Börjar bli lite lite bättre. Dock ingen träning. Förkyldningen känns i hela kroppen. Har nog haft feber i natt för jag har hållit Åsa vaken med mitt gnyande och grymtande.

Det är inge kul att vara lägersjuk. Visserligen är det inte tokigt att ligga på  solterassen och halvsova men vad fan, det är ju träna jag är här för. Vill  inte åka hem…vill ha en till vecka och vara med och verkligen späka kroppen till det yttersta. Hann ju knappt bli trött på mina ynka tre dagar somm fullt frisk. Det får bli ett till läger i vår helt enkelt.

Dagens pass var egentligen planerat som: 3000 meter morgonsim innna frukost,  120 km cykling med 4*20-30 min racepace+ 4 km off bike. Åååh vad jag vill!

Imorgon bitti åker vi hem. Saknar gänget, stället och cyklingen redan men är supertaggad på att träna hårt när jag kommer hem istället. Jävlar vad jag ska träna. Ska bara bli frisk först…

En summering av träningstimmar och pass kommer imorgon.

Cykling med Sierra Nevada i bakgrunden.

 

Nedan följer en illustratraion om hur jag känt mig de senaste dagarna i bilder:

Det är synd om mig…

---

Simmade passet i morse, skulle ta det lugnt men det blev visst lite hårt ändå. Upp-på-kanten-övningar i form av statisk tricepsarmhävning och 12 st tricepsarmhävningar i en loop om 4 varv med lite annat smått o gott emellan. Sedan en ”idealhundring” dvs. en negativ split som inte får överstiga 3 sekunders differens mellan första 50-ian och andra. Jag tog hem det första 100-ingen, antagligen för att jag inte hade någon energi till något annat. 1:15 blev tiden. Grät i simglasögonen hela avsimmet. Jag är verkligen sjuk, kan inte blunda för det längre.

Ringde min tränare, Jens Lunekilde och han ordinerade vila (såklart). Och det är det jag har gjort idag. Druckit superäcklig förkylningsmedicin, vilat och sovit. Har drömt om att jag varit med gänget under alla pass jag skulle kört idag. Cykling 55 km, löpning *2 och öppet vatten simning och test av HEADs våtdräkter. Vill så gärna vara med! Det känns fortfarande inte bättre.

Filmen från dagens filmning kan man se här:

http://www.youtube.com/watch?v=elF37IrtKmk&feature=youtu.be

Simteknikanalys av simstil kommer.

Håll tummarna för att jag blir frisk snart kära ni. Det är inge kul att vara sjuk på läger. Det suger.

---

Gårdagens kapillärsprängarpass omskrivet för simbassängen á la Dr. Larsen och avslutande 4-rätters middagen med Rioja (1 glas) och Cava (1/2 glas) satte sina spår må jag säga. Vaknade mitt i natten, kallsvettig med kramp i magen, ont i huvudet och en strupe torr och öm som aldrig förr. Inte bra. När klockan ringde 6:33 gjorde jag en kvicktänkt kalkylering av hälsotillstånd kontra träning och beslutade att det nog var bäst att försöka sova en och en halv timma till istället för att utsätta kroppen för mer stryk.

Vid frukosten kände jag mig fortfarande inte hundra. Halsen gjorde ont och kroppen var lam, inga goda tecken så jag vette fan hur jag tänkte när jag satte mig på bussen med de andra och drog upp till Granada med cyklarna. När bussen släppt av oss kände jag mig bedrövligare än någonsin. Hur dum i blond och dum i huvudet får man bli egentligen? Jag VET ju att jag inte hänger på de där grabbarna (och Åsa), och speciellt inte om jag är sjuk!

 Bonkade efter 500 meters klättring. Ville bara hem. På något sätt lyckades ändå Pål och de andra övertala mig och jag hakade på en bit upp till toppen. Lelle, Stefan, Olle och super-Åsa fortsatte ända upp till toppen av Sierra Nevada. Vi andra åkte ner till Granada och tog en lunchJ.

