Boston – Beware!!

---

Tänkte jag skulle vara lite listig. Jag hoppar pastapartyt, vilar benen i stället. Jag ligger kvar i sängen och kollar på … öhh, golf. Hemma är klockan ändå kvart i tolv. Jag ringer på en pizza. Jag ringer på två pizzor. En för kvällen, en för morgonen. Frukostpizza, ska upp i ottan för att hinna till starten, långt innan hotellfrukosten öppnat. Pizza till hotelldörren, knack knack. Glömde jag är i Amerika, landet där allting är mycket större än hemma.

Brrrpp!

---

Var kanske inte direkt den helige ande som flög i mig ….

---

Packad och klar, eggad och risad efter alla påskens regler, nu far jag till Boston.

Finns ju andra som haft högtflygade planer vid den här tiden på året tidigare. Inga jämförelser i övrigt.

Jag vet, Jesus for iväg först ett par veckor efter påskafton, men allting gick också så mycket långsammare på den tiden. Och Boston kan inte vänta. Nej, Boston kan verkligen inte vänta. 34 000 löpare kommer samlas där på måndag, för att springa en mara och ge fingret åt all världens terrorister. Löpare viker sig inte för mörksens krafter. Löpare tuggar taggtråd och går på igen. På måndag blir det löpning som fredsrörelse, en mäktig manifestation mot all världens våld i allmänhet och bomberna förra året i Boston i synnerhet.

Hade Jesus varit med i Boston hade han säket hängt på. Kanske i ett par Leather Runners Extra Light? …  och förmodligen tagit täten. Kan man gå på vatten kan man förstås också springa väldigt fort.

Hoppas själv på iite gudomlig kraft på måndag, fast räknar ändå med att få göra det mesta av jobbet själv. Det är helt ok – det får bli mitt kors att bära.

Men den stora frågan är förstås  – har dom bostongurka i Boston?

Amen!

---

Han kom, han sågs, andades djupt och fick huvet pudrat så svålen blänkte lagom i rutan!

http://www.svtplay.se/klipp/1975490/ett-ar-sedan-bomberna-i-boston

Glad påsk!! – med eggande löpning!!!

---

Här planerar man morgonpass i skogen, och så ringer dom från Burkcentralen och meddelar att tiden är ändrad till 06.40. Får väl bli gryningspass med pannlampa då. Strax efter vargtimmen. Dyker jag inte upp i TV-studion, då vet ni vad som har hänt. Fast såna här finns väl inte i Lill-Jansskogen? Väl?

---

Först lite om stambyte. Nya rör både här och där. Värre än den värsta mara. Här gör jag tummen upp i byggdammet … diset är alltså kakeldamm.  Slutar förmodligen med att jag drar på mig stenlunga. Hur ska det då gå i Boston Marathon på måndag?

Men vad spelar väl det för roll? I morgon onsdag 16 april får jag mina Five Minutes of Fame. I Godmorgon Sverige, SVT, kl. 06.40, sitter jag nyduschad och tandborstad och pratar om 50 nyanser av löpning i morgonTVsoffan. Och kanske lite om Boston Marathon.

Så, löparsverige, bara bänka sig med chips och sportdryck i TV-soffan. Årets TV-händelse närmar sig. Undrar bara varför TV-chefen Eva Hamilton idag meddelat sin stundande avgång?

---

Det var lite svajig gång in i radiostudion. Det är en sak att sitta och knattra på tangentbordet, en helt annan att prata med en mikrofon framför munnen och hörlurar där man hör sin egen röst. Va, var det jag som sa det där?

Men det lossnade fint fram mot sändning. Bästa radioproffsen Jenny Goldkuhl och Peder Gustafsson vet hur man handskas med radioovaningar.

Man vaggas in i lugn och trygghet tills det är dags för första frågan:

– Kenneth, hur känns det egentligen att springa naken?

A-ba-va? Men jag svalde inte miken, lyckades komma på rätt köl och styra rätt kön ut i etern. Det var ju inte mitt klockspel som klingade fritt en gång i en amerikansk öken. Men en bra story är det. Tack F i Götlabörg (som jag lånade den ifrån … utan att fråga). Inte purken än, hoppas jag?

