Första halvmaran
Blogg

Första halvmaran


Jag tuggar på med mina pass. Det känns alltid motiverande att sticka ut och springa, även om jag inte har något mål i sikte just nu. Löpningen ger ett skönt break i vardagen och det är verkligt balsam för själen. Löpning är ju dessutom det som går att utföra som vanligt i dessa tider. Grupplöpningen undantaget.

Den här hösten går nog till historien som den gråaste, tristaste och mörkaste NÅGONSIN. Det är inte rent vädermässigt såklart. Coronapandemin har gjort sitt och gjort det rätt ensamt stundtals. Men framförallt har det varit jobbigt i höst rent mentalt. Vi har, sedan i maj dragits med en vattenskada i vårt hus och vi har sedan juni månad inte kunnat bo i huset. Vi har flyttat runt till stugor på gården och lagom till att det började bli kallare klimat fick vi låna grannens hus. Det har varit guld värt och vi är evigt tacksamma för att ha väldens bästa grannar.

Där har vi nästan kunnat leva ett normalt liv! Men det så kallade ”bygget” nere i vårt hus har varit sjukt påfrestande. Det har varit många arga samtal, mail och sms för att få arbetet att gå framåt och det som har utförts har varit slarvigt och rent sagt dåligt. Inte allt såklart men i det stora hela fruktansvärt kasst utfört av både försäkringsbolag och byggfirma som åtog sig jobbet. Har i dagarna städat av de sista skräpet  snusprillorna som låg slängda ute på vår uppfart. Nu är vi i alla fall på plats i vårt hus och jag kan andas ut då bebisen både kryper, står och är bra att pilla på saker och knappar så man är livrädd att han eller saker ska gå sönder. Vi saknar ”gym/wattbike/springvagnförvarings-källaren” nåt så in i bängen. Måste bygga ett varmbonat garage med gym!

Men så på den mörkaste dagen på hela året så drämde jag av en halvmara, bara sådär. Farten låg runt 5:30 min/km så det är ju inget märkvärdigt i den bemärkelsen men känslan var god och kroppen!

 

 


Nr 3 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Test! Vårens bästa löparskor. 23 nya modeller – hitta rätt sko för dig
  • Löpträningen som gav Guld  i skridsko-VM. Möt Nils Van Der Poel
  • Världens bästa träningspass
  • Kriget mot skavsåren – och hur vi kan vinna det
  • Därför skyddar löpning mot depression
  • 3 sätt att bli snabbare
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Första långpasset på en evighet!
Blogg

Första långpasset på en evighet!


Förra helgen hände det!

Efter ett år av längtan tillbaka till långpassen i löpskorna så drog jag plåstret: 18,4 km och allt kändes lätt som en plätt! Varför hade jag inte kört längre pass tidigare? Nåväl, jag har inte haft någon stress att komma ”tillbaka”, för det har egentligen inte funnits något att komma tillbaka till. Coronapandemin har slagit ut all förhoppning att göra någon comeback både i år och nästa år så jag får se de här passen som en framgång istället. Distans är det jag tycker allra mest om i träningsväg. Det kanske låter konstigt, men det där nötandet ger mig verkligen lyckohormoner. 18 km är kanske inget i marathonsammanhang, men det är en bra början på att bygga upp långpassen till längden de hade i fornstora dagar.

Jag tränar på lust och vad som funkar praktiskt (när man har en liten bebis) just nu, och med det kommer man tydligen långt på. Mina pass är varken långa eller går snabbt men ändå har de gett en otroligt bra grundform. Nästan alla pass genomförs med löpvagnen där Erik följer med och jag känner mig stark.

Jag har sprungit två terränglopp på 16 km i höst och bägge loppen kändes över förväntan. Det första var Tommy Janssons påfund Alp De Bispberg och ägde rum i september månad. Det var ett terränglopp som gick längs Solvarboravinen, genom Säterdalen och med en rejäl stigning upp till Bispbergs klack som var en fantastisk upplevelse och välarrangerat lopp. Jag var nervös innan att jag inte skulle ta mig i mål men löpningen gick enkelt och smärtfritt. Askul! En vecka senare körde jag Nåjdejoggen 16 km på hemmaplan och det loppet är lite flackar men fortfarande en utmanande bana på stig och grusväg. Och det gick undan! Kunde hålla 4:30 min/km och det kändes lätt hela vägen. En seger för mig!

