Landade i Hammarby Sjöstad för ca 1 timme sedan. Skulle cykla trainer 90 min och köra styrka/core. Ibland blir det inte som man tänkt sig…

Sambon Calle hade dukat upp med god middag och efter den blev jag sittande här, i soffan… Obra.

Näe den här veckan har inte riktigt blivit som jag tänkt. Utryckning till Askersund och misärdagar i fält. Vad sägs om igår, startade dagen med kyla och snö som under eftermiddagen drog över i regn. På hotellet väntade löpintervaller 2*(2 km medel+1km hård) och jag valde att göra dem på löpband. Efter det var det inte så mycket kvar av dagen. Hade ju varit ok om det inte var för att det var min fölseda.

Alla grattis SMS/mail/fejjankommentare gjorde dock det hela uthärdligt och jag somnade som en stock. Bästa på dagen var att grabbarna grus hade fixat tårta till födelsedagsbarnen jag själv och David på Lisas efter simträningen. Alltså, hur jävla bra kompisar har man inte???!!! Sån jävla osis att jag inte var där bara…. Ett stort plus i kanten också att vi äntligen har blivit klassade som stammisar på Lisas Café och därmed hamnat på ”Wall Of Fame” på väggen. Här är bildbevis:

David fick blåsjobb.

Kändisar på Lisas.

Veckan har erbjudit låååånga dagar i vintrigt klimat och slitsamma träningspass på kvällen. Har dessutom sovit dåligt (med mina mått mätta, sorry alla barnföräldrar där ute men jag är som en tonåring och räknar 7 timmar som jääävligt lite). Sömnen, stressen och träningen har gjort att jag blivit riktigt risig. Snuvig, halsont och skruttig som bara den. Allt gå- och stående+ löpbandspass har gjort att jag fått ont i knät dessutom.

Gnäll gnäll gnläll, förlåt för det men jag måste bara klaga av mig lite för att rättfärdiga att jag sitter här framför datorn/TVn och käkar fredagsmysgodis och inte ute på ballen med cykeln mellan benen. Det var min hårda vecka. Tusan!

PS. Såg att Jojje bloggat om att ha coach INNAN mig. Typiskt, jag är så hopplöst efter *SUCK, ska snart bli trendig*…

PS 2 Borde man inte få bra hy av att vara ute hela dagarna och inte använda smink alls? Jag har fått tonårsakne på senaste, kan de bero på icke tonårssömn?

---

Det är dags för hård vecka i Emma Graafs liv. Träningen ska skruvas upp en aning för att stressa kroppen och belastningen ska succesivt öka tills jag är ett träningsmonster.

Men mitt arbetsliv och mitt träningsliv går inte riktigt ihop just nu. Har blivit ivägskickad till Askersund på en tuff fältvecka med avslut nästa onsdag, sedan vidare till Dalarna för fältdagar där. Idag kom vi till hotellet kl 19 och det var bara att svida om och leta upp gymmet och en testcykel och börja trampa. Man ångrar sig dock aldrig efteråt. Träna är alltid gött, efteråt. Min kollega tyckte jag var sinnesjuk när jag förklarade vad en triathlon går ut på, i synnerhet Ironman tyckte han lät bedrövligt. Men det är kul, svarade jag:).

Hård vecka, jo jag tackar ja. Jag som annars har ett ganska stillasittande jobb får en smärre chock varje gång jag kommer  ut. Pulsa i snö, isborra, släpa grejer hit och dit. Man blir trött vill jag lova. Men på ett skönt sätt. Jag älskar att vara ute i friska luften och arbeta med kroppem. Jag ska ju bli bonde när jag blir stor…

Nu blir det pang, bom, läggning i sängen för tidig uppstigning för att fira min födelsedag ute i skogarna och sedan avsluta dagen med 2 km trösklar löpning. Najs, jag längtar faktiskt:).

Sov gott!

---

Det har blivit många turer med lilla Polon de senaste helgerna. Denna helgen var jag och sur-jämten jag är sambo med upp till Östersund så att han fick vittra lite hemmamark. Riktigt skön vinterstad, Östersund, gillar den skarpt.

