Johansson Vidar(e) mot toppen

Johansson Vidar(e) mot toppen


Under natten mellan fredag och lördag blir hinderlöparen Vidar Johansson förste svenske löpare ut i världsmästerskapet. För Runner’s World berättar han om hur resan dit varit, från duktig junior till en av de bästa hinderlöparna Sverige haft. 

Det är sensommaren 2011 och i Växjö arrangeras skol- SM i friidrott. Vidar Johansson har varit bland de snabbaste på gympalektionerna och blivit puschad av sin lärare att vara med. Han har tidigare sprungit Lilla Göteborgsvarvet men annars är det mest fotboll som gäller för 15-åringen från Halmstad. Trots det går det bra och han slutar tvåa. Efter loppet kommer en ung tränare vid namn Per Skoog fram till honom. Per undrar om han vill börja träna i hans grupp och Vidar säger ja. Det här blir startskottet för hans karriär. 

Även om han väljer fotbollsgymansium blir löparåren som följer lyckade för Vidar. Som junior är han bra och inför JEM 2015 är han en kandidat till guldet på 3000m hinder. Året efter, när han är 20 år, gör han 8.45 på samma distans och vinner sitt första SM- guld. Alla pilar verkar peka uppåt och ingenting tyder på att de ska ändra riktning. Men så är det precis det som sker. 

Vidar berättar:

– Det svåra var att ta klivet från en duktig junior till dålig senior. Det tog något år för mig att hitta balansen i träningen och att lära mig tävla mot folk som var så mycket bättre. 

Han fortsätter:

– Jag gjorde 8.45 som 20- åring men från att jag var var 20 till det året jag skulle fylla 25 hade jag ett PB på 8.43. Så det var ju ingen utveckling där. 

Vidar vinner sitt första SM- Guld före Emil Blomberg FOTO: DECA Text & Bild

Tvivlade inte på sin kapacitet

Åren som följde gick på samma sätt varje gång. Vidar var i bra slag under hösten, vintern och våren. De första tävlingarna gick ofta bra men när våren övergick till sommar slutade resultaten att komma. 

– Jag hade svårt i övergången mellan grundträning och bansäsongen. Ofta blev jag lite ivirig och gick på lite för hårt mot första tävlingen. Jag kunde få rätt stabila inledningar men var rätt trasig mot lopp numer två eftersom jag hade tömt ut kroppen i arpil/maj.

Johansson under Terräng- EM 2014 FOTO: DECA Text & Bild

För det flesta löparna kan år som det här göra att man börjar fundera på om det är värt allt slit. De tidiga morgnarna kan börja kännas ännu tidigare om resultaten inte kommer. Men så var det aldrig för Vidar.

– Jag betvivlade aldrig min kapacitet utan märkte på alla läger vi var på att jag var bra och fick bara inte ut det på tävling. 

Han utvecklar: 

– En av de saker som gör att jag orkar hålla på är att löpningen i det långa loppet ska vara värt för mig. Det är en stor del av mitt liv men jag har ändå alltid prioriterat mig själv och mitt välmående i första rummet. Jag kan inte låta löpningen gå ut över det. 

Vidar under ett träningspass i Göteborg 2021 FOTO: DECA Text & Bild

Han har alltid sett till att ha kvar en stor del av sitt liv utanför sporten. Allt från en stor vänkrets till studier och det har underlättat, speciellt i de tyngre perioderna. 

– Jag har aldrig mått dåligt över dåliga resultat för jag har alltid haft annat runt omkring mig. 

Vidar fortsätter att utveckla sitt resonemang. 

– Folk har sagt till mig att hade du inte sprungit snabbare om du såg till att göra allt 100% perfekt istället för 98%? Men då är jag inte säker på att jag hade hållit på. För att orka göra allt jobb som krävs måste man må bra och jag måste ha lite av livet vid sidan om för att göra det. 

Han bröt en barriär

Så är det maj 2021 och Vidar reser till Oordegem i Belgien för ett hinderlopp. På grund av pandemin har de skalat ned antalet löpare och det krävs övertalning för att Vidar ska få plats.