Fortsatte sedan genom öken och elände. Och inte fan blev det varken platt eller nedför. Jag dog åtskilliga gånger. Sade till Jonas att jag jävlar i mig skulle ta en taxi vid nästa samhälle. Det fanns inget nästa samhälle. Efter 7 mil misär kom vi äntligen till nedförsbacken. Fick en gel av Nelker, dunderhonungssportdryck av Jonas och tröck sedan i  mig en banan och en bar. Och hej vad det gick sen! Det visade sig vara den lilla backe som vi cyklat uppför under tisdagens 182 km pass. Helt sjukt att vi cyklade heeeela den backen. 3 mil brant uppför på serpentinvägar! Den tog ju aldrig slut, ens när man körde nedför! När vi tillslut nådde Almunécar var jag så glad att jag höll på att dö. Alltså vilka killar jag har med mig! Jonas, Micke, Pål och Ulrik har dragit mig, peppat mig och stått ut med mitt gnäll i fem timmar, inte illa. Förstå, 5 timmar på 102 km cykling, det kan man kalla kuperat.

Coach Mike och Daniel Sand på Head mötte upp och jag sa en massa saker man inte borde säga när man träffar en främmande person för första gången. T.ex. att hela min stjärt och rygg var full i kladdig Cola (min vitargo-gel sprack i fickan på tröjan under bussturen till Granada), att mina händer var fulla med snor och att Head Camp var ett jävla läger att vara på.

Hahaha, det sista sa jag ju förstås på skämt. Det är verkligen en upplevelse att vara här. Helt otrolig cykling, simhall ett stenkast från hotellet och ascool öppet vatten simning där man kan se massor av fiskar i olika sorter (enligt Lellemannen, jag själv har kommit så sent tillbaka från cyklingen att jag aldrig fått uppleva simningen i havet….ÄN) och löpningen går att köra efter fina strandpromenaden eller på löpbanan ett stenkast från hotellet (skall testas imorgon).

Nu känner jag mig pigg igen, hoppas bacillerna blev ivägskrämda av dagens helvetespass. Om jag inte blir stark cyklist av det här, då kommer jag aldrig bli stark.

Nu ska jag ta en dusch och smörja in min sargade kropp med smärtstillande olja och andra produkter från Weleda som vi fått testa. Jag ska riktigt balsamera mig så jag ALDRIG mer får skav mellan benen (min mus har en smärre kris just nu). Får se om det hjälper. På med ett par kompressionsstrumpor så är nog i alla fall benen glada imorgon igenJ.

Dagens visdom: Drick inte vin på läger (ett glas är som rena giftet), ÄT och DRICK hela tiden under cyklingen, och sov mer än 7 timmar när du tränar hårt!

Fler bilder från cyklingen och simningen som varit under veckan finns här:

http://www.flickr.com/photos/77371071@N05/

---

Simdag och vilodag idag. Klockan ringde redan 6:30 efter en alldeles för orolig nattsömn. 4-5 km simning stod på programmet men jag må säga att det var en seg kropp i början av passet. Mycket vila, lugnt insim och egen fart gjorde dock att jag tillslut kom igång och kunde hitta ”flowet”, härligt!

Nu ska vi sola slappa och bara ha det skönt tills nästa pass rullar igång.

Idag gillar jag triathlon igen!

---

Vaknade och såg ut som en baltisk hora. Påsar under ögonen, nästäppa och väldigt trött. Lelle och Olle var inte sena på konstatera detta. De är omtänksamma mina kära vänner:).

Sedan var det dax för långcykling i bergen. Vi hade blivit lovade 180 km bergseetapp men jag och Åsa (och många fler) hade för avsikt att korta ner rundan och ta en genväg. Det gick inte. Fanns bara en väg hem.

Head Camp stod för både filmning, fotografering och langning första 5 milen. Skitbra och proffsigt!

Första 30 km hade vi en stigning på 1300 höjdmeter. Det var alltså BARA uppåt. Men guuud så vackert landskap! Min cykel protesterade lite och jag kunde inte få i lättaste växeln så hela uppåtvägen blev en styrkeprövning utan dess like. Lunch på ett pittoreskt café efter 50 km var väl investerat. Det skulle nämligen visa sig att det var ytterligare uppför, och ytterligare, och ytterligare. Antal höjdmeter slutade på dryga 3000 m. Sista 3 kilometrarna bjöd Pål på en fin ”genväg” som innebar en backe på ca 500 meter som hade den tamejfan brantaste lutningen på hela dagen. I det läget hade jag strypt karln om jag bara hade varit lite närmre. Nu tvärbonkade och fick GÅ uppför backen, fatta, GÅ! När vi kom hem satt gråten i halsen och jag var så jävla tvärslut så att det inte liknade någonting. Turen tog 7 timmar och 20 minuter effektiv tid och vi kämpade ihop 182 km.