Blev en riktigt fin löptur på Frösön under lördagen. Strålande sol, långa backar och gnistrande snö. Underbart både för sinnet och låren:)!

Väl hemma i stugan igen var det high-life med världens sötaste och roligaste 3-åring Emma (inte jag, en annan) som har helt outtömmlig energi. Jag försökte ändå leka med henne så hon skulle bli trött…men ICKE! Till er småbarnsföräldrar OCH triathleter därute. Jag avgudar er, hur orkar ni? Sover jag fem timmar blir jag trasig och en helg med småbarn runtomkring mig gör mig livlös! Är stolt över att jag kunde sjunga hela ”Änglamarken”  utan att staka mig som godnattvisa. Emma tyckte dock den var för lång.

Söndagens trainerpass blev utbytt till skejt på fina ÖSK och jag försökte förgäves kändisspotta längdskidåkare. Inte en jävel såg jag. Men fin fina spår var det och jag fick ihop 22 km och var inte ett dugg trött i benen tyckte jag. Körde därför 5*2 min backe och helvette, den satt där den skulle! Det är jobbigt med fristilvilljag lova!

Ett simpass med Johan hanns med, trots sviktande armstyrka efter skidpasset. Kul var det iallafall och när jag sedan lämnade Östersund i den lilla Polon, var det med sorg i hjärtat. För inte är det kul att sitta i en bil i 7 timmar när man hellre vill vara ute och leka i snön.

Verkar för övrigt som de flesta har det stressigt på jobbet just nu. Inklusive jag. Ska det inte vara lugnt och skönt att arbeta i februari månad? Rönneshytta is the place to be en vecka framöver. Hör av er om ni har vägarna förbi så kanske vi kan träna ihop. Jag vet inte vart man tränar i Askersund, vet ni???? Finns tex morderna faciliteter som simhall? Löpbana?

En jättestor näsa som är ute och springer med Storsjön i bakgrunden…

En glad Emma på löptur

Fina Frösön

ÖSK

---

Befinner mig just nu i vintriga Östersund för lite vintersport och umgänge. Inledde med att glömma mobilen hemma i Stockholm när vi for i arla morgon, trots att Calle varnat mig att jag måste komma ihåg mobilen där den låg och slarvade mitt bland packning, skidor och träningsskor.

Ganska skönt ändå, att vara utan mobil. Veckan har erbjudit stress, jobb både natt och dag och träningen har fått komma ikläm lite. Börjar tycka att det är ett mysterium att vissa bara behöver sova 5 timmar per natt för att fungera. För mig funkar det inte! Trots det har jag genomfört alla pass jag ska och de har gått hyffsat.

Jag har ju fått tummen ur röven och skaffat en tränare nu. Och inte vem som helst, utan den bästa tränaren i Norden, om ni nu ska tro mig. Han heter Jens Lunekilde och jag fick tipset från min bäste vän och grymma triathlet Åsa Lundström som tränas av Jens. Jävligt framgångsrikt dessutom. Eller vad sägs om en andra plats på Challange Copenhagen och ett danskt mästerskapsguld på långdistans. Efter 2 år som aktiv!!! Flickan kunde ju inte ens simma för tre och ett halvt år sedan!

 Han har även tränat danska landslaget, Tove Wiklund, Camilla Lindhom, Michelle Vesterby, Ted Ås, Pontus Lindberg etc etc och nu lilla mig! Jag har med andra ord bra skit i ryggen och nu är det bara upp till mig att följa upp och prestera. Något jag inte ska kompromissa med en sekund!

Jag måste verkligen rekommendera ALLA som tränar på hyffad nivå, att skaffa en tränare. Det är så otroligt skönt att slippa tänka på vad man ska och inte ska.  Allt man behöver är att titta i sitt träningsschema och är det något man är osäker på finns svaret bara ett telefonsamtal/SMS eller mail bort.  

Jag tränar varken mer eller hårdare nu är tidigare (snarare tvärt om) men jag tränar smartare och syftet är nu att bygga upp och inte bryta ner kroppen.