Han har dålig koll på vart han står och åker ner för att slå det tre år gamla personbästat på 8.43. Efter en defensiv start hör han plötsigt hans tränare Per Skoog ropa att han går för 8.26. När han kommer i mål något varv senare ser han att klockan stannat på 8.24. Han är två sekunder från OS- kval och har slagit PB med nästa 20 sekunder. 

Resultatet kom som chock men när han ser tillbaka på loppet idag är han lugnare.

– Jag har gått in i så jäkla många säsonger och tänkt att “Okej, jag har varit jämn med folk som gjort 8.20-8.30, nu ska jag göra 8.25 direkt”. Nu gick jag istället in och tänkte jag springer bara så får det gå som det går, jag är inte bättre än vad resultatet visar. 

Säsongen fortsatte och några veckor senare kom också OS- kvalet. Med 8.18 underskred han kvälgränsen och blev den fjärde snabbaste hinderlöparen i Sverige genom tiderna. 

De tre svenska OS- löparna på hinder FOTO: DECA Text & Bild

På OS är han inte ensam som svensk hinderlöpare. Kompisarna Emil Blomberg och Simon Sundström kvalar även dem. Att de var tre så jämna hinderlöpare är något som betytt mycket för Vidar.

– Annars hade jag inte gjort de tiderna jag gjorde förra året. Redan när Simon gjorde 8.25 året innan var det som att en barriär bröts. Simon är en jäkligt duktig löpare men jag har alltid känt att vi varit jämna. När jag såg att han sprang så bra kände jag att jag borde kunna göra samma.

Skillnad mot tidigare år

Träningen har flutit på bra den senaste tiden och resultaten har kommit. Bland annat ett fint 10km- lopp i Valencia tidigare i år, en prestation han inte tror han kunnat göra året innan. Den stora skillnaden med årets säsong är dock att mästerskapet har ett tydligare fokus. 

– Hur nöjd jag är med min säsong kommer att avgöras på fredag och i München (EM som går senare i sommar). Det är det som spelar roll. 

Hans målsättning inför fredag är tydlig: 

– Jag vill till final men vet samtidigt om att alla som står på startlinjen vill knipa en av de femton platserna. Så det är inte så att jag tänker att världen går under om det inte sker eller att jag inte ser något annat. 

Vidar under Golden Spike- galan i Ostrava tidigare i år FOTO: DECA Text & Bild

Av de 44 anmälda löparna är Vidar den 25:e snabbaste i år. Han tror att det kommer krävas fyra- fem sekunder snabbare än vad han gjort i år men känner sig trygg i att han har det i sig. 

–Jag känner mig rätt lugn med att jag klarar alla typer av lopp. Just nu tycker jag bara att det ska bli roligt att köra igång. 

Försöken startar 02.15 och sänds på SVT1/SVT Play. 

SM-milen – och flera bra svenska insatser

SM-milen – och flera bra svenska insatser


SM på 10 km landsväg vanns av Hässelbys Samuel Russom och Anastasia Denisova Thor. Utomlands har Andreas Kramer, Vidar Johansson och andra svenskar imponerat. 

Mindre än två veckor efter Stockholm Maraton gick SM-milen av stapeln i huvudstaden. På herrsidan gick SM-guldet till samma person, nämligen Hässelbys Samuel Russom. Russom ledde loppet från start till mål och vann på tiden 28.52, tvåa blev Keep up Running Clubs Mohammadreza Abootorabi på 29.01. Mölndals Miguel Palm, som imponerade på Sollentuna GP, blev trea i loppet på 29.39. Med i loppet, och på platserna bakom medaljtrion, var Jonas Leandersson, Göta, David Nilsson, Högby, och Kalle Berglund, Spårvägen. 

Hässelbys Samuel Russom under Göteborgsvarvet FOTO: DECA Text & Bid

Även på damsidan var konkurrensen hård. Keep up Running clubs Anastasia Denisova Thor tog hem segern med 9 sekunder (samma segermarginal som för herrarna) före Hälles Samrawit Mengsteab. Tiderna för duon blev 33.15 respektive 33.24. Trea blev Högbys Hanna Lindholm på 33.30, endast 3 sekunder framför Uppsalas Carolina Wikström. 

