Bosösöndag

Efter att ha vändit och vridit, analyserat och funderat, har jag nu fått min simsätt studerat och nedprintat på papper av Mr Swimming Himself Micke Rosén (dalmas, rumpmas och jävligt vass). Så här blev domen:

1. Slappna av i nacke och huvud

2. Jobba på greppet i catch-fasen, dvs (i mitt fall) jobba bredare och försök att vinkla upp armbågen och få tag i vattnet snabbare

3. Gliiid

Jävlar vad det ska övas vecka nio. Jag kommer bli så grym!

Har precis sagt blankt nej till AW på jobbet och sitter nu hemma och pimplar rödtjut. Mina arbetskamrater tror att jag är någon slags renlevnads människa. Det är jag alltså inte. Imorgon blir det långlöp (som jag har längtat efter att springa runt i vinterlandskapet och bara andas!), vem vill följa?

Framifrån (ner med blicken).

Från sidan (kolla in greppet).

Och för er nybörjare. Såhär ska det alltså INTE se ut. Carl ”jag-ger-fan-i-tekniken-just-nu”demonstrerar:

Vill ni göra en simanalys så kontakta Micke och det fixas på ett kick! REKOMMENDERAS!

Glad fredagsmys!

 

 

---

En oändlig trötthet har smygit sig på ju längre veckan har gått. Om man bara kunde jobba mindre, sova mer och träna hårdare…hmmm…

Efter utlovad simdejt torsdag morgon med Linafina, en racerblondin från Hedemora, kunde jag bara inte sova på natten. Var exalterad som ett litet barn på julafton och kom inte till ro. Inte alla dagar man får simma med en tjej som gjort 4:43 på 400 fritt.

När morgonen kom var jag tröttare än någonsin, men tröttast av alla var Lina som ställde in pga halsont. Typiskt. Drog iväg till Eriksdalsbadet ändå för ett tufft pass på en högre växel. Nja, växellådan hade visst gått sönder så maklig fart var den enda växeln som fanns. Inte ens med paddlor lyckades jag hålla undan för Robertsson, Marre och Olle. Resterande personer i gänget hade sedan länge bangat och gått upp och satt sig i bastun. Hade allvarliga planer på att ge upp redan efter insimmet men eftersom det var så många som klev upp kunde jag bara inte ge upp. En fika på Lisas sedan var jag pigg igen.

Men samma visa på eftermiddagen. Kändes oändligt svårt att ta sig ut och springa 3*2 km progressivt när det var -15 grader och snö. Jag ville bara dö. Så jag lade mig och sov en stund. För att dra ut på det ytterligare provade jag allt jag hade i träningsväg i garderoben. Valde löparskor omsorgsfullt, lagade lite mat (som vanligt blev det helt misslyckat). MEN tillslut var jag jag ute! Och guuuu vad härligt det var! Snö! Hej mitt vinterland, nu är jag här. Första intervallen: astma, kräkningar, slem. Andra intervallen: astma, kräkningar, slem, hög puls. Tredje intervallen: astma, kräkningar, slem, hög puls. Kom igen nu…NEJ JAG VILL HEEEEEM!

Sådär kan det vara ibland. Man är trött, seg och man tycker mest att träningen är vidrig. Brukar då tänka på om jag hade varit pigg, alert och glad om jag inte hade hållt på med triathlon. Svaret är enklet. Näj. Livet hade varit trist och jag hade förmodligen varit rastlösare än rastlösast! Träning och tävling är livet, även om det är tungt ibland.

Tror iallafall att en vilodag kommer på sin plats idag. Ska njuta sinneslöst av ett glas rött och en god bit mat:)!

Hmmm vilka ska jag ta. Saukony kinvara (snyggast), Asics Sky speed (stabila och matchar jacka och mössa), Nike Pegasus trail (bra grepp), Brooks racer (mina sprintskor)…hmmm

Provade allt i träningsgarderoben. Dagens outfit: Blev tillslut jacka från Salomon, mössa från dakine, pannband från Björn Dälie, Vintertights från Briko och en skyhelvettes många underställ för att hålla värmen.

Simning. Enda blondinen på banan.

---

Onsdag. Då är det dags för cykling. I vanliga fall brukar jag vara med på SCTs spinning men idag var det dags att damma av trainern ordentligt. Tänkte mig att det skulle bli extra tidseffektivt också.