Att vara bäst i februari månad för att sedan crasha är inget vidare. Nu ska jag och min tränare råda bot på det. Jag ska bli bäst när det gäller och jag ska försöka strunta i om det går lite sämre på träningen. Om jag inte springer förbi de jag brukar eller hänger på de fötter jag brukar i simningen eller för den delen om jag inte producerar lika mycket watt som mina konkurrenter under trainertimmarna. Nej, nu ska det finnas en tanke bakom varje minut av träning och jag litar fullständigt på min coach. Även om det till en början var svårt och jag var tvungen att lägga band på min egna vilja.

Jag vet att jag i sinom tid kommer träna både hårt och många timmar och att det kommer göra mig grym. Allt jag behöver göra är att följa schema och göra mitt bästa. Det ska jag försöka göra också.

Kära dagbok hoppas, hoppas att jag en dag kommer bli superduktig!

 

Mitt första SM. Sprint i Hallstahammar 2009.

---

Fick frågan varifrån jag kommer under söndagen på Bosön. Jag är ju från Dalametropolen Ludvika så följdfrågan blev om jag kör mountainbike.

Frågan var givetvis befogad. Ludvika anordnar nämligen en av Sveriges största mountainbikelopp genom Ludvikaskogarna (ja jag vet, cykelvasan har helt tagit över).

Loppet heter Finnmarksturen och har tidigare bestått av 12 mil tuff terräng i djupaste finnmarksskogarna. Faktiskt så går loppet delvis över de Graaf/Falk-ska ägorna. Givetvis är loppet årets happening i bygden. Hela släkten har år efter år hejjat fram Svenska eliten i Mountainbike från det ”vanliga” stället vid det tekniskt knepiga Gräftåbroa. Eller bro och bro, det är mest bara en spång över ån.

Runt 2000 kläckte min gamle morfar att det borde finnas ett skogsrå i skogarna omkring Saxen. Jajjemän, sagt och gjort. Nog skulle Norhyttan ha sitt eget skogsrå. Året därpå satt hon där, naken i skogen och vinkade på en mossbeklädd sten. Succe!

Dunder och brak, fick vara med i foldern för loppet och man blev ju lite av en rikskändis, iallfall i Ludvika. Utan att någon egentligen visste vem man var… för nog blev han förvånad, killen på Bosön, när jag berättade att Skogsrået, det var ju jag!

Har haft tankarna på att börja köra mountainbike ett flertal tillfällen. Bror David var aktiv i tidiga år i Ludvika CK och klubben sprutade ut talanger under ett par år (brosan min var ingen talang och slutade ganska snabbt). Själv fick jag följa med och titta på träningar och tävlingar och tyckte det hela var urtrist. Cykla i skogen?! Det går ju varken fort eller är det minsta trivsamt. Hoppigt, stuttigt och svårt att gasa över stenar och stubbar. Nä, det var nog inget för mig…

Senare, när jag väl började få upp intresset för cykling, var jag ju fast i skogen, vinkandes på en mossbeklädd stubbe…

Nu är jag ganska nöjd med att köra landsväg bara, men vem vet. Kanske ska jag köra det där jäkla loppet någongång.

Nu har banan i Finnmarksturen lagts om och många väljer att cykla cykelvasan istället (synd). I och med det har Skogsråt fått pension från ”jobbet” i Norhytteskogen. Och med min egen satsning krockar mina egna tävlingar med Finnmarksturen och därför har jag lagt ner. Är bara naken i skogen på fritiden när jag är hemma i Norhyttan och har man tur kan man få syn på Skogsrået där på stenen om man tar en träningstur längs gamla banan….

Här bjuder jag på några foton…vad gör man inte för att få fler läsare! Nakenchock! 

Broa

Del av hejjaklacken. Mamma, hundar och lillesyster.

 

Här sitter ho o skrämmer livet ur alla karlar som kommer till skogen, lockar med dem till fördärvet…

Å en en bit nedströms sitter Näcken och gnider på sin fiol…

---

Det är månklart, kallt, vintrigt och kärvt. Kylan gör att det bara knorrar under skorna och det är inte det minsta halt. Lämna pannlampan, pulsbandet, klockan och mobilen hemma och bara stick ut i skogen och njut. Månen lyser upp som den bästa Silvalampan.

