Vem vill lära mig att cykla?

Finns det något bättre än helg, träning och att få presenter? Sitter och leker med min nya leksak som jag fått av min kära sambo, en IPad, fy fan va bra!

Mötte upp Helena och Linda för lite härlig vinterlöpning i skogen. När man springer i gott sällskap går allt så himla lätt! Jag hann ju knappt blinka innan jag var tvungen att lämna dem för att springa hemåt. Skulle nämligen bara springa 16 km och tur var nog det för jag har nåt skit i kroppen som gör att jag inte känner mig frisk. Pulsen var uppe i ringa 181 på uppvärmningsjoggningen upp till skansbron där vi skulle mötas upp= inte ok.

Kom över en rolig länk till youtube av en vän på fejjan. Haha, sjukt rolig. Man blir förundrad att man känner igen så mycket. Det finns då sannerligen för många viktigpettrar där ute som tror de vet bäst och applicerar allt de läser helt fanatiskt och tror att det ska bli bra.

http://m.youtube.com/index?desktop_uri=%2F&gl=SE#/watch?v=NPdb7ZDJKS4

Zola Budd, en riktigt cool brud som behärskade barfotalöpningen.

Någon som inte riktigt behärskar det…

Landade i Hammarby Sjöstad för ca 1 timme sedan. Skulle cykla trainer 90 min och köra styrka/core. Ibland blir det inte som man tänkt sig…

Sambon Calle hade dukat upp med god middag och efter den blev jag sittande här, i soffan… Obra.

Näe den här veckan har inte riktigt blivit som jag tänkt. Utryckning till Askersund och misärdagar i fält. Vad sägs om igår, startade dagen med kyla och snö som under eftermiddagen drog över i regn. På hotellet väntade löpintervaller 2*(2 km medel+1km hård) och jag valde att göra dem på löpband. Efter det var det inte så mycket kvar av dagen. Hade ju varit ok om det inte var för att det var min fölseda.

Alla grattis SMS/mail/fejjankommentare gjorde dock det hela uthärdligt och jag somnade som en stock. Bästa på dagen var att grabbarna grus hade fixat tårta till födelsedagsbarnen jag själv och David på Lisas efter simträningen. Alltså, hur jävla bra kompisar har man inte???!!! Sån jävla osis att jag inte var där bara…. Ett stort plus i kanten också att vi äntligen har blivit klassade som stammisar på Lisas Café och därmed hamnat på ”Wall Of Fame” på väggen. Här är bildbevis:

David fick blåsjobb.

Kändisar på Lisas.

Veckan har erbjudit låååånga dagar i vintrigt klimat och slitsamma träningspass på kvällen. Har dessutom sovit dåligt (med mina mått mätta, sorry alla barnföräldrar där ute men jag är som en tonåring och räknar 7 timmar som jääävligt lite). Sömnen, stressen och träningen har gjort att jag blivit riktigt risig. Snuvig, halsont och skruttig som bara den. Allt gå- och stående+ löpbandspass har gjort att jag fått ont i knät dessutom.

Gnäll gnäll gnläll, förlåt för det men jag måste bara klaga av mig lite för att rättfärdiga att jag sitter här framför datorn/TVn och käkar fredagsmysgodis och inte ute på ballen med cykeln mellan benen. Det var min hårda vecka. Tusan!

PS. Såg att Jojje bloggat om att ha coach INNAN mig. Typiskt, jag är så hopplöst efter *SUCK, ska snart bli trendig*…

PS 2 Borde man inte få bra hy av att vara ute hela dagarna och inte använda smink alls? Jag har fått tonårsakne på senaste, kan de bero på icke tonårssömn?

Det är dags för hård vecka i Emma Graafs liv. Träningen ska skruvas upp en aning för att stressa kroppen och belastningen ska succesivt öka tills jag är ett träningsmonster.

Men mitt arbetsliv och mitt träningsliv går inte riktigt ihop just nu. Har blivit ivägskickad till Askersund på en tuff fältvecka med avslut nästa onsdag, sedan vidare till Dalarna för fältdagar där. Idag kom vi till hotellet kl 19 och det var bara att svida om och leta upp gymmet och en testcykel och börja trampa. Man ångrar sig dock aldrig efteråt. Träna är alltid gött, efteråt. Min kollega tyckte jag var sinnesjuk när jag förklarade vad en triathlon går ut på, i synnerhet Ironman tyckte han lät bedrövligt. Men det är kul, svarade jag:).

Hård vecka, jo jag tackar ja. Jag som annars har ett ganska stillasittande jobb får en smärre chock varje gång jag kommer  ut. Pulsa i snö, isborra, släpa grejer hit och dit. Man blir trött vill jag lova. Men på ett skönt sätt. Jag älskar att vara ute i friska luften och arbeta med kroppem. Jag ska ju bli bonde när jag blir stor…

Nu blir det pang, bom, läggning i sängen för tidig uppstigning för att fira min födelsedag ute i skogarna och sedan avsluta dagen med 2 km trösklar löpning. Najs, jag längtar faktiskt:).

Sov gott!