Anastasia Denisova, Sävedalens AIK FOTO: DECA Text & Bild

Alla resultat från SM-milen hittar ni här

Kramer x2 och svenskarna i Finland

Till Paavo Nurmi Games begav sig en trio svenska löpare: Lidingös Simon Sundström och Ullevilöparen Vidar Johansson och Andreas Kramer. Först ut på programmet var hinderduon Sundström och Johansson som båda gick in i loppet med förhoppningar om att gå under VM-kvalgränsen på 8.22,00. 

För den redan VM-klara Johansson (Ullevilöparen är uttagen då han var under kvalgränsen förra året och bedöms ha visat god form under säsongen) blev tävlingen en succé. Johansson slutade fyra, knappa två tiondelar från finländaren Topi Raitanen, på fina 8.19,57 – hans näst snabbaste tid någonsin. Tyvärr bröt Sundström med cirka 700 meter kvar. 

Vidar Johansson och Simon Sundström i blått FOTO: DECA Text & Bild

En annan som visar fin form är Andreas Kramer. I Finland var han återigen under 1.45 på 800 meter, då han slutade femma på 1.44,75, placeringen före britten och den tvåfaldige IEM-medaljören Jamie Webb och precis bakom Kenyas Collins Kipruto. 

Men veckan var inte slut där för göteborgaren. Han var enda svensk till start vid Diamond League-tävlingen i Paris. I värmen visade han återigen prov på att han blivit stabil på tider strax under 1.45. Andreas blev sjua på samma tid som i Finland, 1.44,75 och för andra veckan i rad hade han britten Elliot Giles (1.43 på 800 meter) bakom sig. 

Kramer har på de senaste 15 dagarna gjort tre lopp under 1.45. 

Danmark, Norge och Finland igen

Spårvägens Emil Danielsson visar även han att hans stabilitet har höjts från förra året. På Copenhagen Atheltic games var dalmasen för tredje gången på två veckor under 3.40. Han slutade fyra på 3.38,96. Placeringen efter honom kom Mölndals Jonathan Grahn som förbättrade sitt fyra dagar gamla svenska juniorrekord med knappa 3 tiondelar. Nu är Jonathan nere på 3.41,20. Även Grahns tränare och klubbkompis Alexander Nilsson slog nytt PB i loppet. Nilsson blev tolva på 3.45,13. 

På 800-metersloppet i samma tävling blev det även där en svenskduell då Felix Francois, Örgryte, Alexander Lundskog, Ullevi, och Joakim Andersson, Spårvägen, kom till start. 

Resultatet för svenskarna blev trea, fyra och femma med Felix Francois som bäste svensk, följt av Lundskog och Andersson. Örgrytelöparens tid blev 1.47,43  vilket innebar nytt säsongsbästa. För de andra svenska löparna blev tiderna 1.48,66 respektive 1.48,68. 

Samuel Pihlström, Hälle, och Wilma Nielsen, Örgryte, reste båda till Kuortane, Finland. För Pihlström blev detta hans tredje lopp under den magiska 3.40-gränsen. Tiden 3.38,46 är hans näst snabbaste tid någonsin. Som grädde på moset vann han även loppet efter ett fint upplopp. 

Samuel Pihlström tillsammans med Emil Danielsson och Jonathan Grahn under Sollentuna GP FOTO: DECA Text & Bild

För Örgrytelöparen Nielsen resulterade lördagens lopp i ett nytt säsongsbästa, 2.04,09 och en tredje plats. Nielsens personbästa är från förra året på 2.02,29. 

Ullevis Lovisa Lindh fortsätter jaga kvalgränserna till sommarens mästerskap. Hon var en av de få svenska löparna på Diamond League-tävlingen på Bislett, Norge. Tyvärr blev det inget nytt kval för Lindh som gick i mål som elva på 2.04,74. Vann loppet gjorde brittiskan Keely Hodgkingson på 1.57,71. EM-kvalgränsen är 2.00,40 och för att kvala in till VM krävs 1.59,50, en tid som Lindh klarade förra året. 