Cyklingen här är fantastisk vacker. Vi har cyklat i sol och värme, kyla och snö. Vi har sett Afrika och Sierra Nevada. Väjat för avokadoer, mandariner, hundar och hundratals får på vägen. Lite annat är cykling i ett regnigt Sverige. Bånkat hundra gånger om, skojat, skrattat och (nästan) gråtit (okej, det var kanske bara jag då).

Tusen tack Micke, Pål, Jonas, Ulrik, Åsa, Olle, Lelle och Steffo att ni, stöttade, väntade in, lät mig ligga på rulle och stod ut med mig idag. Utan er hade jag varit ute och trampat fortfarande! Jag älskar er mina fina vänner!

Jag älskar dock inte sporten lika mycket just nu (fråga istället imorgon).

 

 

---

Anlände till Amlunécar i södraste Spanien alldeles för sent igår.

Flygresan var en riktig misär då jag redan var supertrött innan flyget

ens gått.

Anledningen till att jag var helt färdig var Carl, min kära sambo som

kört öppet spår. jag hade gått och varit så nervös och spänd på hur det

skulle gå för honom att jag inte hade slappnat av en sekund innan taxin

skulle komma. Men oron var obefogad, det gick mycket bra för min

duktiga pojk. 4:54:11 och en tredjeplats i H21 och 14:e totalt! Men jag

menar han har ju också slagit Johan Olsson som 13-åring så visst fan är

han bra!

Flygturen gick annars bra. Det var försenat, jag satt bredvid en tjock

gubbe som luktade riktigt surt, hade vätskebrist, var åksjuk och

halvsov till skrikande barn nästan hela resan.

 

Hej då Sverige, Hej Spanien!

Utsikt från vårt hotellrum

Idag har dock livet varit top notch! Efter 6,5 timmars sömn var det

dags för simpass nr 1. Gick ok!

Efter simningen laddade vi in med lite frulle och fick en goodiebag

(wiiii) med produkter från HEAD och Weleda, SUPER!

Direkt efter var det bara att springa upp till rummet och skruva ihop

cykeln.

Meck med tempohojen…Den var hel!

Lätt igångrull ca 85 km stod på schemat. Jag och mina svaga ben fick

det tufft på denna ”lätta” cykeltur. Backarna var riktiga killers men

det goda sällskapet och den vackra naturen och fina vädret gjorde att

det på något vis ändå gick som en dans.

Bästa gänget uppför första backen. Serpentin!

Roliga killar där bak…

Sedan hann vi med lite solande, njutande och häng på solterassen

utanför vårt hotellrum.

I sällskapet finns mina bästa triathlon kompisar och min bästa vän Åsa.

Kan det bli bättre?

Vädret är strålande sol och lagom varmt. Simningen utförs ett stenkast

från vårt hotell med coach Mike som rättar till och fixar med tekniken.

Cyklingen går att variera i det oändliga i berg, dalar, längs havet och

i inlandet (imorgon ska vi ge oss på 180 km!). Löpningen vet jag inte

så mycket om men passet vi körde idag 8 km lätt i 4:50-fart gicklängs

havet på plant underlag (och man hade fäste under skon varenda löpsteg,

hurra!).

Gud vad jag ÄLSKAR träningsläger!!!

---

Ska ge mig på att lägerpacka i eftermiddag. Jag ska ju på en veckas hårdträning i syd-Spanien med Head Camp och det börjar bli hög tid att kontrollera att allt finns tillgänglig. Måste tex köpa en vindväst för blåsiga cykelturer och inhandla lite slang, nya däck, mecka med cykeln och lite annat smått och gott.