Kom hem efter jobbet vid sex-snåret, trött och hungrig. Där möter man en grinig sambo som snabbt gör klart för mig att han inte uppskattar att jag ska cykla inne och inte ute på balkongen som jag brukar. Jag tyckte det var lite mörkt, kallt och tråkigt att hänga på balkongen. 90 minuter får jag, MAX och nu börjar hetsen.

På med kläder, rota längst ner i tvättkorgen för att hitta en sportBH som inte luktar för unket. Var är cykelskorna? Påmed musik. Nej inte deeeen låten! På med TV:n, hjärndöd serie. Perfekt. Fram med cykelfanskapet. Pumpa däck. Kedjan hoppat. Ner och götta ner sig i kedjan. Sådär. Ska bara tvätta händerna. Ååååh faaan. Varför finns så många vita saker i ett hem när kedjan min är så svart?! Torka alla grejjer med svarta fingeravtryck (Carl, det är INTE mina…:S). Varför har jag VIT styrklinda? Kedjan hoppar igen.  AMEN ååååh! Fram med dricka. Spänna fast cykeln. Är trainern trasig? Ja, äntligen är jag igång! riktigt kul också! Carl hemma igen alldeles för snabbt. Ursinning, för att jag inte var klar än. Det luktar pung och brännt gummi! Jaha, är det från mig? Måste vädra en halvtimme för att bli av med stanken, enligt Karln (som om inte han luktar pung eller?). Bara konstatera; det är bra mycket smidigare att bara gå till gymmet o cykla där ibland.

(David Näsvik har skrivit ett mycket roligare inlägg om trainerfanskapet och alla prylar som man bara ”måste” ha under tiden)

Hur som helst…

Blir sjukt stum i vaderna av cyklingen. Pål påpekade att jag cyklade med ”balettfötter”. Måste vara en idrottsskada. Här finns mycket att jobba på. Många pass kommer det att bli på den där förbaskade trainern.

Ibland önskar man att man kunde teleportera sig till Playitas bara sådär.

 

 

 

---

Glömde ju berätta vad som hände på vägen hem från skidtävlingen i Järvsö i helgen….

Så här var det.

Jag och Calle åkte i godan ro med minibilen fullproppad i skidor, svettiga skidkläder och munkstinna magar (fick fika hos pappa Håkans gamle vän i Järvsö och efter pärgröten med fläsk som bjöds efter skidtävlingen blev man skönt proppmätt och dåsig) och jag började köra för en gångs skull. Saltet på vägarna, mörkret och mötande bilar som bländade gjorde att jag inte kände mig helt säker i racerpolon. När vi kom till Gävle var jag så kissnödig och nervös att vi bara var tvungna att byta förare. Tog av, första bästa, vilket blev Gälve norra. Jahapp, hittade ingen bra stans att stanna och paniken växte i kissblåsan. Tillslut körde vi in i miljonprojektsområde nr 1, stannade på en parkering och stack iväg till var sin ände om parkeringen. Satte mig ner och GUUUUUD va skönt! Tittade upp och då ser jag en POLISBIL med två poliser som studerar mig och Calle noga. Satan! Polisen drog iväg. Vi också såsmåningom, med ny chaufför. Men vart fasen var vägen ut ur detta slumområde?! Då ser vi dom IGEN, denna gången bakom oss med blåljusen på. Jag blir såklart jättestressad. Calle hade ju inget körkort med sig.

-VI BYTER PLATS, vrålar jag jag.

-Smart, säger Calle. Svänger av och polisen kommer fram till oss.

-Jaha, körkort tack.

-Har inget, säger Calle.

-Ni kan ta mitt, säger jag.

-Är det eran bil? frågar polisen.

-Ja, säger Carl.

-Nej, säger jag, det är min pappas.

-Jaha, ja för det ser inte ut som att du är så gammal, säger polisen (pappa Håkan är 58 år fyllda). Och sen får vi åka. Tur kan man säga eftersom vi kunde ha fått dryga böter för lagbrotten:

1. Förargelseväckande beteende i form av kissning på offentlig mark

2. Inget körkort ELLER legitimation kunde uppvisas av föraren

3. När polisen åkt insåg jag att jag inte haft något bälte på mig på hela tiden, för att jag blev så nervös av farbror polisens närvaro.

Lärdom: kissa inte när poliser ser på/stanna inte i Gävle, ta med körkort och ha bilbältet på.