Helt underbart!

---

Igår hade min klubb Stockholm City Triathlon testdag på Bosön. Villiga athleter fick springa coopertest och räkna ut sitt VO2max och därmed milfart respektive marathonfart, köra styrketräning, äta mat och lyssna på en tjej som varit på Hawaii och tävlat.

Jag var inte så villig. Eller jo egentligen var jag villig men min tränare sa att jag slapp göra coopertestet så jag gick upp i arla morgon och satte mig på trainern istället. När jag var på väg upp och ut på balkongen så hör jag Calle inifrån sängkammaren. Emma, du får sitta i hallen idag om du vill. Det är -18 grader ute. OJ, man tackar! Satte mig ändå i skrubben för säkerhets skull. Där luktar det ändå rök och andra otrevligheter som våra grannar släpper ut i ventilationssystemet. Bättre än rysskyla iallafall?

Lagom till Bosögänget var klara med coopertestet trillade jag in.

Körde core/styrka/stretch i en yogainspirerad klass av Marika Török. Det var ganska kul åtminstone var det väldigt nyttigt. Gillade yoga väldigt mycket förr och körde många pass i veckan. Nu är jag så stel att det knappast är någon trevlig upplevelse att utföra yoga. Och det går ju såååå långsamt allting! Jag vill att det ska gå undan! Tjoff tjoff, klart liksom. Träningsvärken idag säger dock att borde ta tag i det där med stelhet och stabilitetsträning på allvar.

Helena Lindahl höll inspirationsföreläsning och jag fick tårar i ögonen. Vilket tjej! Så jävla duktig och sen är hon både snygg och rolig också. Och dalkulla! Kan inte bli bättre. Men Hawaii…njäää. Det verkar himla drygt att köra den där tävlingen där. Har nog hellre semester på Hawaiii och tävlar i regn och kyla istället:)!.

När jag kom hem var det bara att svida om och dra på söndagssimning med obligatorisk tvagning, Usch. Ibland vill man bara inte…men väl där var det riktigt kul! Tur att man har så många sköna människor att träna och prata med!

Nattjobb på E4 en februarinatt i Stockholm , efter att man tränat skiten ur sig hela söndagen är inte att rekommendera för fryslortar. Jag klarade det men det var med nöd och näppe! Fötterna har fortfarande inte tinat! Nu ska jag ta mig en liten löprunda sedan blir det slapp hela eftermiddagen. PUH!

Alex var duktig och körde coopertest på en kropp som härdat 7000 träningsminuter i januari. Respect.

Pål berättar hur man räknar ut sin snittfart på maran.

Helena Lindahl, en cool tjej med fantastiska prestationer i bagaget.

---

Efter att ha vändit och vridit, analyserat och funderat, har jag nu fått min simsätt studerat och nedprintat på papper av Mr Swimming Himself Micke Rosén (dalmas, rumpmas och jävligt vass). Så här blev domen:

1. Slappna av i nacke och huvud

2. Jobba på greppet i catch-fasen, dvs (i mitt fall) jobba bredare och försök att vinkla upp armbågen och få tag i vattnet snabbare

3. Gliiid

Jävlar vad det ska övas vecka nio. Jag kommer bli så grym!

Har precis sagt blankt nej till AW på jobbet och sitter nu hemma och pimplar rödtjut. Mina arbetskamrater tror att jag är någon slags renlevnads människa. Det är jag alltså inte. Imorgon blir det långlöp (som jag har längtat efter att springa runt i vinterlandskapet och bara andas!), vem vill följa?

Framifrån (ner med blicken).

Från sidan (kolla in greppet).

Och för er nybörjare. Såhär ska det alltså INTE se ut. Carl ”jag-ger-fan-i-tekniken-just-nu”demonstrerar:

Vill ni göra en simanalys så kontakta Micke och det fixas på ett kick! REKOMMENDERAS!

Glad fredagsmys!