Och naket, ja naket blir ju aldrig omodernt.

Och efter nakenchocken, hur kul som helst. Radio, man kan bli hög på radio. Jag gick från radiohuset med huvet fullt av gas, svävande från ett snöre runt halsen. Kändes det som. Det var inte läge för att jobba. Det var läge för att springa. Pysa ut lite gas.

Så då gjorde jag det. Det krävdes en del.

10×2300 m i Fiskartorpet. 90 s gåvila emellan. 600 höjdmeter. Totalt 28 km. Sen var man hyfsat nere på jorden igen.

Selfie med elak backe i bakgrunden:

Och kolla, vår i skogen!

The Reward!

Steak Minute med Bearnaise på franska lunchhaket Cassis (kom dit rätt sent).

Boston Marathon & Hearthbreak Hill – I´m Ready To Go!!

 

---

Löparbokprat i P4 Radio Stockholm med stockholms morgonpiggaste programledare Jenny Goldkuhl 08.40 idag!

---

Äntligen hyllad!

---

Upp med tuppen. Inte jag som ska lämna på dagis idag. På kontoret strax efter sju. Skriver det som ska skrivas. Gör det som ska göras. Snabbplocklunch på ICA. Två ägg, pastabitar, keso, räkor, en kalkonskiva, torkade tomater. Äta glufs glufs i tio minuter. I språng mot T-banan. Hem och byta om. Klockar in på Station 03.40.

Knälånga tights. Hänger vindjackan på ett räcke. Bara en tunn merinotröja under. Solen skiner, inte en människa på banan. Bara några gubbar som lägger stort plasttäcke över gräset. Det är bara WOW. Jag äger!

Planen är 10×400. Med 200 m joggvila. Sätter igång. Magen sätter igång. Var det något med lunchen? Rapar regelbundet under de första fem. Sedan släpper det. Tur man är ensam på banan.

Kollar inte klockan. Tänker vänta till sista varvet. No stress. När jag är inne på no 9, får jag för mig att jag ska springa 15 intervall i stället. Blodet rusar, musklerna sjunger. Frågan är bara vad? Inte på sista versen i alla fall. Här finns mer kräm i kroppen. Zatopek brukade springa 60. Zatopek är min idol. När jag är inne på no 13 tänker jag att jag ska springa 20. En jämn och fin siffra att sms:a till brorsan i London. Han sprang backvarv med Studenterna i går, skrävlade efteråt om att han aldrig varit i bättre form. Han gick han upp tre i morse för att hinna med ett tidigt flyg. Han och sambon ska helgromansa lite i London. Brorsan har köpt en keps i tweed för att smälta in bland britterna. Många vuxenpoäng på en gång där. Fick ett sms klockan 12.00 att han sprungit 8 km i Hyde Park, men nu var det dags för en pilsner i solen. Nu var det dags att förstöra formen.

20 varv, och inte helt död. Solen en gul kula, himlen blå. Grymt fredagsmys. Kollar klockan på det sista. 83 sekunder. En bit från landslagsklass, men nöjd ändå. Kommer ihåg att jag är en vuxen man. Skickar ett sms till brorsan 04.10 om fredagsmyset. Hoppas inte ölen skär sig. Bara lite. Sedan rusa till dagis, bäst det går.

Här tar jag tiden:

Man är en urkul kille!

Trevlig helg, löparlovers!!

---

A new baby is born!

Eller snarare, 4000 (ex). Stolt fader kånkade kartonger med bokbebisar halva förmiddagen från kontorshall till lagerlokal. Luca Mara, som plåtat omslaget, ryckte hjältemodigt in (trots att han är cyklist … mer ben än armar). Visste inte att jag kunde skriva så tung litteratur!

Torsdag 08.30 nästa vecka, 10 april, pratar jag om alla möjliga (och omöjliga) nyanser av löpning i Radio Stockholm med morgonpigga radiorösten Jenny Goldkuhl.

Och så lite skamlös promotion – för den som vill dela detta mirakel – så finns boken att köpa på nätet i våran webbshop här till höger 😉

---