Nu bygger jag vidare på löpformen med backintervaller och bygger en bas med långpass. Någonstans därframme hägrar Stockholm Marathon 2021 som jag har anmält mig till. Jag hoppas innerligt att pandemin är över och att vi får springa tillsammans i riktiga löptävlingar. Hur som helst är det en bra målbild att springa på Stockholms gator nästa sommar nu när vädret är piss och mörkret är här.

Alp de Bispberg målgång

På toppen av vackra Alp de Bispberg

Många kilometer har det blivit med Erik i löparvagnen

Första längre långpasset!

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Sommarspring
Blogg

Sommarspring


Min löpning liknar en sinuskurva just nu. Det går uppkom en sol och ner som en pannkaka. Ena veckan går det hur bra som helst, för att nästa vecka totalt fallera med ett knä som blir stelt, svullet och begränsar rörligheten. Då får jag backa och börja om. Det verkar som att benen och kroppen kan hantera upp till 3-4 mil i veckan (precis som under graviditeten, men över det så fallerar allt. Jag kan springa 10 km hyfsat bra men blir distansen lite längre så får jag ont efteråt och måste pausa ett par dagar. Varannan dag går bra att springa men blir det varje dag får jag ont. Jobbar med att återfå spänsten i steget men det går segt. Det var helt ärligt flera veckor sedan jag körde någon slags intervaller och på nåt vis känns det himla skönt att bara strunta i det och istället fokusera på NJUTA av träningen i de här coronatiderna. Det är ju ändå inga lopp! Jag springer en hel del med löpvagn och löpstilen blir lite speciell, speciellt nu när Erik börjar bli lite tyngre. Har ni något tips därute för att löpningen med vagn ska bli så bra som möjligt. Är det någon muskelgrupp som behöver stärkas/rehabas mer pga att jag springer med löpvagn? Jag gissar baksida lår och rumpa men vad har ni mammor och pappor där ute för erfarenhet?

Jag var anmäld till Stockholm maraton och halvmaraton men det blir ju inställt nu så jag måste hitta något annat mål. Virtuella lopp lockar tyvärr inte. Jag kör hellre ett litet lopp med träningskaraktär med max 50 deltagare. För att få känna det där tävlingsmomentet!

Vi var i Åre och Östersund på semester och hälsade på Simons familj. Samtidigt kördes det då fjällmara och jag blev rätt sugen på att testa det nästa år. Är det något jag är bra på så är det ju att harva på länge på trötta ben. (Även om jag just nu är rätt nöjd med kortare pass). Vi hade en helt fantastisk vecka med mycket hjälp av farmor och farfar till Erik som agerade barnvakt så att vi fick vår dagliga dos av snorsport tillsammans=LYX!

Det har blivit en hel hög med pass där vi transportsportat oss när vi reser. Det går till så att en tar bebisen, packning och bil medan den andra får cykla, simma eller löpa sig fram en sträcka på vägen. Med lite matsäck och ställen att bada på är det ett perfekt sätt att resa. Allt blir så mycket roligare när man får sporta lite under bilfärden. Ett tips för er som svemestrar eller hemestrar!

Glad mamma, springandes till ett utflyktsmål medan simon och erik tog bilen.

Glad mamma 2, cyklandes mot Östersund för en veckas semester.

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Mammakroppen


Så var det det där med hur kroppen förändrats. Mammakroppen. Jag hade inte kunnat ana att kroppen plötsligt skulle åldras 20 år på bara några veckor. Men då känns det. Under graviditeten kände jag mig stark. Likaså direkt efter förlossningen, även om saker och ting gjorde ont. Men nu. Aj och oj.

Jag har lyckats träna sönder mitt knä fullständigt men börjar nu få rätsida på det. Balansen i kroppen är inte riktigt samma känner jag. Rumpmuskler saknas, baksida lår gnäller, ländryggen är sliten av allt bärande och ammande i konstiga positioner. Lägg därtill att magen inte längre är lika stabil och numer är lite sladdrig samt att jag helt plötsligt har stora bröst!?!?! Inte undra på att belastningen blir lite skev. Att huden ett par storlekar för stor gör mindre för träningen men är kanske inte så vackert. Någon så till mig att det tar minst lika lång tid att återställa kroppen som det tar att vara gravid, dvs 9 månader. Det låter bedrövligt länge, men det är bara att acceptera och försöka bygga upp igen.

