24-timmars och EM i ultratrail. 

Herrarna

På herrsidan fanns även förhoppningar om en lagmedalj, men Anton Gustafsson, som kvalade till VM i en tävling som han själv arrangerade just med det syftet, har drabbats av covid och kommer dessvärre inte till start.

Men i den bästa av världar kan det finnas en liten medaljchans även individuellt. Elov Olsson har förvisso bara det 11:e bästa personliga rekordet, 6:36:30 från SM-guldet i Växjö i april. Och även om värmen lär påverka tiderna lär det krävas under 6:30 och kanske rentav ner mot Jonas Buuds svenska rekord på 6:22:44 för en medalj.

– Individuella medaljer hade ju suttit fint, även om jag på pappret inte ska ha en chans, säger Elov Olsson.

Och springer Elov snabbt lär Linus Wirén vilja göra detsamma. Hans personliga rekord är 6:44:18 från när han var tvåa efter Elov på SM i Ljungskile 2019, ett personbästa som placerar honom som 19:e i startfältet.

– Fokus är att göra mitt lopp och hitta ett bra tempo. Förhoppningsvis kunna kämpa för ett PB. Men värmen kan bli en utmaning också, funderar Linus Wirén.

Annars är hela det japanska laget på fyra löpare klara favoriter. Nao Kazami hade världsrekordet på 6:09:14 innan Aleksandr Sorokin slog det i april. Men han har bara varit femma på VM (2018) och trea i Comrades (2019). Och i Tokyo i maj blev han, trots att han sprang på 6:18:52, slagen av ultradebutanten Haruki Okayama.

28-årige Okayama har bara gjort en enda ultra, sprungit 2:14 på maran och verkar inte har tävlat utanför Japan tidigare.

Som om det inte vore nog har Japan även den regerande världsmästaren Hideaki Yamauchi i laget. Han vann även VM 2016, då han slog sitt personliga rekord på 6:18:22. I Tokyo i maj var han dock bara femma på 6:50 i hans enda ultra sedan han vann det första Project Carbon X 2019.

Och så trean från Tokyo, 25-årige Junpei Yamaguchi, som inte heller verkar ha tävlat utanför Japan, men sprang på 6:22 i Tokyo.

Amerikanen Rajpaul Pannu är den enda icke-japanen som har sprungit under 6:30. Men polske mästaren Dariusz Nozynski gjorde 95 km på 6-timmars i april och australiensaren Dion Finocchiaro har ett PB bara strax över 6:30.

Norrmannen Sebastian Conrad Håkansson riktar vi som nordbor också ett särskilt öga mot. Han har också medaljaspirationer och när hann vann norska mästerskapen på strax under 6:34 i Bergen var det på en hyfsat kuperad bana. Tyskarna Alexander Bock och Tim Schwippel kan gynnas av hemmastödet och amerikanen Kris Brown (trea i Project Carbon X 2019) har egentligen mest erfarenhet från traillopp.

I lagtävlingen är förstås Japan solklara favoriter, med USA som starkast silverkandidat. Där bakom hade Sverige kunnat kämpa om en bronsplats, en medalj som främst Tyskland, Storbritannien och Australien nu verkar få kämpa om.

Damerna

På damsidan är fyra svenska kvinnor uttagna, som dessutom är väldigt jämna. Det finns en mycket liten chans på lagmedalj, men då måste tre löpare överträffa sig själva. 

Individuellt är Sofia Smedman den mest störst chanser på en individuell topp 10-placering. Hennes 7:48:06 från ett varmt Halmstad när hon tog SM-guld 2021 placerar henne förvisso bara som 20:e i PB-statistiken, men slår hon den tiden är en topp 10-placering inte omöjlig (Kajsa Berg var 9:a på 7:52 2018, Frida Södermark var 10:a på 7:51 2016 och 12:a på 7:52 2015).

– Vet ju att jag inte borde ta en topplacering med tanke på de medtävlandes tidigare resultat. Men förhoppningen är att göra ett så bra lopp som möjligt. Hade självklart varit kul att putsa lite på min tid men det är ju en bra tid så då ska allt verkligen klaffa, säger Sofia Smedman, som känner att pressen är större än vanligt.

De övriga tre svenskorna har personbästan inom två minuter, runt 8 timmar. Nikita Steiner vann SM-guld i år på 7:59:31, två minuter före Lina Karlsson. Jessica Svärd var två efter Smedman förra året på 8:00:43.

– Tänkte väl försöka ta mig i mål i alla fall, förhoppningsvis lite snabbare än på SM, är Nikita Steiners blygsamma ambition.

Jessica Svärd har tre tävlingar att ha koll på samtidigt, då hon även tävlar i W40 i veteran-VM, där hon har det tionde bästa personbästat.

– Sjukt nervös och den vanliga ångesten som brukar komma. Så allt är som det ska. Målet är ju sub-8. Sen är jag ju med i själva masterstävlingen med så målet är bra planering i W40 och så vill jag ju givetvis att lagtävlingen går riktigt bra, säger Jessica Svärd.

Även Lina Karlsson är med i veteran-VM, i den ännu tuffare klassen W45, med det nionde bästa personbästat.

Störst favorit till det individuella guldet är en tjeckiska i just W45, Radka Churanova. Sin ålder till trots gjorde hon sin första ultra 2018, låg tvåa halvvägs i VM i 24-timmars 2019 och sprang 100 km på 7:18:53 i våras.

Liksom på herrsidan kommer de största hoten från japanskor. Miho Nakata har också gjort under 7:30, men inte tävlat utanför Japan. Det har dock trean, fyran och femman från VM 2018, Mai Fujisawa, Mikiko Ota och Aiko Kanematsu. 

Fransyskan Camille Chaigneau har vunnit de enda två ultratävlingar hon sprungit (PB på 7:28:58) och nederländskan Irene Kinnegim har både sprungit trail-VM och så sent som för ett par veckor sedan kvalat till satellit-VM i backyard ultra. 

Även litauiskan Gitana Akmanaviciute har bra trailmeriter, senast var hon sexa i MIUT. Lettiskan Diana Dzaviza vann Spartathlon i höstas, men är hon snabb nog? 

Från nordiskt håll är det två finländskor med goda chanser. Spartathlontrean Noora Honkala var VM-åtta på 100 km senast, då Satu Lipiäinen gjorde den ENDA ultratävlingen som hon inte vunnit. Lipiäinens 7:40 på 100 km, 82,5 km på 6-timmars och 140,9 km på 12-timmars är resultat som imponerar stort. Men för medalj lär hon behöva förbättra sitt personbästa ett antal minuter

På lagsidan är Japan solklara favoriter också på damsidan. Där bakom är det desto tajtare, med Frankrike, Storbritannien, Italien och USA som starkaste utmanare om de övriga två medaljerna. Sverige är sjätte nation baserat på de tre bästa personbästaresultaten, men med fyra jämna löpare kan tre göra så starka resultat att en medalj kan finnas inom räckhåll.

FÖLJ VM 100 KM: Starten går på lördag 27/8 kl. 06:30.
Liveresultat: my.raceresult.com/215679/live
Livestream: länkar via https://wc100kberlin.org/en/livestreams-and-live-results
Svensk rapportering via @ultradistans.se på Instagram