Jag ska packa ner cykelåbäket i en mjuk väska och det kommer gå åt många meter bubbelplast vill jag lova för jag är riktigt skraj att cykeln ska gå i kras eller få massa repor av den oömma behandlingen på flyget. Jag har valt att packa tempohojen för det är ju trots allt den jag ska tävla med och jag måste vänja rumpa och rygg att ligga i bågen under många cykeltimmar. Visserligen kommer jag förmodligen bara att ligga på rulle och försöka hänga med de andra under veckan och det finns även risk för branta stigningar och då är väl egentligen inte tempohojen det bästa alternativet. Men nu tar jag den ändå och hoppas på det bästa.

Har varit riktigt däckad sedan jag kom hem till Ludvika men efter ett dygn med mycket sömn, gosande med vovvarna, mammas kolakakor och en ridtur där jag blev avkastad av ungdjuret, piggnade jag äntligen till liv och jag är som vanligt pigg och fräsch igen:). Förkyldning, virus och bakterier, FUCK OFF!

Vill önska alla som ska köra öppet spår imorgon och på måndag STORT lycka till. Pussade precis Calle lycka till och hejdå. Hoppas verkligen han klarar målet under 5 timmar. Tror på dig Carl!

---

Hann med en liten visit hos min gamla bardomsbästis Lill-Emma (ja, precis, jag var Stor-Emma) på väg hem till Ludvika idag.

Helt fantastiskt det är att träffa gamla vänner. Vi hade inte setts på typ fem år (?) men ändå var ALLT som vanligt idag. Jag har skrattat så tårarna har sprutat hela eftermiddagen!

Gick igenom en hel del minnen och det här är tjejen som fick spela fotboll med grabbarna redan i första klass för hon var så tuff och duktig, varit med i utvecklingslandslaget i alla år ända tills hon skadade sig (det är ju det man gör tillslut när man lirar boll) och ridit in hästar som varit rena rama vilddjuren.

I alla fall så har vi Emmor alltid varit i stallet ihop och var vi inte i stallet så lekte vi häst. Lill-Emma rymde dessutom ffrån skolan ned till stallet (det vågade dock inte jag som snällt satt kvar i skolbänken). Och inte den normala hästleken. Nej här var det ”fälttävlansbanor” över heeeela tomten som vi kutade om och om igen. Inte sällan fick jag agera häst och Lill-Emma satt nöjt på min rygg och drev på tills jag både galloperade och hoppade hinder.  Hade jag inte henne på ryggen, satt hon i en kärra som jag dick dra. Tilläggas bör att ridspöt inte var långt borta, någon av gångerna…Hahha

AHHHH….NOSTALGI!

Ett ihärdigt rännande var det, från stallet, till simträningen, tillbaka till stallet och sedan leka lite häst på det. Det var nog där någonstans jag började bygga min grundstyrka. Inte vet jag om musklerna det fortfarande sitter i, men mycket pannben byggdes under den där ”leka-häst-tiden”. Inget TV-spelande här inte.

Borde det inte vara så för alla barn och ungdommar? Att grundstyrkan byggs i tidig ålder? De ska springa, dra, lyfta, gå, knega, baxa runt bångstyriga djur och härdas!

Nu sitter jag i Ludvika och snörvlar. Gårdagens löppass liknade mer ett skridskopass och jag tror core/styrkepasset därefter var to much för kroppen så idag känner jag mig riktigt risig och snorig igen (har nyst ungefär 379 gånger idag). Nu blir det vila och sömn, för bacillerna ska inte få ta över. HÄRDA!

---

Det blir hårt i Kalmar i år. Eva Nyström ställer upp med siktet på att vinna, dessutom en bit under 9 timmar. Det börjar bli fler och fler heta namn som kandiderar till första tre platserna. Jag börjar känna mig jäääävligt osäker. Hur ska det gå för mig? Har jag för höga mål och ambitioner? Klarar jag verkligen den hårda träningen som krävs? Kommer jag någonsin bli bra?

Kommer jag komma dit jag vill i framtiden?

---

…den är tamejtusan precis lika viktig som träningstimmarna man lägger ned.

Efter en lång hård vecka med lite sömn var jag nästan på gång att bli riktigt förkyld. OCH skadad. Knät sa ifrån, immunförsvaret sa ifrån, pulsen sa ifrån. Till och med min kloke vän och triathlet Åsa sa ifrån.