Det har blivit många turer med lilla Polon de senaste helgerna. Denna helgen var jag och sur-jämten jag är sambo med upp till Östersund så att han fick vittra lite hemmamark. Riktigt skön vinterstad, Östersund, gillar den skarpt.

Blev en riktigt fin löptur på Frösön under lördagen. Strålande sol, långa backar och gnistrande snö. Underbart både för sinnet och låren:)!

Väl hemma i stugan igen var det high-life med världens sötaste och roligaste 3-åring Emma (inte jag, en annan) som har helt outtömmlig energi. Jag försökte ändå leka med henne så hon skulle bli trött…men ICKE! Till er småbarnsföräldrar OCH triathleter därute. Jag avgudar er, hur orkar ni? Sover jag fem timmar blir jag trasig och en helg med småbarn runtomkring mig gör mig livlös! Är stolt över att jag kunde sjunga hela ”Änglamarken”  utan att staka mig som godnattvisa. Emma tyckte dock den var för lång.

Söndagens trainerpass blev utbytt till skejt på fina ÖSK och jag försökte förgäves kändisspotta längdskidåkare. Inte en jävel såg jag. Men fin fina spår var det och jag fick ihop 22 km och var inte ett dugg trött i benen tyckte jag. Körde därför 5*2 min backe och helvette, den satt där den skulle! Det är jobbigt med fristilvilljag lova!

Ett simpass med Johan hanns med, trots sviktande armstyrka efter skidpasset. Kul var det iallafall och när jag sedan lämnade Östersund i den lilla Polon, var det med sorg i hjärtat. För inte är det kul att sitta i en bil i 7 timmar när man hellre vill vara ute och leka i snön.

Verkar för övrigt som de flesta har det stressigt på jobbet just nu. Inklusive jag. Ska det inte vara lugnt och skönt att arbeta i februari månad? Rönneshytta is the place to be en vecka framöver. Hör av er om ni har vägarna förbi så kanske vi kan träna ihop. Jag vet inte vart man tränar i Askersund, vet ni???? Finns tex morderna faciliteter som simhall? Löpbana?

En jättestor näsa som är ute och springer med Storsjön i bakgrunden…

En glad Emma på löptur

Fina Frösön

ÖSK

Befinner mig just nu i vintriga Östersund för lite vintersport och umgänge. Inledde med att glömma mobilen hemma i Stockholm när vi for i arla morgon, trots att Calle varnat mig att jag måste komma ihåg mobilen där den låg och slarvade mitt bland packning, skidor och träningsskor.

Ganska skönt ändå, att vara utan mobil. Veckan har erbjudit stress, jobb både natt och dag och träningen har fått komma ikläm lite. Börjar tycka att det är ett mysterium att vissa bara behöver sova 5 timmar per natt för att fungera. För mig funkar det inte! Trots det har jag genomfört alla pass jag ska och de har gått hyffsat.

Jag har ju fått tummen ur röven och skaffat en tränare nu. Och inte vem som helst, utan den bästa tränaren i Norden, om ni nu ska tro mig. Han heter Jens Lunekilde och jag fick tipset från min bäste vän och grymma triathlet Åsa Lundström som tränas av Jens. Jävligt framgångsrikt dessutom. Eller vad sägs om en andra plats på Challange Copenhagen och ett danskt mästerskapsguld på långdistans. Efter 2 år som aktiv!!! Flickan kunde ju inte ens simma för tre och ett halvt år sedan!

 Han har även tränat danska landslaget, Tove Wiklund, Camilla Lindhom, Michelle Vesterby, Ted Ås, Pontus Lindberg etc etc och nu lilla mig! Jag har med andra ord bra skit i ryggen och nu är det bara upp till mig att följa upp och prestera. Något jag inte ska kompromissa med en sekund!

Jag måste verkligen rekommendera ALLA som tränar på hyffad nivå, att skaffa en tränare. Det är så otroligt skönt att slippa tänka på vad man ska och inte ska.  Allt man behöver är att titta i sitt träningsschema och är det något man är osäker på finns svaret bara ett telefonsamtal/SMS eller mail bort.  

Jag tränar varken mer eller hårdare nu är tidigare (snarare tvärt om) men jag tränar smartare och syftet är nu att bygga upp och inte bryta ner kroppen.

Att vara bäst i februari månad för att sedan crasha är inget vidare. Nu ska jag och min tränare råda bot på det. Jag ska bli bäst när det gäller och jag ska försöka strunta i om det går lite sämre på träningen. Om jag inte springer förbi de jag brukar eller hänger på de fötter jag brukar i simningen eller för den delen om jag inte producerar lika mycket watt som mina konkurrenter under trainertimmarna. Nej, nu ska det finnas en tanke bakom varje minut av träning och jag litar fullständigt på min coach. Även om det till en början var svårt och jag var tvungen att lägga band på min egna vilja.

Jag vet att jag i sinom tid kommer träna både hårt och många timmar och att det kommer göra mig grym. Allt jag behöver göra är att följa schema och göra mitt bästa. Det ska jag försöka göra också.

Kära dagbok hoppas, hoppas att jag en dag kommer bli superduktig!

Mitt första SM. Sprint i Hallstahammar 2009.