 

 

---

En oändlig trötthet har smygit sig på ju längre veckan har gått. Om man bara kunde jobba mindre, sova mer och träna hårdare…hmmm…

Efter utlovad simdejt torsdag morgon med Linafina, en racerblondin från Hedemora, kunde jag bara inte sova på natten. Var exalterad som ett litet barn på julafton och kom inte till ro. Inte alla dagar man får simma med en tjej som gjort 4:43 på 400 fritt.

När morgonen kom var jag tröttare än någonsin, men tröttast av alla var Lina som ställde in pga halsont. Typiskt. Drog iväg till Eriksdalsbadet ändå för ett tufft pass på en högre växel. Nja, växellådan hade visst gått sönder så maklig fart var den enda växeln som fanns. Inte ens med paddlor lyckades jag hålla undan för Robertsson, Marre och Olle. Resterande personer i gänget hade sedan länge bangat och gått upp och satt sig i bastun. Hade allvarliga planer på att ge upp redan efter insimmet men eftersom det var så många som klev upp kunde jag bara inte ge upp. En fika på Lisas sedan var jag pigg igen.

Men samma visa på eftermiddagen. Kändes oändligt svårt att ta sig ut och springa 3*2 km progressivt när det var -15 grader och snö. Jag ville bara dö. Så jag lade mig och sov en stund. För att dra ut på det ytterligare provade jag allt jag hade i träningsväg i garderoben. Valde löparskor omsorgsfullt, lagade lite mat (som vanligt blev det helt misslyckat). MEN tillslut var jag jag ute! Och guuuu vad härligt det var! Snö! Hej mitt vinterland, nu är jag här. Första intervallen: astma, kräkningar, slem. Andra intervallen: astma, kräkningar, slem, hög puls. Tredje intervallen: astma, kräkningar, slem, hög puls. Kom igen nu…NEJ JAG VILL HEEEEEM!

Sådär kan det vara ibland. Man är trött, seg och man tycker mest att träningen är vidrig. Brukar då tänka på om jag hade varit pigg, alert och glad om jag inte hade hållt på med triathlon. Svaret är enklet. Näj. Livet hade varit trist och jag hade förmodligen varit rastlösare än rastlösast! Träning och tävling är livet, även om det är tungt ibland.

Tror iallafall att en vilodag kommer på sin plats idag. Ska njuta sinneslöst av ett glas rött och en god bit mat:)!

Hmmm vilka ska jag ta. Saukony kinvara (snyggast), Asics Sky speed (stabila och matchar jacka och mössa), Nike Pegasus trail (bra grepp), Brooks racer (mina sprintskor)…hmmm

Provade allt i träningsgarderoben. Dagens outfit: Blev tillslut jacka från Salomon, mössa från dakine, pannband från Björn Dälie, Vintertights från Briko och en skyhelvettes många underställ för att hålla värmen.

Simning. Enda blondinen på banan.

---

Onsdag. Då är det dags för cykling. I vanliga fall brukar jag vara med på SCTs spinning men idag var det dags att damma av trainern ordentligt. Tänkte mig att det skulle bli extra tidseffektivt också.

Kom hem efter jobbet vid sex-snåret, trött och hungrig. Där möter man en grinig sambo som snabbt gör klart för mig att han inte uppskattar att jag ska cykla inne och inte ute på balkongen som jag brukar. Jag tyckte det var lite mörkt, kallt och tråkigt att hänga på balkongen. 90 minuter får jag, MAX och nu börjar hetsen.

På med kläder, rota längst ner i tvättkorgen för att hitta en sportBH som inte luktar för unket. Var är cykelskorna? Påmed musik. Nej inte deeeen låten! På med TV:n, hjärndöd serie. Perfekt. Fram med cykelfanskapet. Pumpa däck. Kedjan hoppat. Ner och götta ner sig i kedjan. Sådär. Ska bara tvätta händerna. Ååååh faaan. Varför finns så många vita saker i ett hem när kedjan min är så svart?! Torka alla grejjer med svarta fingeravtryck (Carl, det är INTE mina…:S). Varför har jag VIT styrklinda? Kedjan hoppar igen.  AMEN ååååh! Fram med dricka. Spänna fast cykeln. Är trainern trasig? Ja, äntligen är jag igång! riktigt kul också! Carl hemma igen alldeles för snabbt. Ursinning, för att jag inte var klar än. Det luktar pung och brännt gummi! Jaha, är det från mig? Måste vädra en halvtimme för att bli av med stanken, enligt Karln (som om inte han luktar pung eller?). Bara konstatera; det är bra mycket smidigare att bara gå till gymmet o cykla där ibland.