Igår var jag och Snygg-George hos Pål ”the master of compu-trainer” Török och trampade watt. Det var mycket jobbigt. Nästa gång ska jag se till att vara pigg och fräsch i benen och köra lite smartare än denna gång. Man kan sammanfatta det hela med att George vann kampen om bäst upplägg på det 30 minuter långa testet. Han var grymt stark!!! Jag vann klassen bästa pannben efter att nästan ha bånkat efter 5 minuter, lyckades ändå komma tillbaka och göra någotsånär i från mig. Våra cykelstilar var inte optimala och jag har mycket att jobba på. Till exempel har jag en förmåga att cykla med balettfötter dvs. jag ”pointar” vristen nedåt när jag trampar= ger ingen kraft. George hade mer jämnt pedaltramp när han bara hade en hand på styret. Snacka om sned! Kul som fasen var det iallafall och trots att de där 30 minutrarna i full fräs kändes evighetslånga så gav det en rejävl kick efteråt:)! Nu jäklar ska cyklingen förbättras!

Ett tips, gör testet! Det kommer göra dig till en mycket bättre cyklist!

Superfylld Polo ( 4 par skidor, 1 st tempocykel, 1 st förare, 1 st wonderbaumälg)

Snygg-George tränade på att kissa under cyklingen (åtminstone kunde man tro det om man tittade på pölen under cykeln efter avslutat pass)

Jag hoppas att det inte syns på skärmen hur långt efter jag är…ganska knäckande att bli varvad gång på gång…suck…

PS. Vad dålig jag är på att skriva KORTA inlägg… hoppas ni orkar läsa ändå;)

---

Vad roligt att det är ett par stycken som läser min blogg!

Har fått en hel del kommentarer kring mina förra inlägg. De flesta verkar tycka at jag är okunnig. Kanske det, men eftersom jag ändå har läst några högskolepoäng i kemi, cellbiologi, biokemi och några gymansiepoäng i fundamentala hur-funkar-kroppen-kurser så tycker jag själv att jag kan tillräckligt för att avgöra vad jag själv ska äta och inte. Och jag vill gärna bidra med en annan syn på hela kostdebatten än sidan som skriker ät-fett-och-protein-och-dra-ned-på-kolhydraterna. Jag kan också skrika högt!

Helgen har bjudit på riktigt härlig skidåkning i Järvsö. Helt fantasktiskt snölandskap där uppe. Jag och karln min lämnade stan i fredags för att köra Harsa ski marathon. Jag har insett mina begränsningar och satsade på motionsklass 21,5 km. Tyckte det räckte gott.

Starten var miserabel, jag hamnade alldeles för långt bak och fick således slå av på farten de första 6 kilometrarna, sedan lättade startfältet upp och jag kunde börja avancera. Och jävlar vad bra jag var! Jag bara högg förbi alla, i uppförsbackarna. Tyvärr hade jag sämre glid och tappade endel i utförskörningarna. Efter 3 dagars misäråkning i Orsa över nyår bestämde jag mig för att skippa vallningen helt och köra med ”turisttejp”, som Carl kallar det. Bästa jag gjort, det funkar skitbra. Jag kände mig som värsta proffset och körde förbi varenda skidåkare med kvinnligt kön framför mig. Började faktiskt tro att jag låg etta i min klass och krafterna från den tron gjorde att jag kunde kötta på utav bara helsike sista 2 kilometrarna. Kom i mål helt skakis men superglad!

Jag kom såklart inte etta utan sjua. Sjua i motionsklassen 21,5 km. Ja, ni fattar, jag är inte  så bra som jag ett tag trodde under loppet…Skit också!

Calle körde riktigt bra! 19 plats blev det med en riktigt stark kropp (för en gångs skull;)).  Läs resultaten här.

Kul var det iallafall! Rekommenderar er att åka till Harsa och köra skidor om ni får tillfälle. Den klassiska åkningnen är faktiskt ett bra komplement till löpningen och skejt funkar bra istället för cykling. Det blir ungefär samma muskler (om man inte bara stakar hela vägen alltså) och jäkligt bra träning för hjärta-lungor.

Vaknade i morse av att kroppen var sur och tvär. Steg ändå upp i arla morgon och cyklade till stan med syriga ben för att göra simanalys med Micke Rosen på Centralbadet. Mer om simanalysen och utvärderingen i ett annat inlägg.

Efter det har det inte blivit många knop gjorda. Det får bli sova och vila resten av dagen för i morgon börjar allvaret! Nytt träningsschema, ny tränare!!!

Me and my awsome Peltonen

Gänghäng efter simanalysen med Rickard, Dag, Johanna och Filip:)

Master Mike lär oss simma. Rickard var rädd för vilken dom han skulle få (men det gick bra, det såg skitbra ut;))

---