Nordamerika-kollen

Turebergsduon Yolanda Ngarambe och Hanna Hermansson tog en dubbelseger i Burnaby, Vancouver, på 1 500 meter. Svenskarna, som tävlat mycket under våren, sprang in som etta och tvåa i loppet. Vann gjorde Ngarambe på 4.07,60, tätt följd av Hermansson på 4.07,85. Det var nytt säsongsbästa för Hermansson. För att direktkvala till EM krävs 4.06,00. 

Yolanda Ngarambe, Tureberg FOTO: DECA Text & Bild

Ngarambe fortsatte sedan tävlingsveckan med att springa 800 meter två dagar senare i Victoria, Kanada. Det som var hennes tredje lopp på fem dagar slutade även det med seger på 2.02,86, fyra hundradelar från hennes säsongsbästa.  

EM-kval och Sollentuna GP

EM-kval och Sollentuna GP


GP-cirkusen har startat med flera svenska framgångar i Sollentuna. Veckan har även bjudit på EM-kval i Norge och fina svenska resultat i USA.

Till ett blåsigt Fana, Norge, kom fyra svenska löpare för att komma närmare kvalgränserna till sommarens mästerskap. Först ut var hinderlöparna Vidar Johansson, Ullevi, och Simon Sundström, IFK Lidingö.

Efter att haren gått av efter cirka 850 meter delades dennes jobb främst av Sundström och den norske löparen Jacob Boutera – ett jobb de med facit i hand skötte bra. För det blev svensk seger i Fana genom Vidar Johansson på 8.24,98.

Sundström slutade på tredje plats på 8.26,59. Det innebar nya säsongsbästan och att båda två kom in under EM-kvalgränsen. För Johansson blev veckan ännu bättre då han några dagar efter loppet även blev uttagen till VM i sommar. 

För att sätta killarnas prestationer i perspektiv är det endast nio svenska män som sprungit snabbare än 8.26,59 genom tiderna – och Sundström och Johansson är sedan förut två av dessa. Att Sverige redan i början av juni har tre killar som gjort under 8.27 på 3 000 meter hinder (Emil Blomberg är Sverigeetta på 8.24,84) visar på att distansens topptrio håller hög klass även i år.

Sundström och Johansson under förra sommarens Finnkamp FOTO: DECA Text & Bild

Även Örgrytes tvillingar Julia och Wilma Nielsen begav sig till Fana. Systrarna, som studerar på Bradley university i Illinois, USA, gjorde sin första tävling på europeisk mark för utomhussäsongen. 

I ett lopp innehållandes mestadels nordiska löpare slutade Wilma Nielsen trea, efter bland annat Norges Hedda Hynne, på 2.04,97. Systern Julia blev sexa på 2.06,59. 

Värt att notera är att den norske superstjärnan Jakob Ingebrigtsen ställde upp på 800 meter vid samma tävling och blev fyra på 1.47,22. Det här var dryga veckan efter att han vunnit mile-loppet vid Diamond League tävlingarna i Oregon på 3.49,76. 

Sollentuna GP

En av de distanser som på förhand kändes “hetast” på GP-galan i Sollentuna var 1 500 meter för män. I startfältet fanns bland annat Sveriges 800-metersstjärna Andreas Kramer, vinterns rekordman Jonathan Grahn och årets sub 3.40- svenskar: Emil Danielsson och Samuel Pihlström. De möttes av hård internationell konkurrens då bland annat britten Elliot Giles (1.43 på 800 meter) ställde upp. Det hela skulle bli en dramatisk uppgörelse.

Loppet rullade igång och när 100 meter återstod var i princip hela fältet fortfarande samlat. Med en bra avslutning kunde Spårvägens Emil Danielsson tråckla sig fram och ta en meriterande seger på det nya säsongsbästat 3.37,93. Näst bäste svensk blev Ullevis Andreas Kramer på 3.38,57 på en femte plats. Samuel Pihlström, Hälle, blev tredje svensk på 3.39,80 strax före Mölndals Jonathan Grahn som återigen slog svenskt juniorrekord. Hans 3.41,47 är knappa halvsekunden bättre än det Spårvägens Kalle Berglund gjorde för sju år sedan. 

