Första långpasset på en evighet!

Min löpning liknar en sinuskurva just nu. Det går uppkom en sol och ner som en pannkaka. Ena veckan går det hur bra som helst, för att nästa vecka totalt fallera med ett knä som blir stelt, svullet och begränsar rörligheten. Då får jag backa och börja om. Det verkar som att benen och kroppen kan hantera upp till 3-4 mil i veckan (precis som under graviditeten, men över det så fallerar allt. Jag kan springa 10 km hyfsat bra men blir distansen lite längre så får jag ont efteråt och måste pausa ett par dagar. Varannan dag går bra att springa men blir det varje dag får jag ont. Jobbar med att återfå spänsten i steget men det går segt. Det var helt ärligt flera veckor sedan jag körde någon slags intervaller och på nåt vis känns det himla skönt att bara strunta i det och istället fokusera på NJUTA av träningen i de här coronatiderna. Det är ju ändå inga lopp! Jag springer en hel del med löpvagn och löpstilen blir lite speciell, speciellt nu när Erik börjar bli lite tyngre. Har ni något tips därute för att löpningen med vagn ska bli så bra som möjligt. Är det någon muskelgrupp som behöver stärkas/rehabas mer pga att jag springer med löpvagn? Jag gissar baksida lår och rumpa men vad har ni mammor och pappor där ute för erfarenhet?

Jag var anmäld till Stockholm maraton och halvmaraton men det blir ju inställt nu så jag måste hitta något annat mål. Virtuella lopp lockar tyvärr inte. Jag kör hellre ett litet lopp med träningskaraktär med max 50 deltagare. För att få känna det där tävlingsmomentet!

Vi var i Åre och Östersund på semester och hälsade på Simons familj. Samtidigt kördes det då fjällmara och jag blev rätt sugen på att testa det nästa år. Är det något jag är bra på så är det ju att harva på länge på trötta ben. (Även om jag just nu är rätt nöjd med kortare pass). Vi hade en helt fantastisk vecka med mycket hjälp av farmor och farfar till Erik som agerade barnvakt så att vi fick vår dagliga dos av snorsport tillsammans=LYX!

Det har blivit en hel hög med pass där vi transportsportat oss när vi reser. Det går till så att en tar bebisen, packning och bil medan den andra får cykla, simma eller löpa sig fram en sträcka på vägen. Med lite matsäck och ställen att bada på är det ett perfekt sätt att resa. Allt blir så mycket roligare när man får sporta lite under bilfärden. Ett tips för er som svemestrar eller hemestrar!

Glad mamma, springandes till ett utflyktsmål medan simon och erik tog bilen.

Glad mamma 2, cyklandes mot Östersund för en veckas semester.

Vi har nu testat vagn och mtb så att lillen kan åka med på cykeltur. Han älskar det! Han sitter och kollar och leker med sina saker och tittar upp med ett leende när man öppnar vagnen. Eller så somnar han gott. Är så glad och tacksam att han gillar att sitta i den vagnen och det är klart det bästa köpet vi gjort. Köpte en begagnad med några år på nacken men fungerar hur bra som helst ändå. Allt behöver inte vara nytt hela tiden.

Inne i vagnen har han lite roliga leksaker, skydd från regn, vind och sol och såklart från insekter. Vi premiärade en kort tur och kunde konstatera att grusväg blir för skakigt och det är bäst att hålla sig på slät asfalt. Med lite backar får även mamman och pappan lite träning men vi höll oss på relativt flack bana. Vilken frihetskänsla! Hela familjen tillsammans på cykel! Gissa om det kommer bli många fikarundor i sommar!?

Vi kör med en sportvagn från Thule och mtb. I vagnen har vi en infant-sling och själva vagnen fjädrar även den. Så snart han växer ur infant-slingen och får lite större huvud kan vi koppla på vanlig racerhoj och på med en hjälm.

Saker vi nojat över är just hjälm. Å ena sidan borde han ha hjälm när vi har det, å andra sidan sitter han i en slags störtbåge i själva vagnen så det borde vara safe. Vi har läst på lite på forum och åsikterna verkar gå isär lite angående att cykla med infant slingen. I USA verkar det inte rekommenderas medan det i EU är ok. Vi resonerar att den borde vara ok att cykla men i lugnt tempo. Infant-söungen tar en del av vibrationerna och stötarna samt att fjädringen i vagnen dämpar. Vår lille är dessutom rätt stabil i överkropp och nacke för att vara 3,5 månader. Skulle inte göra samma riskbedömning med en nyfödd(are). Lugn cykling med mig cyklande bakom eller på sidan känns som en säker aktivitet tillsammans!

Ibland blir det för mycket av det man älskar. Jag har sprungit sönder knät. Det är så dumt egentligen, för jag vet så väl hur en upptrappning ska ske och vad som är ”lagom” belastning efter ett uppehåll. Ändå, sitter jag nu med ett slitet knä där jag har svårt att böja benet utan att det smärtar. Det gör egentligen ont i hela vänster sida så det är ganska talande vad det rör sig om. Har ont i ländrygg, säte, hamstrings, lår och fotblad. Men knät är såklart det som är mest påtagligt eftersom jag inte kan börja benet. Har varit till Access Rehab som ordinerat vila. Slemsäckar, senfästen och ledband är klart irriterade men det kommer bli bra med vila och lite specifik rehabstyrka.

När jag blickar tillbaka är det inte undra på att jag fått ont. Veckan innan stadsloppsveckan sprang jag varenda dag och totalt 56 km den veckan. Det är en ökning på över 60% från föregående vecka. En okej upptrappning brukar man säga är 10% per vecka. Och det VET jag ju så väl! Kan inte skylla det på något annat än mig själv. Två veckor vila resulterade det här i. Och hade jag vilat när besvären började komma hade jag nog kunnat balansera smärtan. Istället körde jag virtuella stadsloppets 10 km och låtsades som ingenting. Dum som man är.

Någon som också sprungit för mycket och känner igen sig?

Men nu ska jag igång så smått igen. Sakta men säkert. Och tillbaka till rutinen med bålstyrka varje dag.

Har dessutom tagit beslutet att jag måste sluta fika med fikabröd, eller åtminstone sluta fika med fikabröd varje dag (ibland två ggr). Det räcker ju med en gång i veckan. Blir ju inte ens njutbart om man fikar hela tiden. Det börjar sätta sina spår med allt fikade,  så att säga! Men som ni vet är ju kaffe och fika lika i Ludvika så kaffeintaget tänker jag fortsätta med!

Nu kör vi!

Jag deltog i Ludvika Stadsloppsvecka som i år arrangerades virtuellt pga pågående Coronapandemi. Det fanns tre sträckor att välja på: 6,10,21 km och jag var egentligen sugen på alla tre. Det var superlätt att anmäla sig och banan start/mål-område var uppsatt i en hel vecka så att man kunde springa hur många lopp och när man ville.

Jag hade föga förväntningar på att kunna springa Stadsloppet överhuvudtaget med tanke på förlossning och tiden efter. Kändes så långt bort för några veckor sedan. Men sedan hörde Elin av sig och skulle springa med barnvagn och jag blev rejält taggad! Här skulle springa och helst alla lopp!

Sagt och gjort, i början av veckan drämde vi av stadsloppets 10 km, båda med löpvagn och bebisar och det kändes oväntat lätt. Med några tekniska stopp fick vi ändå tiden 55:59 och ett snitt på 5:32 min/km. Bebisarna satt och jollrade mest hela tiden och vi hade bästa tänkbara väder. Med utelunch tsm vid Väsmans strand blev det en riktigt fin förmiddag.