(David Näsvik har skrivit ett mycket roligare inlägg om trainerfanskapet och alla prylar som man bara ”måste” ha under tiden)

Hur som helst…

Blir sjukt stum i vaderna av cyklingen. Pål påpekade att jag cyklade med ”balettfötter”. Måste vara en idrottsskada. Här finns mycket att jobba på. Många pass kommer det att bli på den där förbaskade trainern.

Ibland önskar man att man kunde teleportera sig till Playitas bara sådär.

 

 

 

---

Glömde ju berätta vad som hände på vägen hem från skidtävlingen i Järvsö i helgen….

Så här var det.

Jag och Calle åkte i godan ro med minibilen fullproppad i skidor, svettiga skidkläder och munkstinna magar (fick fika hos pappa Håkans gamle vän i Järvsö och efter pärgröten med fläsk som bjöds efter skidtävlingen blev man skönt proppmätt och dåsig) och jag började köra för en gångs skull. Saltet på vägarna, mörkret och mötande bilar som bländade gjorde att jag inte kände mig helt säker i racerpolon. När vi kom till Gävle var jag så kissnödig och nervös att vi bara var tvungna att byta förare. Tog av, första bästa, vilket blev Gälve norra. Jahapp, hittade ingen bra stans att stanna och paniken växte i kissblåsan. Tillslut körde vi in i miljonprojektsområde nr 1, stannade på en parkering och stack iväg till var sin ände om parkeringen. Satte mig ner och GUUUUUD va skönt! Tittade upp och då ser jag en POLISBIL med två poliser som studerar mig och Calle noga. Satan! Polisen drog iväg. Vi också såsmåningom, med ny chaufför. Men vart fasen var vägen ut ur detta slumområde?! Då ser vi dom IGEN, denna gången bakom oss med blåljusen på. Jag blir såklart jättestressad. Calle hade ju inget körkort med sig.

-VI BYTER PLATS, vrålar jag jag.

-Smart, säger Calle. Svänger av och polisen kommer fram till oss.

-Jaha, körkort tack.

-Har inget, säger Calle.

-Ni kan ta mitt, säger jag.

-Är det eran bil? frågar polisen.

-Ja, säger Carl.

-Nej, säger jag, det är min pappas.

-Jaha, ja för det ser inte ut som att du är så gammal, säger polisen (pappa Håkan är 58 år fyllda). Och sen får vi åka. Tur kan man säga eftersom vi kunde ha fått dryga böter för lagbrotten:

1. Förargelseväckande beteende i form av kissning på offentlig mark

2. Inget körkort ELLER legitimation kunde uppvisas av föraren

3. När polisen åkt insåg jag att jag inte haft något bälte på mig på hela tiden, för att jag blev så nervös av farbror polisens närvaro.

Lärdom: kissa inte när poliser ser på/stanna inte i Gävle, ta med körkort och ha bilbältet på.

Igår var jag och Snygg-George hos Pål ”the master of compu-trainer” Török och trampade watt. Det var mycket jobbigt. Nästa gång ska jag se till att vara pigg och fräsch i benen och köra lite smartare än denna gång. Man kan sammanfatta det hela med att George vann kampen om bäst upplägg på det 30 minuter långa testet. Han var grymt stark!!! Jag vann klassen bästa pannben efter att nästan ha bånkat efter 5 minuter, lyckades ändå komma tillbaka och göra någotsånär i från mig. Våra cykelstilar var inte optimala och jag har mycket att jobba på. Till exempel har jag en förmåga att cykla med balettfötter dvs. jag ”pointar” vristen nedåt när jag trampar= ger ingen kraft. George hade mer jämnt pedaltramp när han bara hade en hand på styret. Snacka om sned! Kul som fasen var det iallafall och trots att de där 30 minutrarna i full fräs kändes evighetslånga så gav det en rejävl kick efteråt:)! Nu jäklar ska cyklingen förbättras!