Målgången vid herrarnas 1 500 meter. FOTO: DECA Text & Bild

På herrarnas 800 meter fick vi se svenskarna Alexander Lundskog, Ullevi, Erik Martinsson, Uppsala, och Joakim Andersson, Spåvägen. Bäste svensk blev där Andersson på 1.48,31 (ny Sverigetrea på distansen), tvåa bland svenskarna blev Lundskog med 1.49,30. Tyvärr bröt Martinsson. 

På damsidan möttes årets fyra, femma och sexa, Örgytes Wilma och Julia Nielsen och Götas Lova Perman. Bästa svenska blev Wilma Nielsen som slutade tvåa på det nya säsongsbästat 2.04,73. Systern Julia blev fyra på 2.05,74 följt av Perman på 2.07,40. 

Efter herrarnas 5 000-meterslopp kan vi gratulera Mölndals Miguel Palm och Hälles Olle Ahlberg in i sub 14- klubben. Palm blev bästa svensk på en fin femte plats och Ahlberg kom placeringen efter. Deras 13.47,85 respektive 13.48,04 gör dem till fyra respektive femma i år i Sverigestatistiken. Med 13.53,72 blev Mohammadreza Abootorabi från Keep Up Running Club tredje svensk.

Bahta och Lindh i Europa

Meraf Bahta kom till Nederländerna och FBK games för att ställa upp på galans 10 000-meterslopp. Bahta som redan är både VM- och EM-klar (EM-klar på 10 000 meter och VM-klar på 5 000 meter) sprang in på 31.51,53. Vann loppet gjorde brittiskan Eillish McClogan på fina 30.19,02. 

Även om Merafs tid är drygt 40 sekunder från hennes svenska rekord är det endast två kvinnor som sprungit snabbare genom tiderna i Sverige, Hässelbys Sarah Lahti och Meraf själv. Hon var också klart under EM-kvalgränsen på distansen som är 32.20. För att ta sig direkt till VM krävs 31.25. 

Bahta under Karlstad GP förra året. FOTO: DECA Text & Bild

En annan Ullevilöpare som tävlat i veckan är Lovisa Lindh. Vid en gala i Šamorín, Slovakien, sprang Lindh 800m på 2.05,34. Veckan innan gjorde svenskan 2.02,24 och med den tiden är hon Sverigeetta i år. Kvalgränsen till EM i sommar är 2.00,40. 

I Lyon, Frankrike, tävlade även Högbys Julia Samuelsson på 3 000 meter hinder. Samuelsson, som gjort 10.08 i år, slog till med nytt PB, 10.02,02 och är därmed ny Sverigetvåa på distansen efter Täbys Emilia Lillemo. 

USA-kollen

De två USA-baserade Turebergslöparna Yolanda Ngarambe och Hanna Hermansson fick denna vecka sällskap av Hässelbys Sarah Lahti på andra sidan Atlanten. Hässelbylöparen sprang ett väglopp på 10 kilometer i New York under helgen. På en tuff bana kom Hässelbylöparen in på fina 31.44 och en elfte plats i ett meriterande startfält. 

Hässelbys Sarah Lahti. FOTO: DECA Text & Bild

Yolanda Ngarambe gjorde även hon en fin insats, fast på 800 meter. I samma stad som Lahti sprang hon under söndagen in på 2.02,82. Tiden är hennes snabbaste på tre år och gör henne till ny Sverigetvåa i år på distansen, 2 hundradelar före Turebergskollegan Hermansson som under veckan sprang 1 500 meter på 4.11,19 vid en tävling i Portland. 

Per Skoog: ”Ju fler år man har tillsammans desto bättre”

Per Skoog: ”Ju fler år man har tillsammans desto bättre”


Löparcoachen Per Skoog har följt sina adepter från tonåren till de olympiska spelen. I hans stall finns tre olympier, två svenska rekordhållare och ett flertal EM- medaljer. 

År 2004 är Per Skoog 21 år och jobbar på en ICA- butik i Vara, nordost om Göteborg. En dag får han ett telefonsamtal av den gamle förbundskaptenen Jan Bengtsson. Han undrar om Per vill börja som tränare på friidrottsgymnasiet i Växjö. Trots att han aldrig tränat någon innan väljer han att tacka ja. Ett beslut som påverkat resten av hans liv.

– Jag drev en hemsida som hette Bannister där jag skrev om svensk elitlöpning. Janne måste ha sett att jag var engagerad i medel- och långdistans. 