Några extra timmar sömn. En lugn helg med så mycket vila och tristess att jag knappt minns när jag hade så lite att göra och Volá! Frisk!

Jag har faktiskt tränat på som vanligt förutom det där cykelpasset i fredags kväll MEN jag har tagit det OERHÖRT lugnt mellan passen, något som jag vanligtvis har extremt svårt för. Jag har för mycket myror i brallan helt enkelt!

Nu är jag frisk och glad och har åter anlänt till idyllen Askersund (snälla Bullen hjälp mig…är det verkligen ingen som vet någon jag kan träna med här nere?).

Vilodag stod på schemat och jag har göttat runt i relaxen hela kvällen. Hotellet har oandade resurser (och inte många boende).

Jag har:

A. Solat solarium. Första gången på kanske ca 10 år. Jag bara äääälskar lukten av bränd hud efter 10 minuter i supersolarium (som pratade med mig under hela sessionen!).

B. Legat helt själv i en tiomanna bubbelpool. Ni anar inte vilka snygga ”balettben” jag kunde göra i bubblet.

C. Duschat varmare än varmast

D. Sjungit ”Du hast” i hårtorken

Jo, det är sannerligen skönt med vila ibland. Läser många bloggar just nu där vilan verkar ha kommit lite väl sent. Det snörvlas och snoras lite här och var i landet verkar det som.

Testa det du med och märk skillnad i kropp och humör!

Relax!

---

Har genomfört århundradets sämsta trainerpass på balkongen. Kontentan blev:

1. Hur fan installerar man sin kadensmätare till Garminklockan? Efter 45 min strul hoppade jag upp på cykeln och sket i den jävla mätaren.

 2. Varför kommer grannen Birgit, 85 år ut och börjar prata, prata, prata om att balkongen är felkonstruerad mitt i intervallerna? Jättesöt tant (älskar verkligen gamlingar) MEN inte när jag ska träna.

3. Det går förbannat dåligt och hastighetsmätaren visar 19 km/h trots att jag trampar så hårt jag bara kan tills jag håller på att dö.

4. Svetten fullständigt rinner av mig och det svider i ögonen, trots att jag sitter ute och nästan inte har når kläder på mig.

5. Eftersom alla förberedelser tog hundra år så är jag jättesen och två timmar trainerpass tar fortfarande två timmar, trots att man som jag är tidsoptimist. Riskerar därmed att inte hinna med fölsedasfikat med fina Lina.

6. Sambon blir superirriterad på att jag ALDRIG blir klar.

7. Blir ännu mer förbannad eftersom frukostens energi sedan länge är slut och jag får kortare och kortare stubin ju hungrigare jag blir.

Nu är passet fanimej klart iallfall, det tog bara halva dagen. Är det någon som känner igen sig eller är det jag som är så otroligt dålig på teknik, tidsplanerat och vara effektiv? Vill Gud i himlen inte att jag ska bli bra på att cykla eller vad är det frågan om?

Nu ska jag käka en semla så jag blir glad igen. Sen ska jag simma.

Höj!

Tacka vet jag simning. Färre prylar==>effektivare träning.

---

Finns det något bättre än helg, träning och att få presenter? Sitter och leker med min nya leksak som jag fått av min kära sambo, en IPad, fy fan va bra!

Mötte upp Helena och Linda för lite härlig vinterlöpning i skogen. När man springer i gott sällskap går allt så himla lätt! Jag hann ju knappt blinka innan jag var tvungen att lämna dem för att springa hemåt. Skulle nämligen bara springa 16 km och tur var nog det för jag har nåt skit i kroppen som gör att jag inte känner mig frisk. Pulsen var uppe i ringa 181 på uppvärmningsjoggningen upp till skansbron där vi skulle mötas upp= inte ok.

Kom över en rolig länk till youtube av en vän på fejjan. Haha, sjukt rolig. Man blir förundrad att man känner igen så mycket. Det finns då sannerligen för många viktigpettrar där ute som tror de vet bäst och applicerar allt de läser helt fanatiskt och tror att det ska bli bra.

http://m.youtube.com/index?desktop_uri=%2F&gl=SE#/watch?v=NPdb7ZDJKS4

Zola Budd, en riktigt cool brud som behärskade barfotalöpningen.

Någon som inte riktigt behärskar det…

---