Efter några veckor med slarv och utebliven bålstyrketräning och prehab så är jag nu starkt på gång igen. Kollade upp kroppen på Access Rehab igen och nu är saker och ting (läs: knä, hamstrings, säte och hålfötter) på väg att bli helt återställt. Springer igen, men begränsar mig till varannan dag och stegrar lite långsammare ( det är så sjukt tråkigt!!!!). Jag har också köpt en olympisk skivstång så nu ska jag köra hårt med knäböj, marklyft, sumolyft och allt annat skoj man kan göra med en skivstång. Hemmagymmet är alltid öppet så nu finns inga undanflykter!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Familjefys!
Blogg

Familjefys!


Vi har nu testat vagn och mtb så att lillen kan åka med på cykeltur. Han älskar det! Han sitter och kollar och leker med sina saker och tittar upp med ett leende när man öppnar vagnen. Eller så somnar han gott. Är så glad och tacksam att han gillar att sitta i den vagnen och det är klart det bästa köpet vi gjort. Köpte en begagnad med några år på nacken men fungerar hur bra som helst ändå. Allt behöver inte vara nytt hela tiden.

Inne i vagnen har han lite roliga leksaker, skydd från regn, vind och sol och såklart från insekter. Vi premiärade en kort tur och kunde konstatera att grusväg blir för skakigt och det är bäst att hålla sig på slät asfalt. Med lite backar får även mamman och pappan lite träning men vi höll oss på relativt flack bana. Vilken frihetskänsla! Hela familjen tillsammans på cykel! Gissa om det kommer bli många fikarundor i sommar!?

Vi kör med en sportvagn från Thule och mtb. I vagnen har vi en infant-sling och själva vagnen fjädrar även den. Så snart han växer ur infant-slingen och får lite större huvud kan vi koppla på vanlig racerhoj och på med en hjälm.

Saker vi nojat över är just hjälm. Å ena sidan borde han ha hjälm när vi har det, å andra sidan sitter han i en slags störtbåge i själva vagnen så det borde vara safe. Vi har läst på lite på forum och åsikterna verkar gå isär lite angående att cykla med infant slingen. I USA verkar det inte rekommenderas medan det i EU är ok. Vi resonerar att den borde vara ok att cykla men i lugnt tempo. Infant-söungen tar en del av vibrationerna och stötarna samt att fjädringen i vagnen dämpar. Vår lille är dessutom rätt stabil i överkropp och nacke för att vara 3,5 månader. Skulle inte göra samma riskbedömning med en nyfödd(are). Lugn cykling med mig cyklande bakom eller på sidan känns som en säker aktivitet tillsammans!

 

Njutcykling
”Alla ska med”


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Slitna ben och lugnare tempo
Blogg

Slitna ben och lugnare tempo


Ibland blir det för mycket av det man älskar. Jag har sprungit sönder knät. Det är så dumt egentligen, för jag vet så väl hur en upptrappning ska ske och vad som är ”lagom” belastning efter ett uppehåll. Ändå, sitter jag nu med ett slitet knä där jag har svårt att böja benet utan att det smärtar. Det gör egentligen ont i hela vänster sida så det är ganska talande vad det rör sig om. Har ont i ländrygg, säte, hamstrings, lår och fotblad. Men knät är såklart det som är mest påtagligt eftersom jag inte kan börja benet. Har varit till Access Rehab som ordinerat vila. Slemsäckar, senfästen och ledband är klart irriterade men det kommer bli bra med vila och lite specifik rehabstyrka.

När jag blickar tillbaka är det inte undra på att jag fått ont. Veckan innan stadsloppsveckan sprang jag varenda dag och totalt 56 km den veckan. Det är en ökning på över 60% från föregående vecka. En okej upptrappning brukar man säga är 10% per vecka. Och det VET jag ju så väl! Kan inte skylla det på något annat än mig själv. Två veckor vila resulterade det här i. Och hade jag vilat när besvären började komma hade jag nog kunnat balansera smärtan. Istället körde jag virtuella stadsloppets 10 km och låtsades som ingenting. Dum som man är.

Någon som också sprungit för mycket och känner igen sig?

Men nu ska jag igång så smått igen. Sakta men säkert. Och tillbaka till rutinen med bålstyrka varje dag.

Har dessutom tagit beslutet att jag måste sluta fika med fikabröd, eller åtminstone sluta fika med fikabröd varje dag (ibland två ggr). Det räcker ju med en gång i veckan. Blir ju inte ens njutbart om man fikar hela tiden. Det börjar sätta sina spår med allt fikade,  så att säga! Men som ni vet är ju kaffe och fika lika i Ludvika så kaffeintaget tänker jag fortsätta med!

Nu kör vi!

Foto: Kilian Kreb


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*