Ett tips, gör testet! Det kommer göra dig till en mycket bättre cyklist!

Superfylld Polo ( 4 par skidor, 1 st tempocykel, 1 st förare, 1 st wonderbaumälg)

Snygg-George tränade på att kissa under cyklingen (åtminstone kunde man tro det om man tittade på pölen under cykeln efter avslutat pass)

Jag hoppas att det inte syns på skärmen hur långt efter jag är…ganska knäckande att bli varvad gång på gång…suck…

PS. Vad dålig jag är på att skriva KORTA inlägg… hoppas ni orkar läsa ändå;)

---

Vad roligt att det är ett par stycken som läser min blogg!

Har fått en hel del kommentarer kring mina förra inlägg. De flesta verkar tycka at jag är okunnig. Kanske det, men eftersom jag ändå har läst några högskolepoäng i kemi, cellbiologi, biokemi och några gymansiepoäng i fundamentala hur-funkar-kroppen-kurser så tycker jag själv att jag kan tillräckligt för att avgöra vad jag själv ska äta och inte. Och jag vill gärna bidra med en annan syn på hela kostdebatten än sidan som skriker ät-fett-och-protein-och-dra-ned-på-kolhydraterna. Jag kan också skrika högt!

Helgen har bjudit på riktigt härlig skidåkning i Järvsö. Helt fantasktiskt snölandskap där uppe. Jag och karln min lämnade stan i fredags för att köra Harsa ski marathon. Jag har insett mina begränsningar och satsade på motionsklass 21,5 km. Tyckte det räckte gott.

Starten var miserabel, jag hamnade alldeles för långt bak och fick således slå av på farten de första 6 kilometrarna, sedan lättade startfältet upp och jag kunde börja avancera. Och jävlar vad bra jag var! Jag bara högg förbi alla, i uppförsbackarna. Tyvärr hade jag sämre glid och tappade endel i utförskörningarna. Efter 3 dagars misäråkning i Orsa över nyår bestämde jag mig för att skippa vallningen helt och köra med ”turisttejp”, som Carl kallar det. Bästa jag gjort, det funkar skitbra. Jag kände mig som värsta proffset och körde förbi varenda skidåkare med kvinnligt kön framför mig. Började faktiskt tro att jag låg etta i min klass och krafterna från den tron gjorde att jag kunde kötta på utav bara helsike sista 2 kilometrarna. Kom i mål helt skakis men superglad!

Jag kom såklart inte etta utan sjua. Sjua i motionsklassen 21,5 km. Ja, ni fattar, jag är inte  så bra som jag ett tag trodde under loppet…Skit också!

Calle körde riktigt bra! 19 plats blev det med en riktigt stark kropp (för en gångs skull;)).  Läs resultaten här.

Kul var det iallafall! Rekommenderar er att åka till Harsa och köra skidor om ni får tillfälle. Den klassiska åkningnen är faktiskt ett bra komplement till löpningen och skejt funkar bra istället för cykling. Det blir ungefär samma muskler (om man inte bara stakar hela vägen alltså) och jäkligt bra träning för hjärta-lungor.

Vaknade i morse av att kroppen var sur och tvär. Steg ändå upp i arla morgon och cyklade till stan med syriga ben för att göra simanalys med Micke Rosen på Centralbadet. Mer om simanalysen och utvärderingen i ett annat inlägg.

Efter det har det inte blivit många knop gjorda. Det får bli sova och vila resten av dagen för i morgon börjar allvaret! Nytt träningsschema, ny tränare!!!

Me and my awsome Peltonen

Gänghäng efter simanalysen med Rickard, Dag, Johanna och Filip:)

Master Mike lär oss simma. Rickard var rädd för vilken dom han skulle få (men det gick bra, det såg skitbra ut;))

---