Första halvåret gick han bredvid Bengtsson för att lära sig av den gamle löpar-räven. 

– Jag tyckte det var svårt i början och tänkte ofta att “fan, jag kan ju ingenting”. Det kunde jag ju, jag hade ju ändå varit aktiv själv även om det inte var på någon superhög nivå. 

Tankarna på att bli tränare hade alltid funnits men han trodde inte att han skulle ta steget så tidigt. 

En speciell resa

Efter två och ett halvt år i Växjö valde Per att flytta tillbaka till Göteborg. 

– Min dåvarande flickväns pappa gick bort i cancer vilket gjorde att vi ville flytta tillbaka. 

I Göteborg fortsatte han sitt engagemang inom löpningen i Sävedalens AIK. Eftersom de äldre grupperna redan hade tränare fick han börja med en yngre grupp aktiva i åldrarna 10–12 år. I dag är en av dessa fortfarande kvar i hans stall, han heter Andreas Kramer och är svensk rekordhållare på 800 meter. 

– Det är speciellt att ha sett honom gå från blyg 10-åring till en medialt van 25-åring som varit med på OS och tagit ett EM-silver. 

Lite senare kom också Vidar Johansson, olympier på 3 000 meter hinder på OS i Tokyo, och Madeleine Björlin-Delmar, medaljör på inomhus-SM för några veckor sedan.

Att Per Skoog har fått möjligheten att vara med på hela resan är en av de sakerna han uppskattar mest med sitt jobb. 

– Det blir lite extra speciellt när du haft en atlet så länge. Du bygger ändå upp en relation med dem. 

Han fortsätter: 

– Jag gillar att ta emot aktiva när de är yngre och följa dem på resan framåt. Det krävs ganska många år för att lära känna en atlet så ju fler år man har tillsammans desto bättre. 

Per Skoog och Andreas Kramer under Inomhus-VM 2016 FOTO: DECA Text & Bild

I och med att han tränat sina atleter från en ung ålder, har deras utveckling skett sida vid sida med hans egen. När Andreas Kramer var med på sitt första EM, var det också Per Skoogs första. När Kramer var med på VM första gången var det också Skoogs första. Nu har han varit med och coachat på alla mästerskap. 

– Jag är glad över är att jag började ganska ung och har fått vara med på den här resan relativt tidigt. Jag fyller 39 och har rätt många år kvar. 

Meraf Bahta ny i gruppen

Sedan i höstas tränas även Meraf Bahta av Per Skoog. Meraf som har vunnit EM på 5 000 meter, varit i OS-final på 1 500 meter och slagit flera svenska rekord, har också varit avstängd för brott mot dopningsreglerna. Det var under sensommaren 2018 hon blev fälld för att ha missat tre dopningtester. 

– Självklart var det någonting jag funderade kring. Allt är lite beroende på vad det är för förseelse. Hennes är på grund av tre prickar i vistelserapporteringen. Hade det varit en person som åkt fast för dopning hade jag sagt nej direkt. Nu känner jag Meraf och hon har berättat sin historia men det är klart att man funderade kring det som tränare. 

Meraf är inte ensam om att ha kommit till Per Skoog. Under samma period förra året hörde även Suldan Hassan (dubbel SM-guldmedaljör på 5 000 meter) av sig. En adept som likt Meraf är på en hög nivå. 

– Aktiva som är på en hög nivå tar ett visst ansvar. De tar också lite mer tid. Det gör att man måste fråga sig om man har tid för det? Och om vi kommer att passa bra tillsammans? Passar vi inte tillsammans tar det inte mer tid men mer energi. Oavsett vem det är eller på vilken nivå måste jag känna att det är rätt och att vi kan jobba ihop. 

Meraf Bahta under inomhus-VM förra veckan FOTO: DECA Text & Bild

Per tränar ett stort antal atleter varav 15 stycken är p¨å SM-nivå. Just nu är de inne i en grundträningsfas inför sommaren. Han är hittills nöjd med hur det sett ut på träningarna. När en i gruppen presterar bra brukar det också leda till att flera gör det. Sommaren ligger runt hörnet och Skoog hoppas att den blir lång och rolig.